lördag 25 februari 2017

C inför kyrkovalet, inledningsvis

Centern ställer upp som politiskt parti i kyrkovalet. Minns mina ord. Inget parti har med de bästa avsikter gjort Svenska kyrkan så illa som Centerpartiet. Jag talar om partiet, inte om viktiga centerpartister som i det lokala varit och är viktiga tillgångar. Men partiet är bedrövligt. Jag säger som Lööf: "Jag menar allvar." Just att vi har ett partipolitiserat system ger också Sverigedemokraterna inflytande i och ekonomiska medel från Svenska kyrkan.

Centern hänvisar i sitt valprogram till sina insatser när det beslöts om kvinnliga präster. Det kan vara Märta Leijon som avses, men hon var inte bland beslutsfattarna. Det var däremot Axel Rubbestad. Han röstade i riksdagen och i kyrkomötet emot reformen och detta med vidunderliga argument. Han omfattade hållningar som inga seriösa teologer vare sig då eller nu förfäktat. Men det kunde han göra med fötterna nere i bondeförbudets/centerns mylla. Det är lite roligt att hålla fram honom om det Centerpartiet uträttat i ämbetsfrågan nu ska prisas och berömmas. Roligast att han kämpade emot reformen, alltså. Och alla hans argument var kanske inte så tokiga.

Vi går till Svenskt Biografiskt Lexikon och inhämtar följande, det sista är allra lustigast:

Rubbestad var negativ inte bara till högre utbildning i allmänhet utan även till en nioårig enhetsskola, eftersom den skulle leda till skoltrötthet. R var motståndare till kvinnliga präster och hävdade att den gifta kvinnans plats var i hemmet. Han motsatte sig en höjning av statstjänstemännens löner – utom för prästerna. Han var också emot inrättandet av lantbruksnämnder och länsskolnämnder och införandet av högertrafik. Inte heller såg han med blida ögon på ändringen av partinamnet 1957 till centerpartiet bondeförbundet (från 1958 centerpartiet) för att bredda partiets väljarbas. Partiet borde enligt R i stället koncentrera sig på att vinna alla bönder som röstade med andra partier.

R var sin tids främsta företrädare för den gamla bondeideologin med dess karakteristiska kombination av konservatism och sparsamhet. Med rätta har han betecknats som den siste lantmannapartisten. Bland sina väljare åtnjöt R ett grundmurat förtroende.

I riksdagsdebatten andra kammaren den 19 mars 1958 uttalade Axel Rubbestad sin överraskning över att regeringen lagt fram propositionen eftersom ju regeringen kände till kyrkomötets ståndpunkt. Där hade Rubbestad alltsåhört till majoriteten som röstat nej. Hej, centern! Vad är då denna proposition? Rubbetsad kan inte uppfatta den "som annat än ett kommando från regeringen att kyrkomötet utan vidare skall ändra ståndpunkt och följa de principer regeringen i sin maktställning vill skall gälla för den svenska kyrkan." Riksdagsprotokollet AK nr 10 s 48) Rubbestad ansåg det vara oriktigt att så snart lägga fram propositionen. Orden han använde  var "inte sympatiskt och inte rätt mot kyrkan". Rubbestad återger också att kyrkomötets vetorätt tas bort, ett krav i riksdagen, om kyrkomötet inte gör som riksdagen vill. Centern gör mycket genom sin hänvisning till gjorda insatser, avslöjar maktspel i teologiska frågor inte minst. Det blir en intressant kyrkovalrörelse, tror jag.

