Östran hade informationen på första sidan i dag: de arma präster som for på strategikonferens i Israel för medel från Oscar Sjöfors fond, måste betala tillbaka. Länsstyrelsen i Skåne län, som granskar verksamhet i Kronobergs län (märkligt nog med tanke på alla smålänningar som utsatts för danskars maktutövning under århundraden ...), menar att prästerna inte var i god tro och det ger återbetalning som konsekvens. Den anonyme anmälaren riktar uppmärksamheten på Södermöre pastorat men lika illa är det som bloggläsarna vet på Södra Öland. Anmälaren har också bifogat vad jag skrev på bloggen 21 oktober. Jag benämns av Länsstyrelsen "kommunister Dag Sundahl" - de har dåligt reda på sig, östdanskarna!.
Länsstyrelsen tar fasta på en passus i donationen som säger att den som reser till Orienten (Palestina) ska vara borta minst två månader. Nu gällde saken en vecka där man också bedrev annan verksamhet. Tja. Två månader var kanske inte orimligt år 1939, när testamentet kom till. Restiden var lång, man roddes kanske in från redden till små hamnar på Palestinas kust. Möjligheterna att ta sig runt i det brittiska protektoratet samt in i Jordanien för att se de bibliska platserna, var begränsade. Allt går snabbare nu. Men då hänvisas stiftsstyrelsen till att begära permutation av fonden.
Nu går snart julefriden in men i prästtjällen uppstår veklagan. Jag har inte koll på hela materialet men ser jag rätt är det kontraktsprosten Leif Bengtsson som ansökt om stipendier för alla. Då ska det väl finnas en möjlighet att alla utom Bengtsson kan hävda att de var i god tro - för de har inte personligen ansökt om medel och inte personligen undertecknat några handlingar. De har inte heller personligen sett några pengar, som skulle in på ett enda bankgiro. Så prästerna behöver i dagsläget kanske inte se så dsytra ut men prosten har uppenbarligen vidtagit åtgärder i det blå skåpet. De som fattade beslutet - jag var inte med! - behöver tänka ett varv till. Inte för att resan var kortare än 2 månader utan därför att ändamålet var en blandning av intressen och det kunde stiftsstyrelsens ledamöter veta eftersom en ansökan om några hundra tusen till samma ändamål men som strukturbidrag avslagits månaden innan.
De fiffiga pojkarna var lite för fiffiga. Som när det sas att "samtalen om framtiden (..) i första hand (leds) av biskop Jan-Olof Johansson. Det ar inte sant. Han mötte resenärerna vid tre tillfällen (det som rapporterats att biskopen var med tre dagar, vilket är sant om man med tre dagar menar en förmiddag och två kvällar) men då kanske man kan gissa sig till att biskopen lika mycket talade om Svenska Jerusalemsföreningens arbete - för det var ju det man såg i Betlehem.
Jag är ivrigt för strukturkonferenser och lika ivrigt för resor till och i de heliga länderna. Men jag är emot det fiffiga, blandandet av kategorier med mera, med mera. Nu är jag dessutom emot Länsstyrelsens i Skåne län rigorösa tolkning av bestämmelserna från 1939.
Vad stiftsstyrelsens ledamöter - fondstyrelse i det aktuella fallet - nu vidtar för åtgärder får stå klart innan nyår. Länsstyrelsen vill att styrelsen då ska ha visat att den vidtagit åtgärder för att återkräva betalningen.
Resor till Jordanien lär nog ha varit svårgernomförbara före 1939:
SvaraRaderaDet brittiska mandatet Palestina delades av floden Jordan i 'Cis'-(hitom) och 'Trans'jordanien (bortom). Transjordanien bildade efter 1948 det 'hashemitiska'(kung Abd'allah är ättling till själve Muhammed) kungadömet Jordanien. Cisjordanien förblev och tycks förbli omstritt. Under alla omständigheter finns alltså sedan länge på mandatet Palestinas jord en palestinsk stat omfattande ca tre fjärdedelar av mandatets yta: Jordanien.
Per S
@Per S
SvaraRaderaAtt Jordanien skapades av en vidsträckt öken och fick en obetydlig oas till huvudstad är inte mycket till tröst för de som blivit av med sin fädernejord i medelhavscivilisationens städer.
