onsdag 14 maj 2014

Ignoranterna

Ignoranterna är de som struntar i det samtal som förs, de ord som skrivs, de fakta som levereras. De har bestämt sig på förhand och för sin diskussion utifrån sin förförståelse, obekymrade av allt annat. Ignoranterna vet alltid bäst. Jag beskriver fenomenet. Jag klagar inte. Jag är mest förundrad.

Själv har jag genomgått ett stycke teologisk utbildning vid svenskt universitet. Något kan man förmoda att jag lärt mig. Jag har ju examinerats. Men nu har jag läst teologi. Det betyder att vem som helst kan framföra sin mening med samma expertstatus som jag. Han eller hon vet alltid lika mycket som jag - oftast mer - i de mest komplicerade frågorna.

Frågan om Kyrkans ämbete är en sådan. Frågan om äktenskapet, förstås. Ignoranterna kan förklara bakgrunder till vad som evangelister eller apostlar skrivit och de vet alla att med ett par glosor avfärda en av historiens stora från antiken stammande intellektuella. Aposteln Paulus kan alltid avfärdas. Man läser honom inte. Man läser inte heller om honom. Kommer jag dragande med några av de viktiga biografierna om honom, beror det bara på att jag i första hand är Paulusdyrkare.
Tar jag fram citat från några lärda eller olärda verk, blir det lika illa. 

Klas Hansson disputerar på fredag. Hans avhandling Svenska kyrkans primas  handlar om ärkebiskoparna, Söderblom, Eidem, Brilioth, Hultgren, Josefsson, Sundby och Werkström och ger en massa kunskaper. Hansson påminner om hur Bertil Werkström fick kritik därför att han hävdade dopet som medlemsgrundande. Centerpartister som Thomas Söderberg och socialdemokrater som Lars Rydje undertecknade ett upprop. Werkström markerade att han var ärkebiskop och det var något mer än ordförande i en styrelse. Kyrkominister Karl Boo som var C markerade också och sa att om Werkström skulle fortsätta driva kyrka-stat-frågan borde han avgå för han företrädde inte kyrkan. Att Werkström också markerade mot S-politiken  när det handlade om det grundläggande läroansvaret i Kyrkan, som inte helt enkelt fotades demokratiskt, kanske man ska nämna. Han utsattes för politiserande krafter och han såg politiska risker när lärofrågor och demokrati skulle hanteras. (avhandlingen s 372-373). Hanson konstaterar också att med den nya kyrkomötesorganisationen valdes den centralstyrelsen partipolitiskt, det hade inte skett tidigare (s 420). Är inte några omständigheter då synliggjorda?

Avhandlingar är inte allt. I Jan Mårtenssons Homandeckare, årets modell, Juvelskrinet, funderar Homan över kyrkovalet:
"Vad har politikerna med kyrkan att göra? tänkte jag där jag satt. Kyrkan var ju skild från staten. Skulle klåfingriga politiker också styra och ställa med Gud och våra vertikala relationer? Skulle man redigera om Bibeln, och göra den mer 'korrekt'? Införa hen? Eller lägga ut en ny psalmbok på entreprenad? Skulle kyrkoherdebefattningarna kvoteras och fördelas mellan de olika partierna efter valresultaten?" (aa s 220-221)
Bilden av Svenska kyrkan är intressant att följa. Ignoranterna vill inte se hur driften med det omhuldade kyrkosystemet ser ut - men här ser ni den och den studeras av Homans läsekrets.

Intressant är också att de frågor jag diskuterar inte fångas upp. Jag tar upp frågor om hederlighet, om teologiska sakfrågor (vad är ämbetet, vad är äktenskapet), om Svenska kyrkans läge, om samtid och framtid, om minoriteters plats i kyrkolivet och en hel del annat. Jag påpekar titt som tätt att Svenska kyrkan arbetar med lögnen som vapen och sveket som verktyg och går ifrån sina stolta utfästelser om minoritetsskydd. Jag kan i sak inte se att jag säger något annat än vad Klas Hansson redovisar. Då ställs frågor om synen på homosexuella. Jag skulle tydligen göra markering. Det vägrar jag.

