Banditväsendet

Vi hade varit ute och rest för att överlägga och återvände till Värtrahamnen. Viss brådska - tågen skulle gå - så det fick bli taxi. Jag satt inte i höger framsäte. Det gjorde min vän E. Han fick betala taxiresan. 750:-. Han trodde taxichauffören skojade - för när han for på andra hållet hade resan kostat under 200:-. Passa er för Älvsjö Taxi. Det finns ingenting att göra när man stiger av. Tallink kan väl inte heller röja upp. Nu var frågan om det hutlösa i taxibranschen uppe i riksdagen. Det var väl got och väl fast jag inte riktigt förstått vad som kom ut av riksdagsbehandlingen. Men ska man inte läsa av vad som händer i samhället just i detaljer som denna - banditväsende. Man kan stava banditväsendet "Alvsjö taxi" och man kan notera att chauffören var en kristen invandrare. Men saken handlar om en mentalitetsförändring, en samhällsomvandling. Banditväsendet är värre än det i förstone ter sig.

En av banditledarena heter Christer G Wennerholm och är moderat landstingsråd i Stockholm. Han basar för trafikroteln och snor pengar från mig och många andra. Jag undrar om det är någon idé att anmäla honom till åklagarkammaren.

Jag kom glad i hågen en januaridag med min förköpsremsa till SL-spärren. Den hade jag inhandlat för 180:- - men plötsligt dög den inte. Jag hänvisades till en informationsdisk. Där skulle jag få tillbaka pengarna. På remsan hade jag åkt en enda gång, två markeringar. Men icke! Jag skulle i stället ta kontakt med SL och hänvisades därefter till landstinget, där själve banditledaren huserar. Jag menar, hade ett skojarföretag snott dryga 150:- från mig, hade väl saken varit brottslig? Nu gäller saken något mer. Vi hade byggt upp ett förtroende: Jag betalade i förväg och SL skulle leverera. Så var det tänkt. Men banditledaren ville något annat.

Rättelse kan jag knappast få. Gänget hade tydligen i fintsilt text bestämt att mina pengar hade begränsad giltighet. Så tänkte inte jag. Förtroendefullt fick det gäng som visade sig vara ett banditgäng disponera mina pengar som de ville. I sinom tid skulle jag ta ut mina förbetalda resor. Så tänkte jag. Inte dom.

Nu kom det ett mejl. Jag skulle skicka in min remsa till banditgängets medhjälpare med anspråk så skulle en så kallad handläggare "titta på" mina anspråk och "göra en bedömning" Bedömningen avgör, garantier lämnas inte.

Jag har inte skickat in remsan. Jag litar inte på banditgänget. Då snor dom förstås remsan och mina pengar får jag inte se. Jag har däremot lagt pengar, energi och arbete på att här på norra Öland handlägga min del av frågan och dessutom skaffat kuvert och porto. "Lange Nase", skulle banditgänget sedan triumferande kunna utbrista. Jag kan ju knappast vara ensam. Hur många har dom lurat - och till vilket sammanlagt belopp? Man undrar.

Min position är väldigt mycket enklare: Leverera vad jag betalt eller betala tillbaka utan prut vid en disk till vilken jag i Stockholms undre värld - SL - vandrat, stått i kö och sedan avvisats.

Men stod inte finstilt på baksidan vad som gäller? 1. Vem läser det finstilta på en biljett man just köt och sedan stoppat ner för framtida bruk efter att ha rest sin första resa? 2. Det är så finstilt att det i det närmaste är oläsligt.

Nu ska jag fundera över nästa Nigeria-brev. Är det undertecknat Christer G Wennerholm och han ber om mitt bankkonto, så vet jag vem jag har att göra med och tänker inte hjälpa honom att överföra ett stort arv till mig.

Till Finansdepartementet och Riksbanken skulle jag vilja rikta frågan vad det var för fel på de pengar jag anförtrodde SL. Hur kunde de så dramatiskt förlora sitt värde från 2009? Eller är det Statsrådsberedningen som ska fundera över själva systemfrågan - och M-ledningen som ska lösa problemet med banditväsendet som vuxit fram i nationen? Eller är det där som banditerna sitter? Är det inte små händelser som dessa som det stora sönderfallet visar sig?

Var är det lagom omvända MC-gänget nu? Jag har kommit på en ny insats som kallar på dådkraft.
Älvsjö Taxi som uppvärming och landstinget därefter - vore det inte lockande?

Annars är jag på gott humör och ger fåglarna solrosfrö. De lata ska veta att jag inte moraliserar över deras lättja utan belönar den. Smaklig måltid.