fredag 27 mars 2015

Sorgeliga saker hända

Visby igen. Inte är det enkelt. Nu jagas biskopen som var det han som tog fram en kondom och undrade om det inte var dags att prova den. Det var inte biskopen. Han hade att i domkapitlet pröva en fråga från en präst om att på nytt få rätt att utöva prästämbetet, en rätt han tidigare avsagt sig. Domkapitlet kallade in sin tidigare stiftspsykolog, en man med högt anseende som yrkesman. Han och en arbetsgrupp utredde under tio månader och den 16 januari sa domkapitlet enhälligt ja. För detta ska biskopen ta hela ansvaret och ska uttala sig om sådant som faller under den tystnadsplikt som gäller. En nyvald biskop var svag i knäna, så glad var han. Biskop Fast kan nog också vara svag i knäna men inte av glädje. Domprosten Hermansson har gjort en pudel, ser jag i tidningsrapporteringen. När denna pudel gör på mattan, är det biskopen som får torka upp efter den.

Domprosten var inte med på sammanträdet, som hade detta enda ärende om prästen som skulle tillbaka på föredragningslistan. Beslutet justeras samma dag. Kallelse till sammanträdet hade gått ut före jul och domprosten hade inte anmält att han inte kunde komma. Prästen saken gällde var anställd i domkyrkoförsamlingen men domprosten informerade inte sin personal om saken. Den informationen kom genom en insändare av den pensionerade biskop Koskinen den 13 februari. Det är då debatten sätter igång. Då börjar också domprosten Hermansson undra om det finns möjlighet att reservera sig i efterhand. Det tycks han alltså inte ha gjort vid domkapitlet den 12 mars. Inte ska vi kritisera domprosten. Men det verkar lite orättvist att biskopen ska stå där och torka efter pudeln.

Det är, men misstanken kan bero på överkonsumtion av deckare ett liv igenom, möjligt att biskop Fast blir måltavla eftersom han skrivit ett brev med synpunkter på hur ekonomin i Visby domkyrkoförsamling hanteras. Men tänk om det är så i verkligheten?

Jag försöker läsa ledarkommentarerna, för där kan jag säkert få veta vad de moraliskt högtstående menar. Men jag imponeras inte. Jag förfäras. Och ändå är det inte den moraliska förträffligheten som träffar mig mest utan en kort passage i ledaren Biskopen framstår alls inte som Fast i Gotlands Allehanda. Där säger ledarskribenten något underligt:
"Sedan är jag ju - ärligt talat - inte heller speciellt imponerad av hur somliga av biskopens vedersakare inom kyrkan har agerat. Hur kommer det sig att det är just inom Svenska kyrkan som de personliga vendettorna blir som mest obarmhärtiga och fula?"

Här uttrycks mer än vad som sägs.
Vilka är biskopens vedersakare och vilka motiv kan de ha, vad gäller alltså vendettan? Det vet man tydligen från de små sammanhangen på ön. Kan det alltså vara några som nu slår tillbaka eftersom biskopen kritiserade de budgetnedskärningar som sker i Visby domkyrkoförsamling? (brev från biskopen, dnr VD 2015-13-1 i Visby domkyrkoförsamling). Trampade biskopen på tår som sitter på fötter, som nu sparkar tillbaka? Har jag läst lagom många deckare för att begripa vad som sker i det som synes ske? Och varför kan Gotlands Allehanda i så fall inte förklara det för läsarna utan bara mumla?

Så till temat kondomer!
Det enda jag tidigare hört om kondomer i det kyrkliga var från Luleå i somras, där Kondomprosten delade ut tingestarna och jag ser det underliga fenomen som enklast uttrycks med ordet "dubbelspel". På en teoretisk nivå är det där med sex piggt och kondomer kul. När allt kommer till allt är det förfärligt. Men, som Andrew Greeley påpekat, så påverkas alla av den där tillåtande attityden - så mycket att gränser passeras.

Nu blir problemet att vi som inte gillar vad prästen gjorde, knappast kan försöka försvara att domkapitlet gör en undersökning och kommer fram till att han kan återfå rätten till prästämbetet, det han avsade sig för 7-8 år sedan. Gör vi detta, kan vi misstänkas försvara prästen. Skulle någon säga att omvändelse, bot och bättring är grundkategorier i den kristendom vars mantra är "synd och nåd", har en person som så missförstått situationen, därmed mält sig ur samtalsgemenskapen.
Här gäller bara det moraliskt upphöjda. Allt förtroende är förverkat. Det läser jag i en ledare i Gotlands Tidningar, så då måste det väl vara sant. Och ledarskribenten har läst Aftonbladet. Att ledarskribenten inte följt utredningen, framstår då som en obetydlighet i sammanhanget.