Jag har inte ägnat mig åt spekulationer kring folks sexuella läggning. Homofobi är inte min  hållning - det enda jag avskyr är ordet homofob, för det är en språkkonstruktion med bestämt syfte och jag är för hederliga samtal i sak och inte piruetter av det slag som görs med språkförnyelse av den modell en tysk filosofie doktor ägnade sig åt för 80 år sedan.

Ignoranterna struntar i sådant. De vet hur det är på denna blogg. Inte för att de kan läsa ut det budskap de vill ha - men oroen eder icke. De kan läsa in - och då står det där!

Jag tar inte upp informationsbladet Trovärdigt från Svenska kyrkan i Växjö till annan granskning än att jag rapporterar vad jag läst. Bladet delas ut till pastoratets alla hushåll.

Omslagsbilden är Josefin och Åsa, som gifte sig i Domkyrkan och en artikel handlar om dem. Jag får en artikel kring frågan "Vad kan du om HBT?" med maning att jag skulle gå i paraden och jag får veta att alla är ett, könen är numera upphävda. Paulus får en egen liten ruta. Sedan kommer en intervju med Paul Hansson, som gått igenom en process i frågan om homosexualitet och centerpartisten Birgit Ahlström är glad över kyrkomötesbeslutet "att förrätta samkönad vigsel och därmed sluta diskriminera homosexuella." Påven kommer till tals. han säger i en pratbubbla att han inte dömer den homosexuella personen. På sista sidan presenterar en diakon sig som gay. Han gifte sig på drop-in-tiden i Växjö, men det berättades dock inte i Trovärdigt.

Normeringen i bladet är, om man säger så, rätt massiv.

Skulle man våga fråga om redigeringsprinciperna kring ett för Svenska kyrkan i Växjö gemensamt magasin? Är det så att ett fåtal personer kan lägga beslag på det gemensamma i eget intresse? Nu frågar jag inte om folks sexuella läggning eller sexuella preferenser. Jag frågar mest för att undra över hur det går till när man sköter presentation av vad som är verkligt viktigt för Svenska kyrkan. Här är jag en ignorant av det annorlunda slaget, en ignorant som vill veta. Men att jag alls tagit upp den påkostade publikationen är ett klart bevis för att jag är homofob, förstås.

31 kommentarer:

  1. Vem var den tyske "språkförnyaren"? Vill få veta lite mer om detta!
    Kan rekommendera Victor Klemperers bok "LTI : Lingua Tertii Imperii" (Tredje rikets språk) där han skriver om förhållandet mellan språk, tanke och makt.
    "Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå."
    Marianne

    SvaraRadera
  2. Politbyrån
    UNT har idag en andraledare i indignationsgenren. Granskningen av EU-kanditater visar nämligen att SD, väntat, endast till 46,7 procent följer RFSL:s linje. Vad värre: Vänsterpartiet har följt RFSL bara till 66,7 procent. Även KD och M har i en del frågor fallerat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag saknar partiet som följer RFSL:s linje till 0%!

      Radera
  3. Ja, det var en ovanligt ensidig framställning i en kyrklig tidskrift i ett ämne som väl redan till leda ältats i snart sagt alla medier. Blev Växjöborna klokare i ämnet genom detta?

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  4. Ordet äktenskap fick en förändrad innebörd i Svenska kyrkan när man började viga personer av samma kön.
    I kyrkans historia har det inte funnits kvinnliga präster förrän nu på modern tid.
    Jorden är inte platt som en pannkaka.
    Förintelsen har ägt rum.
    So what?

    En anonym en

    SvaraRadera
  5. En akademisk avhandling som påstår att det varit problematiskt med partipolitiken i kyrkan. Den måste rimligen bli underkänd.

