Syster Kerstins nedärvda kunskap rann mig i minne när jag, utan några som helst förhoppningar, kollade Seglora smedja för att se om något kunde muntra upp mig. Men se! Pastor Wisti tar en paus. Han hade fått så mycket - många? DS - elaka reaktioner på sina teckningar att han nu vill ta en paus.
Vilka var de elaka? Annika Borg, förstås. Hon gör nu tjänst som elak kärring i alla sammanhang. När Annika raljerar, blir pastor Wisti till sig. Han var "inte beredd på den tarvlighet och vilja att slita sönder som det förde med sig". Det låter något. Pastor Wisti visste kanske inte att världen är fallen - eller tänkte att själv få man hugga men varje ansats till försvar eller motangrepp är tarvlighet? Nu visste dock - och detta är själva för-förståelsen - pastor Wisti att vi upplever "en för tiden perverterad kyrklig debatt". Jaha. Fast kanske faktiskt mindre perverterad än pastorn tror. Perversionen är något annat - nämligen det som föranleder debatten.
Min insats räknas till sådant som inte var märkligt. Jag är satiriker. Nå, kanske docent mer än satiriker? Men jag klarar mig. Det är de som kommenterat på denna blogg som åstadkommit att pastorn varken har "orken, lusten eller viljan att delta i ett sådant debattklimat". Nähä. Orkar präster så lite? Vad skulle aposteln Paulus sagt om denna dystra bekännelse?
Vad säger Seglora smedja? "Vi är ledsna för detta men förstår Wistis behov att skydda sin själ och respekterar fullt ut hans beslut."
Jag är också ledsen. Ledsen att jag skrattar, alltså. Men jag tänker på allt som s k högkyrkliga fått utstå under årtionden. Och de har kanske inte kunnat skydda sin själ utan tagit skada men de har inte kastat in handduken efter två ronder, om man säger så.
Dock lägrar sig allvaret, vad har pastor Wisti själv gjort för att skapa ett rimligt debattklimat i Svenska kyrkan? Och vilka är smedjans insatser på området. Smedjan har fått 10000:- av Lunds stift. Ett kreativt samarbete s och m åstadkom detta. SMISK heter den nomineringsgruppen - socialdemokrater och moderater i Svenska kyrkan. Vem i hela världen kan man lita på? Fråga pastor Wisti, en själfull och fiiin präst, säkert med kulturella ambitioner. Fast ingen att stå skuldra vid skuldra med, som Seglora smedja nu lärt sig.
Jag tror att det är läge att nu inte fira Folknykterhetens dag.
Om man plockar fram Växjö stifts prästmötehandlingar från prästmötet 1941 och läser dåvarande biskopen Brilioths ämbetsberättelse så pekar han på sambandet mellan de trakter där man läst böcker som en del av fromhetslivet (den gammalkyrkligt orienterade delen) och där man mer läst tidningar och blad (den lågkyrkliga delen) och vad det ger för konskevenser för uppguggandet av kyrka. Varför nämna det här och nu? tja, det säger väl ungefär att det är nu som då, att den teologi som bottnar i ett förenklat synsätt dvs att tro på enbart det som skett, blir perfekt perfekt! medan det som rymmer presens med perfekt som klangbotten, leder till operfekt presens. Med andra ord, slaget om Svenska kyrkan står i frågan om HELGELSEN och därmed om tredje trosartikeln. Den har tappats bort numer i det mesta. Det går så när man tappar presensperspektivet, att man bar aupprepar visserligen ev sanna saker men utan egentligt liv.Till det hör att i hög grad vilja BEHÅLLA den gamla människan, den själiska och klä denna i granlåten, den lågkyrkliga maskeradklädseln "kom som du är" och "förbli som du är", allt är ok, alla skall med! När himlatåget går, då läser man inga böcker för allt är klart. Jepp svarar andra, de tär klart FÖR men inte I, det är det som är pängen med presensteologi som skiljer sig från lågkyrklighet och calvinskt orienterat där det s a s redan är klart och "Gud möter från framtiden", vilket bara en calvinsk gud kan göra men den lutherske han vet inte tom morrobdagen. Hur skall en kristen då ställa sig? Jo en kristen litar till Guds löften och det är givet Kristi kyrka men inte SvK eller något annat samfund, nämligen att bestå intill tidens ände.
SvaraRadera/Magnus Olsson
Här visar sig den stora skillnaden mellan apostolisk Tro och liberal (de)konstruerad tro. I den apostoliska successionen är man beredd på att "hela tiden behandlas som jordens avskum och mänsklighetens drägg" (1 Kor 4:13). I den "successiva uppenbarelsen" däremot tar man "time out" när man möter motstånd för att om möjligt hitta ett annat "relevant" sätt att skaffa nya bidrag för nya kulturanpassningar. Möjligen nappar man på "sekuläranpassade imamutbildningar"?
SvaraRaderaThomas Andersson