Det finns Jesus-ord man kan ta fram, som det där om att förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. Är detta den definitiva domen eller finns det möjlighet till omstart? För den alkoholiserade prästen? För prästen som förskingrat kollektpengar? För prästen som tappat tron? De moraliskt högtstående som förlitar sig på sig själva kan ge ett glasklart svar på den frågan: "Självfallet inte." De moraliskt högstående behöver inte hata synden men älska syndaren. För dem räcker det att älska synden om den är den för tillfället omhuldade hållningen och då står det fritt att hata syndaren, den som gjort sådant som fortfarande är klandervärt.

Kan det vara så att de som häpnat över att vi håller oss med ett så litet stift har rätt i sin kritik? Ska Fast bli stiftets siste biskop och Gotland läggas till Linköping, Stockholm eller Växjö? I så fall läggs ön i skugga och förhållanden liksom missförhållanden kommer inte att fokuseras så som nu. Frågar jag folk i Luleå är svaret självklart. Lägg ner! De kan ha rätt. Somligt kan bli för småttigt. Och då förloras proportionerna. Vad stiftet ska göra är nämligen inte att låta en präst få jobbet tillbaka, det är inte aktuellt och frågan om prästtjänst avgörs på annat sätt, som ni vet. Domkapitlet prövar om en präst som avsagt sig rätten att utöva prästämbetet, alltså inte avsatts, ska få rätten tillbaka. Tillbaka betyder inte ens tillbaka till stiftet, om jag fattar saken rätt.

Problemet är att ingen utredning gjordes när allt hände. Det kunde inte ske. Skyndsamt ska prästen bli av med ämbetet, när vederbörande så begär. Det säger Kyrkoordningen. Här är svagheten. En präst som inte längre är präst, kan domkapitlet inte utreda. Här kan jag tänka mig en annan ordning.

Inger Harlevi ska få POSK att i en kyrkomötesmotion vidga rätten att överklaga, läser jag. Det kanske POSK inte riktigt går på, inte så länge advokaten Nils Gårder finns med. Vi har samma rättsregler i Svenska kyrkan som i det svenska samhället. Alla kan inte överklaga allt. Det är en god ordning för alla utom för de notoriska rättshaveristerna. Fördelarna överväger, alltså.

Nu ska jag ägna passionstiden åt att fundera över en kyrka som delar ut kondomer och höstar in uppskattning för detta men inte förmår förstå vad den fallna människan gör med sådana tingestar.
"Hur tänkte ni, nu?", som det heter.

Och så ska jag tycka synd om biskopen Fast. Han är inte värd det han nu utsätts för. Han är värd något bättre. Vanlig hederlighet, kanske? En som hederligt definierar vad som är vad och vems ansvar som är vems - hur vore det? Som omväxling?

Ska jag dessutom meditera över vad det kan vara att hata synden men älska syndaren? Det ska ju bli Stilla Veckan. Eller ska jag nöja mig med att fundera över en rättsprocess i Jerusalem den där veckan?

43 kommentarer:

  1. Intressant, särskilt den där funderingen i femte stycket nerifrån. Ett ökänt fall från Lule stift häromåret (10 gånger större till folkmängden och 100, nej bara 50 gånger större till ytan) blev ju lika outrett p.g.a. att boven sa ifrån sej ämbetet. Hm... så lätt ska det väl inte gå ändå? Eller ska man säga "det må vaere straff nok"? Men i så fall ska väl ämbetet inte gå att få tillbaka efter några så där lämpligt utredningsfria år?

    SvaraRadera
  2. "Skulle någon säga att omvändelse, bot och bättring är grundkategorier i den kristendom vars mantra är "synd och nåd", har en person som så missförstått situationen, därmed mält sig ur samtalsgemenskapen.
    Här gäller bara det moraliskt upphöjda. Allt förtroende är förverkat."

    Klokt skrivet, Dag.

    Och jag säger bara P L Sellergren. Även präster kan bli omvända.

