Jag tar det ur minnet men nog var det avdelning VI på sovjetiska ambassaden i Stockholm som ägnade sig åt kyrkor och folkrörelser i Sverige?
Kyrkofrågorna var på Stasi frågor för avdelning XX.
De ideologiska /stats-/apparaterna är viktiga för varje bolsjevikisk regim. Det som tänks och sägs kan visa sig ha en konspirativ kraft. Och kyrkor kan vara viktiga. Biskop Carlzon var ordförande för förbundet Sverige-DDR, biskop Lindegård fick hedersdoktorat i Greifswald, ärkebiskop Sundbys arbete med fredsfrågorna hade uppbackning av Sovjetunionen etc. Stämmer uppgiften att Stasi hade 153 medarbetare i Sverige? Ointressant var uppenbarligen inte det som hände hos oss. Fram med namnen, öppna arkiven!
Kommer vi då att få en flod av erkännanden? Knappast. Aleksander Radler förnekar att han varit Stasi-medarbetare. Förnekar gör också Heinrich Fink, trots vad som fanns att läsa om hans insatser i en säck med sönderklippt men nu sammanfogat material. Han fick lämna rektorskapet för Humboldt. Bland dissidenterna rörde skig i åratal Ibrahim Böhme. Hans redogörelser för samtal i dessa kretsar hittades, tusentals sidor, liksom inspelade band där han för sin "Führungsoffizier" redogjorde för vad som sagts bland dissidenterna. När han konfronterades med bandinspelningarna svarade han: "Det är min röst men det är inte jag som sagt det där." Karln dog 1999. Han medgav aldrig någonting. Berliner Zeitung den 16 juni 20005 för den som vill läsa artikeln Der Denunziant.
Vårt land är fullt av rödskägg, ju större o rödare desto större o rödare karriärsmöjligheter.
SvaraRaderaGammalt svenskt djungelordspråk från 40-talet (alltså 1540-talet :D )
Hade de Stasiagenter som klätt sig i kristna fårakläder verkligen levt i sitt dop, hade de inte levt sitt "dubbelliv". Nu fortsätter de med sitt dubbelliv med fortsatt lögn utan att varken leva i "det öppna" eller "det döpta".
SvaraRaderaThomas Andersson
Vilka yrken är förbjudna för alla kristna då? Soldat, bödel, informant åt säpo, svensk spion, tillverkare av vapen och annat krigsmateriel t ex mobiltelefoner och lastbilar, militärattaché, tillverkare av alkohol, tobak, narkotika, läkemedel(används till ex dödshjälp), barnmorska, gynekolog, polis, advokat, domare (du ska inte döma), bankman (ocker), telefonförsäljare, kvällstidningsjornalist (du ska inte bära falskt vittnesbörd om din nästa) osv. Varför var t ex inte förbudet mot att vara militär isåfall inte inskrivet i Svensk lag på den tiden då vi hade ett Lutherskt enhetssamhälle? Jo, för att man teologiskt har skilt på ämbetet och den privata tillämpningen av Jesu undervisning. Även en präst är skyldig att ljuga om det är nödvändigt för att skydda tystnadsrätten vid bikt. Det innebär inte att de lever i lögn. Var och en måste varje dag fundera på om ens arbetsliv står i vägen för Kristuslivet. Det kan vara så enkelt som att man jobbar för mycket för att tjäna pengar utan att ha tid för t ex barnen.
Radera"Jag lydde bara order" är inte ett tillåtet svar. Men att påstå att alla som arbetar med ovanstående därmed inte lever i sitt dop är att göra saken för lätt för sig. Blev det krig skulle vi väl tacka Gud för de få soldater vi har, och fienden skulle göra likadant. Varför skulle det vara mer moraliskt att ljuga för säpos räkning än för Stasis - egentligen? Står det att vi ska ha demokrati i Bibeln? (OBS! Jag är inte emot demokrati, men det står väl inte att vi ska ge kejsaren det som tillhör kejsaren - ifall denne är demokratiskt vald?)
Har inte Svenska staten också förbrukat förtroendet som moraliskt gångbar arbetsgivare: T ex tvångssteriliseringar, lobotomering, vanvårdsutredningen etc. Eller tror vi på allvar att just VI har Gud på vår sida? Eller är Staten vår avgud som vi förväntar oss allt gott utav?
Vi lever i en fallen värld och synden smetar av sig på oss alla. Att leva i sitt dop innebär att se detta, dagligen göra allt i sin makt för att bekämpa den och i övrigt förlita sig på att Kristi försoningsverk räcker till för att utplåna den.
Att leva i sitt dop är inte att göra det lätt för sig utan det är att låta Guds nåd, förlåtelse och sanning vara överordnad allt annat. Det är ett "sakramentalt" eller "baptismalt a priori" Vem känner sina fel? Fria mig från synder jag inte vet om kan vi då be med psalmistens ord även om vi gått Stasis ärenden, men vi måste erkänna vår brist.
SvaraRaderaThomas Andersson
Förvisso, men sedan när blev Expressen biktstolen framför andra? Det tillkommer inte heller oss att avgöra vem som lever i sitt dop eller ej - döm inte så ska ni inte bli dömda. Sakfrågan kan man diskutera - t ex vilka yrken man kan ha eller om en persons undervisning är biblisk och stämmer med kristen troslära - men hur enskilda har det med Gud måste vara en sak mellan dem och Herren. Om just denna historia är sann, hur kan du då veta att detta inte är bekänt och förlåtet för länge sedan? Det verkar ganska osannolikt att någon skulle vara stolt över att ha gått stasis ärenden idag. Att kräva offentliga erkännanden å andra sidan - det handlar mer om att tillfredsställa mobbens blodtörst och stilla människors nyfikenhet och gottande i andras synd (för att själv känna sig lite bättre) än att leva i sitt dop. Låt de inblandade sköta detta och så långt det är möjligt gottgöra ev offer så får vi andra mer tid över för att ta itu med våra egna synder, istället för att gotta oss i andras!
Radera