Centerpartiets Rubbestad drar siffrorna från 1957 års kyrkomöte också. Av 43 präster och biskopar i kyrkomötet 1957 röstade 42 emot, av lekmännen 20. 62-36. Rätt förödande, kan man tycka. Men han stannar inte där utan förvånas över första lagutskottet, som skrivit: "Det synes utskottet i nuvarande tidsläge vara av yttersta vikt för den framtida utvecklingen av kyrkans liv och arbete att kyrkans inställning och verksamhet präglas av generositet och förståelse inför nutidens människor i deras sätt att tänka och känna." Rubbestad: "Vad menar egentligen utskottet? Skall kyrkan i sin lära och verksamhet rätta sig efter vad som förekommer i det världsliga livet? Skall inte kyrkan som ledstjärna ha Guds ord förkunnelse, även om det går stick i stäv med vad världsbarnen önskar och menar?" (aa s 49) Axel Rubbestad började tveka om sambandet kyrka-stat: "Men vill man tvinga kyrkan till att leva och lära inte efter Guds ord utan efter statens sedvänjor, då vill jag inte längre vara med om att uppehålla sambandet mellan kyrka och stat." (aa s 49) Säga vad man vill men begreppet "världsbarnen" sitter som en keps på en centerbonde.

Jag har nöjt mig med en riksdagsdebatt med Rubbestad. Det finns fler, kanske i mer av lantmannapartislag. Minns Axel Rubbestad när centern går till kyrkoval 2017.  Påminn om honom. Plåga varje nu levande centerpartist med Rubbestads insikter. Han åtnjöt ett grundmurat förtroende bland sina väljare. Han hörde till dem som inte ville ha kvinnor i prästämbetet med hänvisning till Guds ord.

Jag får väl i sinom tid ta mig an Märta Leijon också när centern väljer valstrategi att berätta om sina stora insatser i kyrkolivetfast jag gjort det tidigare. Jag menar att jag står stabilt, till skillnad från de flesta andra har jag varit hemma hos tant Märta. Och vi går till läggen, inte minst jag som läst henne också i späda år! Hon var bra på roliga berättelser, men inför kyrkofromheten stod hon främmande. Som Morsan så diplomatiskt uttryckte saken när jag som späd söndagskolgosse frågade: "Hon och prosten har lite olika meningar." Sålunda har Märta Leijon (men inte kontraktsprosten Harry Ljungar) hedrats med att ett rum i Kyrkans Hus i Uppsala bär hennes namn. Det rummet har inordnats i ett elektroniskt bokningsystem. I veckan lyste en grön lampa på skylten. Det kallar jag center!

Om ni undrar hur vaktmästarna på norra Öland ser ut (och en kantor, som tydligen är bildkåt) ger jag hänvisningen:
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1581349
På norra Öland finns centerpartister man kan hålla av! Och en del andra också.

I övrigt tänker jag på det bevingade ordet:
"Du får tro vad du vill, men här håller vi oss till fakta, sa ärkebiskopen."




34 kommentarer:

  1. När nu Dag har lockat in oss på hemsidan för Norra Ölands pastorat, ser jag att detta har 6 kvinnliga präster och 1 manlig. Det är nog dags att i kommande annonser om prästtjänster skriva: "Helst ser vi att sökande är manlig präst."

    SvaraRadera
  2. Bra poäng av biskop Göran.

    Centern (m.fl.) är lite som Mormonerna, de har ytterligare en helig skrift jämte Bibeln.

    Jonas M

    SvaraRadera
  3. S.k. könskvotering fungerar nog bara åt ena hållet!

    SvaraRadera
  4. Varför ställa Centern vid skampålen?

    Nu är det Centern, folkkyrkopartiet framför alla andra men som sabbade chansen att bibehålla den, när Anders Svärd mot bland andra Stina Eliassons vilja, 1995 ställde sig vid sidan av sitt partis åsikter och böjde sig för de högljudda skilsmässoanhängarna. DS är nog inte omedveten om den högljudda tonen från ett gruppmöte i Sigtuna, där de som promenerade utanför lokalen lär ha hört ett och annat.

