Strukturutredningens förslag möttes av ett massivt gillande. Vård och underhåll av kyrkor som ett stiftets ansvar blev inte lika uppskattat men den saken kan man utreda för rätt snart måste de obehagliga beslut tas som lokalnivån vill undvika. Det handlar förstås om vilka kyrkor som ska stängas. Men beslutet vid höstens kyrkomöte blir ett "ja" till strukturutredningens förslag. Det pastorala misslyckandet får ett kvitto.
För få har byggt församling och med sviktande underlag måste producentorganisationen formera sig på annat sätt - det är det hela.
Ett ord från samtalen om förslagen har bitit sig fast. Det är beskedet att utredningens förslag bygger på att det finns "tillit" i Svenska kyrkan, "tillit" mellan de olika nivåerna. Men finns det det? Och finns det skäl just för tillit?
Mitt eget svar blir vl "nej". Det hör till vår fallna natur att vi lätt organiserar oss "vi" och "dom". Vi i församlingen mot dom i pastoratet blir i framtiden "vi i församlingsrådet" mot "dom i kyrkorådet" eller "vi i kyrkorådet" som måste kontrollera vad "dom i församlingsråden" har för sig. Den nya strukturen ger också goda möjligheter att hålla efter de teologiskt och kyrkopolitiskt olämpliga. Behövs tillit för att strukturutredningens förslag ska fungera, finns det en del att jobba på.
Brist på tillit har förstås också de som sett utfästelser gjorda av kyrkosystemet svikas. Jag behöver knappast exemplifiera. Så tillitsfrågan kanske är den som ska lyftas och förtroendeskapande åtgärder det som ska till? Är det tanken på en försoningskommission vi skulle aktualisera? Eller är det för få som inser att som vi nu har det, kan vi inte ha det. Är det för få som vill läsa statistikmaterialet och läsa av trenderna? Kanske. Å andra sidan är det pingst! I det hoppfulla kan man inte vara hoppfull nog, det är dysterheten som ska vändas i glädje, Själva dysterheten har inga löften med sig.
Antagligen är det därför jag inte gillar konceptet Till tro när det å stiftskansliet helst uttalas "tilltro". Som i "tillit", alltså. "Till tro!" är mer utmanande och har något närmast ungkyrkligt över sig - eller högkyrkligt i den gamla modellen. Frimodig kyrkas stiftsfullmäktigegrupp i Växjö stift lägger i veckan fram sin stora motion om nya tag i stiftsarbetet. Det kan bli något. Kommer att publiceras så fort den är inlämnad, tänkte vi. Till dess kan det bli lite klent på bloggen. Ska utbildas.
Det är ett viktigt ord som är ditt ärende, tillit. Jag känner inte längre tillit till Svenska kyrkan i stort. Varje söndag är ett letande efter en "vettig" gudstjänst. Allt jag deltar i utvärderar jag med en slags ständigt påkopplad radar: Är det här Guds Ord eller måste jag lyssna selektivt. Mina nutida källor till uppbyggelse hittar jag oftast utan för kyrkan jag är döpt in i. Fader Gunnar sa att Svenska kyrkan var ockuperad. Den är mer än så i dessa dagar. Allt mer terräng är annekterad och lagd under tvångsförvaltning. Goda präster marginaliseras och prejas ut. Kvar blir det utslätade och kvasi-radikala. Men jag fortsätter att be i och för kyrkan. Tron finns. Eva F
SvaraRaderaKära Eva!
SvaraRaderaJag känner igen situationen precis. Vi är många som upplever det på precis samma sätt som du. Man letar i predikoturerna och upptäcker att på väldigt många söndagar finns det inte ens det utbud som är värd namnet "en värdig gudstjänst", och då blir det till att stanna hemma. Att gå till Kyrkan för "gåendets" egen skull skapar bara depression över tragiken i vår kyrka. Man minns hur det har varit och man tänker på hur det är idag. Så klart man blir ledsen och besviken. Men det är som det står i Skriften: "En ovän har gjort detta..."
"Präst från Skara stift"
Med all respekt, men varför ordnar du då inte med möjligheten att själv leda gudstjänst om söndagarna? Signaturen antyder ju den möjligtheten.
RaderaVad göra åt problemet"Goda präster marginaliseras och prejas ut"? Jesus hade förmodligen kunnat lösa knuten på nolltid. Uppgifter om denna förmåga framgår i Bibeln.
SvaraRaderaVarför visar inte de Högkyrkliga prästerna en lämplig väg
för att bygga Kyrkan på nytt.
Svenska Kyrkan har "tappat sugen". Ritualer tycks vara svåra att förändra medan sekulära nymodigheter finner vägen till Kyrkomöte och kyrkans ledning.
