Jag övervägde att kalla detta blogginlägg "Sista resan" - men det var bara sista resan med de forna konfirmanderna. Det är ett förhållande som förklarar bloggtystnaden. Men som vanligt var det givande även om Berlin ståtade med värmerekord, varmast i juni sedan 1936, och Obama-besöket betydde gigantiska avspärrningar. Vi kom inte fram till riktigt allt jag hade tänkt oss ... Men från Öland till Polen och Auschwitz och därefter Berlin är inte så pjåkigt.
Självfallet kan jag - som alltid - fundera över vad ungdomarna lärde sig. Drabanterna, våra konfirmandledare, skötte sig utomordentligt. De har ansvar för varsin grupp. Med närmast pedagogisk övertydlighet förklarade jag att om en kommer för sent i en grupp om 53 betyder det 52 förlorade manminutrar för varje minut när alla får vänta. Det blir mycket tid. Jag lärde ut den käcka sången Bär ner mig till sjön - och den slog (förstås). Jag tror övriga ledarstaben stånkade, stönade och pustade ... Men de forna konfirmanderna uppfattade i vart fall att onyttigt vetande inte ska föraktas. Inte heller det nödvändiga vetandet. Vandringen i Auschwitz fick man prata om i grupperna efteråt och göra anteckningar i sitt resehäfte.
Det var alltså min sista konfirmandresa. Jag kommer att sakna genren, kanske mest detta att se personligheter stiga fram, en efter en. Reser man tillsammans, lär man sig mycket om varandra också. Jag skulle vilja att ungdomarna livet igenom bär med sig erfarenheten att Kyrkans perspektiv alltid är lite större. Björn körde bussen. Han förklarade att han är beroende av backspeglar inte minst när han kör framåt. Var det inte ett bra sätt att förstå Kyrkans liv - framåt och alltid med koll i backspegeln?
Jag återkommer snarast, kanske med ett inlägg om destruktiva kyrkopolitiker, som tror sig göra välgärningar när de med sin kritiklusta - maskerad till kyrkopolitiskt ansvarstagande - förstör och sedan beskyller andra för förstörelsen. Annars återkommer jag bara med funderingar präglade av sommarlättja. Piggt, käckt och muntert som alltid. Det är en munterhet som på intet sätt ska fördölja att det håller på att gå Svenska kyrkan illa. Glad midsommar, som sagt, drick brännvinet med förstånd och sjung sånger till. Varför inte
"Vi gingo ned till Röda havet, vi lågo i där minst en kvart (ja, minst en kvart),
men inte blev vi röda av'et, men Röda Havet det blev svart.
Men utav akvavit männskans själ blir ren och vit.
Men utav akvavit mänskans själ blir ren och vit."
Skål!
Bei mir bist Du schön. Scholom Secundas sång med svensk text passar utmärkt för vår situation. Det kan inte vara lätt att vara kyrkopolitiker nu när kyrkan drabbas av sekularisering och partierna blir avpolitiserade genom att enbart förvalta den naturliga ekonomin. Kanske vänder de om och inser att Kyrkan förvaltar frälsningsekonomin. Med hjälp av backspegeln och en väg genom havet finns det möjlighet att se klart. Kanske måste det ögonsalva till precis som för Laodikeia. Men först Bär ner mig till sjön. En skön Midsommar.
SvaraRaderaGlad Midsommar, Fader Dag...Jag önskar er och dina närmaste en fröjdefull firande.
SvaraRaderaGod Bless!
Birgitta af Segerstad
Ps. Go ahead and be a sublime "pain in the neck" or a Gadfly for the occupants of Kyrkans Hus in Uppsala. At least thats what David Virtue is for the Church of England, according to Dr. John Sentamu.
Apropå brännvin:http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/den-falska-lyckan-pa-flaska/
SvaraRaderaGlad midsommar!
