Så kom beskedet. Ärkebiskopen vill inte ha enkönat äktenskap, han lika lite som ärkebiskop Werkström och ärkebiskop Weman. Dessa två W stod alltså ekumeniskt rätt ihop med näste W, ärkebiskopen av Canterbury Justin Wellby.
Vad menar Wellby? Äktenskapet mellan man och kvinna - "traditional marriage" - är en samhällets hörnsten. Ett enkönat äktenskap betyder att äktenskapsbegreppet avskaffas, omdefinieras och omskapas. Det enkönade äktenskapet avskaffar tanken på äktenskapet som "a normative place for procreation", förmuinskar tanken på äktenskapet som ett förbund och försvagar familjen "in its normal sense" som grundläggande i samhället.
En klar majoritet av de engelska biskoparna är motståndare till den nya äktenskapslagen - även om biskop Nicolas Holthams, Salisbury, rappot också möttes av ett varmt välkomnande, vilket ärkebiskopen påpekade. Det var i den rapporten biskopen jämställde motstånd mot ett nytt äktenskapsbegrepp med anhängare av slaveri och apartheid....
Men nur gör vi nu? Ärkebiskopen i den stora kyrkan i Borgågemenskapen är kanske någon att lyssna till - eller i vart fall förhålla sig till? Hans position är för övrigt den som var Anders Wejryds - partnerskap - tills den svenske ärkebiskopen svängde.
Canon Phil Ashley i USA reflekterar över processen. Först kommer normalisering - homosexualitet och heterosexualitet likställs. Därefter kommer en fas av tryck /eller demonisering/ mot dem som tänker, skriver eller talar negativt om homosexuella handlingar och till denna fas hör, får jag tillägga, de ofentliga markörerna vad som är rätt och vad som är fel och därför måste de ideologiska sändarbna ställa upp på det nya konceptet. Man kan inte ge efter en tum eller kompromissa när de andra vill ha allt och önskar att du försvinner, som biskop David Anderson påpekat. Men, mitt tillägg igen, kan man inte se att ger man tummen tar de hela handen och har de hela handen, är saken förlorad för då förs man också dit man egentligen inte vill?
Detta funderat kan vi ändå fundera över hur tongångarna går i en annan del av vår ekumeniska gemenskap. För hur det än är, är ärkebiskopen emot enkönat äktenskap. Och vad menar egentligen de svenska biskoparna - och med vilka argument? Vet vi egentligen det?
Nej, det vet vi egentligen inte längre. Det märkliga hände ju att när deformen väl var genomröstad (på Erik Petréns 90-årsdag) tog debatten slut. Som om den nya äktenskapssynen var mer sakrosankt och oföränderlig än den tidigare, Guds Nya Ord s.a.s. En tårögd Hagberg slutade viga några par ö.h.t. (för att slippa diskriminera homosexuella, antar jag), Ragge-Pagge (internt smeknamn här i stiftet) skickade ut några pliktskyldiga anvisningar som stred mot hans egen dåvarande övertygelse, men har sedermera inte knystat om att vi borde ändra tillbaka, och Stiglund i Lule har kanske kommit till insikt om att hans motstånd mot enkönade äktenskap var lika fobiskt och elakt som hans tidigare motstånd mot prästvigning av kvinnor. Vad vet jag?
SvaraRaderaNågonting har i alla fall hänt med ryggraden (i fall den inte drogs ut redan vid biskopsvigningen), ty då ärkenö... f´låt chefen Wejryd i februari 2012 i självaste Dagens Nyheter förkunnade att män VISST kan föda barn (just när även Hägglund och KD:s majoritet fallit till föga), var det inte en enda kollega som fronderade eller åtminstone ifrågasatte det enfaldiga människovärdes- (och tvångssteriliserings-) argumentet.
Det är nånting i själva luften - när Söderhamn Pride gick av stapeln i helgen nekade prosten Nilsson till "regnbågsmässor" i Ulrika Eleonora med hänvisning till att man alls inte brukar ha några särskilda mässor, bara de gamla vanliga (jfr biskop Hagbergs försök till "rättvisa"). Gott så. Men varför kan ingen öppet och rakryggat säga: "Vi tror som kyrka på alla människors lika värde - och därför ska vi inte avliva foster med Downs syndrom eller anlag för homosexualitet - men vi tror INTE på queerlärorna att det inte finns någon särskild vits med att ha en mamma och att även män kan föda barn."
(Framträdande på Söderhamn Pride var snyggingen Vanessa Lopez som liksom trebarnspappan Maria Hansen Nielsen från KD sa sej vara "född i fel kropp" trots frånvaro av uppenbara missbildningar. Suck. Könsstympningar för att äntligen få bli "en riktig kvinna" förekommer sannerligen inte bara i Somalia. Och folk som ångrar sej ska ha rejäla skadestånd - inte mej emot).
Nu glömmer dock DS att homosexuella handlingar dock inte är med automatik handlingar i ett äktenskap även om detta begrepp vidgats. Dels förekommer väl sådana handlingar utanför äktenskapet, antingen som tillfälliga snedsteg eller mer permanenta kedjor av handlingar, dels förekommer väl det att i enkönade äktenskap förekommer inga handlingar. Så det förenklade sättet att sammankoppla äktenskapet med handlingar låter sig inte så enkelt göras. I princip kan väl handlingar anses ha ägt rum om det uppstår en effekt av dem, så långt utanförstående kan dra rimliga slutsatser. Det tycks mig som DS inte riktigt kan skilja på vad som är vad? Handlar inte frågan mer om ett synliggörande än själva sexualiteten? Sedan kan ju disskuteras hur förhållningssättet bör vara till saken. Vad gäller metoden som brukas av majoriteten gentemot minoriteten vad gäller hur frågan skall tolkas är väl den framförda tolkningen av DS inget nytt? Är inte det samma tolkning som DS brukar torgföra btrf makt? / Magnus Olsson
SvaraRaderaTänk om ett fjärde W kunde omvända sig under sin ämbetstid och återvända till fadershusets tro.
