Barn och datorförbud

Tre barnbarn var på besök och deras mor hade som medskick proklamerat datorförbud. Nu skulle barnbarnen få uppmärksamheten. Jag var rätt följsam men barnen klarade sig väl utan att jag skulle vara över dem, insåg jag. Tv-spel och annat i den stilen underlättar. Men det fördes begåvade samtal om Sparta och ASten (med äldsta barnbarnet) samt togs ut en lös framtand (det yngsta närvarande). Privilegiet att få ta loss den rätt lösa tanden var mitt. Annars tramsade vi som vanligt och åt tacos och fondue om kvällarna, mat som det tar lite tid att pilla i sig och ger chans att umgås under tiden. Lite vardagslycka, alltså. Värnlösa Barns dag var det som alla onsdagar kvällsmässa.

En påminnelse om barns villkor skulle förstås kunna trigga igång oss att tala om barnen i vårt samhälle. Det gör bi kanske, i allmänna ordalag. Numera är ingen så ofin att abortfrågan kommer upp. Mer än en miljon aborter sedan 1970-talets början gör frågan till en icke-fråga, för så många blir personligt berörda om man skulle säga att denna politik är ett socialt misslyckande och beror på en bristande värderingsdebatt. KD har taggat ner. Frågan ger absolut inga röster att tala om.

Men frågan om människans värde och värdighet kanske är den som Kyrkan skulle föra fram? Vad är en människa - kan hon någonsin hanteras som ett medel och inte ett mål? Hur skulle det svenska samhälle se ut där drygt 30 000 aborter inte genomförs varje år? Är det sant att barnmorskan vid första besöket under en graviditet frågar om kvinnan vill behålla barnet?

Det finns en underliggande lögn att ta itu med. På 1960-talet argumenterades för fri aborträtt eftersom så många kvinnor for till Polen för att få aborten utförd där. Självfallet for inte 30 000 kvinnor till Polen varje år. Den lagstiftning som avsågs ta itu med ett missförhållande skapade ett förhållande med många fler aborter.

Abortfrågan handlar inte bara om kvantiteter, förstås. Tänker man att varje människa är menad av Gud gör vi oss konsekvent av med gåvor som skulle komma oss till godo. Och kan somliga försvarslösa undvaras - varför gäller det inte oss andra när vi blir gamla och ligger alla till last? Värderingsdebatten borde sannerligen stå högt på den politiska dagordningen. Men jag kolliderar förstås med Humanisterna för jag har en kristen bas för att min politiska samtidskritik - och just det får man inte ha. Men följden av ett förbud för värderingar som bottnar i något som stämplas "religiöst" blir ett samhälle utan möjlighet att i en stor gemenskap ställa frågan om människans värde och värdighet. Alltså kan saklöst den stora västerländska kulturtraditionen ses som en ointressant samtalspartneer och 30 000 aborter genomföras i vårt land.

Detta sagt när jag umgåtts med tre barn som jag fick för mig är viktiga - i sig själva och inte bara i relation till mig. Men jag är en enkel lanpastor. Fråga biskoparna vad de anser om svensk abortpolitik!