Svenskkyrkligheten!

Ordet blev kött och tron inkarneras och inkultureras. Vi kan inte göra om vår historia. 1500-talets kyrkoförbättring behöver vi inte be om ursäkt för, en uppsättning missbruk kritiserades och detta kunde inte Rom hantera. Den saken är väl trots allt rätt uppenbar. Lika uppenbart är förstås att man inte enbart på polemik bygger konstruktiva alternativ och skadan efter 1500-talet är förstås att Kyrkan blir kyrkor och nationalkyrkor. Provinsialism i stället för katolicitet, sålunda. Men detta är inte bara en historisk omständighet utan vårt nuvarande läge, som förvärrades av den s k väckelsen. Knottror på ryggen får jag när präster och diakoner och diakoniassistenter och församlingspedagoger sjunger "väckelsetidens sånger och psalmer" men åldringarna på församlingsevenemang - för hur kommer det sig att kyrkosplittringen i Svenska kyrkan - av alla ställen - ska kallas väckelse?

Nu blir det lika illa när jag ser den samtida nomenklaturan i Svenska kyrkan, den där anmälningar och marginaliseringsåtgärder är de vanliga redskapen. Den kan inte åstadkomma särskilt mycket - mer än elände. Men det kan den åstadkomma. Nyprotestantismen använder Luthers namn som ett emblem - men har föga gemensamt med dr Martin Luther, en dåtida tysk universitetsprofessor och präst. Till fromhet maskerad lagiskhet är deras livshållning - och lagiskhetens områden är miljö och genus. Där firar rättfärdigheten triumfer. Nomenklaturan har lagt beslag på namnet Svenska kyrkan - men varför ska det tillåtas? Det är lika märkvärdigt som om endast medlemmar av politiska partier skulle ha verkligt svenskt medborgarskap.

Så - reclaim the Church! Då kan vi se hur fromhetstraditioner kan tvinnas samman. Jag skulle vilja att alla olika fromhetstraditioner vi kan hålla oss med också återvänder till sin historia för någionstans där döljer sig kallelser till vår tid och för framtiden. Blir det väckelse i Svenska kyrkan? Ja - eller nej. Om nej, är det inte mycket mer att snacka om. Då kommer tron att förtvina efterhand och bara hållas vid liv så länge det finns pengar. Somliga bedömer att pengar kommer att finnas länge. De har inte rätt bedömt läget. Utan nytt liv inga nya pengar, det är engagemang som ger resurser mer än resurser som ger engagemang. Men mitt svar är ja.

Det blir väckelse - överraskande och omtumlande. Guds egendomliga vana att agera nerifrån och häpnadsväckande talar för att just en nedgången kyrka ska vänta väckelsen - förutsatt att vi vill ha den. Det finns, som det heter om rivningskåkarna, potential i Svenska kyrkan. Mest är frågan vad vi själva vill göra - så att Gud får göra det.

Det drar mot pingst. Väckelsen måste vara Andens verk. Vi är inte i det läget att vi säkert kan konstatera att Guds gode Ande inte vill ge liv i överflöd åt Svenska kyrkan, så som hon ser ut genom historien och nu. Min käre vän Åke har för några år sedan påpekat att ordet som översätts "blåsa liv i" i 2 Tim 1:6 handlar om att blåsa på glöden så att det blir eld igen. Vad väntar vi svenskkyrkliga på? Anden förstås - men annars är det väl bara att dra in luft och börja blåsa - och brinna!

Det fromma ordet till fromma borde vara: Stick och brinn!