fredag 23 december 2011

Jultröttheten

Jultröttheten har inte infunnit sig ännu - men är i antågande. Jag blir nämligen trött på julfirande som är firande av att vi firar jul. Julen har ingen mening annat än sig själv! Men denna självmening blir grandios, som alla vet. Barnet i krubban kommer mig till hjälp att motstå det värsta - men inte allt.

Jill Jonssons julskiva finns på ICA. Jag köpte den inte. Jill ser inte Gud som en person utan mer "som godheten, hoppet och samtalet med vårt inre." Samtalet med vårt inre var för min del senast att det kurrade i magen när jag läste morgontidningarna för en stund sedan. Jag antar att magen ville mättas, men vet inte riktigt.

Jill igen: "När livet bär sorg och rädsla, knäpper jag gärna mina händer och ber till Gud. Finner jag svaren kommer de från mitt hjärta och min själ. Kanske lägger Gud svaren där och om det är så, är det ju en härlig tanke som jag gärna omfamnar." Varför kan mystiken inte få bottna i något mer? Frälsningen kommer utifrån - med ett barn som ligger i krubban, med det som räcks till mig i Orden och sakramenten.

Var jag läste Jill Jonssons trosbekännelse? I Mellan himmel och jord, en tidning från Svenska kyrkan i Borås. Mest blev jag lite uppgiven. Entusiasmen i tidningen las på att meddela läsekretsen att musiken och psalmerna spelar en stor roll under advent och jul samt två sidor om vad som hänt med lokalerna sedan Tandaredskyrkan lagts ner. Svenska kyrkan är på reträtt men vi ser ingen allvarlig reflektion kring det alla kan se. Lika illa i Basilika, Svenska kyrkan i Västerås. Visst är det som det heter: "Julen gör sig bäst i kyrkan. Kom och lyssna till julmusiken. Och sjung gärna med!" Men vilken är den hållning som texten avslöjar? När blev kristendomen detsamma som att lyssna på musik - och inbjudas sjunga med? Ser ni problemet eller har ni så deformerats av den innevarande tiden att ni tror just detta numera?

Nå, i Basilika ställs också frågan vem som hamnar i helvetet. Förstår jag Jerker Alsterlund rätt, är helvetet en situation här och nu. "Livet kan vara ett himmelrike eller ett helvete. Både på grund av egna handlingar och andras." Sedan då? "Jerker Alsterlund säger att han inte tror på ett helvete efter livet." Kontraktsprostens lära är vänlig: "Förhoppningen är att alla ska komma till Gud och få ro så småningom. Oavsett vad man gjort eller inte."

Jag kanske inte förvånas över den teologiska utläggningen. Men Basilika meddelar också att både söndagsskolan som arbetsform och barntimmarna lagts ner. Vi påverkas av vår omgivning men måste se till att skapa så goda mötesplatser som möjligt, heter det. Ingen låtsas om att Svenska kyrkan numera når en mycket liten del av de döpta barnen. Och de vi når, får sjunga i kör eller psyssla under ledning av någon i kadern betalda lönearbetare.  Lönearbetaren har någon liten grupp varje vecka och ska förbereda som mest 90 minuters verksamhet. Ibland skulle man kunna jämföra med den arbetsinsats en lärare ska utföra ...

Men vi har det säkert trevligt. Jag bläddrar vidare och ser att Tillberga församling fått nytt telefonnummer.12 kvinnor och en man - ungdomsledaren. - kan man ringa till. Och kyrkorådets ordförande också, en kvinna det med. Men hin äör inte kopplad till den gemensamma växeln, förstår jag. En kyrka som framträder så enkönat, har ingen framtid. Den är en sekt i marginalen - vad man än ropar. Underligt nog var det annorlunda nätr karlarna satt som kyrkvärdar och kvinnorna hade en egen kyrklig arena som söndagsskollärare och syföreningsdamer samt som kaffekokare, det som numera mer könsneutralt ska heta kaffetekniker.

Jultröttheten grep mig nu. Det blir lätt så när man utsätter sig för de kristliga bladen. Under dagen ska jag samla mig för att hämta hem och sprida lite julglädje i morgon! Det finns ju ett annat, ett kyrkligt liv också...

