Verkligheten själv

Jag var på sammanträde med kyrkostyrelsen. Det är intressanta timmar med många tillfällen till utlykter i tankens och reflektionens värld. Oftast undrar jag över hur det som sägs i Kyrkans Hus passar in i min enkla värld. Oftast gör det inte det. Jag inser att det är jag som är oinformerad, självfallet, och att mina erfarenheter av kyrkolivet brister, men ibland dyker det upp något i mitt inre som jag närmast identifierar som en svartalf och påstår motsatsen. Jag försöker tysta svartalfen och säger att du ska inte vara en Messerschmitt. Det är självklart att man på de högre höjderna förstår bättre. Svartalfen är dock idog.

Ponera att svartalfen har rätt - hur ser den kyrkliga verkligheten ut? Har vi sådan klass på kyrkoherdar att några av dem efter strukturreformen 2014 är byxade att hantera ansvaret att vara verkställande direktörer och teologiska inspiratörer? Jag anade att några inte riktigt tror det. Å andra sidan - vilka kyrkoherdar är teologiska inspiratörer? Kan man läsa deras böcker, höra deras strategiska föredrag, lita på deras mångomvittnade teologiska kompetens? Eller har de nyttjat nådatiden till annat?

I går hade jag en svår dag för jag frågade präster och diakoner jag talade med något mycket enkelt. Jag frågade: "Vad oundgängligen nödvändigt bidrar kyrkoherdar med? Vad är det de gör som vi enkla komministrar och församlingarna inte skulle klara oss utan?" Bara en kunde svara, de övriga visste inte svaret på en så grundläggande fråga. Den som svarade sa: "Det är kyrkoherden som måste skriva under papperet för att någon ska komma in på Svenska kyrkans bloggportal." Nu har det i mitt fall aldrig varit aktuellt, verkar rätt galet som tanke (hur kunde Anders Wejryd då komma in - skrev Gud själv på?) men detta var sålunda det enda konkreta svar jag fick. Är det inte ett problem när svaren uteblir? Vi har skaffat en kategori vars idoga insatser är av sådan art att de inte syns eller förnimms. Finns de? Och om de finns - ägnas de då åt för Guds rike väsentliga ting? Har vi egentligen byggt en resurskrävande nonsensorganisation? Svartalfen undrar och lockar mig in i detta bryderi.

Nu gäller det att förse organisationen med teologi. Svartalfen (och kanske jag också) tror att det beror på att strukturutredningen behöver ett stycke ideologi. De hårda materiella omständigheterna är att vi inte får fram folk att fylla alla beslutsstolar och ett behov att mer effektivt ta hand om apparaten kyrkan och hantera besparingsbehovet. Ett antal kyrkoherdar rationaliseras bort och blir komministrar. Det blir på sikt lite billigare. Färre gudstjänster blir också billigare och har den fördelen att det faktum att somliga kyrkor samlar väldigt få, kan överskylas. Är det ingen gudstjänst i de flesta av kyrkorna kan man stoltsera med att det kanske är 20-30 i huvudkyrkan och vid de fåtaliga tillfällen de andra kyrkorna har någon gudstjänst kommer fler än de få som kommit om det varit gudstjänst varje sön- och helgdag. Raset i gudstjänstsiffrorna märks inte påtagligt då. Det var fortfarande mycket folk i kyrkan - den värdemätare som är den vanliga. Tjänstgöringsscheman och resurser kan användas med framgång.

Nu kan man tala om de anställda, de ideella och de förtroendevalda. Alla blir nöjda utom de högkyrkliga, som förstås undrar vart vanliga gudstjänstfirare tagit vägen? Är det inte för dessa de vanliga som de andra ska göra tjänst och ska då inte fokus vara på dem, gudstjänstfirare utan nämnvärd fritid och mycket ansvar hemma och på jobbet? För att göra strukturförändringar utan en given teologisk bas krävs ideologi. Man hittar på den verklighet man kan sätta ord på. Hur det är i verkligheten behöver man inte bry sig om.

Jag har sett i bladen att jag aldrig har några positiva förslag att komma med. Nu har jag samlat mig till ett i alla fall: Bygg församling nerifrån med de verktyg Herren försett oss med: Ord och sakrament. För hur det än är, så är väl Verkligheten egentligen Kristus själv. I det storståtliga strukturernas Svenska kyrka behöver vi mycket mer av det grundläggande. Mothållning, alltså.

Plötsligt sken svartalfen upp.