    Sedan undrar jag om inte det utbredda fördömandet vittnar om dålig egen syndakännedom. Annars borde det där med att kasta första stenen vara relevant. Finns det egentligen någon kristen människa som inte vet med sig att hon tidigare begått någon synd som hon i dag skulle sky som pesten? Ska hon då vara förlustig förtroende för all framtid oavsett omvändelse? Då kan man snacka lag och enbart lag men så är det självfallet inte.

    SvaraRadera
  3. Ärligt frågad,

    Kan en "präst som har tappat tron" behålla sitt ämbete? Eller kan den prästen som har sexuell umgängelse med tjejer på konfirmandläger behålla förtroendet? Visst finns nåd och förlåtelse men när förtroende förbrukas så måste individen avlägsnas och avkragas. Präster som har förbrukat förtroende behöver hjälp omgående. En präst är allas dräng, icke livegen. En "förbrukad" präst borde få tjäna kyrkan livet ut som munk under direkt uppsyn av en abbott. Men eftersom Lutherska kyrkan har inga kloster, sååå...

    drängen Johannes B.

    SvaraRadera
  4. "Inte är det enkelt" - just så måste vi tillåta oss att se det. Synden utplånas av nåden. Förtroende måste vidmakthållas och återuppbyggas - både vad gäller den enskilde och vad gäller institutioner, som t ex domkapitel. När ånger och bot ska kunna leda till exempelvis återfådd krage måste vara domkapitlens sak att avgöra, men de måste ALLA arbeta så att förtroendet för deras handläggning inte kan ifrågasättas. Eventuella rättshaveristers eventuella vendettor skadar anseendet nästa lika mycket som pedofili och spioneri. Rättssystemet råder förvisso i brist på bättre, men så länge denna brist föreligger måste det vidmakthållas.

    SvaraRadera
  5. Här ser vi några konsekvenser av den politiserade kyrkogemenskapens problem då ämbetet (biskopsämbetet) reduceras till att vara ett kuttersmycke som sitter "fast" i fören. Skeppet kan kapas av demokratiskt valda rättshaverister som styr ut i de mörka och smutsiga vattnen. Det amerikanska "kuttersmycket" är i "botten" djuphavsforskare. Det kan hon ha nytta av med tanke på det sjunkande skepp som TEC är. Aldrig har psaltarens ord varit så relevanta som nu: Ur djupen ropar jag till Dig och Gjorde jag mig en boning ytterst i havet...

    SvaraRadera
  6. Det är bekvämt för biskop och domkapitel, om de lyckas övertyga en präst att "det är bäst för dig själv att du avsäger dig ämbetet". Men jag beklagar den det berör, om han går på det.

    Jag har fått insikt i ett fall, där en präst gjorde något för ämbetet olämpligt, dock inte straffbart enl. svensk lag. Om du inte avsäger dig ämbetet, blir det du gjort offentligt, och det vill du väl slippa, sade biskopen. Han avsade sig ämbetet, men knappast till någon nytta – bakgrunden kom ju ganska snabbt till allmän kännedom i alla fall.

    Vad som hände var alltså inte att prästen besparades pinsam kännedom om vad han gjort, utan att biskop och domkapitel besparades mödan att föra en besvärlig process (där de blivit kritiserade, vilket beslut de än hade fattat).

    Här liksom i andra fall blir man till slut själv drabbad, om man tar lagen i egna händer (i de här fallen genom att avsäga sig ämbetet i stället för att bli avsatt).


    SvaraRadera
  7. Man snälle Dag, du är väl inte rätt person att ironisera över " moraliskt högtstående"! Men vad är det ni försvarar? Att domkapitlet tror så lite på sitt eget omdöme att de kallar in en psykolog och har så stor övertro på expertisen att de dömer efter honom visar bara på bristen i förmåga att ta hand om uppgiften. Varje människa som tänker på medmänniskors väl och ve måste ju ta avstånd från en sådan ämbetsutövning som han har visat på. Han har så grovt förbrutit sig mot dessa tjejer att det faktiskt inte alls ska vara någon sorts dravel om syndernas förlåtelse i detta fall! Han må vara förlåten av Gud, tjejerna förlåter honom nog inte, och som förälder skulle jag definitivt inte göra det. Skydda kyrkan från den slags präster! Han kan väl arbeta med något annat i livet! För så långt har väl inte acceptansen av dekadens gått i Svenska kyrkan...? Men jag har sätt liknande fall tidigare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Varje människa som tänker på medmänniskors väl och ve måste ju …" Det är uppenbart att Bibelns Gud har ett annat sätt att bedöma än så här omtänksamma människor. Då vill jag ha en kyrka som, så gott det går, försöker efterlikna Guds förhållningssätt.