    Rudbeckius

    SvaraRadera
  6. En ignorant kan ju faktiskt också vara en kyrkligt aktiv person, som med hänvisning till sin tolkning av teologin har satt i system att ständigt - med det alltid upprepade argumentet att politiker inte har i kyrkan att göra - strunta i (ignorera) demokratiskt fattade beslut i kyrkans organisation.

    Detta kan också kallas den oförbätterliga ignoransen!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så är det en insikt att bedja om...

      Radera
    2. Jesus sade: "När Hjälparen kommer skall han genom demokratiska beslut uppenbara allt för er om att det jag sagt är tidsbundet och inte gäller" (Joh 22:20).

      Radera
    3. Vad roligt att få klämma in ett "Amen" efter en Dike-kommentar. Äntligen! Att vi inte tänkt på det förr: Vi ignorerar bara de beslut som inte stämmer med vår egen teologiska uppfattning. Religionsfrihet ni vet... Den gäller faktiskt också senskkyrkligt kristna. Vi har varit alldeles för fogliga. De unga vet hur man gör: Sittstrejkar, hungerstrejkar, kedjar fast sig, mailbombar, skolkar, deserterar, ignorerar, protesterar. Det är lika viktigt för demokratin med protestanter som förtroendevalda och byråkrater. Kristna protestanter är vad vi gäller för att vara - ett bra alternativ till att bli katolik som är så populärt! Och kunde Luther d ä protestera mot Påven ska väl vi klara av en hoper svenskkyrkliga små dito och deras "bannlysningar". Guds rike vi behålle! /Martin Luther dy

      Radera
  7. Jag förstår inte riktigt hur du beskriver det hela i termer av vem som är mest expert. Det är en sak att vara kunnig i Bibelns texter och hur de uttolkats och uttolkas och en sak vad man tror på och hur man tror att Gud vill.
    Och där handlar det helt enkelt hur mycket man accepterar alla ord i Bibeln som Guds. Och eftersom jag uppfattar Gud som god och inte får ihop det med en Gud som fördömer homosexualitet så kan jag inte tro att Gud vill det, och då hjälper det inte hur mycket man än kan påvisa texter som visar motsatsen i Bibeln. Då tvingas jag att tro på en Gud som är ond, som jag uppfattar det.
    Uppfattar jag det rätt då om du m fl tycker "Men då ska du inte kalla dig kristen heller, om du inte vill acceptera den traditionella synen på homosexualitet" .

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anna, om du är kristen är något som avgörs av din relation tll Kristus.
      Däremot kan man undra vilken kristen tolkningstradition du tillhör då den inte verkar var stöpt i det protestantiska ledordet "skriften allena" (Sola scriptura) då du tolkar bibeln på ett sätt som är svårförenligt med bibeltexten.
      Du är inte ensam om din teologiska ståndpunkt, men en del av oss som han en i vissa frågor annorlunda teologisk ståndpunkt vet inte vad vi ska kalla din tolkningstradition eller hur vi ska förhålla oss till den.
      Somliga vill säkert kalla den liberalteologisk, men jag tycker att det är ett för vidsynt begrepp.

      Radera
    2. Jag vet inte. Jag kanske till slut måste gå med på att jag inte är kristen utan bara gudstroende. Det känns naturligtvis ledsamt då man ju alltid är lite ensam i en sådan tro och då jag trots att jag inte kan omfatta allt i kristendomen, vare sig det gäller traditionell eller "modern" tolkning, har en upplevelse av att jag "får" något och går stärkt efter att ha tagit emot nattvarden.

      Radera
  8. Anna,
    Kristen vill många kalla sig och ifall Du är kristen eller ej - det är "till syvende och sist" en fråga mellan Dig och Gud fader. Vad jag och flera med mig hävdar är att gör man egna tolkningar utifrån önsketänkande-framförallt tolkningar som klart går emot den apostoliska läran är man inte kristen i apostolisk mening.
    Börjar man sedan ifrågasätta allt mer som jag gav exempel på i ett tidigare sammanhang så ställer jag mig frågan hur man ens kan med att kalla sig kristen.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man serverar enligt Paulus inte det starka vinet till barn.
      Anna mår väl av lättare varianter. Hon är på den goda vägen.