Vad är er ställning till konflikten mellan Israel och Palestina?
SvaraRaderaTja,
SvaraRaderaAlla vänner av återställare i Israel bör väl ställa upp på motsvarande återställande av Tyskland i dess traditionella språkområde? D v s ett Tyskland som sträcker sig ungefär till höjden av Kalmar på östsidan av Östersjön? Illa tilltygat blir Polen av ett sådant återbördande (och Schlesien tillkommer dessutom), liksom Ryssland och Litauen. Och givetvis får inte de Böhmiska(Tjeckien), Sydtyrolska(Italien), Transsylvanska (Rumänien) eller Elsass-Lothringska(Frankrike) områdena, liksom Eupen/Malmedy(Belgien) och språköar i nuv Slovenien,Ungern, Ukraina, Moldavien och Slovakien glömmas bort. Konsekvenserna av dylikt lär bli minst sagt omvälvande.
En annan trevlig återställning är den östra tredjedelen av nuv Turkiet, som fortfarande vid tiden för WW1, trots utdraget folkmord sedan 1870-talet, hade armenisk, kristen majoritet. Efter WW1 hamnade den beslutna armeniska rätten till en nationalstat i nuv Turkiet i högen "ännu ej lösta frågor". Där ligger den fortfarande. Och drivs väl av ingen, utom någon nostalgisk armenier med ärvd nyckel till bondgården med den bördiga jorden vid Ararats fot?
Min gissning är att såväl den israeliska, tyska som den armeniska återställaren ger baksmällor av Harmageddonklass för världen. Bäst är att Pandoras ask aldrig öppnas.
Intressant är dock, att de tyska och armeniska frågorna på sin höjd drivs som krav på erkännande av vad som skett. Och oftast inte ens det. Men den israeliska...
Nog är antijudiskt ressentiment en verklighet på många håll?
Per S
Vid ingången av 1900-talet fanns i den dåvarande ottomanska provinsen Palestina en mindre, men inte obetydlig, judisk befolkning och en helt dominerande arabisk. Genom en aktiv politik av stormakterna, främst britterna, förändrades denna demografi genom judisk invandring under hela den första delen av seklet, men ännu då den judiska staten Israel utropades 1948 var den arabiska befolkningen i majoritet.
SvaraRaderaDet skulle med andra ord kunna vara enkelt att påstå att araberna har rätt till hela landet. Dock är ju 50-100 år lång tid i människors liv och flera generationer av den inflyttade judiska befolkningen har levt sitt liv där. Därmed har även israelerna numer hemortsrätt till Israel/Palestina. Så vad göra? Den traditionellt kristna ryggmärgsreflexen i väst verkar vara att sälla sig på staten Israels sida ignorerande det faktum att en hel del av palestinierna alltid varit kristna bröder och systrar. Vänsterkristna verkar följa sin politiska hållning till att ensidigt ta parti för palestiniernas.
Nåväl. Ingen sida är utan skuld här och som jag skrev ovan har de nu levande på båda sidor rätt att känna sig hemma i den delen av världen. Två stater då? Tja men hur ska då gränsen dras? Man kan förespråka dagens, 1967 års, 1948 års eller vilken gräns man vill. Hur man än drar den så kommer stora grupper på båda sidor att vara mycket missnöjda. Den enda gräns som alla på en sida kan acceptera är Jordan i öster och medelhavet i väster. Om man inte samtidigt ska kasta ut det ena folket så återstår endast en enstatslösning vilket jag också tror är den enda lösning som kan ge varaktig fred. Utopiskt? Ja antagligen men i så fall är också fred i regionen en utopi.
Ibland tänker jag på vad Kung Balduin av Jerusalem och Sal Al-Ahudin var tämligen ense om. Det bästa kanske vore att bara jämna denna olycksaliga stad jäms med marken för att förhindra framtida vansinne med krig o elände.
SvaraRaderaTänk om dom gjort det.....då hade vi ej haft dessa åproblem på jorden idag. Hela världens stötesten är just Jerusalem som påverkar allt på vår jord. Jesu är ju ändå icke där, Han finnes ju inom oss alla.
Tja det hade kanske varit bäst !!!