"Uselt", blev omdömet om Kyrkans Tidnings kunskapstest över året som gått. Rätt svar finns också - men alla alternativ var fel! Vi kan ta hela fråga 16: "Kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl förlovade sig under året. Vad arbetar hans fästmö som?"
Innan jag kommer till svarsalternativen är tre påpekanden nödvändiga. 1. Jag har förlovat mig - men hon då? Har vi inte förlovat oss? Vad är det för kvinnosyn som Kyrkans Tidning här redovisar? 2. Kvinnoprästmotståndare - vad är det för titel? I en tidning som pretenderar på att vara kyrklig? Jag är väl i alla fall komminister? 3. Måste inte Kyrkans Tidning bestämma sig i ämbetsfrågan? Det försåtliga kvinnoprästmostånd som avslöjas genom formuleringen "arbetar som präst" är värd uppmärksamhet - för tror man att 1958 års riksdagsbeslut och det som följt därefter är vad Gud vill så är väl en kvinnlig präst präst?
Nu till svarsalternativen! a) Diakon i Sandahls grannförsamling b) Präst i samma församling som fästmannen c) Jurist på kommunen. Kyrkans Tidning tror att b ska vara rätt svar. Det är det inte. Linda Muhr är arbetsledande komminister i Borgholm, pastoratets södra distrikt. Pastoratet är ungefär 90 km långt. Jag är i norra delen. Mellan oss finns numera ett mittendistrikt. Samma pastorat skulle rätt svara vara - om nu Kyrkans Tidning nu slutligast ska haka på det som andra medier hade för rätt länge sedan.
Annat uselt är förstås oblatavdelningen på Ersta, som upphör att baka oblater av vetemjöl. Försäljningen av dessa är mycket liten. Men, hallå, hur gick det här till? De glutenfria oblaterna bakas inte på vetemjöl - och Kyrkan tycks alltid ha menat att så ska det vara. Påven är tydlig i saken - för att nu tala om i vart fall en kollega till vår biskop Johansson. Har saken teologiskt avhandlats och beslut fattats - eller har vi bara av ett svagsint prästerskap, ovilligt att fundera två varv, hamnat i ett läge där någon typ av majsklister i fortsättningen bär Herren Kristus till oss? För mig framstår det mest som om Frälsaren hamnat i klistret - men det är förstås inte första gången. Ersta importerar oblater från Tyskland - i storlek mindre än Erstaoblaterna, får vi veta.
Jag har nog kunnat räknas till dem som sympatiserat med diakonianstalterna. Samaritherhemmet fick sluta utbilda och Ersta kan inte förse mig med oblater bakade på hemmaplan av det enkla skälet att omställningen mellan bakning av vetemjölsoblater och glutenfria oblater är mycket tidskrävande och kostsam. Det ekonomiska argumentet skulle roat Karl Marx. Själv finner jag beslutet poå Ersta vara uselt. Och i största allmänhet ska de glutenfria oblaterna ifrågasättas. Må vara att den som är glutenintolerant ska ha den möjligheten - men varför ska jag, som inte är intolerant, nödgas att använda sådana oblater på grund av prästerlig tankeslapphet eller lättja?
Och diakonianstalterna i Svenska kyrkan? Tja. Ett kraftfullt "tja".
Apropå "Den glutenfrie Kristus":
SvaraRaderaI Katolska Kyrkan lär man att bara brödet och/eller bara vinet bär hela Kristus.
Det är alltså OK för var och en att välja att ta emot den ena av gåvorna.
Borde vara likadant i Svenska Kyrkan.
LG
Man kan köpa hostior hos systrarna i Mariavall!
SvaraRaderale
Delar inte Din syn i kvinnoprästfrågan, däremot Din irritation om "mainstream"företrädarnas småaktighet och sättet att göra sig lustig i ett korsord!
SvaraRaderafinns på många andra ställen också.
SvaraRaderaSe där!
SvaraRaderaFör de fåkunniga framstår den Sandahlska positioneringen som en omvändelse. Nästan ett avfall. Som ett erkännande, att hans kritiker hela tiden haft rätt. Som ett legitimerande av Svenska Genuskyrkan och med den prelatorna Klein, Borg, Grenholm, Långström och Hammar m fl. Därav förtjusningen på genuskyrkligt håll. Det hela avnjutet propagandistiskt värre. Ett kyrkligt LMFAO. Därav det stora nyhetsvärdet. Den stora förtjusningen, ja rentav skadeglädjen över ett tänkt självmål?
Men: Tolkades exv den pragmatiska s-ministern Margareta Winbergs förhållande till den mera renlärigt socialistiske (och ibland öppet kommunistiske) v-EU-parlamentarikern Jörn Svensson som ett avfall för någondera parten? Nog kan man respektera skillnader i uppfattning både angående religion och politik inom en relation? Utan att uppge sin egen position?
Borde man inom SvK inte kunna acceptera en viss mångfald. Varför måste enfalden härska? Måste man känna sig hotad av en minoritet som tycks ha starka argument men föga stöd i folkdjupet?
Borde inte den Sandahl-Muhrska relationen rentav kunna bidra till att majoriteten och översteprästerna äntligen taggar ned?
Per S
Varför inte ta oblaterna från kyrktryck som importerar oblater från sydafrika.Där kan man få både oblater bakade på vetemjöl och glutenfria. Och så stöder man en inte allt för rik afrikansk kyrka vilka bakar dessa oblater.
SvaraRaderasven-åke nilsson