      Radera
    2. HH: Ok. Då blir nästa fråga: Är jag enligt "dig med flera" kristen i apostolisk mening om jag inte tycker att kvinnan bör underordna sig sin man i allt (mer än han henne)?

      Radera
  9. Vad står det något om fördömande?

    SvaraRadera
  10. Ignoranterna frodas i den gemenskap som började med enbart Skriftprincipen (sola Scriptura). I den kyrkogemenskapen blev just gemenskapen otillbörligt sårbar och avklädd all Tradition. Med historisk/kritisk bibelforskning kunde man sedan eliminera den sista grunden. Det enda som blev kvar var då ett magert cartesianskt ratio (cogito ergo sum). Utan ämbete, kyrklig bekännelse (Tradition och Trons regel) och Skriftens auktoritet blir vi oskyddade och öppna för allehanda infektioner. För att råda bot på detta införs då den teologiska expertisen som snabbt degenererar till neutrala religionsvetare. De verkliga "experterna" blir då de demokratiskt valda politikerna som med sina röstmandat tror sig ha makten. Utan att vilja det blir de "arvtagare" till Koras Datans och Abirams söner. De uppslukas av det jordiska dvs det politiskt korrekta. Det jordiska är aldrig bestående eller konstant utan det är förgängligt. Med denna förankring blir oemottaglig för goda argument och för uppenbarelse. Det ironiska i detta är, om vi får tro Biskop Michael Nazir Ali, att många pentekostala kristna håller på att förlora sin bibliska förankring. I västerlandet ser vi också hur krympande kyrkogemenskaper enbart söker vara relevanta och "trovärdiga" i harmoni med tidsandans skenande sekularisering. Den kritiske protestanten (ignoranten) hävdar sitt eget våldsamma ratio och sina erfarenheter gentemot Skrift och Tradition för att därefter i en närmast suicidal nihilism vända sig mot sig själv till utplåning genom att vända det som man kallar kärlek mot Jesu Ord och direktiv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sakupplysning: Sola Scriptura-principen handlar om tolkningsprioritering därför är den viktig. Vad är det som ska tolkas - jo den Heliga Skrift. Bibeln tolkar inte allt därav inte svar på alla frågor. I vissa fall behövs uttolkningar även av sådana frågor. Då blir de sekundära. Läroämbetets uppgift handlar inte minst om att skilja mellan primära och sekundära frågor och problem. Men att hantera primära frågor utan att prioritera Skriftläsningen i sin helhet är varje kyrkogemenskaps död.

      Radera
  11. Thomas Andersson: "Det jordiska är aldrig bestående eller konstant utan det är förgängligt."

    Bara Gud är evig, konstant och bestående. Sådana saker som ämbetsfrågor, äktenskapsyner etc tillhör det föränderliga och förgängliga.

    Människors traditioner är förgängliga. De måste inte heller alltid vara bra, bara för att det är traditioner. Det finns ju en massa sjuka traditioner i världen. Jag tycker att man bör kunna ifrågasätta allt (förutom Gud förstås) hela tiden.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har försökt hitta bibliska motiveringar för Sola Scriptura. Det närmaste jag hittar är "Icke utöver vad skrivet är" 1 Kor 4:6. samt det ord som säger att vi inte får lägga till något eller dra ifrån och Jesu ord om lagen att Han fullbordar den och att inte ett jota skall förgå. Men jag säger som lutheranen Robert W Jenson som alltmer närmar sig katolsk tro att sola Scriptura har fungerat "oxymoroniskt". Skriften måste vara klädd i Traditionen dvs. Både Skrift och Tradition. Med Tradition åsyftas givetvis den stora apostoliska traditionen.
      Angående ämbetet torde ingen bättre finnas än f Dags Kyrklig splittring. På engelska och tyska har vi Manfred Haukes monumentala studie om vilken von Balthasar bedömt den som definitiv. Sara Butlers (tidigare kvinnoprästmedståndare) The Catholic Priesthood and Women är också läsvärd. När det gäller den "mäktiga" gayrörelsen har Robert Reilly nyligen skrivit "Making Gay Okay".

