Spekulationerna vill inte riktigt ta sig, tycker jag. Sommaren är här och i slutet av denna sommar ska valet vara igång med nomineringsmöte och allt. Partisterna sliter kanske i doldom med frågan. Kyrkans Tidning, vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare, gav oss besked att biskop Johansson är för gammal. Det var inte roligt för biskop Johansson att få läsa. Jag träder upp till hans försvar: Med tanke på hur gammal biskop Johansson är, är han dock väl bevarad - som man blir när man dvalts på ett stiftskansli i tre decennier!
Kyrkans Tidning fann en uppsättning biskopar vara kvar. Antje Jackelén, om man ska ha en kvinnlig biskop, konkurrerar med Eva Brunne. Antjes problem, om hon vill bli äb, är att hennes namn varit i luften så länge att hon kan framstå som ointressant när det väl gäller. Och så sägs entusiasmen för hennes stiftschefskap i Lunds stift ha avtagit.
Hon blev Visiting Professor i Chicago, vilket låter mer än vad det är, och sedan Assistant Professor - men docentkompetens i Sverige ser jag inte att hon har. Hur meriterande är det assisterande när vi jämför meriter? Ska man ha en kvinnlig biskop, ska Eva Brunne inte räknas ut.
Ska man fundera över andra kvinnor - i den jämställda svenska kyrkan är ju kön just en kategori och vi arma som trodde att det var just det kön inte skulle vara, har missförstått allt - ska väl Cristina Grenholms namn upp. Hion är också professor - i Karlstad, vilket är att jämföra med Jena, tror jag - men kyrkosekreterare. Då håller man sig till kansliet, trots allt och det blir mycket utrymme för gudsprat, vilket är Cristinas särskilda bidrag till den teologiska utvecklingen. Dr Anna Karin Hammar var ärkebiskopskandidat efter sin bror men slogs ut av Anders Wejryd då. Hon tyckte för några månader sedan att hon inte behövde ställa upp nu, när det fanns kompetenta kvinnor att rösta på. Men varför inte? Kan det inte vara roligt med en ärkebiskop från Dynastin? Och hon är inklusiv.
Jag läste hennes nationaldagstal och hennes plädering för mångfald i Svenka kyrkan. Korset på flaggan säger: "välkommen alla, vart (sic! DS) ni än kommer från". Ibland är det inte lätt att få ihop retoriken med kyrkopolitiken, tvingas jag konstatera. De inkluderande är ju de som fört den exkluderande kyrkopolitiken. Varför inte göra en ärkebiskop av en sådan - en som kan säga ett och göra ett annat. Det kan bara vara meriterande för en ärkebiskop i Svenska kyrkan.
Fast man ska inte räkna ut Helle Klein. Med Helle som ärkebiskop, kommer Svenska kyrkan att ha goda relationer med LO och SAP och ser man på opinionsmätningarna är det bäst att vara beredd på regeringsskifte.
Manliga - man-lika - biskopar, finns det några sådana på kandidatlistan? Vi hoppar över de som hängts ut som för gamla och ser att Hans Stiglund i Luleå är född 1955, Åke Bonnier 1957 och Martin Modéus 1962.
Ska man räkna bort Ragnar Persenius, född 1952 och Per Eckerdal född 1951? Antagligen. Vi behöver kontinuitet. Men de som suttit kort tid på sina biskopsstolar, ska de kunna byta fort? Det gjorde Olof Sundby, när han kom till Uppsala från Växjö.
Hans Stiglund kan sitta 7-8 år, Åke 10-11 och Modéus 14-16. På ett ungefär och med bedömningen gjord trots mänskliga begränsningar i framtidsseendet. Ska Åke Bonnier bli motsvarigheten till Bertil Werkström, den som seglar fram och blir ärkebiskop? Bertil ville för sin del inte - men var kallelsemedveten mer än de flesta. Blev det nu så, var det Guds sak. Den insikten gjorde Bertil fri.
Om vi ska ha någon annan än en som är biskop? Bland domprostarna ska man kanske fundera över Johan Dahlman i så fall, född 1960 - och Carl Sjögren i Skara, 1960 nyutnämnd men vad då? Och så har vi vår vän domprosten Hermansson i Visby, född 1957. Med Hermansson som ärkebiskop kan det bara bli intressant i Svenska kyrkan, Lite som Gröna Lund och berg-och-dal-banan. Kittlingar i magen både när det går upp och ner.
