Käpprätt

Motionen att också komministrar och diakoner som ska bli arbetsledare måste underteckna en försäkran att de ska tjänstgöra med andra oavsett kön, bifalls av utskottet. Det är en idiotförklaring. Den träffar inte vad saken gäller - och jag har i alla tider tjänstgjort med andra inom vigningstjänsten oavsett kön. Likväl träffar den förstås vad saken gäller, för utsorteringen fungerar. Nå, hjälpligt. En hel uppsättning prästkandidater och präster har skrivit på, de första för att få bli prästvigda, de senare för att få bli kyrkoherdar. De har dock den icke längre godkända synen på präst- och biskopsämbetet - men det är en uppfattning man kan trolla med. Bara man gör som dom säger, får man tro vad man vill.

Lite tröttande är förstås renlärighetsnitet och en del präster kanske skulle dra den enkla slutsatsen att kyrkoherden får skaffa sig annan semestervikarie. Till arbetsledare får man plocka de något mindre meriterade i somliga fall. "Inte mest meriterad men tillräckligt meriterad", brukar det heta när man väljer second rate.

Riktigt varför man ska låta sig hunsas av kyrkopolitiker av Bo Hansons sort, fattar jag kanske inte. Men jag är öppen för konstruktiva förslag för att öka mitt vetande på just denna punkt. Jag har varit arbetsledande komminister. Vari har de praktiska svårigheterna bestått? Svara mig innan jag ska avtackas!

Skulle man ta frågan till facket. Inte KyrkA i så fall. I Kyrkfack nr 4/2013 krävs jämställdhet fullt ut. Bror Holm fattade i ett fall inte vad problemet gällde men han fick höra att det fanns kvinnoprästmotstånd i församlingen. "Det gav återverkningar på en rad andra områden", säger fackordföranden. Det kan jag tänka mig - men det borde kanske föranleda ett fack att mer djupgående ta tag i problemen - pluralis! - på de svenskkyrkliga arbetsplatserna? Det skulle ju kunna vara så att fenomenet" kvinnoprästmotstånd" används för att komma undan de verkliga problemen - eller att sakfrågan är so obearbetad/oreflekterad att den skrämmer. Plats för frågor!

I Kyrkfack får vi också möta Karin Karlström, psykolog med arbete på Saco. Sitt ner och läs följande. Stå inte upp. Ni kan skada er allvarligt om ni svimmar och ramlar.

"Jag blev förvånad över att manliga kollegor i flera fall inte vill ta nattvarden när en kvinna delar ut den. Det är överraskande att det får förekomma. Det är ett tydligt diskriminerande beteende som det går att ta på och som borde vara möjligt att hantera. Det är ju också en arbetsmiljöfråga."

Sockenbandet försvann 1860! Man måste inte gå till nattvarden i den egna församlingen. Men tanken att nattvardstvånget ska återinföras, fascinerar. Den som tillhör KyrkA finansierar både ordföranden och Saco-psykologen. Hur kul kan den insikten vara?

Ajournerat

Kyrkomötet är ajournerat och vardagen tar vid. Det är lite hektiskt och blir en kort kommentar - eller tre!

1.
I ett utskott skulle det betraktas och bedjas. Det var inkännande för det handladen om hur kristna trakasseras världen över. Fast inte i Sverige. Här var alla fria. Jag tänkte i mitt stilla sinne: "Här är en person som medverkat till särbestämmelser för somliga kristna och upprätthåller ett system som gör skillnad på arbetskraften. De havliga får de högre lönerna och pensionerna. Detta uppfattar inte beslutsfattaren och skull det påpekas, skulle hon bli mycket upprörd. Logiken är enkel: Det förekommer inte trakasserier mot kristna i Sverige av det enkla skälet att det inte förekommer trakasserier. Hon hade varit med länge, sa hon. 27 år. Särbestämmelserna har hon fattat, sålunda.