SvaraRaderaJag känner mig alltid så förvirrad när jag läser allt negativt här om samkönade äktenskap för par som önskar leva i trohet.
SvaraRaderaHur ställer sig de omnämnda ärkebiskoparna till heterosexuella äktenskap där man inte lever i trohet? Får man skilja sig? Hur många gånger? Hur många gånger får man gifta om sig?
Detta hade väl varit en fråga med krydda i på den här bloggen!
Vad är viktigast, könet eller troheten? Och hur går det med de stackars barnen med alla mammor och pappor i olika konstellationer och för dem kanske konstiga åldrar? Vore det inte en idé att diskutera detta i denna den präktiga moralens högborg!?
Äktenskapsbalken öppnade dörren för att alla sammanlevande par har rättigheter och skyldigheter - gäller enkönade och tvåkönade jag kallar det äktenskap men anser vår SVK har tofflat till det genom att kyrkviga par. Staten har ordnat lagen och ser till att den följs.
SvaraRaderaMen det förefaller vara hinhåle som lyckats övertyga sig själva, att omtolkning av texterna var oundvikligt.
Övergå till välsignelser av en och tvåkönade par - det räcker. Innebörden är likabehandling för alla par och den sekulära lagen borde räcka.
Det var någon som för några år sedan gjorde en bra och tydlig genomgång av det där påståendet att förespråkande av slaveri och motstånd mot enkönade äktenskap var principiellt samma sak. Jag tror det var Lars Flemström... det handlade om analys enligt någon marxistisk historisk metod som visade att påståendet inte höll måttet. Jag hittar det tyvärr inte på nätet, någon som kan hjälpa till?
SvaraRaderaVarför inte fråga Lars Flemström om han fortfarande står för sina marxistisk historiska metod -analyser! Fördelen med begåvade människor är nämligen att de ofta är flexibla i hjärnan och inte huggna i cement i sina åsikter! Eller ens alltid i sin tro!
RaderaDet blir säkert könsneutralt äktenskap i UK också. Partnerskapet är en form av särbehandling som inte kommer att tolereras i någon västlig demokrati så småningom. Vad gör Church of England då? Förmodligen precis som svenska kyrkan och fogar sig i statens beslut./Gustaf Björck
SvaraRaderaOm man hävdar att "Äktenskapet mellan man och kvinna - "traditional marriage" - är en samhällets hörnsten" är det inte säkert att en antropolog skulle godkänna det. Vissa samhällen, inte alla, skulle hen nog säga (och detta med större auktoritet i ämnet än en prelat). Vår typ av människa har funnits i ca 200 000 år och började utvecklas till mer avancerade nivåer i södra Afrika för cirka 80 000 år sedan. Under denna tid har nog "traditional marriage" för det mesta inte varit en tradition. Men fråga antropologen om det!
SvaraRaderaNya tant Lila - du har absolut en poäng här. Svenska kyrkan bör inte utfästa sej att gifta om folk hur som helst heller. Det kan nämligen bli välsignelse av ren otrohet - jag kan ju t.ex. kallt räkna med att bli kyrkligt omgift (efter mellankommande skilsmässa) med grannens fru (inkl. kyrkans välsignelse) om vi får ihop det i sommar (vilket jag inte önskar, men i alla fall). Omgifte medan den förra maken/makan lever får - liksom t.ex. syskonäktenskap! - bara ske som pastoralt undantag och efter seriös själavård.
SvaraRaderaMen när det gäller själva äktenskapsdefinitionen kan vi inte - som kyrkoordningen av idag - skippa hela talet om "man och kvinna" och ersätta det med "två personer" utan att de facto förneka vitsen med att ha en mamma. Vi förnekar ju att det ens i kyrkan ska få finnas så mycket som ett särskilt ORD för förbundet mellan man och kvinna! Vilket öppnat för den ännu absurdare könsneutraliseringen av själva könsbegreppen - jag påminner återigen om att vi har en ärkebiskop som på fullt allvar tror att män kan föda barn!
All heder åt Lars Flemström förresten - men min anonyme vän, ska det verkligen behövas någon marxistisk historisk metod för att visa att påståendet att det finns en vits med att ha en pappa (utöver avlingen) inte är att jämställa med förespråkande av slaveri? (Men det är klart: i en tid när påståendet att pappor inte kan föda barn på fullt allvar jämställs med stöd till tvångssterilisering kan man kanske behöva tillgripa vilka "historiska metoder" som helst!).
En kort kommentar ang. män som föder barn.
RaderaKan en kvinna som inte varit med en man föda barn? (Hint: Läs Evangeliet enligt Lukas, kapitel 2)
"Ingenting är omöjligt för Gud" står det. Men vad Andreas menar är väl att det är absurt att kalla människor som föder barn för män om dessa till råga på allt har två X-kromosomer. En helt språklig/juridisk fråga alltså.
Radera