P-A Rudberg drar i fält för domprosten Hermanssons sak. Han tror att vi kommentatorer inte backar upp vår kyrkliga överhet, den med de tyngsta arbetena, så som aposteln manar. Han hävdar att vi river ner det de fromsinta tydligen bygger upp. Saken är enklare än så.
När det begav sig fällde Visby domkapitel ett avgörande som gav den sakinformationen att domprosten Hermansson - för att nu använda vanlig svemska - ljög när han talade om vad som förevarit vid en prästfortbildning. Han använde sedan deklasserande terminologi, menade domkapitlet. Biskopen skulle tala med Hermansson. I vart fall i modern tid har inget domkapitel skrivit så om stiftets domprost. Nu försöker de trogna drabanterna till Hermansson göra gällande att saken var en okynnesanmälan. Dra den där om Rödluvan också!
Vad vet vi om det andra? Först och främst vet vi att polisen inte vidare utredde en anmälan från Svenska kyrkans generalsekreterare, men vi vet också att domprosten skrivit under intyg att arbeten hade utförts - men så var inte fallet - och pengar för detta icke-arbete hade utbetalats av den statliga kyrkoantikvariska ersättningen. Vad saken nu gäller är en anmälan till Visby domkapitel att domprosten Hermansson inte talar sanning när han påstår att han omdelbart som han fick vetskap om den felaktiga utbetalningen (den som var en följd av hans osanna intyg), betalades pengarna tillbaka. Domkapitlet avvisade anmälan eftersom den var anonym, undertecknad NN. Anmälan kan man läsa på brogren.nu. Andra domkapitel tar upp också anonyma anmälningar. Jag tror att det är en klokare hållning eftersom den som anmäler får kritik hurdant utfallet än blir - frias en anmäld faller skulden på anmälaren och fälls den som anmälts faller det likväl en skugga på den som bråkade och ställde till det. Kom ihåg Helander-affären!
Så vi vet att domprosten beljög komminister Hagberg - det läste vi ut av domkapitlets beslut. Vi vet att domprosten skrev under ett intyg, som vid kontroll visade sig vara osant. Nu vet vi inte om domprosten talar sanning när han säger att medlen omedelbart betalades tillbaka. Att saken behöver utredas kanske somliga skulle kunna tycka var bäst för alla parter. Inte minst domprosten Hermansson.
Det bekymmersamma är nog, när allt kommer till allt, inte själva anmälan.
Nej, se det är en svår avvägning, det där med uppbackning.
SvaraRaderaBråkstakar kväses i alla organisationer och får dåligt anseende hos allmänheten. Men plötsligt blir det brottsligt och tecken på ytterst uselt omdöme att ha sopat pinsamheter under mattan och försökt lösa problem pragmatiskt utan alltför stora kostnader mänskligt och ekonomiskt.
-Varför ingrep ingen i tid? frågar en upprörd omvärld.
Grävande leder till att en mängd varningstecken lyfts fram, som borde ha lett till ingripande i tid, eller stoppande av spirande karriärer och därmed senare fortsatt omdömeslöst härjande.
Gay theological colleges och pedofilspöket samt skandalen med ekonomiska oegentligheter runt Banco Ambrosiani kan i den katolska kyrkan tas som varnande exempel.
Personligen tror jag att domprosten Hermansson redan nått långt utöver sin kompetensnivå. Förmodligen hade det varit barmärtigast om karriären slutat i tid.
Men som sagt, whistle-blowers uppskattas föga och sällan.
Per S
Det kyrkliga kriget mellan Östersjöns stora öar. På Öland står Dag Sandahl. På Gotland domprosten Hermansson et concortes. Miltals med bräckt vatten mellan dem. Den bilden manas fram i Dagens artikel. Ett magnifikt försök att hölja Hermansson inkompetens i dimridåer och skapa en fiktiv story.
SvaraRadera