söndag 3 september 2017

Sundeens felslut

Johan Sundeens bok om 68-kyrkan lämnar mig ingen ro. Jag uppfattade ju inte de anpassliga som vänster när det begav sig. Jag skrattade åt pastor Grenholm, som inte fick demonstrera utomhus vid Uppsala 68, men gå i en procession i domkyrkan med en uppsättning plakat. Jag såg en vänster som uppfyllde Vladimir Iliitj Lenins omdöme om de tyska revolutionärerna: De var av det tyska ordentliga slag, som stod i kö och köpte perrongbiljett innan de ockuperade perrongen. Här var en demonstration i domkyrkan som mest skulle uppfattas vara en installation.

Pastor Grenholm et cons var salongsrevolutionära om nu ett kyrkorum ska räknas till salongerna. KG Hammar, den stackarn, fick utstå kritik från fina släkten när han kunde antas ha socialdemokratiska böjelser, lillasyster hörde till Konservativ skolungdom i Hässleholm.. Samma sak med pojken Frostin och pojken Lind, familjerna förfasades. Hur det var med Forkman vet jag inte, men ingenting talar för att det var annorlunda. Bortsett från att den unge prästen kallades "farbror Göran" på konfirmandlägret...

Så vad med vänster från lundahorisont? Vänster var Jörn Svensson, Göran Therborn, Herman Schmid, Jan Myrdal, Kjerstin Norén, Håkan Arvidsson, Lennart Berntsson m fl. Vänster var de som byggde bokcafé på S:t Petri kyrkogata. Vänster var sådana som hälsade med Röd front hälsning, knuten näve. Studentkamraten Barbro, som blev förvaltningsjurist, frågade varför vi hötte med näven mot henne... Vänster var sådana som läste och, jag har nämt det förut, kunde diskutera i ett studentrum som Cecilia Hectors, där det också vid sängen fanns en tidegärd. Vänster var SDS i Lund. Och välmotiverade demonstrationer som i Båstad, på Kiliansgatan, vid/i Domkyrkan. Det var genomtänkt och välmotiverat. De högkyrkliga blev vänster vid den s k domkyrkorättegången. Det var då länsåklagaren Strandmark menade, att det inte utan vidare kan göras gällande att psalmsång och bön hade prioritet i ett kyrkorum. Biskop Bo Giertz frågade klentroget: "Sa han verkligen så."
Kort sagt. Det var en lust att leva.

 I detta liv räknade jag in goda kamratet som Klas Hellborg men aldrig KG Hammar eller Martin Lind eller ens idealisten Per Frostin (han som sedermera ville förbjuda parabolantenner). Hammar kom från en dysfunktionell familj till höger och till höger återfanns alltså också prostfamiljerna Lind och Forkman i Malmö. Det var den här sortens präster som grät när deras söner skämde ut sig vid prästmötet i Lund genom att ta till orda innan de gamla prostarna sagt vad de hade på hjärtat. Prosten Hammar fick tröstas av prosten Greek genom att bjudas på bakelse på Ramklints konditori. Det var en lust att leva för en högkyrklig teologie studerande.

Johan Sundeen läser texter och räknar - som den vänliga själ han är - detta till vänster. Det har bekymrat mig tills jag i veckan kom på vari tankefelet består. Eftersom det är söndag och vänligt ska inte detta förstås som kritik av Johans forskarmöda utan som ett resultat när jag besinnat den.

Det fanns i den engelska kyrkan en tid när de olika fromheterna samspelade. High and crazy, Broad and hazy och Low and lazy. Dessa olikheter gick att leva med. Det fanns ingen kyrkopolitisk arena där man kunde rösta ut varandra. Somliga stift var högkyrkliga, London, Chichester och Oxford t ex. Annorlunda blev det med det som kallas "synodical governance". Det var kyrkomöte och frågan om kvinnor i prästämbetet kom upp i juli månad. Kyrkomötet röstade nej. Då kom frågan upp i februari och så fortsatte det tills Den Helige Ande fattat hur beslutet skulle vara. Den liberala teologin hade nämligen politiskt understöd. Och det är detta som är grejen. Den svaga teologin glider med, gestaltar sin samtid och bevisar sig användbar för den. Det är inte mycket vänster, men det är mycket 1968. Eller som Jan Myrdal så poetiskt uttrycker saken: Skit flyter! Också i England, jaja.