Eftersom utskotten fått tid över skulle Dela tro - dela liv presenteras. Det var en bra presentation. Jag insåg. Vi har ett "vi häruppe i kanslierna och ni där nere"-perspektiv i Svenska kyrkan som smittar av sig på allt. Strukturerna sitter fast. Ärkebiskopar har ett visst ansvar för det men KG Hammar var ju hellre profet på skilda arenor än han gjorde de konstruktiva analyserna av det administrativa arbetet, det han kallade "apparaten". Det är på de högre höjderna man frågar: "Hur tänker vi nytt och framåt?". Det är en idealistisk fråga. Måste inte frågan vara er inspirerad av en tysk doktor, som bodde på Dean Street i London? Alltså: "Vilken verklighet där Kyrkan lever på basplan kräver vilket slag av förändring i tanke och praxis?" Ungefär så. Verkligheten skapar betingelserna för tänkandet.

2.
Frågan om biskop Jackeléns akademiska status försöker jag få klarhet i. Nu är hon associate professor i presentationerna. På Lunds stifts hemsida hävdas att hon var professor - men det är hon väl inte? Inte efter Bologna-standard, eller hur man ska uttrycka saken. Reefat el Sayed hade ingen doktorshatt. Det har Antje Jackelén - med vad hände efter hennes doktorsgrad. Föregicks de tjänster/titlar hon fick av en meritering vars halt kan bedömas också efter europeisk måttstock? Är hon egentligen som en docent vid det universitet där hon en gång disputerade fast hon inte är docent där?

Tf kyrkoherde i Gårdstånga pastorat har hon varit. Hur var det där? Kanske gick det inte så bra, kan den kritiske läsaren tänka. Pastoratet är nedlagt. Hur kom sig det?

Annars är det upplagt för att Antje ska ta hem valet redan i första omgången.
Vem har krattat manegen?

3.
I Ölandsbladet finns en annons idag. Efter högmässan, där jag avskedspredikar (tårar, tårar!), bjuds det på lunch i Bygdegården. Anmälan senast den 8 oktober till församlingsexp 0485 20008. Jag nämner saken bara i förbigående men fattar att kyrkorådet inte tror att församlingshemmet riktigt räcker till. Jaja. Jag ska i alla fall anmäla mig.

Svarta fanor!

Vid universitetet spelar Svenska kyrkans flaggor i den klara höstdagen. Kyligt men soligt. Säsongens första is såg jag på morgonen i går. Entusiastiskt arbete i utskotten. Guds rike är på färde. Vad allt positivt hade jag inte kunnat skriva för att pigga upp läsekretsen. Då hade jag blivit populär för skönljugeriet gör en populär.

Må vara att det där med höst, sol och is var sant - men samtidigt slås jag av insikten hur orättvisa vi är mot 1905 års ryska präster församlade till kyrkomöte för att klara ut frågan om de liturgiska färgerna samtidigt som de första skotten small och verkligheten störde kyrkomötet. Vi har hånat dem. Men hur mycket bättre är det för oss? Gudstjänstlivet i siffror över tid pekar mot katastrof. Det talar inte gudstjänstutskottet om. Många som brukat gå i kyrkan på söndagen, har lagt av. Stiftsadjunkten för gudstjänstfrågor i något stift går inte i kyrkan på söndagen. De flesta anställda i Svenska kyrkan går inte. Alla ledamöter i kyrkomötet går inte. Gudstjänstutskottet rättar sina egna texter i stället för att tala om sådant. Och nu gäller det stora framtagandet av en ny kyrkohandbok ....

Den svenskkyrkliga verkligheten som ett problem att lösa står lägre på agendan än samtidens politiska frågor. Bra eller dåligt? Men vad ska vi med den berömda relevansen till om vi inte är relevanta i det som har med Frälsaren att göra?

Analyserna av det kyrkliga läget tenderar att bli till önsketänkande om hur bra det nog likväl är. Och säger någon emot, blir det stor veklagan. Det måste vara bra för hur skulle det annars vara?

Jag fattar väl att bara den som ser krisen kan ha någon idé om hur den ska hanteras och vilka prioriteringar som ska göras. Ser man inte krisen, kan man inte se behoven av lösningar - det är självklart. Men det är inte självklart att den som ser krisen orkar arbeta med lösningar - det är lika självklart.

Hur hanteras bristen på krismedvetande? I goda kamraters sällskap. Hur det än är, Frimodig kyrka har det roligare. Alltid! Men borde det inte vara tid för de allt svartare fanorna nu? Eller tänker jag fel? Är den färggranna yttre ståten ett direkt svar på och ett sätt att hantera motgångar. Ju värre, desto ståtligare, praktfullare!

