I går och i förrgår

I går satt jag ett tag i bilen, nalkades norra Öland och såg det naturfenomen som heter frontdimma i kombination med strålningsdimma (heter det så?). Fronterna över Östersjön mellan varmt och kallt tillsammans med solen som värmde, gav intrycket av mörk brandrök. Jag njöt av skådespelet - och över att det var dimma i Kalmar men sol på norra Öland. Sedan ägnade jag mig åt människor jag tycker om. Alla ränner inte i kyrkan vareviga söndag, som man säger om dem som nästan eller aldrig går. Och så ordnade jag programmet för höstens studiesatsning efter att ha begravt Tillie, 96. Att vara präst på norra Öland är bitvis djupt meningsfullt, men jag antar att ingen sökt tjänsten, som gick ut i natt, efter mig.
- Varför finns det ingen annan präst som älskar människorna i Nordölands församling? frågade jag.
- Därför att de inte känner dem, blev svaret.
Det är nog sant.
Men varför vill ingen lära känna dem?

På stiftsfullmäktige höll Margareta (C) en bra plädering för trons försvar. Vi måste kunna ge argumenten för att det är en klok hållning att vara religiös. Jag höll med bitvis, fast jag tror inte, sa jag, att kristendom är religion. Det har jag lärt av den pilske professor Barth. (Om hans pilskhet finns det en del att läsa i det arkiv som inte är offentligt - men det är en parentes i sammanhanget. Vad allt vet jag inte!)  Men, det var här jag gjorde ett påhak: Ni, den kyrkoplitiska majoriteteten, har ju ställt till det så med era kyrkopolitiska beslut att vi saknar en 45-57 intelligenta trons försvare i de högkyrkliga som annars blivit präster. Svenska kyrkans braindrain har gynnat den Romersk-katolska kyrkan som har vett att ta hand om sina begåvningar. I Växjö stift sitter docenterna i landsbygdsförsamlingar. Och så sa jag till Margareta: "Du har spottat i kålen. Ät upp soppan." Därefter var debatten avslutad.
Ämbetsfrågan hanterad som något helt annat än vad opponenterna sa att den handlade om, fick ödesdigra konsekvenser på många sätt. När blir det tid att tala om det? Och när ska vi hänga ut de präster, två från varje stift, som mobiliserades för att hindra den samtalsomgång som Kyrka-Ämbete-Enhet syftade till? Har de förpassats till marginaltjänsterna, därför att de i ord och handling visade sig vara oekumeniska i det inomkyrkliga - eller vad har hänt? Det kanske vi skulle granska? Fram med namnen!

Att jag efter stiftsfullmäktige åkte på Frimodig kyrkas i Växjö stift styrelsesammanträde borde jag kanske inte nämna, eftersom det kan uppfattas vara rent skryt att få vara med i ett så fint sammanhang. Vi har i alla fall roligare, vi som hör till Frimodig kyrka, det är den grundregel som förverkligas i praktiskt liv. De enda som driver innehållsfrågor, tycks vara Frimodig kyrka. De andra vill förändra Svenska kyrkan - vi vill förnya. De politiska partierna - dolda eller öppna, det finns båda slagen, vill föra in partiets program i Svenska kyrkan. Vi vill föra in Kyrkan i Svenska kyrkan. Så konstigt är det att somliga låter sin politiska identitet gå före sin kristna. Svimma nu! Skillanden är avgörande om man ställer frågan vilka som egentligen skapar framtid. Men den frågan kan ni som nu svimmat inte ställa. Det är ett problem.