Min vän Bitte tyckte jag verkat missmodig på bloggarna på sistone. Kanske har hon rätt. Kanske är det vårt stabila vintermörker utan uppgiggande snö och snöstormar, som orsakat dysterhet. Å andra sidan kan jag vara glad - pigga barn som lussade i Källa Bygdegård, raska diakonidamer (gröttekniker, smörgåstekniker och kaffetekniker samt bakverkstekniker som det heter i vårt jämställda Sverige) och mejl från den utomlands verksamma dottern som antagit en utmaning om kappkörning med bepansrad Mercedes-Benz, B6. 5.5 ton, som ni nog vet. Dottern vann och det var viktigt i den mansdominerade värld där hon befinner sig. Att hon slog den italienare som utmanat till tävling, såg hon uppenbarligen som ett plus. Jag ler alltså - och lite till Jag kan också muntras upp av det faktum att prästeleverna på Pastoralinstitutet i Lund lovsjöng voodoo-gudar under ledning av en sånggrupp, som fått Svenska kyrkans kulturstipendium. 50.000:-. Att rektor Ingegerd Sjölin skulle bli voodooprästinna är en muntration utan dess like, kan jag försäkra. Dessvärre eller dessbättre vet jag att hon är bättre än så.
Det för mig till tidskriften Kyrka och Folk. Där debatterar Stefan Pehrsson och Anna-Sofia Bonde ämnet "Frimodig kyrka och ämbetsfrågan", kvinnliga präster alltså. Jag hamnar i beråd. Frimodig kyrka försöker göra det som måste göras, sakligt hantera en splittring i Svenska kyrkan. Bonde hamnar i en orimlig position - den att "motkraften" mot det liberalteologiska inflytandet "delvis förlamats av just ämbetsfrågan och sin upptagenhet vid den." Detta är knappast ett hederligt sätt att beskriva själva utmotningsprocessen, den som kyrkoorganisationen använt betydande kraft för att uppnå. Sveken och löftesbrotten går inte att så glatt visslande komma förbi. "Det blir liksom inte särskilt mycket kraft kvar, när all ens hängivenhet går åt till att värna förståelsen av några enskilda bibelställen", heter det. Jag anmäler min oeinighet men vill också ställa frågan - vilka har gjort detta? Fram med en 3-4 namn så vi vet vad vi talar om!
Lite eftertänksamt funderar jag över om den här frågan måste föra in i samma uppgörelser som POSK på sin tid hamnade i - avgränsning mot dem som använder all sin hängivenhet till de enskilda bibelställena till skillnad från oss, de rättfärdiga. Det är dock ingen tvekan att jag inte är enig med Anna Sophia Bonde. Hon gör inte en krånglig konflikt rättvisa. Det tycker jag är illavarslande.
Stefan Pehrson då? Jag är inte enig med honom heller! Han ser ett totalt undervisningsförbud för kvinnor. Tack för det - Priscilla och Catharina, Birgitta och en mängd andra kvinnor, bland dem Berit Simonsson, kan slänga sig i väggen. Pehrson ser också kyrkopolitik handla om val till församlingens styrelse - det är väl att ta i och göra kyrkomötet frommare än vad det är.
Slutsatsen? Här återstår ett arbete att göra, ett som gör sammanhang just så komplicerade som de är. Jag är så gammal att jag kan vara trött på förenklingar. Men frimodig likväl. Någonstans. I morgon innan gryningen styr jag till stiftsstyrelsen i Växjö.
Handlar inte frågan om sakramentsförvaltning och tvivel på att sakrament skulle vara giltiga utanför apostolisk ordning? Alltså att bröd och vin förblir bröd och vin och att prästvigning inte "biter"?
SvaraRaderaI så fall lär kompromisser knappast vara möjliga...
Per S
Att du är oenig med Anna-Sofia Bonde i ämbetsfrågan kan väl inte förvåna någon! Att kvinnoprästfrågan tagit mycket energi från annat är väl inte heller kontroversiellt vare sig det nu beror på nödtvång p g a den förda kyrkopolitiken eller engagemang i frågan. Frimodig kyrka är och skall vara ett hoppets tecken i Sv K på att det går att hålla ihop och älska varandra även om man har olika åsikt i ämbetsfrågan. Hade det inte varit så hade inte jag engagerat mig och säkert inte många andra. Det verkliga alternativet i kyrkovalet kan vi bara vara på de premisserna. Misslyckas också Frimodig kyrka, då faller hela argumentationen om att det är rätt att stanna kvar i Sv k - om att det är fel att försöka röka ut "kvinnoprästmotståndarna" etc Givetvis är det de som förlorat som måste maka på sig om det inte går att samsas, oavsett vilka som har rätt. Var ljusstaken står bestämmer vår Herre, men allt annat bestämmer kyrkomötet vare sig man vill eller inte!
SvaraRaderaDet är mycket för och emot vad gäller Svenska Kyrkan. Det föreligger flera brytpunkter mellan prästerna som kanske inte skall kallas kollektiv. Alltså samla upp alla "felsyner" i trosfrågorna. Gradera de felaktigheter Ni kommer fram till. Vad Ni tror är enligt Guds uppfattning och är eniga om plocka fram det - lägg det under lupp.
SvaraRaderaSamhällets eventuella utveckling tycks inte påverkas av prästerskapet.