      Radera
    2. Vi är inte Gud, och vi har rätt att skydda oss mot olämpliga ämbetsinnehavare! Det borde kyrkan värna!

      Radera
  8. Tveksamheten inför både omvändelse och förlåtelse var ett betydande tema inom neologin. Neologin följdes av liberalteologin som följdes av nutidens, som bloggaren säger, ’moraliskt högstående’. De hatar syndabekännelse och förlåtelse när de skriver handböcker eller agendor. De misstror sådant Guds handlande i verkligheten. Och många av dem styr svenska kyrkan…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns i det postmoderna en rädsla för och ett motstånd mot att något kan vara definitivt. Det är därför man inte klarar ut det här med den omtalade nolltoleransen. Den skiftande rättstillämpningen i vår kyrka på dessa områden skapar oklarhet för alla berörda: offer, anhöriga och förövare./Gustaf Björck

      Radera
  9. Förlåtelse från Gud och människor innebär inte straffrihet. Straffet, att inte verka som präst något mer, är en begränsning som den här mannen själv ådragit sig och den kan jämföras med andra sorters hinder (sjukdom, bristande kunskaper m.m.) som gör att alla inte kan vara eller bli präster. Att han inte själv inser hur mycket hans återinträde i ämbetet skadar kyrkan – och tjejerna – bara understryker hans brist på ödmjukhet och lämplighet (och det finns fler omständigheter som tyder på att han inte insett allvaret i det han gjort). Ryktet spelar roll (1 Tim. 3:7).

    Biskopens och prövningsgruppens beslut vittnar om hur oprofessionella, känslostyrda och godtyckliga beslutsprocesserna är i Svenska kyrkan. Istället för att inlåta sig i massa tyckande och psykologiserande borde domkapitlet utgått från objektiva kriterier och sagt nej, så hade det sluppit den här nedgörande diskussionen. Objektiva kriterier skulle också behövas i prästrekryteringsprocessen där biskopar och små expertgrupper kan fatta de mest godtyckliga beslut utan att behöva förklara sig. Jag är övertygad om att många som fått avslag skulle hålla bättre i längden som präster än den här mannen på Gotland, trots att de inte är lika karismatiska och sociala som han uppenbarligen är.

    Genom sin medverkan i beslutet framstår biskopen som helt världsfrånvänd. Förstår han inte vilken anstöt beslutet väcker hos vanliga kyrkomedlemmar? Tyvärr har jag sett flera kyrkliga ledare som tror sig veta så mycket om hur människor tänker och känner när de istället lever i sin egen sfär. De tror att de är så sociala och så goda människokännare på grund av all positiv uppmärksamhet de får men fattar inte att detta till stor del beror på auktoriteten som ämbetet ger dem. Med fall som detta lär dock tilltron till prästerskapet erodera allt snabbare ute i allmänheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer med Niklas N. Men det är kanske så att om man har framlevt hela sitt yrkesliv inom kyrkan och kanske till och med har föräldrar som har varit kyrkligt anställda, så begriper man nog inte hur sjuk denna värld ibland är. Och hur verklighetsfrämmande!

      Radera
  10. -BloggarDag om rätten - till varnagel och rättesnöre för bloggens ständiga vedersakare av kyrkan:

    -Vi har samma rättsregler i Svenska kyrkan som i det svenska samhället, fastslår bloggpappan och fortsätter:
    -Alla kan inte överklaga allt. Han konkluderar att det är en god ordning (rättsreglerna i Svenska kyrkan alltså)

    Där fick de, alla som under årens, månadernas och veckornas gång har dömt och fördömt snart sagt alla domkapitel och även ÖKN, tagit heder och ära av dessa kyrkliga rättsinstanser. Självaste KS- och KM-företrädaren svarar dem nu - och ger i efterhand undertecknad rätt, då jag försökt försvara rättsinstanserna.

    -Klaga månde alltså (inte) denna gång Elektra och absolut inte de ovannämnda, vilka i nästan varje avkragning sett fula rättsattacker på högkyrkligheten. Domkapitlen och ÖKN alltså styrda och påverkade av aversion mot densamma???

