tisdag 31 januari 2017

Guds Ord som omöjlighet

Jag har under några dagar försökt komma på när det inte längre var möjligt att 1. i svensk debatt och 2. i svensk kyrklig debatt anföra Guds Ord som auktoritet. Jag frågar inte för att sätta dit någon, men fenomenet intresserar mig. I stormaktstidens Sverige var Guds Ords auktoritet oomstridd och något också Konungen fick böja sig (Karl XI t ex). Så är det förstås inte längre. Nu får vi i det offentliga inte argumentera med hänvisning till "religiös övertygelse", heter det. När blev det så?

Jag funderar egentligen också över frågan varför vi inte får det. Det är i grund och botten frågan: Vem har bestämt det?

Sannolikt hör det samman med att vi lever i en nihilistisk kultur. Det var denna nihilistiska kultur som gjorde revolution under 1900-talet och framträdde t ex som nazism. Nu ska det högtidlighållas minnesdagar om förintelsen utan att det på ett allvarligt sätt talas om de grundläggande tankefigurer,  som gav och ger oss denna förintelse. Jag ska nu inte haka på dr Heberleins påpekanden om den svenska värdegrunden, vad nu detta begrepp innebär. Men antagligen är den inget annat och inget mera än en enkel besvärjelse.

Blir människan alltings mått är hållningen en annan än om det i kulturen tänks att människan är skapad till Guds avbild och till gudslikhet. När en sådan grundläggande hållning praktiseras, får det konsekvenser. I nihilismens tid förtingligas människan. Ting och tingestar kan man göra sig av med.

Jag tänker att vi skulle tala om nihilismens revolution och försöka förstå vad som krossades i denna revolution. Vi får ett kyrkosystem därefter. Det blir ett system där somliga av de tidigare självklarheterna revolutionerats bort.

Om Svenska kyrkan i detta läge ber jag att få återkomma - hur är Kyrkan Kyrka i nihilismens tid? En del grundvärden i det kyrkliga måste enkelt och närmast omärkligt avskaffas. Vi är nog där. För vem kan i Svenska kyrkan med framgång argumentera för att Guds Ord påbjuder eller förbjuder et eller annat och bli tagen på allvar?

"För betydande insatser för svenskt kyrkoväsende" har biskop fd Johansson tilldelats medalj av Konungen (högblått och åttan, vill jag minnas att jag läste). Jag meddelade den glada nyheten och fick då en fråga att besvara: "Vad har han gjort då?" Jag arme kunde inte svara.

Vad har Johansson gjort för synnerligt, som Konungen så uppskattar när jag inte fattat. Pinsamt. För mig! Smålandskomposten skyndar till min hjälp. Fd Johansson tar emot medaljen "tacksamt och ödmjukt" men vet inte vad kungen särskilt tänkt på. "Jag har gjort det jag gjort." Bara denna formulering är värd en medalj. Men vad kan det vara om vi ska hjälpa fd Johansson att förstå Konungens tankevärld?

Det kan vara några kraftfulla predikningar i Slottskyrkan, förstås. Det kan väl inte vara skrivbordstjänstgöringen på stiftskansliet i alla år? Men det kan kanske handla om biskopsgärningen? Han valdes för att inte ställa till med något och hans betydande insats var måhända att han fullgjorde den insatsen? Hur eller hur är vi alla stolta och glada nu. Konstruktivt kunde samtal föras vid kommande kyrkkaffen för att bringa klarhet i de betydande insatsernas innehåll. Kan bli riktigt kul.

I går fick jag av en svensklärare kritik för inkorrekta hybridstycken. Sådana måste jag sluta med. "Big no no!" hette det. Vad är ett hybridstycke? frågade jag då. "Det är när du börjar på ny rad inom ett stycke och det är inte tillåtet." Det finns ingen yrkeskår som förtar skrivglädje på det effektiva sätt som en svensklärare gör. Jag vet detta sedan gammalt. En blogg är en dagbok och hanteras därefter. Men OK. (Och nu följer nytt stycke!!)

Jag ska så gott jag förmår undvika hybridstycken. Jag fick klara besked: "Och ny mening på ny rad på ditt sätt är absolut förbjudet! Dagens svensklektion helt gratis." Klarar jag detta har jag klarat ett av kunskapskraven på nationella proven, fick jag veta. Men fatta! Denna svensklärare har jag själv avlat.  Jag har till någon del fostrat henne. Hur tror ni nu detta känns?

Kooikervalpen Loke? En valp kan somna som en liten ängel och vakna som ett monster, pigg på att kasta sig över allt och alla. Jag nämner bara fenomenet i förbigående. Han prioriterade skrapad oxfilé framför valpfoder.

