80%

Nu har jag hört berättelser om den senaste tidens utfrågningar av sökande till komministertjänster. Det blev fem och vid fyra av dessa fem intervjuer har frågan ställts om den sökande viger samkönat. Detta är en fråga där det uttryckligen sagts att varje präst är fri att avstå men likväl tas saken upp i 80% av intervjuerna! Man kan säga att mitt urvalt är statistiskt defekt. Min poäng är inte att från norra Öland ge en heltäckande bild av intervjuer i Svenska kyrkan utan att hålla fram något som med goda skäl kan ses som en trend.

På sitt sätt är frågan självklar. Först därför att en komminister som inte viger enkönat åstadkommer problem för organisationen. En annan präst måste städslas. Men det var å andra sidan den komplikationen alla skulle få leva med! Och hittills har inte behovet varit så stort att saken inte kunnat hanteras.

Men frågan som ställs är också självklar eftersom det finns en uppenbar risk att de som intervjuar inte riktigt vet vad de ska fråga - och något måste man väl bidra med? Jag menar, frågor om strategier för församlingsbyggande kan inte den ställa som sällan eller aldrig själv firar gudstjänst men väl fattar beslut i pastorat eller församlingskyrkoråd. Jag fick mig berättat om en kyrkofullmäktigeordförande som har synpunkter på det mesta men som aldrig återfinns i gudstjänsten. Prästen som berättade, var bedrövad. Jag blir kanske inte bedrövad men inte heller glad. Det är bara det att med sådant folk i ledningen kan det aldrig bli rätt. Vi är ju inte i grund ense om vad företaget är till för och vad det ska producera. Då blir det också rätt naturligt att fråga om de för dagen politiskt korrekta ämnena.

På tal om det politiskt korrekta - vad kan det betyda att Stockholm Pride står inför konkurshot? (DN 8 dec) Ekonomin är usel, skulderna i flermiljonklass och Stockholm Pride har kommit på kant med stora delar av hbtq-samhället. Pridefestivalens folk medger att de inte har "hela communityt" med sig. Svenska kyrkan i Stockholm, Sensus och en hel del av det officiella Sverige engagerade sig i detta konkursbo. Hur det ska redas upp vet väl ingen nu. Och vad detta konkurshot har med intervjuerna till prästtjänster att göra, kan man fundera över. Kanske bara detta att inkompetens regerar? Eller att trender kommer och går? Eller att inga träd växer upp till himlen?