    Bra, BloggarDag, att Du äntligen har satt ned foten, ställer Dig bakom det kyrkliga rättssystem, som Du själv har varit med och beslutat om men tidigare i omdömet om det svävat på målet.

    Och tji fick Dina teologiska systrar och bröder, vilka dock - det är min spådom - kommer att fortsätta som om det regnar.
    Gör inte det, snälla ni. Lugna er, eller - för att citera Strindberg - stilla er.
    Kyrkans rättsystem fungerar, ehuru det visst kan bli ett eller annat fel någon gång.
    Jag avslutar med bloggpappans ord:
    -Fördelarna överväger.
    Läs de orden nog.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof! Jag är än en gång fascinerad över hur du, som så envetet hävdar att kyrkan skall vara demokratiskt uppbyggd, inte har samma demokratiska standard för kyrkan som i samhället.

      Att man skall acceptera ett domslut, att inte kvälja dom, är inte detsamma som att man inte har rätt att principiellt diskutera domskäl och påföljd. Så sker ju ständigt i samhället. Inte minst gäller det vålldtäktsmål – vilka beviskrav skall ställas, vad skall straffet vara o.s.v. När det visar sig att domstolar gärna utdömer straff i den lägre delen av straffintervallet, leder det ibland till debatt. Vill man att samhället skall se allvarligare på en vis typ av brott, ändrar regering och riksdag intervallet. Fler exempel kunde ges på den debatt, som är demokratins livsluft.

      Men i Svenska kyrkan bör man alltså, enligt din mening, inte kommentera eller kritisera vad kyrkliga företrädare och instanser gör.

      Dessutom tycker jag att man skall notera att Dag avstår från att kommentera beslutet i sig, därför att han 1. inte känner till vad som hände, mer än översiktligt, där sanning och ryktesspridning är svåra att skilja, 2. inte känner domkapitlets skäl för sitt beslut, vilka det, åtminstone till dels, är förpliktigade att hålla hemliga. (Motsvarande problem har alla som vill kommentera ärendet.)

      Radera
    2. Men det finns faktiskt två personer och deras familjer som inte är bundna av vare sig sekretess eller tystnadsplikt. Jag upprepar: Tror ni inte på flickornas berättelser?

      Radera
    3. Jag har ingen anledning att misstro flickorna. Men enligt västerländskt rättsmedvetande räcker det inte. Audiatur et altera pars! Den anklagade har rätt att försvara sig.

      Radera
    4. Ntl,
      det är svårt att veta vad som är sant om man inte själv var närvarande. Ett av mina våldtäktsmål rörde en 14-årig flicka där den sexuella relationen varit högst frivillig och, enligt hennes egen uppgift, njutbar. Anledningen till att det blivit ett våldtäktsmål var att hennes föräldrar fått reda på relationen och då hade hon, av rädsla för dem, påstått att hon blivit våldtagen. Så sådant förekommer faktiskt. Därmed inte sagt att det är så i detta fallet men vi som inte var där VET inte.

      Radera
    5. Elisabeth! Jo, jag förstår att tonårstjejer i den åldern mycket väl kan vara villiga till sex även med äldre. Men jag tror knappast att det är tjejerna som har kommit på att gå ner i källaren under kyrkan. Tror du det? Och skulle de då kommit på samma idé att förföra prästen? Nej, en gift präst som ger sig i lag med tonåringar till och med i kyrkan är nog inte lämplig. Om inte annat så är han ju alldeles för svag om han inte kan säga nej. Och ingen har talat om våldtäkter, eller hur? Det är ju här ämbetet som är det centrala i histien. Nog verkar han vara initiativtagaren, tycker jag.

      Radera
    6. Elisabeth, för att tydliggöra. Vi ser fallet från en annan tänkbar (?) synvinkel. En gift präst i 40-årsåldern (?), med egna barn, låter sig gång på gång förföras av tonårstjejer som leder ner honom i källaren och har samlag med honom. Är han lämplig som präst då?

      Radera
    7. Ntl,
      jag instämmer i att han inte var lämplig som präst vid den tidpunkten. Däremot kan han vara det nu. Han kan ha genomgått en sådan omvändelse att han faktiskt är lämplig nu.

      En annan sak är att han lär ha en rejäl uppförsbacke för att få tillbaka människors förtroende. Där har han ett arbete med att visa att han är annorlunda i dag.