Jag får väl analysera ärkebiskopskandidaternas självpresentationer nästa vecka. Där finns ett och annat att fundera över. Läs på Svenska kyrkans hemsida. Eller studera Kyrkans Tidning. Jag läste med förnöjsamhet en bloggkommentar här som tog upp att valet av ärkebiskop på Svenska kyrkans tyskspråkiga hemsida tycktes avgjort och väntade en korrigering på hemsidan. Den har inte kommit. Så nu vet vi att de manliga kandidaterna är ute i ogjort väder. Det står mellan Antje och Cristina: "Häufig gestellte Fragen zur Wahl der Erzbischöfin 2013. Ärkebiskop i femininum på tyska, alltså.

Man får inte roligare än man gör sig. Men då får man rätt roligt, va? 
I de svarta fanornas tid gäller ett: Keep up the good Spirit!

Ren reklam

I dagens Kyrkans Tidning finns annonsen om prästtjänster på Öland. Tjänsten i Nordölands församling skulle kunna locka den som vill vara församlingspräst, för biskop Bonnier understryker att det är så trevliga människor där. Han har sommarhus där, så han vet. Jag håller med. Jag frågade fd komministern i Borgholm varför ingen ville vara präst på norra Öland för de människor jag älskar. "För att de inte träffat dem", blev svaret. Man kan ha mycket glädje av tjänsten i Nordölands församling och bli till glädje också. Det är kanske viktigare - men det första är inte oviktigt.

Högmässa i Högby kyrka och i varje fall en mässa eller gudstjänst till i Böda, Källa eller Persnäs. Sommaren behöver vi får mer hjälp med, förstås. Men när det bara är vi utan sommarölänningar och turister kan en hel del bli gjort. Studier, förstås. Konfirmanderna och drabanter ska ha sitt. Den idoga frivilligverksamheten är främst diakonens ansvar men prästen får visa upp sig. Vi bygger församling och framtid. En hel del musik har församlingen.

Det verkar som om prästen i Nordölands församling kan bli arbetsledande komminister för allt från Köpingsvik och norröver - men då blir det i ett distrikt med tre prästtjänster.

Det som är extra roligt är att nordölänningar gärna är med på idéer om upptåg. Jag hoppas det beror på att vårt gudstjänstliv är centralt och vet man var centrum är, kan man bygga ut mot marginalerna. Vi behöver förstås vara en aktiv del av lokalsamhället - och det är vi.

Sommarverksamheten vill vi bygga ut till vänstiftet - i norra Tyskland och i Oxford. Tysk och engelsk sommarpräst ett par veckor i augusti står på önskelistan.  Cookham är vår vänförsamling så brush up your English!

Problem? Norra Öland är Sveriges sydligaste glesbygd, som blir tio gånger så välbefolkad på sommaren. Vi har 4-6 kyrkor (beroende på om vi räknar in S:t Olofs kapell i Byxelkrok och Källa gamla kyrka blir det 6 sommartid) och det är på ett sätt tilltaget i överkant för 1850 kyrkotillhöriga. Vi har en rejäl dos begravningar. Oftast har prästen ingenting att göra kvällstid under vinterhalvåret, bortsett från kyrkorådet, som blir församlingsrådet. Vi är inte utan möten med människolivets tragedier. Men när jag nu slutar är det med vemod. Jag kommer att sakna Nordölands församling och människorna där. Jag skulle vilja ha en arbetsvillig präst som tar vid, förvaltar en del av församlingens goda och förnyar annat med förstånd.

Komministertjänsten i Borgholm är också ledig. Borgholm har allt en småstad kan erbjuda - och så den brusande sommaren med alla turister. Om den tjänsten vet jag mindre, men kyrkan ligger mitt i byn med några medarbetare i arbetslaget som verkligen vill något. "Det går att göra massor", sägs det och jag tror det stämmer.

Kanske en annons inte lockar utan det är handplockningsmetoden som gäller. Jag vet inte. Men vill man prata med folk på norra Öland kan man väl ringa mig nästa vecka (efter kyrkomötet) så ska jag lämna telefonnummer till folk att prata med. Annars ringer man folket som nämns i annonsen.