20 kommentarer:

  1. Tog inte Johansson över efter någon som hade klippt till en anställd eller något liknande? Medaljen kanske är för att han (Johansson) INTE gjort något väsen av sig.

    Han stöttade Roxberg/Ruth i alla fall. Men han stöttade inte prästen som avsade sig vigselrätten. Så jo, han har nog varit samhällsnyttig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev inte "Guds ord som auktoritet" ett tämligen urvattnat begrepp genom att så många gjorde anspråk på att företräda det och gjorde sin egen tolkning av det? Sådant inger föga förtroende.

      Och stormaktstiden är det väl bara brunsvarta SD som har drömt om på senare tid?

      Medaljer kan förlänas även utan att något synbart har åstadkommits. Exempelvis får alla statsministrar medalj efter avslutat värv. Motiveringarna är ibland en lustig läsning. För Johansson ovan rent bedräglig.
      /John

      Radera
    2. Sverige är en humanitär stormakt!!

      Fredrik Reinfeldt

      Radera
  2. Nu börjar hundvalpen tydligen leva upp till sitt namn.
    Men hur klingar "Johansson" i kungliga så solenna sammanhang?

    LG

    SvaraRadera
  3. En liten tanke, kanske glädjande, men mera oroande:

    Våra nysvenska muslimer saknar ofta(st) spärrar mot att hänvisa till Guds vilja. Givet etablissemangets flirtande inställning till den nya, tänkta valboskapen (men tji får eliten, snart följer islamistiska partier!), kommer det då åter att bli acceptabelt att hänvisa till Guds vilja med kristna förtecken? Kanske rentav i icke-frågorna abort och familjepolitik? Eller är det bara Allah som får komma till tals i det fanatiskt sekulära Sverige? Åtminstone bör Allah kunna bli en mäktig och skrämmande bundsförvant för länge nedtystade kristna? Men riskerar inte kristna att dras över en kam med islamister av svenska normalateister?

    PP

    SvaraRadera
  4. "Ditt ord är sanning" står det om Guds ord. Vem har bestämt att Guds ord inte är det längre i Svenska kyrkan?

    Biskopen i Karlstad är ny krönikör i NWT läste jag i NWT.se 28 jan. Första krönikan handlar om tro. Enligt krönikan har många människor i norra Europa missförstått "å det gruvligaste", vad "tro" är för något med resultatet att många inbillar sig att "tro" handlar om att hålla vissa påståenden för "sanna". Vi får veta att inget av de ord, som betyder tro i Gamla och Nya Testamentet, har betydelsen hålla för sanna. Utan enbart "tillit".

    Vad ska vi med Guds ord till om det inte är sanning?

    Vi som inte har den biskopliga tro, som Sören Dalevi delar med så många i dagens Svenska kyrka, skylls för att vara ”fundamentalister”. "Så vad är det att vara kristen, att vara troende, om man inte vill fastna i en fundamentalistisk förståelse av ordet?" Biskopen svarar att du är en kristen om du firar jul och påsk. Kanske döper du dina barn, och vill begravas i Svenska kyrkan.

    Jag var notarie vid en av Biskop Borgenstiernas visitationer i en värmlandsförsamling på 1960-talet. En församling där de flesta var döpta och konfirmerade och självklart räknade med en begravning i Svenska kyrkans ordning. Men bara några få kom till gudstjänsten på söndagen (om det inte var något särskilt) och ännu färre till nattvardsbordet. Borgenstierna sa något i stil med detta: Tror du att det räcker med att ha det så här inför evigheten, då är du drabbad av falsk lära.

    + Arne Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt totalt obegripligt. Tillit till vad, liksom? "Tro är tillit och att våga vara öppen och inkluderande". Runt vad? "Tro är att våga ifrågasätta sin egen sanning". Lite svårt om man inte sitter på någon sanning. Allt är tillåtet och ingenting spelar någon roll. Kom som du är och gå hem likadan. Flummigt värre.

      Radera
  5. "Inkorrekta hybridstycken"??
    Låter möjligtvis lite miljövänligt. Men jag tror det rör sig om en sen hämnd från den blivande svensklärarens sida. För den där gången du vägrade henne en glass.

    LG

    SvaraRadera
  6. Nej, inte har han fått medalj för något som han gjort som biskop. Jag förmodar att han har fått den för sina insatser för Svenska Jerusalemsföreningen. Om dessa är så stora att de verkligen förtjänar medalj, undandrar sig dock min bedömning. Men en mindre officiell del av livet har lärt mig att det är roligt att få medalj, så han skall naturligtvis gratuleras!