    Socialdemokraterna i riksdagen hade då Centern som stödparti, men Svärd (som är storpappan bakom jätteskandalen Ansgarsliden) förstod, eller ville inte utnyttja den ställningen med adress till S:
    -Låt äktenskapet med staten bestå - annars hoppar vi av rollen som samarbetspartner.
    En enkel lösning, då Göran Persson vill ha kvar banden med kyrkan. Men Marita Ulvskog, kyrkoministern, ville annat. På presskonferensen efter det ödesdigra beslutet i aulan i Sigtuna erkände hon öppet sin socialistiska tillhörighet.
    Därmed var folkkyrkans trygghet skjuten i sank, ekonomin försämrad genom ett klubbslag och strömmen av tillhörighetsavhopp inledd.

    Innan dess var jag en varm anhängare av, och deltagare i, folkkyrkogruppen, där Centerföreträdare hade ledande roller. Nu dömer bloggaren ut partiet efter noter. Det är "bedrövligt", samtidigt som vi har ett "partipolitiserat system", påstår han.

    Ja, samma system som vi har haft i decennier och där Centern i landsbygdsförsamlingarna spelat en stor roll. Nu kommer bloggaren med säkerhet att påminna om den nya kyrkomötesreformen, som vi har haft i snart fyra decennier men som inte föranlett kritik förrän de senaste åren. Innan den genomfördes var ett betydande antal av kyrkomötesledamöterna per automatisk präster, således inte utsedda i fria val.
    Där kniper skorna för skribenten i Moheda.

    Men gräla inte på Centern, vars många företrädare i församlingarna har varit, och är, engagerade kyrkliga företrädare, kloka och försiktiga. Det och de behövs alltså mer än någonsin i den alltmer utsatta kyrkan.

    Och varför skall det till uttröttande tjat behöva understrykas, att vi inte har ett "partipolitiserat system", när det står var och en fritt, liksom varje grupp, att kandidera om väljarnas gunst?
    Skall inte C och S få ställa upp i kyrkovalet, om de så vill?

    Den som INTE vill förbjuda partierna att söka väljare där, bör i konsekvensens namn SLUTA med att orera om "partipolitik", särskilt om vederbörande tillhör en konkurrerande grupp med annat namn än ett partianknutet.

    -Ut på banan, DS, låt FK ta debatter med C och S. Konkurrera och mät styrkan med deras1 Men gnäll inte över att de ställer upp i kyrkovalen. Ty det har i slutändan varken Du eller FK med att göra. Eller jag.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart bör inga nomineringsgrupper tilöåtas ha namn som kan förväxlas med icke-kyrkliga organisationer.
      Rysk-Ortodoxa i Svenska Kyrka (RISK) skulle dock vara välkomna, liksom SAP - Satanistiska Allians Partiet.

      Radera
    2. "Den nya kyrkomötesreformen, som vi har haft i snart fyra decennier men som inte föranlett kritik förrän de senaste åren." Bengt Olof, börjar minnet svika? Reformen kritiserades från allra första början, och har upprepat kritiserats sedan dess. Det är väl snarast dina skor som kniper!

      Radera
    3. Man undrar ju lite över Satanistiska Allians Partiet. Men det låter ju i alla fall relativt ärligt. Ett annat alternativ kan ju vara "Relevant Kyrka".

      Radera
    4. Ut på banan, skriar den hemmasittande ulven i fårakläder.

      Nej, bättre upp: Ut med Dike och hans gelikar! /John

      Radera
    5. Ödesdigert
      var det redan 1972, när Christina Jonäng (C) stjälpte Alva Myrdals förslag, som ju var mycket generöst mot Senska kyrkan.
      ÄB Olof Sundby fullkomligt kokade i hissen efteråt.
      Så har vi då fått se vad det s k Kyrkomötet, som rätteligen borde kallas "den kyrkokommunala kongressen" undan för undan fått Svenska kyrkan arr allt mindre likna en Kyrka.

      Radera
    6. Att Dike inte uppfattade kritiken mot politiseringen av KM i början på 80-talet visar att redan då levde i en bubbla, tror jag

      Radera
    7. (...) när det står var och en fritt, liksom varje grupp, att konkurrera om väljarnas gunst". Va?!

      Är det detta vi ska syssla med? Konkurrera om väljarnas gunst? Trakta efter okristna väljares gillande?