Den andra omständigheten var att man inte bad gemensamt. Book of Common Prayer var en tvingande gemensam bönetradition. När den blev frivillig, föll enheten och det är självklart. Lex orandi, lex credendi. Ber vi inte dogmatiskt ensartat, tror vi inte gemensamt. Till och in i denna identitetsosäkra kyrka kunde sedan samtidens älsklingsfrågor föras. Så slogs anglokatolikerna ut när det handlade om ämbetet och de lågkyrkliga när det handlade om "same-sex marriage". Kvar blev vad? Som bäst fernissa över MTD-religionen. Som bäst.

Att bara ett mirakel kan rädda Church of England från att hamna där den episkopala kyrkan i USA återfinns, fattar ett barn på sju år.

Denna söndags poäng behöver kanske inte utläggas mer. Kolla teologin, den liberala, som blir samtidsideologi. Då blir allt begripligt. Johan Sundeen såg inte riktigt detta, för han var nöjd med att ha funnit de politiska uttrycken. De finns där. Men bakom finns en teologi som blir försvarslös i sin tid och just därför kommer att j gestalta den.

Säg att jag är begåvad!
Märkte ni att jag inte skrev en enda rad om att det i dag är 50 år sedan Sverige gick från vänster till högertrafik och jag skröt inte det minsta med att jag hörde till den minoritet, som faktiskt styrde bil (Volvo Amazon sport med soltak, årsmodell 1964) från vänster till höger just på klockslaget. Hur många finns kvar som gjorde det?

14 kommentarer:

  1. Höger var/är/förblir den däste bloggankdammsföreståndaren Sandahl. Marcus

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Skit flyter", sa Myrdal.

      Undrar varifrån Markus flutit in?

      Reinhold

      Radera
  2. -Sandahl e begåvad han! konstaterar Bill, min kommunikatör.

    -Begåvad är rätta ordet, instämmer Bull, min inte alltför flitige liberalteologiske sekreterare.

    -Dodelidooo! nynnar understödjande den flitige kompisen BOD.

    -Här är nog Sandahl något riktigt viktigt på spåren, säger Maja tankfullt. Har man inte en gemensam, fast grund, kvittar det vad man försöker bygga. Det rasar fortare än folkkyrkan till och med.

    Sånt här går över min horisont. Nu drar jag till Ansgars! Där är man på fast mark!

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  3. Gemensam bön är viktigt och likaså gemensam liturgi. Det senare finns snart nog inte längre.
    Men det kanske är därför som ingen nomineringsgrupp vill säga vad de tycker om handboksförslaget?

    SvaraRadera
  4. Jag vet att jag åkte i vänstertrafik hem från Kvinnokliniken i Lund där jag föddes den 21 augusti 1967. Det är vackert så. Jag kan också känna en viss beundran för Er som fick ställa om totalt, och inte minst de som kört många år till vänster. Till dem räknar jag inte Dag Sandahl, men exempelvis min morfar (född 1910), som för övrigt var den som körde hem mig. Min farfar (född 1901), som tog körkort i mitten av 1920-talet, fick tyvärr inte uppleva omläggningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men grattis gamle Karl Fredrik Jörgen på 50-årsdagen, om än i efterskott (du var ju en gång en mycket ung präst, men som Carl Bildt brukade säga är ungdom ett snabbt övergående fel)!

      Enligt gammal god sed (i södra Hälsingland) får du Psaltaren 50 som offentlig grattishälsning. Både lag och evangelium. God fortsättning på året och livet - Gud välsigne dig och din tjänst!

      Radera
  5. Jo, Sundeen har rätt!

    -Visst, bäste bloggare, var de vänster i politisk bemärkelse, alla de personer som räknas upp i dagens bloggtext och som jag väl kommer ihåg från den tid det begav sig. Och var står exempelvis Martin Lind i dag? Inte politiskt på den borgerliga sidan in varje fall, även om han en gång för länge sedan fanns där.

    Men var fanns bloggaren och andra namnkunniga företrädare i kampen mot dessa revolutionens kyrkliga barn? Protesterade de starkt som vi, många journalister och politiskt engagerade på den sida, som stod på demokratiernas sida, gjorde? Ville och vågade de gå ut och peka på vansinnet att sätta Mao på politisk piedestal och utnämna USA till vår fiende?

