Biskop Lönnermark AVSLÖJAD!

I lördags skulle jag viga och det var på många sätt fint. Men jag hann också se lite av den konungsliga vigseln i Slottskyrkan där biskop Lönnemark höll ihop det hela. Det var rörande. Lars-Göran avslöjade sig som församlingspräst. hans sätt att se på brudparet var församlingsprästens ("jag tycker om de här människorna") och hans sätt att tala ("jag har något viktigt att anförtro er") var församlingsprästens hållning. Herdens. Jag sätter en spänn på att biskopen i sin egna bön bett för brudparet - och antagligen ber. Jag kanske är lättrörd, men när han talade fick jag nog gnugga mig lite i ögonvrån. Det kan, jag medger, bero på ålder men så tänker jag inte. Jag tänker att jag såg lite Kyrka in action - ja, det ska ju vara tvåspråkigt, som ni vet.

Jag säger inget om att förbönen sjöngs mot altaret med ryggen mot brudparet. Så gör inte jag, numera. Jag håller om brudparets axlar och ber över dem - och fogar till den sjungna bönen den så kallade högkyrkliga välsignelsen, när jag lägger händerna på brudparets huvud. Det tarvar en korgosse eller korflicka som håller boken, men sådana kan alltid uppletas. Kan jag inte förbönen utantill? Jo, i varje fall ett stycke in på säsongen. Men varför chansa? Och varför inte engagera folk?
Den vigsel jag hade - hur var den? Brudgummen ringde i dag på förmiddagen för brudparet ville tacka innan de nygifta ska på bröllopsresa. Jag blev rörd igen. Om den vigsel som föregick sas det "kaos", bruden hade kommit bort och var ringarna tagit vägen visste man inte - men många letade. Ja, det var inte jag som hade hand um'et, som det heter i biskop Lönnermarks gamla stift. Men på sitt sätt var det lite roligt.

Mindre lustigt är det som Kyrksyster berättat på sin blogg. Nu har rabaldret kring en skolavlsutning resulterat i förstört samarbetsklimat i pastoratet och en sjukskrivning. Vems felet är, kan jag inte bedöma. Kanske inte ens vad felet är. Men tanken att man inte får berätta om Jesus i en kyrka är så befängd att man närmast svimmar. Kristofobin som samhällshållning - hur kunde det bli så? Håller hedningarna så usel klass, att det inte ens kan höra vad som i kyrkan sägs om Jesus - då ger jag inte mycket för kvaliteten på deras otro. Och handen på hjärtat: den samtida ateismen eller agnosticismen håller ingen intellektuell klass. Det kan i sin tur bero på att den kristna förkunnelsen inte stimulerat vare sig tro eller otro intellektuellt. Men jag är inte glad över de pastorala interiörer som nu demonstreras, när en kyrkoherde och en diakon hamnar i en svårhanterlig konflikt.

Nu var det väl ändå lätt vanvett av skolledningen att dra in i kyrkorummet igen, när Skolinspektionen klandrat kommunen för en adventsgudstjänst där man sjöng olämpliga sånger och psalmer. Men har jag fattat saken rätt att kyrkoherdens skolavslutning innehöll psalmerna 199:1-3, 200:1-3 och 201:1-2 medresultat att de stackars oskyldiga barnen fick sjunga om Guds godhets rikedom och besinna att Guds nåd räcker året om - samtmanades att prisa Guds godhet? Har inte skolans personal någon kommentar till detta - eller sjöng lärarna andaktsfullt med?

Två gånger per år ska den fars som skolavslutningar i kyrkan nu blivit, utspela sig. Man blir bara så trött. Och upprörd när det blir som det blivit - förstört samarbetsklimat och sjukskrivning. Var det där att förse skolan med gratis stor samlingslokal verkligen värt priset? Detta skrivet en morgon när jag besinnat inte bara att Guds nåd räcker året om utan också att den svenska allmogen fick se en konungslig vigsel i tv och tyckte att allt detta var fint. Nå, då så. Det är fint i kyrkan. Det är fint därför att Kyrkan har något fint att komma med. Take it or leave it,som vi tvåspråkigt uttrycker det. Det är också det rimliga beskedet till skolpolitiker och skolbyråkrater.