      Framför allt; Sa Jesus det?
      "- Gå ut och konkurrera om väljarnas gunst. (Den som får flest "likes" blir månadens lärjunge").

      Jag tvivlar och förtvivlar.

      Radera
  5. Nåjo, att "det står var och en fritt ... att kandidera om väljarnas gunst" är väl ändå en ren fantasi (för att inte säga lögn)! Vem kan idag kandidera utan uppbackning av ett väletablerat - och med skattemedel subventionerat - parti? De sekulära - delvis rentav ateistiska - partiernas skamgrepp över SvK motiveras väl inte av något annat än begäret efter makt och partistöd? Åtminstone blev det min slutsats, sedan ett parti på min hemort bad mig - ett okänt "blåbär" - att ställa upp på "listan", utan att ens ha kollat om jag var valbar (vilket jag inte var, eftersom jag långt tidigare utträtt ur SvK, vilket valberedningen inte ens hade brytt sig om att kolla)! Från demokratisk synpunkt är de kyrkliga "valen" djupt tvivelaktiga (hur många röstar, utöver partigängarna?) och närmast skandalösa, och de seriösa sekulära partierna borde hålla sig för goda för att delta i detta pseudodemokratiska spel. Låt kyrkan styras av dess aktiva medlemmar (så som det ju är i andra samfund och ideella föreningar)!/Paul

    SvaraRadera
  6. Hur kan ett parti å ena sidan vara religiöst neutralt och samtidigt som parti ställa upp i just ett av landets många olika trossamfund? För övrigt är partipolitiken i Svenska kyrkan av sent datum. Eftersom just partipolitiseringen enligt Dike är kärnan i folkkyrkan vore det intressant att veta hur länge han anser att Svenska kyrkan varit en folkkyrka. Föddes folkkyrkan 1983 eller var det redan på 1930-talet med Arthur Engberg? / Markus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Markus,

      En folkkyrka karakteriseras bland annat av en förankring i, och deltagande av, folket självt.

      Att folket - som hos oss - i fria val får utse styresmän, får leda en öppen, välkomnande kyrka utan gränsdragningar mellan människor och som är finns i hela vårt land.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Och detta förutsätter inte utan t.o.m. försvåras av de sekulära partiernas inblandning i kyrkans interna val. Noterar för övrigt åter igen hur ditt svar är just ett nonsenssvar utan konkretion, samtidigt som du flitigt begär att alla andra ska besvara dina frågor men att du ändåstruntar i svaren. / Markus

      Radera
  7. +Göran, Anonym m fl,

    -Kritiken efter 1980 var som en västanfläkt av dagens; jag vet, ty jag var med. Och innan 1980 ingen kritik alls, trots att partierna var nästan de enda som sammanställde kyrkolistorna.

    Jag vet, ty jag var med då också, så försök inte påstå att kritiken är av gammalt datum, trots att högkyrkligheten då var mycket starkare i landet än den är i dag, dvs antalet präster med den teologiska tillhörigheten många gånger större än dagens.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  8. BOD,

    Tonläget. Kan det vara ålderdomen som slagit sig även på hörseln och förmågan att läsa skrift?

    Kan det kanske dessutom vara så att situationen år för år blivit sämre? Sekulariseringen ökat och PK-hänsynen gått över alla rimliga gränser?

    Lugn- du drabbas inte -arvodena fortsätter ramla in!

    Drabbas gör bara den lilla skara Du inte bryr dig om.Gudstjänstfirarna som snart inte har någonstans att ta vägen.

    //HH

    SvaraRadera
  9. BOD.
    Återigen måste högkyrkligheten (ännu en gång odefinierad) apostroferas för att BOD skall få fram någon poäng, dock oklart vilken. Är alltså alla som kritiserar partipolitisering högkyrkliga, även Posk?
    Björn Fyrlund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kort konstaterande: Bengt Olof minns fel! "Därom kan jag ge besked, om herrn så vill, för jag var med."