Präster som är emot samkönade äktesnsakap får överväga om man skall öppna eget.
Prästinnor som är ickeheterosexuella kan göra sammalunda.
De som inte känner för att Nattvarden kan utdelas av kvinnliga präster gör detsamma.
Eller hur skulle det vara att starkt överväga en
helt ny väg. Anskaffa en guru som kan marknadsföra hela paketet genom att revidera hela utvecklingen från källan till dagens mix och inse möjligheten att Gud är god och förespråkar vapenvila mellan kyrkans präster och presentera en agenda som vi alla kan tro på.
För närvarande förefaller de gamla söndagsskolebladen ligga bäst till för att undgå extra tolkningar. Jag tror på Gud men är fundersam över människans svaghet -den får jag leva med.
Vennberg har helt rätt i allt hon skriver. Anna Sophia Bonde är en god representant för alla de kvinnliga präster som vill slå in på en helt motsatt väg i ämbetsfrågan än kyrkoorganisationen. Tråkigt att Dag inte vill inse det.
SvaraRaderaLäs ex
www.kyrkanstidning.se/debatt/andlig-atrofi-forsvarar-forsoning
Förvisso är predikan inte ett sakrament. Oaktat hur man tolkar vad som är skrivet i Bibeln kan inte orden i en predikan bli ogiltiga enbart för att det är en kvinna som uttalar dem. Därför har jag svårt att se frågan om kvinnor kan vara präster annat än en ordningsfråga - inte teologisk i första hand - om man har den uppfattningen att prästen verkar In Persona Christi i sakramenten (bortsett från dopet eftersom vem som helst kan döpa), det vill säga, nattvarden blir ogiltig om jag som icke vigd präst läser den ekvaristiska bönen över brödet och vinet. Men har man en katolsk uppfattning blir det en annan sak. Sen kan man förvisso tycka att det är av värde att hålla sig till ordningsföreskrifter.
SvaraRaderaNja, Dag Sandahl har nog mest rätt ändå. Vad Anna Sophia Bonde faktiskt skriver (inte att undra på, prästvigd kvinna som hon är) är ju att alla som av samvetsskäl motsatt sej och motsätter sej prästvigning av kvinnor gör en samvetsfråga av en petitess, ja, splittrar kyrkan i onödan på en ren ordningsfråga. Vilket ju hela tiden varit ämbetsreformanhängarnas argument: antingen backar man upp reformen helhjärtat eller också får man åtminstone vara så god att man accepterar den och inte arbetar i det "reaktionäras" tjänst. (Att Bonde sedan generöst anser att de bångstyrigas straff blivit för drakoniska och reformanhängarnas fixering lika ödesdiger som deras, är en annan femma). Är det någon mer än jag som ser samma utveckling beträffande "äktenskapsreformen": applådera eller åtminstone acceptera!
SvaraRaderaDag har vidare rätt i att kvinnor som undervisare och profeter kan kyrkan inte klara sej utan (det insåg redan Paulus - som instruerade kvinnor hur de skulle vara klädda när de profeterade - och säkert Apollos, som mottog sådan undervisning). Lina Sandell är kanske det främsta exemplet på en kvinna som teolog - BV-predikanten som sa "det här är ju en hel predikan" om hennes längsta sång hade alldeles rätt. Smart tjej - liksom den skabröse skalden Wilhelm von Brauns storasyster Amelie (vars 200-årsminne vi firar (?) i år), som höll väckelsepredikningar på kyrkbackar runt om i landet på inbjudan av kyrkoherdar som uppskattade hennes profetiska gåva och kyrkotrohet.
Men både Dag Sandahl och Frimodig kyrka har ett problem: går det att - av taktiska skäl - kämpa kyrkokampen tillsammans med duktiga och vettiga prästvigda kvinnor som Anna Sophia Bonde och samtidigt vidhålla inställningen att sådana som hon aldrig borde ha prästvigts och i en avlägsen (?) framtids ideala kyrka inte heller bör prästvigas (jfr Dags reaktioner inför präster och biskopar som "inte skulle prästviga sådana som han")?
Andreas: Vad får dig att tro att prästvigda kvinnor är med av taktiska skäl? Vems taktik isåfall? Guds? Jag är övertygad om att Anna Sophia Bonde är med i Fk för att hon erfarit Guds kallelse att vara det, liksom Dag. Finns det någon taktik i det så är det väl att Gud vill öva oss i handling i liten skala på det vi vill ska ske i det stora.
SvaraRaderaAnna Sophia Bondes och min replikväxling finns i Kyrka och Folk nr 49 2011, men utgår från mitt inledande inlägg i nr 46.
SvaraRaderaJag invänder där just mot argumentet att undervisningsförbudet var en anpassning till den tidens synsätt, för att kyrkan ville bli accepterad under den tidens förhållanden. Lösningen på detta påstådda problem kallas "ackommodation", anpassning till ändrade förhållanden.
Men Bibeln anger själv en orsak. Paulus skriver att en kvinna inte ska undervisa eller göra sig till herre över mannen "eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse" (1 Tim. 2:12-14). Skriften anger alltså själv en anledning, vilken inte möjlig för en bibliskt troende människa att lämna därhän.
Om någon vill läsa mina två inlägg om detta vill jag gärna visa texterna.
Jag tillägger mitt namn: Stefan Pehrson
SvaraRadera