Ölandsbladet i går hade många reportage om lucior men kontraktsprosten Bengtsson varnade för att Lucia riskerar att bli ett tomt paket. Lucia kopplas loss från sin historiska verklighet. "Kärnan håller på att försvinna helt enkelt. Och det är viktigt att vi slår vakt vid innehållet." Ungefär så brukar präster tänka och inget märkligt i det. Prosten hade sett luciafirandet i Göteborgs domkyrka och fann att inte heller där fanns den kristna bakgrunden med. Ölands friskola hade däremot förlagt sitt luciafirande till Nådens kapell i Färjestaden och eliminerat tomtar och pepparkaksgubbar. Som journalisten fick till det: "Att vara riktigt traditionell är kanske det som är mest nyskapande nu för tiden vid Luciafirandet." Musikläraren var ute efter stämningen i kyrkorummet även om "det gäller att trippa lite på tå när man ska ha uppträdanden i kyrkan, så att man inte inkräktar på de regler som finns (läs: Skolverkets! DS). Men musikläraren sammanfattar: "I grund och botten är budskapet i historien att alla ska ha det bra, och det kan väl inte vara förbjudet att förmedla?" Som sammanfattning av en martyrlegend är denna sammanfattning storslaget svårslagen. Men då hade jag inte läst Kyrkans Tidning!
Helle Klein pläderar (s 2) för tolkande teologi med en sanslös definition av det evangelisk-lutherska: "Som evangeliskt-lutherskt troende kan vi dessutom lyfta fram vår reformatoriska teologi som sätter tolkningen i centrum, inte den eviga dogmen." Berätta det för dr Martin Luther! Och hurdan är man då man kan definiera sig som "evangeliskt-lutherskt troende"? Men man kanske ska be pastor Klein om några belägg för att tolkningen är det centrala i evangelisk-luthersk teologi? Det räcker med ett par, tre citat från dr Luthers skrifter, Weimarauflage eller Erlangen kan just nu kvitta lika..
Själv kollar jag dr Luthers lilla katekes, bak i psalmboken. Guds rike kommer när vi genom hans nåd håller oss till hans heliga ord, Guds vilja sker när Gud styrker och behåller oss fasta i sitt ord och i tron alla våra livsdagar och dr Luther vet att Guds namn hålls heligt när Guds ord läres rent och klart.
Helle Kleins små teologiska försök framstår som intellektullt bedrägeri. Problemet är att hennes intellektuella självbedrägeri lärs ut med den legitimation som prästvigning innebär.
Det är i dessa tider en hel del som ter sig storslaget svårslaget. Och denna min insikt är inte riktigt en tolkning!
Vi måste ta initiativet inför Reformationsjubiléet 2017! Får Klein et consortes hållas blir det ju ett skämt: ett jubileum över liberalteologins totala seger i Svenska kyrkan och över nydefinitionen av reformation (=deformation) och lutherdom. Behovet av reformation inom SvK torde vara minst lika stort som inom romerska kyrkan 1517. Reclaim the church! Reformation 2017!
SvaraRaderaI den mån man inte accepterar att skolan är främst ett statens propagandainstitut för ungdomens desinformation, så är det möjligt att berätta om Lucia, om hennes fem ljus och röda band. Om hennes tro på Kristus som gjorde henne stark och gav henne värde, på ett sätt som utmanade omgivningen och den man som ville äga henne, men knappast ville hennes väl. En kristen martyr, och samtidigt ett offer för det som nu kallas hedersmord. Att Lucia trots det inte har firats som en tragisk figur, utan som någon som stod fast i sin tro på att Kristus hade upprättat henne som människa, och gjort henne stark och frimodig, och att hon därför kan vara ett föredöme för andra. Man kan också berätta om namnets betydelse, och om midvintersolståndet vid luciatid innan kalenderreformen på 1700-talet.
SvaraRaderaOch man kan berätta om tärnorna - alla de namnlösa helgon och martyrer, om stjärngossarna, vise män på väg mot Betlehem, följande stjärnan, om tomtarna som kanske är nissar ur folktron, men som tydligt lånat anletsdrag av S:t Niklas, biskopen med öppnat hjärta genom sina gåvor avhjälpte elände och misär.
Allt bara rent upplysningsvis. Sedan att barnen genom detta får verktygen att tolka sitt deltagande i luciatåget som ett deltagande i en lovsjungande kristen procession, är en helt annan sak - problematiskt bara såvida skolan fram till kyrkobesöket undanhållit deltagarna denna information, så att den som inte vill vara med kan avstå i tid. Men lärares eventuella försummelser kan knappast vara prästens eller kyrkans ansvar. Såvida skolans uppgift nu inte är att desinformera och undanhålla kunskap om symbolers och traditioners bakgrund och historiska innebörd, förstås.
Det är nog så, Dag, att Helle Klein lät sig prästvigas för att få större auktoritet vid debatter om kyrkopolitiska och i ringa mån teologiska frågor. Såsom barnbarn (?) till en känd rabbin är kanske hennes faibless´för fria tolkningar av religionen något av en protest.
SvaraRadera