Fattar inte

När skönheten kom till Bro är Anna Janssons senaste bok (Norstedts). På sidan 182 läaser jag: "Gotland är litet, nästan alla känner alla. Det kan vara ett problem i förhörssituationer." Så hur ska det gå att reda ut bidragshärvor?

Jag försöker förstå. Biskop Fast förklarar att domkapitlet inte tog upp den anonyma anmälan därför att den var anonym, några uppgifter i anmälan felaktiga och en extern utredning gjorts. Jag antar att det är en utredning av Ernst & Young som avses: Granskning av två kyrkoantikvariska projekt inom Visby stift.

Hur var det då?
I mars 2008 vet nytillträdde domprosten Hermansson att det finns medel avsatta för det s k vindsprojektet. På domkyrkans vind skulle det bli ett domkyrkomuseum. Den 25 mars 2010 beslutar kyrkorådet att inte gå vidare med projektet men söker efter möjligheter att få använda de beviljade medlen till annat. I november 2010 heter det att "Gotland kommer att tappa facet utåt om man bara betalar tilbaka pengarna". Den 20 dec 2010 upprättar och undertecknar domprosten en redogörelse. I slutändan stod församlingen med en stor summa pengar. "Efter att hört församlingens revisorer bestämdes att rekvirerade medel skulle återbetalas till nationell nivå." (Obs, passivformen - vem bestämde?) Den 30 mars 2010 återbetalades medlen från församlingen till stiftet. Biskop Koskinen meddelar några dagar dessförinnan att medlen kommer att betalas tillbaka - men det tycker stiftskamrern inte är någon bra idé. Till sist återbetalas medlen till nationell nivå den 23 december 2010.

Granskningen drar slutsatsen att de beviljade medlen inte hanterats i enlighet med de villkor som gäller. Men det blir mer obegripligt än så - för 750 000 kronor har använts av kyrkoantikvariska medel för att på något sätt inte användas till ett domkyrkomuseum, som man skrev, utan till en renovering av 1599 års orgel i domkyrkan. Projektmedlen som rekvirerades i november 2008 avsåg upprättande av avsiktsförklaring mellan utförare och församling samt upprättande av anbud. Åtgärden var inte avslutad och slutrapport förelåg inte. Projektledare var fd kyrkorådsordföranden Inger Harlevi och i gruppen satt domprosten, en ledamot från oppositionen, en ledamot från majoriteten och domkyrkoorganisten.

Vad ser vi nu? Att domprosten har rätt när han menar att pengarna betalades tillbaka? Varför kan inte domkapitlet säga det då? Därför att då kommer det att visa sig vad som står i revisorernas granskning att biskop Koskinen och stiftsadministrationen låg på miljonerna under lång tid - Gotland skulle inte tappa facet. Men om domprosten i någon mening går fri så blir det problem när det gällde pengarna för domkyrkomuseet som i stället användes till en förstudie om 1599 års orgel. Ett nätt litet bedrägeri kan man ana.

Vilken härva! Och detta bara därför att Gotland är litet och nästan alla känner alla - eller?

Man kanske skulle varit seriös journalist på Gotland och tagit fatt i allt detta? Här är ju något viktigare än det man skrev om när det handlade om fortbildningen. Eller har revisorerna fel? "Quality In Everything We Do", lyder företagets motto.

Nu får det bli tre heliga dagar utan bloggande. I påsk ska jag skriva om en liten men betydande bok som ger ord och insikter som hör till den kristna mystiken. Man kan då och då behöva andas livsluft.