Kyrkostyrelse med en bunta papper och en gnagande förnimmelse att i allt detta uppsorteringsarbete efter kyrkomötet går de verkliga frågorna förbi. Varför känns uppställningar om måluppfyllelse så antikverade? Det kan bero på mig, förstås. Det kan också bero på att de faktiskt är antikverade. Konsulten som sålde in idéerna har gått i pension. Tror jag.
En bunt papper väckte särskilt min misstänksamhet. I nästan 500 punkter preciseras vad som ska göras nästa år. Uppräkningen lär vara MBL-förhandlad. Om det in all denna text sägs något nytt och utmanande är detta i så fall svårt att hitta bland alla trivialiteter. Mekanismen kan jag förstå. Vi vill alla visa oss dugliga och ambitiösa. Byråkratin redovisar i massiva uppställningar och åstadkommer vad då?
När Sören Ekström var generalsekreterare frågade jag hur många problem som organisationen själv åstadkom och sedan måste lägga tid på att lösa. Svaret var att allt arbete fick ägnas detta. Kanske Sören överdrev något - men i så fall hur mycket? Fundera på det - också när det gäller den egna arbetsplatsen.
Det senaste konsultpåfundet är att göra en srukturerad föredragningslista med bokstäver och siffror samt en beräkning av hur lång tid ett ärende ska ta. A är anmälningsärenden, B är beslutsärenden och D är diskussionsfrågor. I är information och därmed var nog bokstavsförrådet uttömt. Vi borde ha med ett U också - U som i uppkast. Idéproduktion är vår sämsta gren. Vi hinner inte tänka stort för det är så många småttigheter som pockar på vår uppmärksamhet. Tillfällena att förändra går förbi och därmed sker förändringarna närmast automatiskt, som självklarheter. Det är förödande i betydelser att det föröder.
Nu ska jag vandra ut i Uppsala och titta mig omkring i väntan på snöovädret som ska komma när jag väl är hemma igen. Då kör jag förbi Föra där Gösta Eriksson var präst. Gösta var helnykterist eller snarare HELNYKTERIST. På ett kalas satt han bland de öländska bönderna med sitt mjölkglas och sa: "Sånt här ska ni dricka. Det innehåller både A, B och D-vitaminer." Då höjde någon av Föra-bönderna sitt snapsglas. vände sig till prästen, talade och sade: "Och i det här glaset, pastorn, ryms hela alfabetet."
Detta apropå bokstäver på föredragningslistan - och en del annat.
Förändringar i bemärkelsen kvalitetshöjningar är aldrig populära. Inte i skolan. Inte i arbetslivet. Inte i kyrkan. Kvalitetshöjningar avslöjar nämligen realiter bristande kvalitet. Och då skriks det av plötsligt ömmande tår, både i producent- och konsumentleden. TAL om kvalitetshöjningar går alltid hem. Meningslösa förändringar likaså. De reella kvalitetshöjningarna kan innebära obekväma uppoffringar både här och där.
SvaraRaderaOch om kyrkans mål, som någon kommentator klokt framhöll, på sina håll skulle vara att profitmaximera, d v s få maximal intäkt av kyrkoavgiftsbetalare utan att leverera något substantiellt, då aktar man sig som för den STORA synden för förändring mot ökad kvalitet...
Per S