      Radera
    2. Jag ryser Thomas när jag läser boktitlarna du anger. Varför inte "Making Thomas Andersson Okay" - titeln du angivit är lika ruggig som en sådan titel och tas nog emot av de som är gay på samma sätt. Eller "Göra homofobi okej" (Sorry, där kom ordet, Dag, men det är vad det handlar om på denna blogg. Och jag kan ge ca tio exempel på varför uttrycket är adekvat.)

      Radera
    3. Vad sägs om boktiteln "Making poly OK"? Vore den också rysansvärd och av samma skäl, Anna? Eller "Making brothers-and-sisters OK"? Att Luther vid ett tillfälle medgav bigami och att patriarkhistorien är fullt av sådana exempel - liksom det faktum att Abraham och Sara var syskon - gör väl inte att kyrkan generellt kan börja undervisa om att sånt (eller förhållandet i 1 Kor. 5) är lika OK som ett monogamt och någorlunda exogamt förhållande/förbund?

      Lika lite kan Kyrkan av pastorala skäl utfärda något slags carte blanche beträffande homosexuella förbindelser, bara för att det förvisso är så att somliga, om än mycket få, de facto är oförmögna till äktenskap enligt den klassiska definitionen (jfr hela Jesu undervisning i Matt. 19), eller bara för att somliga gått ohjälpligt vilse i könsbytardjungeln, eller bara för att många par av samma kön förföljs å det grövsta i alltför många länder. Nazisterna är liksom Putin starkt emot syskonäktenskap - men inte blir syskonäktenskap en bättre idé för det? (Ändå lider jag inte av syskonfobi och tycker att det är bra att syskon i Sverige kan ingå äktenskap på dispens - man vet ju faktiskt inte alltid från början om att man ÄR syskon).

      Det är märkligt hur polyfoba och syskonfoba, påstått toleranta människor nu kan tillåta sej vara (t.ex. pastor Arne på Dagens Seglora) utan att inse att de själva inskränker kärlekens primat å det grövsta. Och utan att i ringaste mån dämpa tonen beträffande s.k. "homofoba" - som i många fall är anses vara "-foba" bara för att de inte drar gränserna exakt på samma ställe som "de toleranta." Men gränser drar vi (nästan) alla, även beträffande vuxen, frivillig kärlek - Gud ske lov.

      Radera
    4. Andreas: Vi har diskuterat samma fråga förut på denna blogg, men visst förtjänar frågan att tas ett varv till. Jag tycker att du kommer åt min "ömma punkt" i det du skriver, då även jag har inställningen att visst sorts sex är perverst, utan att riktigt kunna bevisa varför det är perverst. Det är. liksom mycket annat, en bedömningsfråga om var vi bör "dra gränsen". Men jag har hittills aldrig sett någon anledning till att gränsen bör dras så att homosexualitet ska anses som perverst och de homosexuella ska uppmanas att leva i celibat. När det gäller syskonsex och polyamori finns det i alla fall vissa indikationer på negativa konsekvenser av detta, dvs att någon kommer till skada. Men jag kan inte se EN ENDA sådan när det gäller homosexualitet, däremot kan jag se att människor kommer till enorm skada av det som kallas homofobi.Men som sagt, vattentäta argument har jag inte.

      Däremot så förstår jag inte ditt andra stycke alls. Vad menar du med "mycket få" som är "óförmögna till äktenskap"? Väldigt många, vore väl mer rätt att säga? Och vilka har "gått vilse i könsbytardjungeln"? Jag har haft kontakt med några få transsexuella personer och har inte den minsta känsla av att de har "gått vilse". De var gravt olyckliga förut och är det inte längre och de är därmed till glädje både för andra och sig själva. (Därmed inte sagt att operationerna ska göras utan grundlig utredning först, det finns också dem som ångrar sig har jag läst.)

