Niklas Adell är präst i S:t Hans, Ekholmen, Linköping. Han surade inte, men skrev ett mejl och påpekade att han faktiskt skrivit pastoralteologi för staden i den värdefulla publikationen SPT. Jag log, för någonstans i bakhuvudet hade jag klart för mig att så var det - eller borde det ha varit. Högkyrkliga präster reflekterar ju över viktiga problemområden. Niklas hör till dem. Men, som ni märker, ett blogginlägg skrivs inte på det där viset att man löper till hyllor och arkiv, kollar referenser och så. Inlägget kommer till friare. Alltså gäller det att skriva sig fri. Jag skrev att jag inte "i städernas mitt" kunde se präster jobba så. Till städernas mitt räknade jag då inte stadsdelen Ekholmen utan tänkte verkligen stadskärnor, områdena med de stora husen. I den miljön sitter helt uppenbart inte de teologiska tänkarna. Men en sitter i stadsdelen Ekholmen. Som komminister, hedersordförande i DEKIS, De Eviga Komministrarnas Sällskap. Lägg namnet Niklas Adell på minnet!
+ Biörn undrade över S:ta Claras roll i stadens liv. Det gör jag också för jag undrade över det svenskkyrkliga avtrycket. Att EFS fått en arena, det fattar jag. Men hur svenskkyrkligt är EFS? Jag hade gärna kunnat tänka mig S:ta Clara md sin profil och S:t Jacob med sin gamla högkyrkliga. På Göran Beijers tid var det så. Men när Caroline Krook var domprost och det skulle väljas biskop förstod jag att det blev viktigt att merkera potens och bli kvitt pastor Beijer. Alla skanderade inte utanför S:t Jacob och i Kungsträdgården det kända ropet: "Göran Beijer - finfina grejer". Alltså ställdes han åt sidan, de högkyrkliga skulle bort från prestigeförsamlingarna och Krook blev biskop. Ynkligt, kan man tycka. Och jag undrar fortfarande över den där enda församlingen med EFS som ideologisk bas - hur svenskkyrklig är den?
Andreas Holmberg hör till mina favoriter. Ibland kommenterar han på denna enkla blogg. Han gör en viktig insats i kyrkolivet genom att fråga och analysera. Till EFS årskonferens har han skrivit motioner. I en vill han att EFS tydligt ska uttala att "både kvinnor och högkyrkliga ska ha tillträde till vår kyrkas vigningstjänster" och utmanar EFS. Han finner det nämligen "skrämmande att vår kyrka bedriver kättarjakt på de högkyrkliga". Den fina styrelsen yttrar sig över motionen och utbrister i ett kraftfullt "jaså". Det problem Andreas Holmberg bekymrar sig över - "våra högkyrkliga trossyskons utstötning" - är inte ett problem för EFS. För egen del tror jag att EFS till sist inte är så mycket att ha. Skitviktigt fromsint, naturligtvis, men vad håller EFS för i det som kallas kyrkokamp? Biskopskandidaterna från EFS visar sig väl rätt konsekvent inte ha någon ämbetssyn alls utan förfaller till funktionalism? Då var det mer fart på Axel B. Svensson. Han hade slutit Andreas Holmberg till sitt hjärta därför att Andreas inte väjer för problem - som alla hederliga får han därmed problem.
Till sist måste jag återgå till dr Eriksson. Hon refererar (boken Att predika en tradition, s 138) till "Luthers (ö)kända ord om att överheten inte bär svärdet förgäves". Nu är orden Paulus. Luther är tillsammans med Augustinus de stora Paulusteologerna, så Luther och hans katekes kanske också ska in. Men orden är apostoliska. Det intressanta är inte felskrivningen. Det intressanta är att den stått kvar och kommit i tryck. Då handlar det inte om dr Erikssons möda utan om alla som avtackas därför att de ägnat så stor möda åt manuskriptet. Visste dessa alla inte varifrån citatet egentligen kom - vad då med teologisk baskompetens? Hur står det till på Sekretariatet för teologi och ekumenik, kyrkokansliet? Visste inte heller biskop Brunne och dr Sundberg som leder den avancerade predikofortbildningen vems de "(ö)kända orden var? Då var de knappast ens kända ...