Vad säger att Äktenskapsbalkens sekulära beslut var så dåliga att Svenska Kyrkan utsattes för frestelsen att frångå sina egna regler och anse att enkönade äktenskap vara enligt Bibelns innebörd.
Staten hade ju i den nya Äktenskapsbalken säkerställt de enkönade parets rättigheter och skyldigheter dvs. likabehandling av alla par. Det är alldeles utmärkt av den sekulära staten - ett kvitto på att det sekulära samhället accepterar den ordningen. Men Svenska Kyrkan försöker inbilla oss att bibeltokningen talar för enkönade äktenskap. Fan trot eller vem??
Leif! Jag håller med dig om det mesta i din kommentar, men meningen "varför visar inte de högkyrkliga prästerna en lämplig väg för att bygga kyrkan på nytt" förstår jag öht inte. För nog är det så att alltsedan Fader Gunnars dagar är det just dessa präster som idogt har talat om att bygga församling -bygga underifrån. Tyvärr finns det från kyrkopolitiskt håll en benägenhet ,en "tradition", att på ena eller andra sättet göra sig av med sådana präster. Jag skulle från min lilla tittglugg kunna namnge ett flertal präster som råkat ut för sådant.
RaderaVisst ligger det sanning i detta men sant är också att många i den svenska högkyrkligheten verkar varit märkligt rädda för att våga tänka organisatoriskt "out of the box". Kanske är det när allt kommer omkring lättare för de flesta av oss att låta oss hunsas och leka martyrer än att dra striden till sin spets och riskera allt för att kunna vinna litet?
RaderaSant! Förhärligar det Herren? Att vara kristen är "risky living" vem har sagt att det ska vara lätt?
RaderaOavsett vilken tradition vi kommer från så behöver vi i arbetet i Kristi Kropp ödmjuka oss och stå i en levande andlig förbindelse med uppdragsgivaren oavsett kostnad eller synbar framgång. Jesus själv behövde det, han gjorde inget som han inte inspirerats till av sin Fader.
"Rätt åsikter", renlärighet, dogm, imitera maneren efter en kända föregångare(buga på rätt ställe, tyst Fader Vår eller ropa halleluuuja med rätt intonation)slutar förr eller senare i köttet.
Var det inte därför Jesus ville att lärjungarna skulle vänta på Den Helige Ande innan man gick ut i tjänst? Tillbaka till ruta ett, sedan gå!
Vi kan inte köpa oss andlig framgång Jfr trollkarlen Simeon i Apg. Visst kan vi lära av f Gunnar och andra profiler i kyrkohistorien, men jag tror att vi missar något viktigt om vi tror att bara högkyrkligheten per automatik sätter SvK på fötter igen. Vi gläder oss åt och välsignar tex studentkyrkorna som är goda exempel. Vi måste nog se till hela Kristi Kropp i dag, vi lever i en spännande tid med stora utmaningar inom kristenheten!
Nej.
SvaraRaderaLätt är det inte att hitta en kyrka med gudstjänst och acceptabla former och vettigt innehåll.
På sina håll är det numera rent av svårt att hitta en öppen kyrka. Hos oss (6000 kyrkoavgiftsbetalande) åtta stängda kyrkor på pingstdagen. Den kvarvarande med hyfsad kör om tolv, varav två män. Tre(!) kantorer. En diakonissa. Församlingens ende manlige präst. Två förböner för döpta. Inga från familjerna närvarande. Två tacksägelser för avlidna. Inga närvarande. Sju ungdomar från det återstartade Kyrkans Unga. Samtliga flickor. Tretton vuxna med hyfsad medelålder runt 50. Tre verkade vara mammor till flickorna från KU. Mässa. Jo. Nog var Anden närvarande i den mysiga kyrkobyggnaden. Faktiskt.
Församlingens talrika personal fanns inte bland de tretton vuxna kyrkobesökarna. Kyrka får man nog av under vardagsarbetet. Sånt skall man inte fördärva fritiden med. Så tycks även kyrkoherden resonera. Eller är det inte
snarare så att man inte orkar stirra misslyckandet i ögonen? Kvittot på att man verkar i en bransch rejält på dekis? Att detta är det snara slutet på en tusenårig tradition? Bara det ofrånkomliga nedläggningsbeslutet återstår.
Hur som helst. Kaffet var gott. Småkakorna goda, liksom orden och blickarna runt cafébordet.
Grannens son, som varit i Texas ett år hade under veckan yttrat:
-Det är inte klokt! I Austin tyckte jag att det var KUL att gå i kyrkan. Fullt med kompisar. Här skulle jag aldrig få för mig att ens gå in i en kyrka. Allt är tomt och dött.
