måndag 20 maj 2013

GP:s kulturchef - inte lektuell heller

Ni kan den gamla historien, men den kommer väl till pass efter kulturchefen Gabriel Byströms insats i GP (pappersupplagan) den 19 maj.
- Jag är intellektuell, sa den ambitiöse.
- Jag är inte lektuell heller, löd svaret.

Först i sak. Kulturchefen finner Dispatch International "svårtartat" antimuslimsk. Dag Sandahl skrev "exempelvis" en artikel i DI under rubriken "Svenska präster vet ingenting om islam". Kulturchefen vet att berätta "Och nej, det var ingen inbjudan till dialog och samexistens och ömsesidig förståelse." Nähä. Vad var det då? Kunde inte kulturchefen har berättat det? Frågan till mig var ju en fråga om muslimska bönerop i ett kyrkorum - och jag beskrev hur djup ropar till djup och att det likväl finns en kristen identitet. Jag illustrerade med bibelmaterial. Jag påpekar att kulturchefen inte tar upp artikeln i sak, han  lika lite som någon annan.

Sedan gör kulturchefen en sammanfattning på det enklaste av sätt - och det avslöjas när han sammanfattar vad jag menar och därefter skriver. "Ungefärligen". Då vet man att karln fuskar grovt - och det vet han själv också. Annars har GP allvarliga problem. Kulturchefen har konstruerat, det är det hela. Och om Dispatch International, som ställde en fråga till mig som jag hövligt besvarade, gällde för att vara "svårartat antimuslimsk" så handlar det nu om "att legitimera rasism". Antagligen skulle Dispatch International gå med på att kallas antiislamistisk - men ingenting annat. Men vill man veta mer om detta, måste man nog ta sig till Danmark för att där kunna följa en anständigare debatt om Tryckfrihetssällskap mm.

Kulturchefen ångar på så att alla ska inse att den mannen inte var med när den djupa tallriken uppfanns. "Det spelar roll var man skriver, pratar eller medverkar." Nå, var får då en präst i Svenska kyrkan skriva, prata eller medverka? Fattar ni hur illa ute kulturchefen är - eller vill ni leva i det samhälle han pläderar för? Det är i vart fall inte ett öppet samhälle. Så var det GHT och inte GP som på sin tid kunde föra fram frihetsfrågorna, märk mina ord! Det är lika illa nu - eller värre, för GHT har gått i graven.

Kulturchefen - alltså chef för kulturen! - har fattat. "Klart är att många aktiva på den högerextrema kanten i Dag Sandahl sett en själsfrände." Hur klart är det? Är inte de högerextrema klokare än så, har de värre problem än kulturchefen, och det vill inte säga lite. Hur många högerextrema finns det förresten i landet, enligt herr kulturchefen?

Kulturchefen - Chief of Culture? - Führer der Kultur? - Conducteur de la Culture? - (hur löjligt kan det bli?) bestämmer sig därefter för att hacka på mina vänner ärkebiskop Wejryd och biskop Eckerdal. De är för tysta. De undviker det kontroversiella. Kulturchefen har - men så var han inte heller med när den djupa tallriken uppfanns - inte förstått att hade de varit kontroversiella, hade de inte heller varit biskopar. Men likväl ("lik förbannat" höll jag på att skriva, men ett så vämjeligt spårkbruk undviker jag självfallet) ska nu kyrkan "in i diskussionen om ett samhälle som alltmer glider isär".

Det är vackert tänkt - men vilken är egentligen motiveringen till detta och vad ska Svenska kyrkan säga? Att vi utifrån tanken på att de kristna är förnuftigare tar över regeringsansvaret, avskaffar riksdagen och låter kyrkomötet fatta de konstruktiva besluten - eller vad? Om "kyrkan" inte ger sig in i diskussionen är risken att "kyrkan" marginaliseras alltmer", hävdar kulturchefen. Eller, tänker den klentrogne, just då marginaliseras i en aldrig tidigare känd utsträckning?

"Risken är också att öländska förkunnare med oklart ärende får ett alltför stort inflytande på samtalet. Det vore djupt olyckligt."

Har jag tillräckligt tydligt markerat min mening att kulturchefren närmast är decrepitus? Strunta i det där med öländska. Strunta i att kulturchefen inte läst på det ringaste. Strunta i allt utom detta att tycka synd om göteborgarna. De betalar en ansenlig summa för att få GP i brevlådan - och så här usel är den produkt de får. Jag är smålänning. Jag menar ett, där jag sitter på den ö där solen går upp och ynkar göteborgare, där solen går ner: Ring chefredaktören och begär att få 500 spänn tillbaka på prenumerationsavgiften. Ni har väl i allsin dar betalat för bättre kvalitet på resonemangen än detta? Eller har ni bara GP för att väta bladet och sedan grilla fisk i tidningen?