      Radera
    5. Anna: Vi har i alla fall någonting gemensamt. Jag ryser också över förfallet, över löftesbrotten, över lögnväsendet och sveket. Allt detta som drabbar vår sårbara kyrkogemenskap. Men jag gläds över att det finns en Gud som vill göra oss människor som Han skapat till sin avbild OK det vill säga lika Kristus.

      Radera
    6. Jag tackar för ditt inlägg Anna. Dock vill jag påpeka för Dig att inte dra förhastade slutsatser angående böckerna. Läs dem först därefter kan du uttala dig. Tillsammans med dig ryser även jag liksom psalmisten (Ps 119:120). Jag hoppas att jag får tillhöra den gemenskap som är (mysterion) där jag kan bli OK dvs. lika Kristus. Det önskar jag också Dig.

      Radera
    7. Vad gäller att förstå Sola Scriptura-begreppet så är nog första sammanhanget triaden Scriptura, Fide, Christus (o Gratia och D.G.!)
      Skriften står inte på egna ben om ingen läser den. Tron hänger i luften om den inte praktiseras, Kristus kan inte förstås utom Treenigheten, Nåden kan inte förstås utan Lagen och Guds Ära kan inte skönjas om ingen sjunger den. Alla dessa tre (fem?) "sola" handlar om prioriteringar. Som bekant(?) renodlade Chemnitz fem traditionsgrader men likväl är Skriften den första alltigenom oöverträffade!

      Radera
    8. Precis Anonym! Det gäller att hålla ihop dessa tre eller fem och inte spela ut dem mot varann. Tyvärr sker dessa "utspel" i de protestantiska sammanhangen. Louis Boyer har skrivit om detta, men just nu minns jag inte exakt. Det ligger en fara i att prioritera principer. Skriften är givetvis teologins själ. All god teologi är skriftutläggning, men då får inte Skriften göras om intet, inte avklädas sitt rätta sammanhang till att reduceras till ett material för livsåskådningsbygge där man väljer och vrakar efter sin egen smak. Jag upprepar min tes med stöd av Robert W Jenson att prioriteringen av Sola Scriptura har fungerat oxymoroniskt. Det betyder inte att jag går emot Chemnitz. Utan denne Martin hade vi inte haft någon luthersk tradition. Alltså Skrift och Tradition. Jag är förvånad att inte den gamle professorn och dogmhitorikern B Hägglund betonade detta i sin artikel i gårdagens KT som torde glädja och befästa kvinnoprästmedståndarna i deras uppfattning.

      Radera
    9. Är det inte så att vi prioriterar Skriften som sådan?! Evangelierna först och apostlabreven därnäst. Utan att relatera detta till Moseböckerna, Profeterna och Skrifterna hänger det i luften. Det är inte rätt att mena att Kyrkan formade Skrifterna. Skriften går före, till sitt väsen förelåg Skrifterna. Jag ser rött när jag ser senaste romerska katekesen lista bibelböckerna i bokstavsordning.
      Faktum är väl(?) att reformatorisk tradition inte ställts sig över i meningen definierat bestämd kanon utan fullföljt det fornkyrkliga praxis: välja bort det som inte ligger i linje med Kristi lära i evangelierna, apostlarnas undervisning och församlingarnas läsning?! Jag menar att vad svenska kyrkomötet ev skulle ge sig i kast med i detta är null and dull.

      Radera
  12. Anna,
    Varför frågar Du om sådant Du vet svaret på? En önskan att agera motvalls käring?
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte alls svaret, då jag faktiskt inte vet hur "hard core"-kristna ni är, ni Dags anhängare. Det vore intressant att veta.

      Men givetvis finns det något intressant att diskutera om svaret är nej på min fråga.

      Radera