Sista resan med konfirmander har Dag nu gjort. Men absolut inte sista resan vad gäller att bestiga tribuner och andra plattformar för kritik mot dem, som en smula slarvigt kallas kyrkopolitiker.De kommer att sucka tungt också i framtiden över att Dag ifrågasätter deras görande och låtande.
SvaraRaderaHuruvida han kommer att rycka in som tjänsteförrättande präst i och utanför Moheda, dit han snart flyttar i ett inköpt hus - det är ju gamla kända trakter för honom - återstår att se. Men ett är säkert: han kommer inte att ligga på soffan i huset.
Bäva månde politiskt korrekta präster och pastorer, förtroendevalda och många jasägare i kyrkan!
Dag Sandahl lämnar Öland men drar ut i härnad från Moheda!
Iakttagare
Bra liknelse. Kyrkan är som en buss. Det kan gå riktigt illa om man kör utan att ha koll bakåt.
SvaraRaderaGlad midsommar!
Om resan går med buss krävs mycket riktigt backspeglar för den som kör. Den som åker med får lita på att föraren har tillgång till dem samt använder dem, med lycklig framkomst. Om detsamma gäller kyrkan får man väl utgå från att den som för bussen gör sammalunda på sin nivå. Och de som blir förda litar till föraren. Nu har ju inte kyrkan blott en framtid och ett historiskt arv utan är också en presenstillvaro. Det ställer krav på att lita till Guds FÖRSYN, som innesluter NU både det som VAR och det som KOMMER. Men kyrkans starkaste gren är inte idéhistorisk analys. Somliga vill en medeltid som aldrig funnits, andra ett skapat 1500-tal, båda kryddat med antika idéer och 1900-tal. Medan det tycks mig som folk i allmänhet mer är inne på 1700-talet, det som skambelades med upplysningsfilosofin, vilken till sist reste läger med taggtråd, det gudlösa människoriket. De underströmmar som förlöjligades av denna världens visa, hade något, som kunde varit till hjälp: Guds försyn. / Magnus Olsson
SvaraRaderaPå melodi?
SvaraRadera"...håller på att gå Svenska Kyrkan illa" ??
SvaraRaderaDet går riiktigt illa! Och inte bara i Sverige och SvK. Det ramlas lite överallt. Men när mest blinda står till buds för att leda de blinda, så varför förvånas att de alla hamnar i gropen?
F ö tror jag inte att själen blir särskilt ren eller vit av akvavit.
Tant Svart, som nöjer sig med Tuborg Grön till sillen.
Nja, Dag, den där sista tror jag nog vi hoppar över (6-årige sonen Staffan läste f.ö. fram till Röda havet i Seriebibeln innan han för en timme sen kunde somna - han ville se att Israels barn kom lyckligt över först).
SvaraRaderaMen Bär ner mej till sjön passar alltid bra - från Valborg till Midsommar här i höga Norden åtminstone. Skulle ha haft den på mitt 40-årskalas, nu får den vänta till 50-årsfesten. Se http://www.visskatten.blogspot.se/search/label/B%C3%A4r%20ner%20mej%20till%20sj%C3%B6n GLAD MIDSOMMAR!
Men nu ska jag sova eftersom barnen sover och jag själv ska följa med kyrkbussen redan 9.00 till Enångers gamla oeldade kyrka från 1300-talet, som har säsongspremiär i morgon. Jag ska spela mässan på piano och tramporgel. Hrm. God bless!
PS. Ja, det där med att köra framåt och ha koll i backspegeln är faktiskt alldeles lysande! DS.
Jag gillar verkligen Dag-gubbens attityd när det gäller unga människor i kyrkan! Jag fröjdar mig storligen over orden om att resa med konfirmander: "Jag kommer att sakna genren, kanske mest detta att se personligheter stiga fram, en efter en. Reser man tillsammans, lär man sig mycket om varandra också. Jag skulle vilja att ungdomarna livet igenom bär med sig erfarenheten att Kyrkans perspektiv alltid är lite större." Den driven behövs hos många gubbar och gummor oavsett ålder! Tack!
SvaraRadera