Jag ska själv fundera på hur det kommer sig att biskopars tystnad ger mig allför stort inflytande på samtalet. Fast nu hörs ända till Göteborg hur jag skrattar, fruktar jag. Vem kom på att "samtal" är ordet som beskriver den rådande tystnaden? Jag funderar utan skratt på frågan vilka meriter man har i bagaget för att bli kulturchef? Kandidatexamen? Doktor? Docent? Och vad ska kultrurchefen göra för att jag inte ska få för stort inflytande? Vad vill han göra? Vad kan han göra? Svaren på frågorna beskriver, om de tas på allvar, samhälle och samhäkllsklimat.

Men göteborgare, ring om prenumerationsrabatten. Det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna som skapar rikedomen. Eller?

14 kommentarer:

  1. Man kan inte vänta sig att journalister ska diskutera religionsfrågor sakligt. Oroande många av dem klarar inte av att diskutera någonting sakligt alls. Men religionsfrågor är nog det som massmedia är sämst på.

    Titta bara på hur taffligt flera av dem - i tv och stora tidningar - rapporterat från Slottskyrkan: "Victorias höll tal vid Estelles dop" (Nej, hon bad en bön) eller "Lysningen börjar kl. 11:00" (Nej, Pingstdagens Högmässogudstjänst börjar då).

    SvaraRadera
  2. Väl medveten om i vilket sammanhang jag nu skriver skall jag skriva en kommentar på denna blogg och göra det som barnbarn till en urgöteborgare, vars mor dog av svält 1916, då hamnarna var blockerade och stadsbor utan nära släktingar på landet, var utlämnade till Guds nåd. Vad skall jag då skriva? Nej se det tänker jag inte redovisa utan jag nöjer mig med att skriva att jag skriver av eget val och utan att varken bekymra mig om vem som läser, hur det läses, eller vad jag blir gjord till av läsaren, då frågar vän av ordning " varför?" och svaret lyder: är man barnbarnsbarn till en kvinna i Göteborg som dog av svält för att barna skulle få vad som kunde uppbringas så skall man inte ha några inbyggda nigningsreflexer inför varken den ena eller andra av herrar makt. Självklart säger jag vad jag tycker: vät papper! Grilla fisk! Och kom i håg att när du gör det har du fisk att grilla. Det tycks mig som en viss tidning vill grilla DS. Då får en la önska smaklig måltid! För övrigt är det väl skillnad på grunt vatten och djupt vatten vad gäller fisk? Om DS varit inne på det djupa där rop ropar, är det bra, om tidningschefen mer fiskar på grunt vatten och vill fånga sina fiskar där så mer beklagligt. Varför somliga fiskar är svårfångade kan disskuteras. Kanske hänger i hop med vassen. Nä nu går jag och fiskar som det sjungs i populärsången. Tacksam över att inte bo i Göteborg 1916. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  3. Hur sjutton kan det vara mer problematisk var min text publiceras än vad den innehåller?
    Skulle ren rasism vara rumsren om den skrevs i G-P?
    Att ställa kritiska frågor om islam eller kristendomen är inte rasism, helt enkelt för att åtminstone de religionerna inte definieras av en enskild ras.
    Kristna finns inom en massa olika folkgrupper och raser, muslimer likaså.
    Religionerna och dess uttryck är närmast att likna vid ideologier och kan då jämföras med politiska ideologier. Inte sjutton skulle ens G-P:s kultursidor anklaga någon som ställer kritiska frågor om en politisk ideologi för rasism!
    Men så fort någon kritiserar eller ifrågasätter religiösa idéer eller uttryck så är det helt plötsligt rasism.

    Jag förbehåller mig rätten att kritisera ideologin om t.ex. det antals- eller könsneutrala äktenskapet, utan att vare sig vara rasist (dålig idé oavsett vilka raser det gäller), eller homofob (det är idén jag kritiserar, inte någon individ).

    SvaraRadera
    Svar
    1. PeterT tänk get kan jag hålla med om - mej jag väntar fortfarande på en ny trosförlaring från vår Svenska Kyrka. Fegehet är väl enbart förnamnet. "Tre är en församling - men missuppfattar jag kyrkoledningen som tycks prioritera sex !!!!

      Radera
  4. Underbart!!! :-D Heja DS!

    SvaraRadera
  5. Sanna Rayman skrev bra om svenska journalisters förhållningssätt till sanningen i SVD häromdagen med anledning av ett avsnitt av Uppdrag Granskning om svensk journalistik:
    "I Jean-François Lyotards Det postmoderna tillståndet (1979) proklameras de stora berättelsernas slut. Mångfald och diskurser är det nya. Sanningen enligt en postmodern uttolkning finns varken i bestämd form eller singular. I stället talas det om partiella, subjektiva och individuella sanningar. Veckans UG skildrade detta. En journalistkultur präglad av ett postmodernt tankegods. Det är svårt att inte ägna Lyotard en tanke när man ser intervjuerna med de journalister som förenas av att de på olika sätt har förvanskat, felciterat och misskrediterat folk."
    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-postmoderna-tillstandet-i-journalistiken_8186648.svd

    Det är uppenbart att du vid åtskilliga tillfällen har råkat ut för detta postmoderna haveri, Dag. Det enda du kan göra är att fortsätta att stå upp för verkligheten bortom de journalistiska och politiska kotterierna som verkar leva i någon sorts parallellt universum i dagens Sverige.

