I otakt med tiden

På resa utomlands var det inte så lätt att följa media men i måndags kastade jag en snabb blick i Sveriges malligaste morgontidning, den som har något som kallas en debattsida men som egentligen är en sida för ukaser. I bladet fanns ett par artiklar av intresse därför att de tog upp frågan om väåra grundläggande värderingar och frågan om det jag skulkle välja att kalla ondskans problem - och den existentiella skulden. Jag behöver inte referera och kan det inte. Det jag läste räckte för en fundering om inte en hel del i den kyrkliga debatten befinner sig i otakt med tiden. Som vanligt, alltså.

Om frågor om människans onda natur hamnar på dagordningen i en stor svensk tidning skulle varje evangelisk kristen kunna ge sig in in det samtalet och glatt plädera för syndabekännelse och avlösning för Jesus har dött för allas synder och alla synder. Högmässan på söndagen är en grandios frihetstimme. Kyrkklockorna ringer - vår frihetstimme slår! Men det experiment med kyrkohandbok som nu ska prövas har hyvlat ner det som sticker ut och sandpapprat det som är strävt. Svarar den mot dagens behov, är risken att den alls inte svarar mot morgondagens - just för att det var det den ville!

Den som trots motvinden fortsätter att gå mot samma håll får förr eller senare vinden i ryggen. Kyrkan letar inte efter ord som passar oss så mycket som efter de ord som inpassar oss i den stora gemenskapen - Guds folk.

Det finns i Kyrkans rika förråd material att hämta för ett djupt samtal om människan och skälet är enkelt: Den moderna människan av idag är rätt lik den moderna människan av i går. Det beror på att hon är människa.

I kyrkohandboksförslaget har konfirmandkonsulenterna medverkat på så vis att frågan till konfirmanderna tas bort. Vad konfirmerar konfirmanderna då? Det sägs att blotta det faktum att de är på plats är svar nog. Jag tänker annorlunda. Ju färre konfirmander vi får, desto viktigare att ta deras engagemang på allvar och låta det komma till uttryck. I morgon blir det konfirmation i Nordölands församling. Jag frågar. Jag räknar med dem. En kyrka som inte vågar tänka i människor är alltid i otakt med tiden. Det spelar liksom ingen roll om kyrkosystemet krumbuktar sig för att passa in i sin tid - det blir alltid för sent. Detta sagt vill jag bara påpeka att samtiden i Svenska kyrkan är onödig. Det hade kunnat vara helt anniorlunda - hur enkelt som helst.