      Radera
    8. Jag är inte så övertygad om den sortens omvändelse... Vissa personlighetsdrag är nog svåra att definitivt få bort! Kanske en tid, men på sikt...? Jag hade bedömt risken för återfall som alltför stor. Och faktiskt också att han hade smutsat ner ämbetet på ett sätt att han allt framgent var förbrukad för det.

      Radera
    9. Teoretiskt kan det vara så att han är helt omvänd och att han skulle fungera alldeles utmärkt som präst om inte hans tidigare historia var känd. Nu är den det och därmed har han ett livsvillkor - ett slags handikapp jämförbart med andra hinder att bli präst - som gör att han inte bör komma tillbaka till ämbetet. Han må vara förlåten hur mycket som helst men borde vara hindrad till just detta, dels för att kyrkan inte har råd att ta någon risk, dels för att det väcker anstöt hos många - både offer och personer som godtyckligt nekats bli präster. Viktigast måste vara att han upprättas som människa, inte som präst. Bara för att man är förlåten kan inte allt bli som förr. Synden har konsekvenser i den ändliga tillvaron även efter att den är förlåten och sonad. På motsvarande sätt kommer ett hus som en pyroman har bränt mer inte återuppstå hur mycket den skyldige än vill det.

      Enda möjligheten för ett återinträde i ämbetet skulle vara att han _först_ får tillbaka människors förtroende och då avses fler än en liten intern grupp i Visby domkapitel. Kallelsen bör då vara så tydlig att det är andra än han själv som tar initiativet till en ny prövning. Denna chans ser jag som väldigt liten men vad vet jag? Han kanske har profilerat sig som en annan Moder Teresa sedan sist.

      Radera
    10. Det kan också vara så att förtroendet för honom var tillräckligt vid domkapitlets beslut och att det är först den nu aktuella debatten som lett till att han s.a.s. är handikappad av sin tidigare historia. / Markus

      Radera
  11. Att mytomanen Koskinen vill lägga sig i ärendet är förmodligen för att dölja och mörka så mycket som möjligt av sitt eget agerande när prästen avsattes. I vilket fall så uppfyller han Skriftens ord om att sila mygg och svälja kameler. Domprosten har också sina händer i den syltburken, han var också delaktig i avsättandet men fick tydligen kalla fötter lite försent...
    Dessa båda upplysta prelater som gärna framstår som kärlekens apostlar när det är riskfritt skulle förmodligen strykt berättelsen om den förlorade sonen och äktenskapsbryterskan i Skriften om det passat deras egna syften!! I dessa yttersta dagar blir förlåtelsen politisk obekväm och själavården anses vara underkastad folkviljan. Gud vare tack att psalmboken åtminstone inte är censurerad ännu:
    "När ögat låter dröja
    vid purpurmanteln du bär,
    dess blodiga färger röja, vem rätte syndaren är.
    Mig tvådde du ren med ditt dyra blod
    och plånade ut den handskrift
    vars vittnesbörd mot mig stod."
    Ps 440:4
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  12. +Göran,

    -Jag har inte hävdat att man ej skall få kommentera eller kritisera domkapitel- och ÖKN-utslag - eller "världsliga" domslut. Det jag slog fast var BloggarDags slutsats att kyrkans rättssystem fungerar och är bra.

    Den slutsatsen går tvärs emot de upprepade anklagelserna från en rad högkyrkliga företrädare mot domkapitlen som sådana och deras utslag. Gå tillbaka några veckor eller månader på denna bloggs kommentarsfält, bäste Göran och läs det ena utfallet efter det andra mot domkapitel, som exempelvis avkragat präster.
    Det är inga vackra ord som satts på pränt - alltså om rättssystemet som sådant.

    Bra därför att bloggpappan denna gång ställer saker och ting på sin rätta plats. Och än så länge är också de som gjort utfallen tysta; dirigentens taktpinne är förhoppningsvis en ordentlig läxa för doakören.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Lustig teknik. Jag talar om rätten at överklaga men det resonemanget förs oförmedlat över till att hela den kyrkliga rättsapparaten, är helt i sin ordning. För detta ska nu jag, som skrev motion i kyrkomötet om en annan ordning än den kyrkopolitiska justisen, stå som garant. Det hela går inte riktigt ihop mer än för gamla ledarskribenter, förstås.

    SvaraRadera
  14. BloggarDag,

    -Vi har samma rättsregler i Svenska kyrkan som i det svenska samhället. Det är en god ordning (rättsreglerna alltså). Fördelarna överväger. Skrivet av en ledande företrädare för Svenska kyrkan och dess rättssystem.