Jag tänkte, att helt tomt och dött är det faktiskt inte.
Än.
Per S
Överlåt åt Gud Fader att bedöma vilka som är de goda prästerna!
SvaraRaderaIdag, pingstdagen, är det spännande i min församling, för jag vet faktiskt inte vad man firar.Gudstjänst? Eller är det en vårkonsert?
I församlingsbladet står det "Visst ska våren komma" , musikgudstjänst. I Predikoturerna står ingen rubricering alls bara de medverkande och vem som läser texten. I annons i tidningen stod det "Vårkonsert" och FRI ENTRÉ! Plus då vilka artisterna är.
Ja, det är nog bäst här att de skriver fri entré för senast när församlingskören framträdde vid ett 10-årsjubileum tog man 50 kronor för underhållningen!
Men man tänker sig kanske att ta betalt för gudstjänsterna i fortsättningen?
Jag har mycket att säga om Småland, men det finns dagar då jag saknar Döderhult och den gamle prosten där!
Desperationen skulle vi kunna dela med de 120 lärjungarna som var samlade i övre salen i Jerusalem. Tror inte att dom vare sig myste med kyrkkaffe eller gin och tonic? Petrus har ett annat vittnesbörd.
SvaraRaderaVar hade vi varit i dag om dom inte låtit sig fyllas med Den Helige Ande? Jesus tvingar sig inte på någon.
Men handen på hjärtat, är vi tillräckligt törstiga, desperata, vill vi "dricka av Anden" ens på pingstdagen?
Om Anden faller, skulle vi kanske göra bort oss,förlora inkomst,bli avkragad, folk skulle tro att vi var galna,om vi började tala om Jesus, omvändelse, frälsning eller att "bli född på nytt",andeuppfyllelse osv. Det skulle bli pinsamt vid kyrkkaffet om någon hade ett vittnesbörd! Åtminstone oro att vi hamnat i Livets Ord! Kanske skulle soc ta barnen från oss om vi talar i tungor och någon skulle få reda på det...?
Kom Jesu Helige Ande - jag är törstig!
Prästänka
SvK i hetluften: https://www.flashback.org/t1882646p3
SvaraRaderamvh
Intressant blir Flashback-kommentatorernas nära nog genomgående främlingskap för, och ofta fientlighet mot, kristendom. Åtminstone identifierar man sig normalt inte med kristendom och dess symboler. Religion är det främmande och hotfulla, som muslimerna trycker på "oss". Visst, många är främst ute efter muslimska skalper, men vissa kommentarer är i sin groteska smaklöshet vidriga. Könsord om den kvinnliga sjukhusprästen, t ex.
RaderaNu är de som skriver på Flashback Forum kanske inte representativa för svenskarna. Ändå är den närmast totala avsaknaden av tro från kommentatorernas sida, kanske också bristande tro bland kyrkoapparatens anställda(?), illavarslande för SvK:s framtid.
En hänvisning bland kommentatorerna på FF till Lunds Allhelgonaförsmlings personalförteckning bjuder intressant läsning:
Antalet präster, inkl en pastor, är nio. Av dessa är åtta kvinnor och en man. Tre arbetar i församlingstjänst och SEX inom sjukhuskyrkan.
Två diakonissor. En arbetar i församlingen och en inom sjukhuskyrkan.
En kvinnlig församlingspedagog arbetar inom församlingen.
En kvinnlig assistent arbetar i sjukhuskyrkan.
En kvinnlig kyrkobokföringsassistent arbetar inom församlingen.
Organisterna är två och mirabile dictu en kvinna och en man.
När vi kommer till att putsa fönster, tända ljus och bära kartonger samt skotta, blir plötsligt mansdominansen total. En av en kyrkovaktmästare är man.
Summa 17 anställda, varav endast tre är män.
Om FF-inläggen är representativa för svenskarnas tro, undrar man vad den talrika personalen har att göra. Aha, gamlingarna på sjukhuset kanske har en glupande aptit på själavård och gudsprat?
Månn det?
Som en 18-årig, social och begåvad gymnasieelev i skuggan av Lunds Allhelgonakyrkas spira nyss förklarade saken för mig:
-Alla jag känner skulle tycka att det var väldigt obehagligt, om det skulle dyka upp en präst om man låg på sjukhuset. Någon sån vill man inte se när man är sjuk.
Kanske är den kyrkliga kvinnodominansen nödvändig? Kristendom och kyrka står så lågt i kurs numera, att män skulle provocera både verbala och fysiska attacker?? Helt enkelt få på käften?
Men bära kyrkliga kartonger och kratta kyrkligt grus, det vågar fortfarande män göra?