Jag valde till sist eller tills vidare att inte leta kandidater till ärkebiskopstolen i kyrkomötet eller vid religionsvetenskapliga utbilldningarna.
I augusti ska jag sitta uppspetad i Uppsala och lyssna på pläderingarna för de olika kandidaterna. Det kan bli underhållning på hög nivå ocvh ett om Svenska kyrkans samtid och framtid informativt möte. Kittlingar i maggropen, liksom.
SvaraRaderaI sammanhang med val bör man undvika att offentligt bli kallad 'vän' av DS. Hermansson är därmed tack och lov rökt, vilket kanske var avsikten?
I övrigt framstår kandidatlistan mest som en uppvisning i komparation:
dålig, värre, värst
kanske bäst att först som sist tillkalla en konkursförvaltare?
eller om tiden inte ännu är mogen för det, se till att Helle eller Anna Karin fullbordar tragikomedin SvK?
Tant Svart
Mmmm, Helle eller Anna-Karin som ÄB skulle onekligen underlätta för mig för mig där jag står och tvekar och tänker "Should I stay or should I go now". Men - trots allt önskar jag inte Svenska kyrkan så illa.
RaderaÄr inte Guds Svenska kyrka större än att du ska låta henne definieras av dessa två, oavsett åsikt om vad de skriver? Eller om du nu träffat dessa präster och finner dem osympatiska? I vilket fall, JAG kommer sakna dig om du lämnar oss! /magnusolssonforÄB_13
RaderaMåhända läser jag fel och kan inte veta om det är mitt namn som brukas av den anonyme men eftersom det är samma bokstavskombination som i mitt namn och jag då och då kommenterar här skulle jag vara tacksam om mitt namn lämnades i fred. Det har jag fått släpat i smutsen tillräckligt och skulle föredra om kritik eller motsatsen framfördes vid behov över mina framförda åsikter eller ställningstaganden men var vänlig och lämna mitt namn i fred. Jag är inte särskilt blödig men det där gör mig faktiskt ledsen. / Magnus Olsson
RaderaFrågan är bara hur långt Svenska kyrkan kan gå innan det gått för långt. Än så länge finns det vattenhål men de är inte så många.
RaderaÅ andra sidan är det de som vill förändra tron som bör starta eget, inte vi andra. Kanske är vår kallelse att gräva där vi står och - självfallet - be om väckelse och vad Schartau skulle ha kallat rätte lärare.
Magnus Olsson som ärkebiskop vore helt klart ett enormt lyft för Svenska kyrkan! Hör det, ni som är röstberättigade!
Elisabet övervägde att inte kommentera ditt inlägg men då mitt kritiska till den anonyme som brukade mitt namn till signatur redan är publicerat får jag överkomma det och svara dig emedan jag inte vill orsaka dig att tro att min kritik drabbar dig, det gör den inte, så jag tackar dig för visad vänlighet men får meddela att lite sjukdomsinsikt har jag och min kallelse är nu som förr till de sargade. Jag trivs utmärkt som präst i Stovkholms södra förorter där diakoni och tro kan förenas utan de problem som denna världens stora gör sig. Dock funderar jag ibland på att söka tjänst hemmavid, men det har jag ännu ej fått löfte om av Jesus. Alltså förblir jag där jag är. / Magnus Olsson
RaderaHärmed startas kampanjen Magnus Olsson - vår näste ÄB!
RaderaSeriöst, alltså!
Tant Svart
Varför inte Hermansson? Han visade ju PK-ryggrad när han gav sig på Hagberg för en tid sedan. Hans blogg är ju också så gullig på något vis. Mission, det är allt som han tycker är bra för tillfället och alla som inte håller med honom är motståndare till folkkyrkan.
RaderaFinns det något i detta som skulle göra honom olämplig för ÄB-ämbetet?
Magnus, jag misstänkte att det inte var du som skrivit och tänkte först inte svara men sedan tänkte jag att ett litet svar kanske ändå var på sin plats.
RaderaVad gäller den andra frågan är det ju helt klart så att man ska följa sin kallelse, inget annat. Dock tror jag att du, utifrån vad jag läst av dig, hade blivit en bra ÄB.
Tack Elisabet för att du förstod det. Tack också för vänliga ord. Jag är van vid att anses opålitlig både bland modernister och traditionalister, och har en enda kallelse, den följer jag. Om den håller vet jag inte men att vara utlämnad åt Guds nåd räcker för mig,mer begär jag inte. / Magnus Olsson
RaderaNä,
RaderaMats Hermansson i Visby platsar nog rentav i gänget Anna Karin och Helle. Finns en fjärde av den kalibern? I Kina skyllde man kulturrevolutionens fasor på de fyras gäng i partitoppen. Kanske kan kyrkans utsatta läge förklaras med motsvarande undermineringsarbete inifrån av "gänget"??