    Feltolkade slutsatser av mig? Nej, knappast. Om rättsreglerna i samhället är goda, ordningen god, och reglerna i kyrkan är desamma - so what?

    Vilken annan ordning som än "den kyrkopolitiska justisen" åsyftas för övrigt?

    Därtill bör tilläggas att ledarskribenter knappast är sämre än högkyrkliga teologer att se helheten och vara konsekventa. Snarare, hävdar jag, är de bättre.

    Sådana skribenter låter sig inte styras av någon som viftar med taktpinnen utan försöker bilda sig en egen uppfattning, dvs tänker själva.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. BOD

    Ledarskribenter -låter sig inte styras av någon osv...

    Det kan väl knappast vara en beskrivning av Dig? Det skulle väl möjligen vara avsaknaden av tankar och avsaknaden av att se vad som händer och bara som ett mantra upprepa "demokratisk folkkyrka" och inte inse att vi andra -åtminstone vi som kritiserar denna "demokratiska" folkkyrka och dess egna domstolar -eller rättare organisationer som leker domstolar men med mycket sorgligt resultat för de som eftersträvar att verka för en Kristi Kyrka på jorden. Något som innebär mer än att pliktskyldigt läsa trosbekännelsen framförallt som man uttryckligen hävdar att denna inte är föremål för tro dvs i mer eller mindre klartext- ren klartext är tyvärr sällsynt inom SVeK och dess högre prelater eftersom de är rädda om sin position och vet att det enda som hotar denna just är att tala klarspråk i apostolisk anda.

    Tänk om Du någon gång kunde inse detta.Att det är där problemen för SVeK ligger . Lös detta och Du skall se att resten löser sig eller har Du inget förtroende för Guds makt?

    Sedan som ett litet tillägg. Jag vet att Du tydligen varit både redaktör och ledarskribent men faktum är att att det är förvånande ty i dina skriverier och i dina sk svar tycks Du inte förstå vare sig frågorna eller kommentarerna utan upprepar bara dina egna ogenomtänkta -vill inte vara så elak att jag kallar dem floskler men sannerligen om jag hittar något bättre ord. Detta helt utan att försöka förstå vad andra påpekar och talar om.

    Jag förmodar det är en taktik som passar i politiken men den passar alls inte för en som menar sig representera en Kristi Kyrka däremot kanske det duger om man nöjer sig med en demokratisk folkkyrka styrd av politiker varav många i alla fall inte ens önskar sig en helig allmännelig kyrka utan snarare något allmänt humanistiskt flum styrt av tidsandan..

    //HH

    SvaraRadera
  16. DIKE, DIKE, DUNKER !
    Dina aktier sjunker.
    Säjer du att Dag har rätt?
    Bara fiffligt politrukersätt!
    Tillbaka i din bunker,
    DIKE, DIKE, DUNKER!

    SvaraRadera
  17. HH och Anonym,

    -Sätt Du, HH, citationstecken kring orden demokratisk folkkyrka. De ändrar ändock inte verkligheten. Fortsätt Du att förtala, döma ut, ovärdigförklara Svenska kyrkan. Faktum kvarstår dock: kyrkan står orubblig, fast i sin trosbekännelse (vilken tydligen framkallar vissa problem att förklara, då Din och Dina körmedlemmars kritik alltid går ut på att vår älskadefolkkyrka INTE är Kristi kyrka).

    Fortsätt Du med att upphöja Dig själv till teologisk domare, till inkvisitor, över kyrkan, dess biskopar och förtroendevalda. Kyrkan är likväl fast etablerad, spridd över hela landet och finns för oss alla. Även för Dig, fast Du ständigt svingar Ditt svärd över den, underkänner dess tro och dess teologer.

    Var finns Din tacksamhet mot kyrkan? Var finns Din glädje över kyrkan? Var finns Ditt hjärta för kyrkan? Var finns, kort sagt, Dina känslor för den hela landet omfattande kyrka, som överallt där Du färdas, symboliseras av de stolta kyrktornen, klockornas klang och som i historiens brus, traditionens styrka och demokratins framväxt, har varit en stark generator?
    Var är Din förståelse och erkänsla för allt detta?

