Hycklarna i Örslösa

Jag hade missat informationen i tidningen Dagen och såg den först i dag. Komminister W i Örslösa har blivit uppsagd. Det var han som söp under tjänstgöring på Sicilien, där han var stabspastor för en liten svensk kontingent från det svenska flygvapnet. Försvarsmakten skickade hem honom. Särskilt allvarligt tycks det ha varit att han drack iförd uniform. Mycket kan man kanske säga - men det har jag dock aldrig gjort. Likväl handlar saken om allvarligare ting än kläderna på kroppen. Man ska ha pejl på sitt drickande. Den som inte har det, ska ha goda kamrater som både kan leda hem en och skälla ut en dagen efter. Jag har gjort bådadera.

Domkapitlet gav komminister W en erinran. Redan detta tyckte jag var att ta i. Han var rätt ordentligt skandaliserad som det var. Nu tycks han enligt tidningen vara pappaledig och skulle tillbaka i tjänst i januari. "Börja jobba igen", som det heter. Han fick ett annat besked.

Kyrkorådet har enhälligt, vilket betyder att kyrkoherden varit med om beslutet, bestämt att komminister W sägs upp på grund av bristande förtroende. Kyrkorådets ordförande säger att det inte enbart är händelserna på flygbasen (fyllan, alltså) som lett till beslutet utan en samlad bild. Man brukar säga så och undvika att tala i klartext. å kan den anklagade inte försvara sig och alla vet att det inte finns någon rök utan eld.

Det börjar bli lätt att bli av med präster - just så lätt som jag sa i arbetet med kyrkoordningen, när jag reserverade mig mot lokalanställningen. Vi skulle, menade jag, få det som frikyrkopredikanter - underställda den lokala styrelsen och vad den kan få för sig. Så har vi fått det.

KG Hammar är i hög grad ansvarig och detta ansvar skulle i betydande utsträckning fräta på hans nuvarande kultstatus som guru. Jag gillar KG men också den pensionerade ärkebiskopen måste bära ansvar för sin förvaltning. Prästfamiljer som ställs utanför, ska veta vem som styrde det hela genom oskicklighet i analyserna av faror och möjligheter - faror för präster och möjligheter för kyrkopolitiker.

Präster som super har det funnits tidigare. Jag såg när jag var i en känslig ålder en sådan präst i filmatiseringen av Hemsöborna. Men hyckleriet i kyrkorådet ter sig mer motbjudande än en full präst. Fyllan går över i - förhoppningsvis - baksmälla och ruelse. Hyckleriet kan bara tillta och bli alltmer självtillräckligt. För hyckleriet finns ingen möjlighet till frälsning. Det finns det för alla andra, de som misslyckas så att de lägger märke till det.

Catherine de Hueck Doherty berättade om det oerhörda som hände en sommar när hon och hennes mamma vid sommarhuset upptäckte en full präst i diket. Präster hölls högt i familjen. Mamman och flickan hjälpte  fyllot till prästgården.  Väl hemma beordrade mamman sin dotter att hämta pottan under sängen och ställa den med vatten i på det fins matsalsbordet. Själv plockade hon en massa rosor och satte i pottan. Flickan förstod inte. Mamman sa: "Catherine, pottan innehåller de vackraste rosorna - så är det också med prästen. Också om han är en potta, så bär han något fint. Glöm aldrig det." Det gjorde hon inte, och menade att hon och hennes lilla kommunitet hade ett särskilt ansvar att ta sig an präster.

Församling och fack ska tydligen förhandla i morgon. Vart det leder kan man bara gissa. I 16 månaders avgångsvederlag, kanske, mot att komministern säger upp sig på egen begäran. Men kan han det - när beslutet om avsked redan är fattat? Slutsatsen i det organisatoriska blir en. Vi måste se till att präster stiftsanställs. Samt att de håller sig så nyktra att de i varje ögonblick upprätta skulle kunna möta sin Frälsare. Ungefär så. När de misslyckas, måste församling och präst minnas det där emd pottan och rosorna. Berättelsens poäng går, fruktar jag, hycklarna i Örslösa förbi.