Med valp

Vi är med valp om nu inte - vilket med goda argument skulle kunna tänkas - att valpen är med oss. Kooiker, för er som är intresserade. Och så har vi foxterriern Grynet sen tidigare. Valpen Lovis vaknar kring kl 4 och rusar efter kissning (förslagsvis utomhus) runt innan det blir dags att servera andra sömnen. Den tillbringar hon i sängen. Jag vaknade vid sjutiden med en valp på armen och en hund i knävecken. Det är lycka. Och semester. Men lantegendomen ska skötas och lite målningsarbete ska det bli. Samt, faktiskt, lite tjänsteåligganden för församlingslivet fortsätter ju efter semestern och lite roliga saker ska vi göra.

Nu förstår alla att en del av vardagslivets rutiner måste åsidosättas. Men inte såmycket att jag inte kan förtydliga mig. Argument för ämbetsreformen finns - men vad jag jagar är att teologiska och bärkraftiga teologiska argument som gör upp dels med vad Svenska kyrkan lärde när jag döptes, dels med de invändningar som lämnats. Något måste ju ha hänt mellan min dopdag den 19 december 1958 och min konfirmationsdag den 13 juli eftersom beslutet fattades under denna period. Och jag har läst materialet utan att kunna upptäcka de övertygande argumenten. Mitt problem, upprepning, upprepning, är ju att jag började läsa på efter att ha varit hos Margit Sahlin i akt och mening att försvara reformen. Så gick det som det gick och jag är inte beredd att misstro min bristande tro, om ni förstår hur jag menar. Jag medger att jag var spänd på vad som skulle komma med biskopsmötets bibelkommission och köpte boken Bibelsyn och bibelbruk. Men jag intalade mig att det inte kunde vara fel att ha kommit med invändningar, när nu kommissionen skulle göra allt klart. Jag läste - första dagen, som sagt - och häpnade. Kommissionen gav ju opponenterna rätt på en mängd avgörande punkter. Alltför många. Och hittade sedan en ingång för att lösa det problem kommissionen inte kunnat lösa teologiskt. Till det kom de medgivande som kommissionen levererade. Om beslutsprocessen hette det "så bör det inte gå till". Sug på den formuleringen.

Skulle vi på nytt gå igenom de argument som faktiskt - inte i en teologisk rymd - och de kyrkopolitiska skeenden som styrt det som åstadkommits? Sätt plus och minus, rött ljus, gult ljus eller grönt ljus. Och ska vi göra det i ett försök att hantera oenigheten? Svaret är nej, förstås. Det finns ingenting att diskutera.

Men frågan om kön i samtiden? Andreas H har förstås rätt men har jag verkligen varit tyst? Fast kanske har jag mest funderat kring hur enkelt det är att styra en omtänkningsprocess. Ingen har velat bråka med folk för deras sexuella läggnings skull men därmed har alla blivit tyst staffage inför omtänkningen och en rätt liten grupp har kunnat skriva agendan. Logiskt drog det mot könsbytande och finessen att pappor blir mammor och föder barn. Inför denna köpenickiad står det tysta staffage - då i Köpenick och nu här. För egen del undrar jag mest vem som öppnade dårhusdörren och ska trösta mig med att läsa H.C. Andersen och berättelsen om kejsaren som var naken. Andersen skrev ju inte sagor. Han beskrev ett stycke verklighet. Dessvärre också vår verklighet, annars skulle sagan inte längre berättas.

Nu ska jag återgå till det lugna livet med valp.
Vad tyckte ni om bilden?

Man kan rösta på den finaste valpen via denna länken!