      Radera
  10. Björn Fyrlund,

    -Svaret är nej. Men det Du och andra kallar "partipolitiseringen" är bara det faktum, att partier ställer upp i kyrkovalen. Skall de förbjudas göra detta är min stående fråga.

    I kyrkliga beslutsorgan finns ingen sådan politisering.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD
      Ja, partier representerade i riksdagen eller deltagande i riksdagsvalet bör förbjudas att ställa upp i kyrkoval i både SvK och andra trossamfund!
      Nöjd nu BOD?

      Leif W Östborg

      Radera
    2. Nej BOD! Partipolitiseringrn handlar om hela systemet med nomineringsgrupper och att församlingarna inte är representerade i SF & KM. Det är ett system dom införts av sekulära partier med ett visst mått av egenintresse vilket du också påvisar här genom ditt sätt att argumentera.

      Radera
  11. Biskop Bo Giertz var synnerligen kritisk till förändringen av kyrkomötet på 1980-talet.
    Vad har det då att göra med bloggarens text om Centern.
    Jo Bo Giertz blev invald till Riksdagen för Centern, på ett mandat som delades med Folkpartiet. De senare besatte posten under första halvan av mandatperioden, men då Giertz skulle tillträda blev det uppror bland de frisinnade i Folkpartiet och de krävde att mandatet skulle lottas.
    Lotten föll på folkpartiet och Giertz tog det som ett tecken från ovan att han inte skulle pyssla med riksdagspolitik.
    (Källa: Biografin av Algot Mattsson).

    Den främsta kritikerna av både kvinnoprästreformen och kyrkomötets förändring på 1980-talet fick alltså en gång i tiden C-väljarnas förtroende i riksdagsvalet.
    Angående historielöshet som C.

    SvaraRadera
  12. Tänk vad pengar Svenska kyrkan skulle spara utan val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte samt på ersättningar för alla ledamöter. Skulle vara fullt tillräckligt med biskoparna i ledningen och anställda chefer för ekonomi, personal osv. Samt lokalt hållda val till frivilliga lekmän i kyrkoråden (oavlönade).

    Jonas M

    SvaraRadera
  13. +Göran,

    -Nej, jag minns ingen kritik under 1960-, 70- och 80-talen mot påstådd politisering av kyrkovalen. Då överenskoms ofta om s k samlingslistor, där utgångspunkten ej sällan var styrkeställningen i kommunfullmäktige.
    Naturligtvis ingen föredömlig ordning, eftersom konkurrensmomentet försvann i valen, men likväl rådande. Men inga protester från varken högkyrkliga företrädare eller andra som hördes, syntes eller artikulerades på annat sätt.

    Då var ju också, som jag nämnde tidigare, högkyrkligheten mycket starkare i landet med profiler som GA Danell, Bo Giertz och andra.

    Men nu ojas det i höga sky över partipolitisering. Varför nu men ej tidigare, undrar vän av demokrati, demokratisk ordning och fattade demokratiska beslut?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  14. Uppsök då sockenbiblioteket i Mörrum och beställ ett antal årgångar av Svensk Pastoraltidskrift och kolla. Sätt sig sedan i gungstolen och fundera över högkyrklighetens försvagning. Tänk ett varv om Giertz och Danell. Ingen av dem hade i dag blivit prästvigd i Svenska kyrkan.

    SvaraRadera
  15. BloggarDag,

    -En eller annan artikel i en tidskrift med ytterst begränsad upplaga och i huvudsak bara läst av präster är en västanfläkt av dagens kritik mot påstådd partipolitisering. Ingen mediedebatt om saken fanns, inga grupper av FK:s slag existerade, påstå inget annat. Detta i ett stort antal decennier, innan reformen 1989. Det är också först nu, de senaste fem tio åren, som fördömandet från vissa håll av "politiseringen" nått decibelhöga höjder, trots alltså att inget är nytt under solen.