En gång lockades jag att söka tjänsten - och jag har inte ångrat mig. Den som inte då och då ska till Växjö och Uppsala på styrelseuppdrag slipper en del körande fast jag tror att det varit viktigt att jag suttit med där och kunnat beskriva hur det ser ut vid Svenska kyrkans bas.

När jag sökte, hade jag ett antal år kvar till pensionen. Det är inte så dumt. Men en ung präst kan också söka - frågan är bara barnens skolgång som inte är ett problem till och med åk 9. Men sedan är det Kalmar som gäller och eget boende. Det finns sådana 16-åringar som gillar att få flytta hemifrån då.

Varför inte söka - och utvecklas som präst i en levande församling?

Förbannelsen

Kyrkomötet bjuder på - just det - möten. Kamraterna i Frimodig kyrka bjuder på analyser, repliker och uppkast. "Uppkast" kallas på modern svenskkyrkligt språk för "provtänk" och är något fint. Frimodig kyrka provtänker febrilt med ledfrågan "Kan det verkligen vara så?" Till det kommer repliker från andra kamrater i kyrkomötet. Som den om stiftsadjunkten för gudstjänstfrågor som berättat att han inte firar gudstjänst på söndagen. Skulle  jag återge detta sakförhållande i något ekumeniskt sammanhang, skulle folk svimma. Det ÄR naturligtvis alldeles orimligt. Eller "abderitiskt" som man numera säger.

Kamraterna i Frimodig kyrka sköter sig. Inte bara så att Fredrik Sidenvall insåg att han måste ta upp den fariseiska psalm som skulle inleda kyrkomötet - "Som sådden förnimmer" - för den saken var det inte sörjt för trots att drottningen och kronprinsessan var på plats. Frimodig kyrka räddar situationen!" Men kamraterna kommer också med de allvarliga analyserna. Är det faktum att det blir så tråkigt i kyrkomötet tecknet på att kyrkomötet drabbats av en förbannelse. När något är välsignat blir det roligt - i alla sammanhang och på alla plan. I kyrkomötet växlas så mycket ner till ren tråkighet, till meningslöshet och till tröttsam pratsamhet. Detta utförs visserligen sällsport glatt entusiastiskt - men icke desto mindre är det tröttande trist i botten. Vem gitter höra att allt står väl till - allra mest i den talandes hemförsamling. No problems seen!

Till det kommer det trista beskedet att "EGENTLIGEN" är det som någon frågat efter i en motion redan utfört. "Vi gör det hela tiden!" heter det - vad saken än gäller. Och det är, som den gammaltestamentlige profeten påpekat, det kända förhållandet att allt står väl till.

Förnekelse är mänsklig grundhållning, menar den mystiska kvinnliga läkaren i Fan Browns bok Inferno. Det kan inte vara illa, det måste vara annorlunda och minsta tecken på framgång blir något att yvas över. Det är som den präst som på 1970-talet pratade om den nya kormattan som exempel på förnyelse i kyrkan. Kris hanteras bäst genom att förnekas, sålunda.

Men jag beundrar dock de tappra ledamöterna av kyrkomötet. Så mycket meningslösheter som de baxar fram och tillbaka utan att förtröttas - det är en gärning som imponerar. Men vad skulle hända om hela den kyrkliga beslutsapparaten användes i Guds rikes tjänst? Det skulle i varje fall bli roligt för då skulle företaget vara välsignat.

Vad uttrycker detta blogginlägg? Författarens kyrkomötesdepression.

Die Kartoffelfrage

Die Kartoffelfrage är frågan som är en het potatis. Det börjar bli dags att ställa den. Vad med en kvinnlig ärkebiskop?

Jag kan strunta i de motsägande beskeden att Antje Jackelén dels är mjuk och förstående, dels av typ Caroline Krook, vilket jag uppfattar vara motsatsen till "mjuk och förstående". Men nog vore det av värde att få veta wie es eigentlich gewesen ist, inte bara som fraser utan som fakta.

