fredag 9 december 2011

Önsketänkande

Jag ska utan omsvep och alltså offentligen bekänna att somligt i kyrkostyrelsen inte övertygar. Partipolitiseringen till exempel. Uppdrag fördelas efter partipolitisk styrka i kyrkomötet. Det kan naturligtvis förhålla sig så, att de som väljs är de kompetenta - men den avgörande faktorn är likväl medlemskap i ett politiskt parti. De s k stora nomineringsgrupper som besätter presidieposterna i kyrkomötet tar hand om det andra också. De stöttas av ambitiösa tjänstemän, som sida upp och sida ner förtecknar inte bara allt som ska göras utan också svarvar ihop passliga teologiska fraser, gudspratsfraser. Ibland blir det bara för mycket. Men skrivs ordet "värdegrund" in, blir kristdemokraterna glada oavsett vilket skitprat som återges. Det emblematiska ordet "värdegrund" räcker för att det ska vara just en värdegrund!

I går satt jag och mediterade en stund över tillvaron. Önsketänkande var det ord som rann upp i mitt sinne. När det inte riktigt håller, det vi håller på med, förfaller vi till önsketänkande. Det är mänskligt. Men jag har den 19 december under 40 år varit präst i en kyrka där analys oftast ersatts av just önsketänkande. Så har det varit på alla så kallade nivåer. Och önsketänkeriet har blivit en slags andra natur för kyrkoarbetare. Med tilltagande okunskap kan den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga och som byggt den kultur som gett oss kunskap, vetande och universitet men också välstånd och en syn på människan som något annat än arbetskraft och konsument avvisas som mumbo-jumbo. Det spelar ingen roll. Önsketänkarna är lika glada för det och önskar att det inte skulle vara som det är. In i det sista kan ju levande förkunnelse ersättas med kyrkomurar och stearinljus med samma goda resultat - eller kanske till och med bättre.

Nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om den poretentiösa dumheten eller önsketänkandet är det som irriterar mig mest. Antagligen är det den oslagbara kombinationen. Då kommer mig Ölandsbladets  samt Östrans och Barometerns julbilagor mig till hjälp. I Ölandsbladets jultidning skrev Ulf Hedman om evangelisten Lukas. Hedman hade pejl på en hel del och upprepar några dumheter som David Friedrich Strauss kom med år 1835. Att Augustus memoarer, de som tecknats på bronsportarna, kom i tryck 1843 och berättar just om skattskrivningen (den Strauss påstår aldrig ägt rum) kunde man kanske nämnt ... Men det handlar i alla jultidningarna också om Jesus, inte bara om Jenny Nyströms tomte. Det är överraskande. Önsketänkarna hämtar ur detta näring. Vi som analyserar inser att det dock är logiskt. Horror vacui - rädslan för tomrum, alltså. Julen som yta räcker inte för en tidningsbilaga. Men då återstår att ge sakargument för tron. I kunskapsbristen är kunskapsförmedling en viktig väg för kristen mission.Alltså - till skillnad från önsketänkande direkt handlande. Aktion. Det går fortfarande att göra skillnad - om man inte önsketänker utan vill något på riktigt. Tror jag.

2 kommentarer:

  1. Gustaf Björck9 december 2011 18:52

    Naturligtvis har du rätt om det myckna önsketänkandet. Å andra sidan vet vi aldrig hur många som blir frälsta i varje tid. Varför slutsaten är att pessimism är omöjlig i den Kristna kyrkan.Det är Gud som är allsmäktig inte hans tjänare.

    SvaraRadera
  2. Det hedrar Ölandsbladets chefredaktör Ulf Hedman att han i jultidningen gett utrymme åt en artikel om evangelisten Lukas. Det är denne evangelists beskrivning av Jesu födelse som gör julen till den högtid den blivit för oss. Lukas kom från Grekland där medicin och kirurgi var långt utvecklade. Han använder i sina skrifter uttryck som tyder på att han var läkare. Hur var det med skattskrivningen och kejsar Augustus? Det är forskningsmässigt belagt att en skattskrivning skedde fr.o.m. år 8 f. Kr. och därefter vart 14:e år. Tidpunkten för Jesu födelse tros vara år 6 e. Kr., vilket därmed
    också överensstämmer med den omdiskuterade planetkonstellation som gett en vision av en
    "stjärna över Betlehem". Sanningen finns nog där och vi vågar tro på evangelium. Jesu moder Maria blev gammal och kunde nog berätta för apostlarna om födelsen i Betlehem och den berättelsen fördes vidare till evangelisterna i bl.a. Antiokia.

    SvaraRadera