    Nu måste också docenten DS tänka ett steg framåt - eller bakåt: när högkyrkligheten var som starkast (innan beslutet som banade väg för kvinnopräster kom) skedde kyrkonomineringarna i församlingarna på samma sätt via partierna. Hörde vi de ovannämnda biskopsprofilerna i intensiv kritik (som bloggarens) mot detta?

    Konstigt att det som var sanning för femtio och sextio år sedan är lögn och förbannad dikt i dag!

    Ur led är kanske trots allt inte tiden men väl konsekvensen i vissa(s) kyrkoåsikter!

    Sedan bör vi kanske också fundera över om det egentligen är så stor skillnad mellan exempelvis FK och S eller C - vad gäller formen. Alla är nomineringsgrupper, som arbetar på ett visst sätt, har mandatstöd och träffas gruppvis för att lägga upp taktiken. Därigenom är också FK ett slags "parti", vilket lever och arbetar på samma villkor som de nämnda.

    Alla säger sig ju arbeta för kyrkans bästa. Är det själva namnet partinamnet, som är belastande eller vad, när arbetsformerna är likartade?
    Kan bloggaren eller någon eftersångare eller eftersägare reda ut skillnaden för oss?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har inte läst på vad högkyrklig teologi är. Det måste du inte göra. Men eftersom du vill debatera ämnet så vore det på sin plats om du gjorde det. T.ex. Kan du ögna igenom det kapitel som finns i "Modern svensk teologi" (Verbum 1999)
      PGGF

      Radera
    2. Så länge du tänker inom nuvarande system BOD, och inte är öppen för en kyrklig organisation för Svenska kyrkan i stället för nuvarande sekulär-politiska kommer du inte se skillnaden alla andra ser. Våga tänka tanken att eftersom kyrkan inte är sekulär-politisk och inte heller behöver styras som sådan.

      Radera
  16. Så länge det var statskyrka tyckte många att partiernas inblandning inte var så konstig, men kraftiga protester fanns redan då. Nu när statskyrkan (äntligen) har avskaffats reagerar naturligtvis ännu fler på det absurda systemet med sekulära partier i kyrkans interna val. / Markus

    SvaraRadera
  17. Till kritiken hör också att partipolitiseringen faktiskt ökat de senaste åren genom bl.a. kyrkstämmans avskaffande och en centralisering som bland annat innebär att församlingsråden är indirekt valda uppifrån. Indirekta val brukar bara fungera bra när de sker åt andra hållet, men centraliseringen var ett smart för S att öka sitt inflytande då man ofta var svaga på församlingsnivå men hade lättare att få ihop listor på pastoratsnivå. / Markus

    SvaraRadera
  18. Ni kritiker ovan,

    -Säg då rent ut, ni som ogillar partiernas listor i kyrkovalet, att ni vill förbjuda dem. Gå inte runt den heta gröten som katten gör utan kläm ur er alternativen!

    Än en gång betonar jag demokratins väsen i detta avseende: det står var och en fritt, liksom givetvis politiska partier, att ställa upp i fria val!

    Om ni inte delar den uppfattning, så låt sos då en gång för alla få veta det!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  19. Det står inte var och en fritt att kandidera. För att kunna kandidera måste man vara med i en nomineringsgrupp. Nuvarande system bygger just på val av grupper och inte personer. Något som jag skulle vilja ändra på genom personval på församlingsnivå och sedan indirekta val till pastorat, stift och kyrkomöte? Vad tycker för övrigt Dike om att socialdemokrater som ställer upp för t.ex. Posk utesluts (men att det står dem fritt att tillhöra annat samfund)? Är detta ett tecken på partipolitisering eller på folkkyrka? / Markus
    PS: Noterar åter att Dike leverar nya frågor till andra, men inte besvar dem han själv får. DS

    SvaraRadera
  20. Markus,

    -Jag försöker verkligen besvara frågor. Vad gäller Socialdemokraternas ställningstaganden, lägger jag mig inte i dem. Konstaterar bara att de är den i särklass största nomineringsgruppen.
    Är väljarna tvingade att rösta på dem?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera