Stiftsfullmäktigegruppen för Frimodig kyrka gav mig i uppdrag att skriva en motion. Jag lämnade in den i går. Håll till godo - och rösta på Frimodig kyrka i nästa kyrkoval så får ni mycket talartid för pengarna och en del intessanta idéer för kyrkolivet!
Motion till Stiftsfullmäktige
Stasi och stiftet
De senaste åren har material från Stasis arkiv blivit mer allmänt tillgängligt och med pastor Joachim Gauck som förbundspresident finns en tysk statschef med brinnande intresse att skapa klarhet hur de politiska förhållandena var i DDR och göra upp med den totalitära DDR-regimen. Man kan alltså förmoda att arbetet med att blottlägga Stasis arbete kommer att fortsätta. Professor Birgitta Almgren har i två böcker belyst Stasis arbete i Sverige. Hon lär få efterföljare.
Växjö stift kom att ha ett omfattande engagemang i det forna Östtyskland med resor under biskopens ledning och t ex kollekter för att uppföra småkyrka/församlinghem i Demmin. Några präster blev sommarkyrkopräster på Rügen – ”Badprediger”.
Biskop Sven Lindegård förärades ett hedersdoktorat vid universitetet i Greifswald. Det hade för biskopen tett sig helt verklighetsfrämmande att detta hedersdoktorat skulle kunna vara ett sätt för Stasi att vårda en viktig svensk kontakt. Biskopens avsikt var en helt annan: Växjö stift skulle bryta isoleringen för trosfränder i vårt södra grannland. Men Stasi hade, och jag följer nu Birgitta Almgrens framställning, olika metoder för att främja sina intressen. Hedersdoktorat var ett sätt.
De kontakter stiftet hade med stiftsledningen i Greifswald havererade ”nach der Wende” –
efter murens fall 1989. Stiftsledningen med chefstjänstemän i Greifswald var Växjö stifts samarbetspartners, kontaktpersoner och vid flera tillfällen inbjudna gäster och visade sig alla vara medarbetare till den östtyska säkerhetstjänsten, så kallade IM.
Det är av många olika skäl nu högst angeläget att stiftet får veta hur Stasi uppfattade det arbete som utfördes och om möjligt klarlägga vilka avsikter Stasi hade med samarbetet med Växjö stift.
Professor Birgitta Almgren är en resurs men det finns fler sakkunniga som kunde engageras för ett numera hanterligt forskningsprojekt om Stasi och stiftet. Växjö Stiftshistoriska Sällskap kunde få spela en viktig roll, för det handlar i eminent mening om att skriva ett stycke rätt samtida stiftshistoria.
Jag föreslår stiftsfullmäktige besluta
att initiera ett stiftets forskningsprojekt om den östtyska säkerhetstjänstens agerande när Växjö stift upprättade och upprätthöll kontakter med kyrkolivet i DDR.
Högby prästgård den 10 maj 2012
Dag Sandahl
Frimodig kyrka
Lycka till! :-D :-D :-D
SvaraRaderaHoppas att stiftfullmäktige har modet att bifalla denna motion. Det skulle vara en fördel att äga initiativet till detta. Jag minns hur dåvarande karlstadbiskopen Sven Ingebrand i början av åttiotalet berättade om kontakterna med "trosfränder i Östtyskland" på Värmlands nations teologgrupp. Jag minns också att han vid något tillfälle nämnde hur Olof Sundby kunde "charma stenansiktena bakom järnridån"
SvaraRaderaThomas Andersson
Hmm...
SvaraRaderaMånne finns mer än någon enstaka blåögd växjöstiftare, som har intresse av att förgången godtrogenhet inte exponeras? Dessutom, hade det gällt nazikontakter, hade intresset och motivationen för rotande varit stort och legitimt. Men hur var det? Uppfattades inte DDR-lingarna ofta som de goda tyskarna? Gick inte delegationerna titt till det fredsälskande och socialt framskridna DDR från både s-regering och kyrka? Och endast sällan till det ointressanta, halvfascistiska väst?
Hemma hos en DDR-tolk i svenska (som egentligen inte hade rätt att ha privata, utländska kontakter)fick jag för snart trettio år sedan följande till livs:
-Det absolut värsta med mitt arbete, är svenska grupper. Kommunister, t ex. De tror ju fortfarande på ideologin. Men även kyrkliga grupper. "Auch die sind doof". De kommer fram till mig och tackar och påpekar hur lycklig jag måste vara som lever i ett land, där det arbetande folket har makten och kapitalet ligger i folkets hand. Och jag tvingas le och hålla med. Och se lycklig ut...
Kanske finns svenskkyrkliga företrädare, som inte skulle se så värst lyckliga ut, om deras ord i tal och skrift skulle hämtas fram ur arkivens djup?
Per S
Jag tror att det är ohistoriskt och orättvist att nu, flera decennier efteråt, tala om "godtrogenhet" och "blåögdhet" hos svenska kyrkoledare, och att utfärda fördömanden mot vad som skedde långt innan (dvs. före slutet av 1980-talet) någon kunde förutse sovjetväldets fall. Jag har visserligen ingen erfarenhet av DDR, men jag vet litet om kontakter med kyrkan i Ryssland under 1960-, 1970- och 1980-talen.
SvaraRaderaVi visste mycket väl att det fanns gränser för vad ryska kyrkoledare kunde säga och göra; vi visste mycket väl att de måste rapportera somligt till säkerhetspolisen, och vi visste mycket väl att både de och vi måste "hålla masken" i officiella sammanhang, för att faktiskt kunna samverka när strålkastarna slocknat.
Och det handlade faktiskt om att kunna ha kontakt med och stödja medkristna under förtryck. De ryska kyrkoledarna var heller inte mer godtrogna eller blåögda än att de visste att dra nytta av detta stöd. Bara ett exempel: den dåvarande biskopen av Tallinn, Aleksej (sedermera patriark av Moskva under hela 1990-talet) såg tidigt till att låta utländska delegationer besöka klostret i Pühtitsa i östra Estland. När sovjetmakten sedan beslöt stänga klostret, kunde han snabbt mobilisera en internationell protestaktion från f.d. "officiella gäster" i klostret, och därmed rädda det undan stängning. Det finns gott om liknande exempel på att de officiella kontakterna inte alls godtroget och blåögt utan tvärtom mycket taktiskt och medvetet utnyttjades för att förbättra de troendes situation under sovjetväldet. Vad spelar det då för roll om några enstaka västliga kyrkoledare officiellt framförde några artiga och till intet förpliktigande fraser om regimen? - Ingen enda bland de troende, vare sig i Sovjet eller deras hemländer, lät sig ju luras av dessa formella artigheter. Alla visste ju hur systemet fungerade och exakt vad det hela egentligen handlade om. De som blev lurade var väl möjligen säkerhetspolisen...
Paul
Det är bra att forska och utreda denna tidsperiod, jag tycker Dags motion är viktig. Att vilja granska sin egen organisation och dess historia väcker dessutom min sympati.
SvaraRaderaOlof Olsson