Tant Svart
Kunde inte superkurkoherdarna fått vara med? De måste väl slagit ut domprostarna i alla fall? Menar vad är en domprost i " en centralt belägen avkrok" som Biskop Aulen kallade Strängnäs mot ett gigantiskt pastorat? Fö tycker jag det skulle vara av intresse om DS tog upp lite mer innehåll i frågan än namn. Det blir så svårt för en enkel religionsvetenskapsutbildad att förstå sådant som kräver docentkompetens. För oss dumma och enfaldiga kan väl DS försöka berätta hur det är så också vi mindre begåvade förstår. Ex hur ser högkyrkligheten på konsekvensen av en kvinna som ärkebiskop? De biskopar hon viger är de godtagbara om andra manliga biskopar deltar i vigningen, eller krävs det minst tre män för att tillverka en biskop? Är den sk apostoliska successionen bruten om en kvinna blir ÄB? Om jag räknar rätt betyder väl det i såfall att den yngste av nuvarande män bland biskopar blir, om det blir en kvinna som ÄB, den siste godkände? Eller bröts successionen tidigare? Om nu den tekniska successionen är viktig, men det är den väl, hos ex Rosendal? Nu vet jag ju att DS inte svarar på inlägg här, men nog kunde väl lite förbarmande med okunniga och olärda vara förhanden och ges docentkompetenta ord? Ser fram emot lite djuplodande docering av tillverkningsprocessen av biskopar. / Magnus Olsson
SvaraRaderaJag tycker inte du ska räkna ut Ragnar Persenius. Han behöver ju inte gå vid 65.../Gustaf Björck
SvaraRaderaJag vet att det finns viktigare teologiska frågor - t.ex. den där om huruvida talet om synd och skuld och slaktade lamm ska väck, trots att vi nu hör Johannes Döparen tala om Guds Lamm två söndagar i rad och sjunger "O Guds Lamm" vid varje högmässa.
SvaraRaderaMen det skulle alldeles synnerligen roa (?) mej att höra ärkechefskandidaternas bekännelser ifråga om dels 1) läran om jungfrufödelsen - vi minns ju Erik Aurelius´ s.k. herdabrev - och dels 2) läran om barnafödande män och dess kritiker som tvångssteriliserare.
Varken Dagen eller Världen idag (och allraminst Kyrkans Tidning) har haft något riktigt sting i biskopskandidatutfrågningarna de senaste åren tycker jag; allt förutsätts tydligen vara "normalt svenskkyrkligt" om man omfattar äktenskapsdeformen från 2009 (fast särskilt Persenius och Stiglund vore det väl fortfarande intressant att pressa på den punkten).
Jag minns inte Erik Aurelius herdabrev s.k. Vad står det i det?/sven-åke nilsson
SvaraRaderaJo, Sven-Åke, i hans "Evangelium för gudlösa" (med viss häpnad begrundad under ett "andrum" på Breidagård utanför Uppsala) kan man, om jag inte alldeles missförstått de eleganta teologiska resonemangen, inhämta att somliga evangelisters föreställningar om att Jesus föddes av en biologisk jungfru troligen berodde på att sagda evangelister inte kände till Ägget, och att Jesus, om han nu verkligen biologiskt sett fötts av en jungfru, skulle ha varit något slags "halvgud". (Herdabrevets epilog, som behandlar Johannesevangeliets epilog, är dock utmärkt).
SvaraRaderaMen inte har stiftschefen em. Aurelius vågat spekulera kring eller relativisera läran om barnafödande män. Just den tror han sej väl, liksom ärkechefen Wejryd, nödgas ta på blodigt, dogmatiskt allvar. (De kättare de tror sej nödgas ta avstånd ifrån kallas tvångssteriliserare och utgörs av alla oss kryptofascister som tror att bara kvinnor kan föda barn).
Apropå kommentaren om Antje Jackeléns meriter; under 2001-2007 var hon först Assistant professor (ungefär forskarassistent), därefter Associate professor (ungefär docent). Efter 2007 -- och utnämningen till biskop i Sverige -- blev hon Visting professor (alltså gästprofessor). Så det blev lite bakvänt -- förhoppningsvis inte medvetet. Eller?
SvaraRadera