Tramsbyxorna i Luleå

"Tramsbyxa" är ett tjänligt ord. Det betyder en som tramsar runt, helt enkelt. I Luleå domkapitel finns tramsbyxor, för nu har utredningen om den tidigare Stasi-agenten lagts ner. Biskop Stiglund finner ett  bristande underlag. Var det något fel på professor Almgrens underlag? Har biskopen läst Rosenholzakterna i tillämpliga delar och upptäckt brister i dem? Var fick han i så fall fatt på dem? I Langley, hos CIA? Eller kollade han först i Wiesbaden eller Koblenz, där jag förmodar att det finns uppsättningar av CD-skivorna? Eller fanns hela materialet - och därmed det bristande underlaget - på närmre håll, i Köpenhamn? Det material som överlämnats till Sverige har ju hemligstämplats.

Biskop Stiglunds lilla utredning var nog ein laut klingendes Nichts redan från början, ett högljutt ingenting, alltså. Det är lite löjligt att ett stiftskansli skulle tänkas ha sådana resurser att tränga igenom hemligstämplarna eller sådasna kontakterv i Europa eller USA och få fatt på ett material som vi faktiskt inte ska få se. Det borde släppas fritt främst för att de utpekade ska kunna frikännas eller i vart fall få förklara sig. I all underrättelseverksamhet smyger sig felaktiga uppgifter in. Ambitiösa underrättelseofficerare eller säkerhetspoliser fungerar så, att de samlar så mycket material de kan få fatt på. Utredningen om den svenska säkerhetstjänsten visade det. Om materialet släpps om 20-30 år kan ingen försvara sig. Det är otillständigt. Och fanns i den svenska statsförvaltningen eller i svenskt politiskt liv sådana som iunformerade Stasi, kan det gott avslöjas.

Vad med den utpekade och lätt identifierade kyrkoherden, då? Man är nog inte helt ute och cyklar om man tänker att han haft det svettigt en tid. Men han anklagas inte för att ha gett Stasi informationer från Sverige utan för att ha varit (medveten eller omedveten) informatör i DDR, när han var student. Hans professor var Stasi-medarbetare. Den intressanta och relevanta frågan är om han fortsatt som informell medarbetare vid det svenska universitet, där han var verksam. Har han gett informationer om Svenska kyrkan? Den forskningsuppgiften övergår vad tramsbyxorna i Luleå kan åstadkomma. Men den måste utföras. Släpp Rosenholzakterna fria för forskning och granskning, alltså.

Biskop Stiglund och hans medarbetare kan i anledning av den nedlagda utredningen också besinna sanningen i Ordet: En alltför liten  höna skall inte värpa alltför stora ägg, ity hon blir så sladdrig i stjärten.

En observant läsare konstaterade att jag i uppräkningen av biskopar tappade bort Eva Brunne. Det gjorde jag eftersom jag blev så till mig vid insikten att den vänlige Fast inte heller skulle prästvigt mig. Detta förhållande hindrar inte att vi fortsättningsvis kan dricka en pilsner och tala vänligt med varandra, Fast och jag. Men orimligheterna illustreras. Eva Brunne hade alls inte prästvigt mig och jag hade aldrig frågat
henne. Om jag frågat, hade jag då åkt på ämbetsfrågan eller på frågan om att viga enkönat - det som kyrkomötet förklarade var en icke-faktor men som för antagning som präst i Stockholms stift är det?

Tramsbyxor finns inte bara i Luleå stift, uppenbarligen.