Håller med dig, det är inget litet fel att skriva att citatet är från Luther.
SvaraRaderaCaroline Krook är ett intressant exempel på vad som har kommit att fordras av en biskop i Svenska kyrkan. Hon, liksom Christina Odenberg utbildades under 60-talet. Då gällde det fortfarande att ta till vara alla goda krafter, inte minst de högkyrkliga. Den hållningen hade Caroline också som domprost. Jag fanns ju på plats när hon kom. Sedan jag förklarat att jag inte kunde se henne som präst, men inte avsåg att ifrågasätta henne som chef, gav hon mig stor frihet i S:t Jacob. Vid olika tillfälle försvarade hon mig, trots att hon fick kritik för det, har jag fått veta.
SvaraRaderaMen när det stod klart att hon var biskopskandidat, förändrades hållningen. I och för sig gav jag själv henne argumentet – när Henrik Svenungsson deltog i vigningen av Odenberg, meddelade jag (och andra, dock ingen ytterligare präst) att jag inte längre kunde se honom som biskop i andlig mening, endast i laglig (not father in God, only father in law). Hon stängde då av mig från högmässorna i S:t Jacob (men inte från veckomässor och annan tjänst). När jag, med hänvisning till mina tjänstgöringsföreskrifter, frågade domkapitlet om hon hade rätt att göra så, blev svaret att det hade hon inte, men hon hade inte gjort något fel (det tycks mig som om det brast i logiken här). Därefter fick jag nya tjänstgöringsföreskrifter, med minskad tjänst i S:t Jacob och med tjänst också i Essinge församling.
Förutsättningen för att bli biskop i Svenska kyrkan är tydligt att man är partisk. Allmänkyrkligt skall biskopen vara ett enhetens tecken (vilket inte är oproblematiskt, kan jag säga, med erfarenhet från Missionsprovinsen). Är Svenska kyrkans biskopar med sin avvikande hållning verkligen biskopar i allmänkyrklig mening?
Nu är det du som definerar ut Dag! Djävulen skrattar när kyrkokristna splittras i detta läge: Hoppet är att ALLA inser vikten av samarbete - att EFS-styrelsen inte förstått det ännu är olyckligt, att du inte är klokare utan i gengäld definierar ut EFS ur Svenska kyrkan är än värre!
SvaraRaderaUtan bildandet av EFS-föreningen i St Clara hade kyrkan varit nedlagd idag. Vem är du att kritisera Guds verk i Stockholms city? Inget är omöjligt för Gud! Han kan väl använda även usla verktyg och spela vackert på trasiga fioler!
Du vill inte att jag ska bli präst. Då förväntar jag mig åtminstone viss förståelse för alla oss lekmän som till skillnad från er präster inte kan välja vare sig liturgi eller predikan och som är beroende av prästens (KH) välvilja för att kunna engagera sig frivilligt i sin egen församling. I den bästa av kyrkor fick vi ordentlig resekost i form av Ord och sakrament, där upptäckte ämbetsbärarna våra gåvor och kallelser och tog oss i bruk. Men just för att Sv k inte förmår att vara sant högkyrklig behövs lågkyrkligheten för att Gud ska kunna använda dem som låter sig användas - i värsta fall bara lekmännen, om prästerna (och domkapitlen och biskoparna)sviker. Visst finns det mycket självgodhet även inom lågkyrkligheten. En nödlösning ska inte idealiseras, men det är lätt hänt om man inte vet om något annat - hur ska man förresten veta det om man aldrig träffar på högkyrkliga och får chans att prata med dem? Däremot kan den kan vara nödvändig just som nödlösning. Eller vad tycker DU att de kyrkokristna ska göra som egentligen är högkyrkliga men som inte har tillgång till någon högkyrklig präst inom rimligt avstånd, (och inte kan flytta av andra skäl?)när deras engagemang inte tas tillvara i församlingen? Hur ska de kunna engagera sig utan att göra det t ex inom en EFS-förening? Var ska de få andlig föda om inte i en EFS-förening? Här i norr är det EFS som bär Svenska kyrkan teologiskt och andligt. Hellre en platt liturgi i en levande gudstjänstfirande församling än inget evangelium och ingen församling. Definierar du ut EFS - då blir det just ingenting kvar av Svenska kyrkan här!