Jag skulle gärna få veta vilka som bestämde att Antje ska fram och manegen krattas för henne. Vad hette reklambyrån som gav henne opinionsbildarpris och vad är det priset egentligen värt? Ingick priset i kampanjen "kratta manegen" - det skulle jag vilja veta. Men mest av allt skulle jag vilja få besked om vem hon är (bakgrund mm, flytt till Sverige därför att, prästkallelse just i Svenska kyrkan därför att?)  - och vilken hennes akademiska meritering är. Det yras om att vi med henne som ärkebiskop får en kyrklig koppling till akademien igen. "Men hallå!", ropar alla teologie docenter och doktorer och så undrar vi vilken akademisk meritering Antje Jackelén har.

Teologie doktor efter avlagda prov är hon i Lund - men sedan? Docent vid ett svenskt universitet är hon inte. Vad en Assistant Professor i Chicago är, kan jag inte veta så där utan vidare. Associate Professor är hon alltså inte - så vad är meriteringen värd? Det borde man kunna få besked om. Kan man inte få besked om den saken utan att folk blir arga över frågan, är ilskan informationsbärande, tror jag.

Biskopen Jackeléns pastorala erfarenhet kanske vi också skulle få veta mer om. Skaffade hon sig en prästtjänst av det slag som gav utrymme att skriva avhandling på arbetstid? Jag fick frågan. Jag kunde inte svara. Och blir någon arg för att man frågar, är ilskan informationsbärande.

Ändå är detta mer preludier till den verkligt viktiga förändringen i Svenska kyrkan när - jag skriver inte om - vi får en kvinnlig ärkebiskop. Det orsakar, som det heter i England, "some canonical problems". Hos oss händer det, att den apostoliska successionen försvinner, steg efter steg. Om vi inte funderar över de stift som redan skulle kunna uppfattas ha defekt apostolisk succession så drabbar ärkebiskopsvalet i rask takt Växjö år 2015 och Västerås, därefter Karlstad, Visby, Strängnäs, Göteborg och så stift efter stift. Den apostoliska successionen bevarades med ett nödrop på 1500-talet, nu avskaffas den. Svenska kyrkans gamla position som en ekumenisk brobyggarkyrka förloras och ekumeniskt kan vi närmast hålla oss till den tyska protestantismen - med dess annorlunda andliga historia - och naturligtvis TEC, den episkopala kyrkan i USA. Svenska kyrkan blir mer protestantisk än tidigare och mindre evangelisk-katolsk. Tysken Norman, som fördrevs från Sverige på 1500-talet, ville en annan mer tysk reformation än de svenska teologerna. Är vi tillbaka i ett läge som Norman skulle gillat? Svenska kyrkan blir protestantisk, inte reformatorisk. Vill vi det?

Vem kommer att berätta för väljarna att detta ärkebiskopsval styr på vad Svenska kyrkan är och vill vara, får ekumeniska konsekvenser och förändrar Svenska kyrkans ekumeniska läge.

Die Kartoffelfrage är alla frågor som kan sorteras in under kategorin "het potatis". Nu är några av dem ställda. Och det är väl lika bra att de ställs nu - av oss. I andra kyrkor ställer man dem och försöker bedöma hur man ska umgås med Svenska kyrkan fortsättningsvis. Det är de försiktiga som säger "some canonical problems". Andra konstaterar att snart är det bara Missionsprovinsen som bevarar Svenska kyrkans apostoliska succession. Det är för somliga av oss en märklig insikt.

Fredsfrågan och yt-tänkarna

 Det var, men såg inte så imponerande ut för de höga militärerna i Högby kyrka i går var civilklädda. Nu är församlingen rätt van vid celebriteter på besök så ingen krumbuktade sig. Vi firade högmässa och hade vårt vanliga ståfika med plats för gemensam vänlighet. Jag meddelade att det drar mot kyrkomöte, som nog är rätt mycket bortkastade pengar detta år. Vi har ju inga ärenden av vikt och värde att ta upp! Men jag tar mig dit, förstås. Om inte annat så för att avnjuta senaste nytt. Läs: kyrkligt skvaller.