    SvaraRadera
  6. Det slutna samhället och dess vänner. Om vi tänker på Poppers bok skulle denna rubrik motsvara vår situation där tankesmedjor och kulturchefer gärna vill diktera villkoren för vårt tänkandet. Att med absolutifiering värna om sin begränsade frihet leder till en form av dogmatism som till slut hotar den lilla begränsade frihet som finns kvar.

    SvaraRadera
  7. Finnar och hemorrojder.

    För er som ännu inte läst GW:s krönika kommer här en länk:
    http://www.leifgwpersson.se/21april13.html

    Det börjar bli dags för oss, vanligt folk, och säga: Nej, vi håller inte käft och lyder!

    SvaraRadera
  8. Gissningsvis kommer Gabriel Byström efter detta att söka anledning att steka BloggarDags tår eller värre. Samtalstonen är kanske inte precis ett stilla övertygande med goda argument. Sådana hade ändå inte Byström fattat och ännu mindre övertygats av. Han ansluter sig till en majoritetskultur, som uppfattar sig som både rationell och tolerant, men som är ingetdera. Så låt gå för Sandahlska rallarsvingar med tjyvnyp. De är avsevärt hederligare och mera sympatiska är Byströms okunnighet. Eller har vi rent av med en agenda att göra? Att tvinga fram en kyrklig inkvisition? När vi går till 1500-talet var inkvisitionen rimligen förkastlig enligt kulturchefen? I det tjugoförsta århundradet reser så GP krav på autodafébålens tändande för det rätta, sanna och goda.

    Arvet från Tingsten tycks förskingrat i Göteborg.

    Tant Svart, alltmera road över våra s k eliter

    SvaraRadera
  9. Jag läste smörjan och såg att han inte alls hade läst på. Tänkte att jag skulle meddela dig att du var omnämnd. Tänkte dock att du har nog med okunniga påhopp och att GP är den typen av oberoende liberaler som alltid har rätt för att de har rätt. Men du fick ju reda på det ändå. Man kan lugnt säga att Byström tar det lugnt med researchen.

    SvaraRadera
  10. Här ska Gabriel Byström få ytterligare något att bita i. I en video från YouTube via en holländsk-judisk hemsida kommer här en koptisk biskop från Egypten som på klingande tyska framför en varning som nog tål att läggas på minnet även utanför Tyskland.
    http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=98Mf9G_dpnI

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi lär inte heller bli "övertygade om någon uppstår från de döda" och kommer till oss med varningens ord. I Mellanöstern utgjorde de kristna majoritet fram till dryga mitten av 1800-talet. I Egypten endast till mitten av 1200-talet. Det politiska styret var muslimskt, dock. Ingen intresserar sig idag för denna majoritet och omständigheterna för dess försvinnande och död.

      Framför allt mår vi mycket bättre, om vi inte ser det oundvikliga.

      Dessutom:

      Är det säkert, att muslimsk majoritet i (Märk! ej islamisering av) Europa verkligen är en tragedi, massaborter, genusreligion på drift, laglig eutanasi bakom dörren, "humanism", materialism, vilsenhet och självdestruktivitet beaktade??

      Tant Svart

      Radera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  12. Anonym21 maj 2013 10:14

    Man bör ej kasta sten i glashus är en sanning, som Gabriel Byström glömt bort. Med sina skriverier gör han ett rejält självmål, om man betänker vilken bakgrund han har. Hansfar Lars var kyrkoherde i Torshälla, Strängnäs stift.
    Hans farfar var den i Luleå stift välkände och högt aktade kyrkoherden i Råneå församling, Engelbert B. Farfar E. skapade en viktig samlingspunkt för ungdomar i Luleåtrakten, ungdomsgården Strömshundshemmet, strax norr om Råneå.Pappa Lars, som avled i vintras var en modig och rakryggad man som kämpade för att göra Kristus känd. Per Ström skriver i en runa i SvD om honom: "Trohet mot kyrkans Herre, mot Guds ord och bud, ger sällan den samvetsgranne prästen en konfliktfri och bekymmerslös tillvaro Lars Byström. var här inget undantag. Nu kan sägas om honom vad Jesus sa om Natanael: ´Se denne är en rätt israealit, i vilken icke finnes något svek´...."
    Gabriel bör nog sätta sig ner och begrunda vad hans far och farfar och andra i hans närhet har kämpat för i trohet mot Kyrkan och Kyrkans Herre. Lars B. satt en ära i att vara Kristus trogen och inte följa tidens moderna trender.Därför blev han vid ett tillfälle, apropå dopfaddrar, polisanmäld, åtalad och ställd inför tinget i Eskilstuna. Han friades dock helt. / A.B-m

    SvaraRadera