    SvaraRadera
  7. Samtidens nihilistiska anletsdrag tyder på att vi är i en brytningstid. Enligt filosofen Thomas Kuhn föregås brytningstider eller paradigmskiften av allt intensivare motsättningar, ökande oro och mer eller mindre framtvingade kriser som maktintressenter kan dra nytta av på olika sätt. Förhållandena i Sverige för 500 år sedan är ett paradexempel på en brytningstid med sammanflätandet av ekonomiska, politiska och religiösa krafter för att skapa en helt ny verklighetsbild. Den dramatiska händelseutvecklingen gav Gustav Vasa de nödvändiga verktygen för att sätta tvångströja på kyrkan och undanröja hennes möjligheter att verka som egen makt. I botten låg ett starkt egenintresse av att säkra den totala kontrollen av samhället och dess resurser genom att sätta de ’nya ’normer som hädanefter skulle gälla för den svenska nationalstaten och dess undersåtar. Presidenten Trump är kanske vår tids kung Gösta som insett potentialen i att smida det politiska järnet medan den allmänna oron kokar och den folkliga ilskan hålls varmkörda i denna förvillelsernas gyllene tidevarv.

    SvaraRadera
  8. Dagens auktoritet stavas liksom Gud med tre bokstäver.
    JAG är nog den störste auktoriteten i de flesta svenskars liv.
    Ibland förklädd till värdegrund eller majoriteten.

    Kungamedaljen är ett lätt meningslöst sätt att uppmärksamma individers redan gjorda insatser.
    Det har kag tyckt sedan min gar fick en ur Bertils hand på 80-talet för insatser inom frivilliga skytterörelsen. 20år som sekteterare i en ideell förening borde inte vara något för kungen att bry sig om.

    SvaraRadera
  9. Guds Ord är Jesus Kirstus. Boken handlar om honom och innehåller vad Gud, kommen i köttet, talar, och vad den helige Ande ingivit de heligaföfattrana. Så nog är boken Gudsord. men inte den fjärde Personen i Gudomen, eller någon slags extra-hypostasering av Gud Ordet.
    Jag håller de heliga Skrifterna högt-tom bookstavligen-men hedrar också Logos med att kräva lite logik i språkbruket: de heliga Skrifterna är Gudinspirerade ord om Guds Ord. Uttrycket "Guds Ord" om bibeln är en sen beteckning och dyker veterligen upp någonstans under medeltid-renässans.

    SvaraRadera
  10. I svaga stunder undrar jag om saker blir så mycket bättre av att hänvisa till Guds Ord i det offentliga samtalet. Liksom John menar jag att människor ofta tycks projicera sina egna tankar på Gud.

    Hur som helst tycks KD ha problem med dem som anser sig kunna hänvisa till gudsordet och låta sig ledas av sin tolkning av detta utan sneglande på en krass verklighet:

    http://www.smp.se/ledare/kristdemokraterna-in-i-vaggen-2018/

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  11. Ogeneröst om Johansson!

    -Var dessa ord om att Johansson skall få medalj nödvändiga?
    Som om han inte har gjort något särskilt i sin biskopsgärning!

    Onödigt, hr bloggare och alls inte generöst. Var orden verkligen nödvändiga?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av BODs text kan man få intryck av att Johansson gjort något särskilt i sin biskopsgärning.
      Stund, ställe etc på vad det särskilda kan vara kanske kan lämnas då?
      Var inte Johansson bisnop när en präst fick en erinran för att vigselrätten återlämnats till kammarkollegiet? Det var ett särskilt politiserat DK-ärende med beställningsbakgrund i partier som tänker "ett land, ett folk, en kyrka".

      Nu nämndes väl inte någon biskopsgärning speciellt i motiveringen av medajlen, så det var kanske inte den delen av Johanssons värv som låg till grund för medaljen.
      Thidevall däremot gjorde något särskilt under sin biskosgärning. Särskilt bra kanske det dock inte var.

      Radera
    2. Exakt.

      Radera
  12. Skriver jag inte bokstav för bokstav att vi kan vara både stolta och glada över medaljen? Och glada eftersoim den ger anledning till begåvade samtal vid lankiga kyrkkaffen.

    SvaraRadera
  13. Man kan lätt hamna i "dumhetens dike", om man
    tillrättavisar bloggaren och andra skribenter.

    SvaraRadera
  14. Anonym,

    Ja, akta Dig väldigt noga, trots att just Du av alla säkert aldrig skulle komma på tanken att kritisera bloggaren!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. För att återgå till Bloggarens spörsmål, så tror jag visst att man kan refera till Uppenbarelsen i Kritus i offentlig debatt.

    SvaraRadera