8 kommentarer:

  1. Var det djävulen som skapade marknadsföringen?
    Präster och Svenska Kyrkan använder den inte i alla fall.

    SvaraRadera
  2. Frågan är väl vad som är hönan eller ägget? Kvinnorna brukar ju få ta hand om det det arbete inte männen vill göra - på kaffekokandets tid liksom nu. Feministernas seger då prästämbetet öppnades för kvinnor var en phyrrusseger: En kyrka på dekis med dålig psykosocial arbetsmiljö, låg status i världens ögon och låg status bland troende kristna p g a det teologiska förfallet, är kanske hänvisad till kvinnoarbetskraft i sin helhet? Har du inte själv konstaterat att du inte skulle rekommendera unga män att bli präster? Hur många med dig, oavsett syn i kvinnoprästfrågan? Om män inte ens blir präster vilket ändå har högst status - därav kravet på tillträde till ämbetet för kvinnor - varför skulle då män vilja gå in i andra uppgifter?

    Visst har du rätt: En kyrka som inte når männen kommer inte heller nå kvinnorna (med undantag från dem som lever med eller intresserar sig för andra kvinnor). Når man inte familjerna når man inte heller barnen osv. Etablerade kyrkor finns kvar för att barnen fostras in i dem i stor utsträckning. Väckelserörelser kan uppstå bland vuxna men då bildas i regel nya församlingar. En etablerad kyrka lever på att det redan finns en relation från barndomen. I en tid då fäderna också tar större ansvar för barnen kan man i ännu mindre utsträckning räkna med att dessa nödvändigtvis ska följa sina mödrar istället för sina fäder.

    Men: Du Dag och dina gelikar är ju iallafall kvar trots att ni varken är kyrkoherdar eller biskopar! Det ger hopp om att barnet i krubban i alla fall kan lära oss något: Även den störste mannen - tillika Guds son - låg en gång hjälplös i sin Moders famn. Det var för att han inte vakade över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt intill döden på korset som Gud har upphöjt honom över allting. Därför ska den som är störst bland oss vara de andras tjänare. Det vet redan kaffetanterna av egen erfarenhet. Men det kanske är något att tänka på i Jul för både feminister och enkla komministrar på landet med doktorshatt?

    God Jul

    SvaraRadera
  3. God Jul - en rikt välsignad Kristi Födelses Fest! önskar vi från den södra delen av ön.
    Nils Hellén m fam

    SvaraRadera
  4. God jul önskar jag

    SvaraRadera
  5. En riktig och välsignad jul önskar jag både Dag som alla bloggläsare!!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  6. Det fixar sig!

    Snart finns inte heller kvinnorna kvar.Där föga eller intet finns att få, söker knappast någon något. Knappast någon förväntar sig något. Och få eller ingen vill anstränga sig för de spridda resterna av en förödd kyrka som trots allt finns kvar och lever ett tag till, här och där. Snart betalar få. Ansträngningen för de kvarvarande blir stor. Hånet och hatet från en negativ omgivning och kyrkans ledning större. Och allt till tveksam nytta.
    Visst. Lite löner och pensioner kan man ännu dra ur arvet från fäderna, men bättre för de fåtaliga praktiserande kristna i yngre ålder är att söka sig till mera aktiva och uppskattade områden än kyrkans.

    Hur gjorde jag själv: Jag förbjöd helt rått barnen att närma sig prästbanan. Jag visste att frestelsen kunde vara stark med den uppväxt de haft i familj, församling, bland kamrater med kristen uppfattning(jo, sådana fanns här och var), delvis kristen skola, medverkan i körer och kyrkomusik, Credo, U-oas, m fl. Jag klargjorde, att man numera knappast ens kan reflektera över en framtid vare sig inom kyrka eller skola. Båda undergångsmärkta och lämnade åt ulvarna och de okunniga och töntarna. Så ont ville jag inte mina barn, att de skulle hamna i rent masochistiska yrken. En mopsade sig ett tag, men sökte sig snart till mera statusfyllda arbetsområden och utbildningar. För 100 år sedan, kunde alla ha blivit präster eller organister. Inga problem. För femtio år sedan kunde de blivit lärare. Men idag? Räcker man sina barn en orm, när de ber om bröd? Vill man sina barn så illa?

    Och värst av allt efter denna skamliga bekännelse:
    Jag skäms inte ens...

    Per S

    SvaraRadera
  7. Rolf Pettersson24 december 2011 08:43

    God Jul!

    Rolf Pettersson

    SvaraRadera
  8. Läste följande "bevingade ord" i Kvällstunden:
    "I vår civilisation oroar sig män för att de inte kommer att vara tillräckligt manliga och kvinnor för att de inte kommer att betraktas som annat än kvinnor". Tänkvärt, särskilt efter det jag i söndags upplevt radiogudstjänsten som ägnades åt frågan: Var Jungfru Maria feminist? Jodå, den manligt opportune förkunnaren utsåg henne till det.
    GOD JUL önskar jag Dag och hans öländska församlingar!
    Ingemar K.

    SvaraRadera