    Vi är flera läsare på denna blogg som undrar. Din hybrisliknande översittarfilosofi gentemot allt detta - jag, HH, vet ej blott bättre men bäst, vet mycket mer än biskoparna och alla förtroendevalda tillsammans - är så långt ifrån klädsam som det går att komma, så fjärran från ödmjukhet som det är möjligt att vara, visar sådan brist på självinsikt som det är möjligt att visa.

    Därför, HH, skall Du veta, att åtminstone jag håller hellre vår gamla, älskade, demokratiska folkkyrka i handen än jag håller Din. Jag tror också att i det fallet har jag många med mig - även tillhörande Din högkyrkliga inriktning.

    Till Anonym sedan dessa rader:


    Du skriver bara strunt,
    går hela tiden saken runt;

    rannsaka Dig, lille man,
    när Du bara andra kritisera kan,

    Jag visade i Dags dokumentation,
    något som gav Dig irritation,

    men fakta finns klart i hans ord,
    så därför, lille man, kom ned på jord!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  18. BOD, det finns människor som vill ha kontroll över allt! Till och med över Gud! Medmänniskorna får de kontroll över genom att låtsas vara (eller inbilla sig vara?) Gud utvalde. Och de har tagit den dömande makten från honom. Vi kallar detta hybris. Domen kommer senare! Vem kan se detta som god kristendom? Man kan påtala detta för dem, men de är nog ganska så oförbätterliga och blinda inför sin egen karaktär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Guds utvalde (det går för fort ibland!)

      Radera
  19. BOD,
    Ja inte betvivlar jag att Du förr ser en demokratisk folkkyrka som varken är det jag ser som väsentligt . Ja ensbetydande alltså:
    Hellre en demokratisk kyrka än en Kristi Kyrka på Jorden, en Helig allmännelig Kyrka , en evangelisk Luthersk sådan. Visst det är inget jag betvivlar men vad du inte fattar är att det ju just är det som skiljer oss åt.

    Vore denna demokratiska kyrka samtidigt en Helig allmännelig och apostolisk kyrka-åtminstone eftersträvade att vara detts så vore det inga problem men tyvärr vilket Du inte förstår eller vad värre är -förstår men inte bryr Dig om är detta inte längre dess ,SVeK´s ambition.

    Vad sedan gäller min dömande och besserwissiga attityd- din åsikt så vet att jag inte betvivlar de högre prelaternas formella kunskap även om jag faktiskt mött direkt okunniga prelater också- däri ligger inte problemet. Nej det är att de vet med sig att de går emot Guds vilja såsom den klart uttrycks i den heliga skrift -gör det medvetetenbart för att skaffa sig världsliga fördelar såsom status ,befordran och ökat pekuniärt tillskott och för att hålla sig väl med den världsliga makten manifesterad i PK-anda . Tidsandan.

    Faktum är att vore de enbart okunniga och gjorde sina avsteg från den apostoliska läran av okunnighet vore det ursäktligt . Det jag kritiserar att de gör vad de gör medvetet vetande att detta inte är försvarbart om man menar sig vara t ex apostolisk .

    Övrigt som svar (innefattande NTL)
    Jab. 3:1 och Upp. 3:15

    //HH

    SvaraRadera
  20. HH.

    -Vår demokratiska folkkyrka är en Kristi kyrka på jorden. Försök inte igen att måla upp en motsatsställning mellan den demokratiska folkkyrkan och Kristi kyrka. När blev Kristus demokratimotståndare?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  21. Det enkla svaret: När Demos blev (av)gud så blev Kristus och hans folk inte avgudadyrkare. Man skulle till äventyrs kunna läsa lite mer om detta i avhandlingen Folk & Kyrka, som kom 1986. Eller kanske genom att studera vad som hände i Wartegau?

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://verfolgungkatholischekirchedurchnazis.blogspot.se/2014/11/der-krieg-gegen-die-kirche-im-warthegau.html


      Martin Niemöller fasste das Geschehen 1976 so zusammen:

      „Als die Nazis die Kommunisten holten, habe ich geschwiegen; ich war ja kein Kommunist.
      Als sie die Sozialdemokraten einsperrten, habe ich geschwiegen; ich war ja kein Sozialdemokrat.
      Als sie die Gewerkschafter holten, habe ich geschwiegen; ich war ja kein Gewerkschafter.
      Als sie mich holten, gab es keinen mehr, der protestieren konnte.“


      Radera
  22. Spillen icke ord i DIKET!

    SvaraRadera
  23. Anonym,

    -Vilken intellektuellt lysande kommentar! Förspilld sådan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera