Det måste vara TT som fabricerat beskedet att jag blev "upprörd" över biskopens i Härnösand tillvitelse eller vad det nu är, att jag har finnar i rumpan. Jag förnekar fortfarande. Upprörd blev jag dock inte. Om TT ringt och frågat kunde jag gett besked. TT fabricerade en upprördhet i stället.
Vad blev jag? Kanske uppbjuden - zum Tanz aufgefordert. Här fanns på den approberade bloggen något sällsynt intressant. Mina "private parts" och ett påstått tillstånd därstädes offentligt redovisat på en biskops blogg på den av Svenska kyrkan approberade bloggen. Det var väl att bjuda upp till en anmälan. Möjligtvis blev jag då uppfriskad - för sedan Helle Klein slutat på Släggan, händer alltför lite i den kyrkliga eller kyrkopolitiska cyberrymden. "Ju sämre, desto bätrtre-hållningen" var inte bara Vladimir Lenins, kan man säga.
Alltså kanske jag blev upprymd. Entusiastisk inför inblicken i en biskops själsliv, för det var ju det vi fick. Möjligtvis blev jag uppsluppen inför tanken att detta skulle Ansvarsnämnden för biskopar få ta tag i - och vad biskopen skulle ha att anföra skulle bara bli informationsbärande. Inte minst som hon rakt av gav en förklaring som inte var något annat än ljug och det kunde alla se.
Upplyst blev jag, men inte upprörd. Tanken har dock slagit mig som en omöjlig tanke att ärkebiskop Brilioth, biskop Nygren, biskop Billing eller biskop Giertz skulle gått ut med ett officiellt biskopsbesked att en komminister i Svenska kyrkan skulle ha finnar i rumpan. Och något betyder denna insikt även om jag ännu inte riktigt förstår vad.
Kan den enkla sanningen vara att biskopen i Härnösand helt enkelt är lite kort om huvudet? Men så enkelt kan det väl inte vara? Så vilken är då förklaringen? Dåligt omdöme? Eller hade biskopen i det ruckel till biskopshus som hon bebor helt enkelt vaknat på fel sida?
Syndafallet upprör mig inte heller. Jag betraktar synden närmast klinsikt och inser numera att hunden är människans bästa vän också eftersom syndafallet rätt rejäklt spillt över från människa till hund. Förr i världen kunde foxterriern lämna lite mat och gå till andra bestyr. Sedan hon begripit att valpen då gärna äter ur hennes skål, slickas den helt ren. Gamla leksaker som foxterriern aldrig brytt sig om, blir väldigt viktiga så fort kooikervalpen får intresse för dem. Ändå leker hundarna bra tillsammans även om foxterriern och jag låtsades sova när kooikervalpen kom upp i sängen. Det hade jag inget för. Men hunden i mina knäveck upptäcktes inte, vilket hon drog nytta av. Nå, att vakna av frekventa hundpussar är inte fy skam det heller. Och vakna skulle jag ju - till en solig sommardag. Det upprör mig verkligen inte. Men det berör mig. Positivt.
Intressant blogg. DS ord om att det inte händer så mycket sedan en aktör tystnat bör väl samläsas med analysen av kyrkans tidnings reflektion över nomineringsgrupper som DS levererade häromdagen. Om den texten jämförs med denna, lämnas insikter att skåda, tack för det! Btrf vilken sida som det enligt DS vaknas på är väl bara att konstatera utifrån denna blogg att DS stundom ligger låtsandes sova. Sova Björn kallas det väl? Fö tycker jag DS som gillar docentförelösningar borde vakna oftare och ta upp till granskning det från skilda håll återkommande påståendet om gnosticism emedan han klargjort sig ha en klinisk syn på syndafallet. Det sista gillar jag skarpt. Nu mest angivet för att inte infantila läsare skall tro att jag blott kritiserar DS, det gör jag ingalunda, utan tänker bara lite mer självständigt, vilket jag lärt av hundar. / Magnus Olsson, som ser fram emot ögonblicket då DS visar mod att möta kritik i sakfrågor.
SvaraRaderaJaha,
SvaraRaderaTänk att det finns så många "infantila läsare" av denna "vämjeliga blogg" - eller var det "approberade blogg" ? - Nå väl, det är sannerligen inte lätt för de stackars svenskar vars utbildning avstannade vid gymnasieskolan. Det är tur vi har en sån begåvad person som Hr. Olsson som kan lotsa alla dummerjönsar som finns i denna avlånga bananrepublik som kallas svedala. Hr. Olsson bör betänka noggrant att det finns tre fingrar som pekar mot honom när han pekar med fingret mot "dom andra".
Jag tackar Gud att Fader Dags stora hjärta tillåter en underbar blogg som denna finns överhuvudtaget.
Birgitta af Segerstad
Jag får tacka frk/fru af Segerstad för förnyad uppmärksamhet. Frk/ fru af Segerstad får gärna bruka sina fingrar att peka med, förstår att frk/fru af Segerstad sitter inne med expertkunskap i det ämnet med. Om man endast brukar ett finger kan det brukas på många sätt, ex som illustration till en liten visa om ett litet ljus. Det finns säkert många andra sätt också men fingrar är inte heller en kroppsdel jag är så fingerfärdig på. Se där nu har vi betat av två kroppsdelar, frk/ fru af Segerstad och jag. Skall bli spännande att se vilken nästa blir. / Magnus Olsson
RaderaMen snälla, det finns väl allvarligare anmärkningar mot T K-B än att hon refererar Dag Sandahl oprecist? DS1=Dag Sandahl upplever ju enligt egen utsago DS2=Dagens Seglora som en slags finne i r-v-n. Så länge DS2 existerar har alltså DS1 i överförd bemärkelse en finne i r-v-n.
SvaraRaderaEller var det bara när Helle Klein var chefredaktör som Dagens Seglora hade denna (bildliga) betydelse? Hur som helst måste väl även en stiftschef få uttala sej metaforiskt - och jo, jag har svårt att ta anmälan mot henne på allvar.