Organisation och person

Då och då nås vi av nyheter om folk som köps ut, slutar "på egen begäran" - utan något nytt jobb att gå till - eller helt sonika omplaceras. Det går inte att vid omplaceringsbeslutet leda i bevis att omplaceringen närmast är att se som en straffåtgärd för sådana som inte kan hålla käften. Och när det kommer till utköp är det enkelt att utifrån tillgängliga ekonomiska resurser göra sig ett problem kvitt. Person, alltså. Aldrig organisation. Eller till sist: ALLTID organisation.

Människor fungerar i sin flock. När någon i flocken stöts ut, berövas flocken en tillgång. Oftast en som gett ett bidrag cheferna inte velat ha. "Var positiv - säg nej"-folket uppfattas konstigt nog som en hoper negativa personer. Chefer kan dock bli glada. Deras vardag fungerar. Men fungerar egentligen organisationen, kan den möta de nya utmaningarna? Besinnar någon Pinkers ord om att själva ursynden är självbedrägeriet? En organisation kan leva i sitt eget självbedrägeri. Länge. Men en dag knackar verkligheten på. Antagligen har cheferna då gått vidare till, som det heter, "större uppgifter". Eller inte?

I första hand känner jag med de personer som drabbas men i andra - och nästan i samma mån - med den organisation saken gäller. Det som händer med en, kan hända med alla. Organistionens folk vet det - och följden blir att många drar sig ett litet stycke tillbaka. Arbetsglädjen har fått sig en törn. Osäkerheten är grundhållning. Vad händer närmast? Och arbetsinsatserna sjunker i kvalitet.

Jag bläddrar i papperen. En domprost skrev på falska intyg. Jag läser dem. De är uppenbart osanna och underskrivna för att skaffa fram anslag till sådant som man inte skulle ha anslag för - för det arbete som uppges ha utförts, har alls inte blivit utfört. När han och hans gelikar sedan blir påkomna, skrivs ett brev där det förklaras att saken är komplicerad att reda ut i brev men kanske kan man träffas och på så vis klara ut alla frågetecken. Det ska tydligen inte vara så svårt, hej och hopp. Jag häpnar faktiskt. Utan besvärande dokumentation ska ett problem sopas under mattan. "Vi där uppe vet att hålla samman." Det är möjligt att det faktiskt fortfarande kan fungera ett varv till - men jag blir alltmer tveksam. Den biskop som var indragen i det hela har nu skaffat sig prästlicens i ett annat land. Å ena sidan det folk man vill bli kvitt - å andra sidan det folk som i sin självbild tror sig vara oumbärliga och oåtkomliga. När prästlicensen utfärdades i det andra landet, insåg jag att grundvalarna dock kan vackla.