När lagar och verklighet inte stämmer överens, är det ett tecken på att samhället håller på att upplösas. Vi känner igen vår Hegel. Omdömet kan utan vidare föras över på det kyrkliga.
Tanken vid arbetet med kyrkoordningen var enkel. Svenska kyrkans identitet har inget att göra med statskyrkosystemet. Nu ska i en kyrkoordning denna identitet komma på pränt för att - som tidigare - omsättas i det dagliga livet. Justeringar fick göras, det är klart. Men i grunden stod identiteten klar. Tänktes det. Det var uppenbart fel. Betydande intressen fanns, som önskade genomföra just sina egna intressen. Det fick till konsekvens dels att kyrkoordningen hanteras som helig skrift, heligare än Skriften, dels helt nonchaleras. Man lagar efter läge. Riktigt hur mycket förstår vi efterhand.
Ingen hade för 15 år sedan kunnat föreställa sig den utköpsvåg vi ser. KG Hammar bär ansvar för att prästerna inte blev stiftsanställda. Någon reservation i ämnet såg vi inte när saken skulle avgöras. Medlemstappet visste vi något om - särskilt vi som ville nya relationer kyrka-stat år 1979 och tänkte att Svenska kyrkan trots allt stod starkare i folklivet då än senare. Antagligen hade vi rätt.
Ingen hade till för rätt nyligen kunnat förerställa sig den omvandling av kyrkoherderollen vi sett - från altare till skrivbord. Konsekvensen har blivit den vanliga: rejäla lönelyft för dem som ägnar sig åt papper och en faktisk indelning i prästerna mellan ett A-lag (kyrkoherdar) och ett B-lag (komministrar). Fortsatt har folk anställts - men har vi någonsin gjort den vanliga mätningen om produktivitet? Gör de många anställda så mycket mer än de få? Har kyrkogången ökat med någon formel? 10000 anställda gav kyrkogångsfrekvensen 25 miljoner (för att hugga några siffror) medan 25000 anställda ger siffran 62,5 miljoner kyrkobesök? Förslagsvis. Med den vässade organisation som innebär att vi på kort tid har fått tusen församlingar färre - hur många fler kommer då? Stiftskanslierna har många fler anställda än den handfull som på 1960-talet satt på de s k stiftsbyråerna. Händer fler synliga saker nu - eller bara osynliga, immateriella?
Och vad händer egentligen i och med den församling där prästen glatt meddelar att han inte tycker att besökarna på första advent minskar. "Den håller nog sin form som kyrkobesökarhelg, även om det är fler som kommer på musikgudstjänsten klockan 17 än vad som kommer på förmiddagsgudstjänsten."
Hegel hade kunnat kommentera. Otur att han är död.
Man kommer att tänka på den gamla statistiken från det brittiska marinministeriet:
SvaraRaderaVid tiden för Napoleonkrigen hade marinmministeriet några dussintal anställda och tusentals skepp. På 1970-talet hade man något tiotusental anställda och några dussintal skepp.
Hegel hade rimligen sagt, att man i varje tid ovillkorligen måste följa tidsanden, folkanden, nationsanden, lokalanden, klassanden. Den icke anpasslige, liksom den som kommer för tidigt, såväl som den som kommer för sent, måste med rätta bli stenad, bränd på bål och korsfäst.
SvK:s problem är att pengar fortfarande finns att anställa till verksamheter som tiden och folkanden, f a tala med Hegel, sprungit ifrån.
Frågan blir om kvarvarande klassiskt kristna, som nu får känna på det obehagliga i att vara icke anpassningsbara, kommer för tidigt eller för sent.
Bara en okänd framtid kan ge svaret. Skriften och Hegel framhåller båda:
-Anden blåser dit den vill...
Per S
Kurian i Rom lär ha anställningsstopp och 200 anställda.
SvaraRaderaKyrkans hus i Uppsala sägs ha 300.
Jag ser en interessan parallell mellan övergången från stifts- till församlingsanställning och kommunaliseringen av skolan, kan tänker mig att det har lett till liknande problem!
SvaraRaderaProduktiviteten avgörs av vilket mål man vill nå. Målet bestäms av de förtroendevalda ihop med kyrkoherden. Visst är det så att en församling ska bedriva Gudstjänst, undervisning diakoni och mission enligt kyrkoordningen, men detta innebär inte att en hög produktivitet inom dessa områden är det egentliga målet. Om målet tvärtom är god lönsamhet är det produktivt att få folk att i så liten utsträckning som möjligt nyttja kyrkans "tjänster" men ändå kvarstå som betalande medlemmar. Ungefär som med hemsideskojarna i kaliber: Att till varje pris få folk att betala utan att få något för pengarna. Att folk går i Gudstjänst nöter ju bara på bänkarna i onödan... Den som bestämmer målet bestämmer också hur produktiviteten ska mätas! Att sedan Herren har ett eget mål med Kyrkan, det blir uppenbart för somliga först på Domedagen!
SvaraRaderaJa, Torsten, jag har som lärare och församlingsbo sett klara paralleller med skolan. Även kyrkan har helt klart kommunaliserats. "Kommunala salighetskontoret", typ.
SvaraRaderaDet du skriver om a och b lag bland präster är allvarligt om det inte vore välgörande att karriäristerna ägnar sig åt det de tror sig vara bra på under tiden att de som tror ägnar sig åt det människor frågar efter.
SvaraRaderaJa du Stellan, om det vore så väl!
SvaraRaderaMen när prästerna står mellan människorna och Gud bildar de en mur.
När Jesus ställde sig mellan människorna och Gud blev han en bro.