    Själv höll jag på att både bli utkastad och få stryk, när jag på ett mer än laddat möte mede Sara Lidman som talare tog till orda i reservation mot ett uttalande som gjordes.

    Utan att kröka rygg kan jag för egen del säga, att jag aldrig föll för vänstertrycket i landet. Kan bloggaren det? När och var protesterade han och ställde revolutionärerna mot väggen?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skall inte svara för bloggaren, men personligen har jag vänner som är vänster och vänner som är höger. Med en del i båda grupperna delar jag den kristna tron. I det kyrkliga har jag mer gemensamt med de vänsterlutande kyrkokrtistna än de borgerliga jag inte delar tron med.

      Just därför är det partipolitiska valsystem i Svenska kyrkan så förödande. Det är ni som drar in partipolitiken och förgiftar diskussionen i kyrkliga frågor. Det är ni som bjudit in SD och så svarar S med sin kyrkopolitik utan Jesus. Lämna oss i fred. Ni som är kyrkokrtistna - gå ur era partipolitiska grupper och gå med i de partipolitiskt obundna och fortsätt ert engagemang. Ni andra kan ägna er åt kommunpolitik istället.

      /Laikos

      Radera
    2. Ljug inte! BODs sida har aldrig stått för någon demokrati. Högern har alltid medvetet och aktivt stött blodiga och militära högerdiktaturer. Spanien, Grekland, Chile, Argentina. Du har mycket på ditt samvete BOD! Berit

      Radera
  6. Första gången jag såg bloggaren DS lade jag märke till att han bar ett FNL-märke - och att han sade "Du" till Sundby.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var många som bar diverse märken under den här tiden. Få av dem visste varför. Några år sen var de som bortblåsta och hade blivit höger. Bloggaren inräknad. Berit

      Radera
  7. När nu Dag till sist tog upp 50-årsminnet, kan jag meddela att jag den dagen deltog i aKF:s kyrkodagar i Uppsala. På söndagen var det procession och friluftsgudstjänst i backen upp mot slottet. Predikant var Sune Wiman, väl känd för sin humor. Han hade som predikotext valt 1 Mos. 13:6 – Abram sade till Lot: "Går du åt vänster så går jag åt höger, och går du åt höger så går jag åt vänster.”

    SvaraRadera
  8. Det är kanske inte så skamfullt att ha demonstrerat mot apartheid, med det där med psalmsåg - var det alltså "We shall overcome"? Och hur var det, ropades det "Black power!" I domkyrkan också? Eller räknas det till bön?

    Och så Frostin, Grenholm och Lind och de där: I boken Kristen vänster deklareras tydligen att "den socialism vi eftersträvar är inte mer 'kristen' än annan socialism". Anders Eriksson, som recenserade Sundéens bok i Svensk Tidskrift, säger där att han träffade Martin Lund medan han höll på med boken och frågade om det fortfarande gällde, och fick hakande svar.
    http://www.svensktidskrift.se/68-kyrkans-revolution/?s=68-kyrkan

    En annan sak, Cecilia Hector, är det hon sysslar med film och psykoanalys?

    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  9. Re 68-vänstern

    Jag har inte läst Sundeens bok. Kommer att göra det när jag kommer över den. Det innebär att jag inte kan kommentera eventuellt "felslut".

    Vad jag vet är att det var en vänster som sannerligen inte predikade evangeliet men vantolkade delar av det tom inom kyrkans väggar och med en annan agenda än att sprida Guds ord.

    Om där sedan fanns nyttiga idioter som menade sig gå Jesu ärenden , ja därom vet jag inte. Resultatet var dock som mycket annat -ett SveK som fortsatte vägen brt från Kristus, bort från den apostoliska läran och helt lät sig uppslukas av tidsandan.

    Återigen besannas det jag brukar påpeka-dvs hur ett antal av dessa 68-talister nu i sina memoarer talar om hur de inte ville det som skedde. Tyvärr utan att erkänna sin egen delaktighet eller sitt ansvar för det skedda och alltså resultatet.

    Sedan kan man konstatera att tidsandan varit mycket generös mot dessa 68-talister -med få undantag och då alltså även mot de som agerade rent kriminellt.

    //HH

    SvaraRadera