Det kanske rent av är så att de olika traditionerna har olika saker att tillföra?
RaderaÄr inte det eftersträvansvärda en kyrka som har:
- en högkyrklig liturgi samt sakraments- och ämbetssyn,
- en lågkyrklig missions- och diakonal nit, och
- en gammalkyrklig Gudsfruktan?
Paulus brev står högt i kurs bland de Högkyrkliga. Med rätta. Men vissa passager får mig att fundera om det är
SvaraRaderatolkade utifrån grunden att Gud har lagt orden i Paulus mun.
Första Khorinterbrevet med slängen, att kvinnan skall tiga i församlingen kan jämföras med Brevet till Titusbrevet.
En god beskrivning av hur ansvarfsförhållanden är mellan man,kvinna när gossen skall ingå äktenskap.
Allt är väl beskrivet och det mesta gäller väl än i dag.
En passus beskriver kvinnans uppdrag : se till att den blivande sonhustrun skall tämjas till att vara underställd
sin man. Konstigt att den kvinna som uppmanas att tiga i församlingen får uppdraget att se till att sonhustrun kniper och gör som mannen vill. Rationallisering av kvinnans uppfostran.
Man kan undra om det egentligen var så klokt.
Dagens verklighet vad gäller familjer som kommit till Europa/USA från Mellan-Östern.Det tycks fungera full ut efter Paulus beskrivning. Speciellt det där med att svärmodern försöker genomföra flickans roll. Inte var det väl så det var tänkt?
Lågkyrkligheten arbetar och högkyrkligheten gnäller. Samma gamla visa. Lågkyrkligheten ger mening och Guds ord åt väldigt många människor, jag visste inte att evangeliet hade blivit beroende av en liturgin. Spännande att den lågkyrklighet som dög åt apostlarna inte verkar duga åt komministrar på Öland, ordet verkar och anden griper tydligen bara i vissa sammanhang enligt en högkyrklig logik. Lågkyrkligheten är sannerligen en viktig del av Svenska kyrkan, grälsjuka komministrar som ger sig på sina trosbröder är det inte.
SvaraRaderaapostolisk lågkyrklighet låter ungefär som "dogmfritt evangelium"
RaderaThomas Andersson
Var apostlarna lågkyrkliga???? Vilken Bibel läser du?
RaderaNog tycker jag att man kan säga, av vad vi kan läsa i bibeln, att apostlarna och den tidigaste kristna kyrkan var ganska så lågkyrkliga. Fokus på Jesus, budskapet och mission, man levde dessutom som församling på riktigt, där man gav av det man hade för att dela med de andra i församlingen. Jag är dessutom ganska så säker på att frivilligarbetet i den tidiga kristna kyrkan var ganska så utbrett, annars hade ju församlingen och den kristna kyrkan gått under. Och ja på den tiden så kan man hänvisa till bara några församlingar som den kristna kyrkan, dom var inte så hiskeligt många där i början vet ni. Detta som jag har beskrivit ovanför verkar som ett ganska så "lågkyrkligt" beteende. Jag läser bibel 2000, Folkbibeln och 1917 års utgåva. Vilken läser du?
RaderaMen på vad stöder du påståendet att de skulle varit liturgiskt lågkyrkliga? Det du beskriver ovan skulle f.ö. passa som beskrivning på välfungerande högkyrkliga sammanhang också.
RaderaJag bor på Norrmalm och kan meddela att S:t Jacobs kyrka idag är en så gott som död kyrka. En och annan "queer-mässa" eller estnisk gudstjänst hålls där väl men söndagsgudstjänsterna har ställts in pga. för få besökare. Detta är alltså var liberalteologerna i församlingsledningen har lyckats åstadkomma! Det hela är mycket sorgligt eftersom S:t Jacob är ett fantastiskt kyrkorum och en kyrka med stolta traditioner.
SvaraRaderaDet finns en betydligt värre defekt på svenkkyrkliga biskopar: de är inte herdar för hjorden, utan för prästerna. Detta kommer sig av att man på lutherskt håll tenderade att se kyrkoherden som episkopos -kyrkoherdar hade därför särskild vigning, till för några decennier sedan. Biskopar skulle viga präster (helst, men det kunde andra också göra fram till Oscar II) och viktigast: kröna rätta konungar. Men herde för församlingarna, som biskopen är i fornkyrklig och ortodox ordning, det var de inte, de var pastor pastorum -herde åt herdarna Vet någon vad de är numera?? fm
SvaraRaderaJag skulle gärna vilja ha belägg för att andra än biskopar kunde viga präster. Jag vill också veta om det var vanligt förekommande, eller bara något enstaka undantag.
Radera+Göran!
RaderaPå Västkusten skall detta ha skett in på 1900-talet. En på sina håll starkt funktionalistisk ämbetssyn möjliggjorde fenomenet. Så berättas att präster på resa vid pastoratsgränsen klädde om i civilt. De var ju inte längre präster utanför sin geografiska stationerings-/kallelseort! Tyvärr saknar jag min avlidna mors detaljerade kunskaper om namn och årtal.
Rimligen kan Anders Jarlert vara behjälplig!
TT
Augustinus som Paulus-uttolkare är att ha geten till öratgårdsmästare.Den tolkning Augustinus gav Paulus, och som sdan Luther, Calvin och andratraskade vidare i är inget aposteln skulle ha känt igen, och inget som samtiden heller kände igen som apostoliskt. fm
SvaraRaderaTill de stora Paulusteologerna bör man även räkna Johannes Chrysostomos som kommenterade all Pauli brev med den äran.
SvaraRaderaAngående smaken för kyrkor så trivs jag bättre där Guds ord predikas klart och rent. Om sedan liturgin är Hög- eller Lågkyrklig har lika lite relevans för mig som predikantens kön. I S:t Clara har jag (enda gången faktiskt) hört Guds ord predikas klart och rent av en kvinnlig präst. Även manliga präster i den kyrkan har lyckats med bedriften.
Under 17 år i huvudstaden har jag inte i någon annan SvK-kyrka hört Guds ord predikas klart och rent, däremot i EFS och andra kyrkor.
Fast det kanske säger mer om hur sällan jag utsätter mig för SvK sedan jag lämnade Göteborgs kyrkoliv.
Diverse tjuvnyp mellan Kristuscentrerade "Svenskkyrkliga" lämnar en bitter o Buther eftersmak.
SvaraRaderaI Den Stora Kyrkan - bortanför Sundbyberg - finns det tusen blommAnde blommor. Gud vill det så. Spiritualitet har inte EN rätt kolör.
Det antyds ovan att det i huvudstaden inte skulle gå att få höra Ordet rent och klart predikat. Nu är ju detta inte sant även om man kanske får leta sig ett litet stycke bort från de geografiska så väl som svenskkyrkliga allfarvägarna. Men det är verkligen ett mycket litet stycke.
SvaraRaderaÄr Gud högkyrklig eller lågkyrklig? Han ser väl till hjärtat! Han känner de sina och de känner honom! (Det var en lågkyrklig kommentar, jag vet!)
SvaraRadera