De höga militärerna ingår ju som en del i Sveriges stora fredsrörelse. Vad man än säger, så har den varit framgångsrik ändå tills politikerna fick för sig att svenskt krig ska bedrivas i Afghanistan. Vad är det för fel på Danmark? Eller Norge? Klassiska arvfiender, som ligger på närmre håll! Nu är stora delar av denna svenska fredsrörelse avvecklad - på ett sätt som för tankarna till 30-talet. Visste ni att USA då hade ett försvar av samma storlek som Holland? Storbritannien hade nedrustat kraftfullt och det fanns inga politiska möjligheter att rusta upp eftersom 1. fredsrörelsen aldrig skulle tillåta det och 2. Hitler skulle kunna bli retad.

Att läsa Dagens Seglora och Eskil Jonsson blir som att återgå till ett engelskt 1930-tal. Det är en "större skandal" att rikskollekten till Liv och fred och Kristna Fredsrörelsen tagits bort. Men togs den inte bort därför att rörelserna har pengar? "Den kristna tron på fred och rättvisa" skriver Eskil Jonsson om. Vad är det för tro? Jag tror att världen är fallen och då blir det inte mycket med fred och rättvisa.
"Som förvaltare av Guds nåd, fred och rättvisa delar faktiskt kyrkan tro även med andra religioner", heter det. Det tror jag inte ett ögonblick. Däremot menar jag att frågorna om fred och rättvisa - fast kanske hellre rättvisa och fred - är allmänmänskliga.

Talet om Svenska kyrkans profetiska roll skulle jag gärna tro om jag inte visste hur det är. Svenska kyrkan kan knappast stoltsera med att vara en grundläggande hederlig kyrka - eller menar ni det? Sveket är vapen och lögnen är verktyg i de kyrkopolitiska frågorna. Nog vet vi allihop? Några gillar det. Många tiger. Själv ogillar jag det.

Eskil Jonsson kastar nu lystna blickar på församlingsråden. "Ropen efter fred och rättvisa i världen borde då få bli en viktig angelägenhet för lokala församlingar." Tänk om det blir så? Plats för upprop, resolutioner och pennfäktande om fredsfrågan i stället för samtal och beslut om församlingens verkliga och svåra frågor? Jag ser frestelsen. I stället för svåra lokala överväganden om strategier, kan man tala om de stora frågorna och när man gör det, kan man känna sig trovärdig och markera hur profetisk Svenska kyrkan nu blivit. Och medan gräset växer, dör kon.

Det behövs människor som har Svenska kyrkan kär och som just därför vågar vara profeter, dvs skilja mellan sanning och lögn också i de lokala frågorna. Om miljön, freden och rättvisan kommer dessa de profetiska att säga: "Må nåden komma och denna världen förgås!" Deras perspektiv är lite större. Det blir så för dem som tänker evighet. Och det märkliga är att de trots allt inte är ointresserade av världen. Det beror på att deras profetiska uppgift är en kallelse från Gud. Inte bara manér eller ord som det låter något om. Värna Svenska kyrkan mot yt-tänkarna!

Nu ska jag snart flyga i luften och skita ner lite miljö. Men hav tröst! Svenska kyrkan klimatkompenserar, så det gör ingenting.

Underskatta aldrig Jan Frithiof!

Jan Frithiof är fd kyrkoherde i Ljungby, Kronobergs län, fd domkapitelsveteran, fd kyrkomötesledamot mm mm. Han ser blid ut. Han uppträder belevat Han hör till de lågmält omtänksamma. Men låt inte lura er. Han är farlig för han är hederlig och en sån där omtänksam som kan tänka. Han tar tid på sig och tänker några varv - men så händer något. Som nu.

Ni minns kanske lagmannen Jörn Jacobsson, domkapitelsledamot i Lund. Olofsson och Salander spanade lite på honom år 2011 när de var överstelöjtnanter, kunde jag berätta.

Parentes: För en halvtimme sedan ringde överste Salander. "Jag förstod att du vaknat",  inledde han.  Salander satt i bil på väg till norra Öland efter att på uppdrag flackat mellan London och Washington ett par varv och hade annan tid i kroppen, sa han, vilket betydde att han kunde få mycket gjort på efternatten.  Hans fru bestämde att nu får det bli en rejäl vilopaus, hyrde hus på norra Öland så nu har de vecka här, Skördefesten inklusive. Slappardagar med promenader, läsning, slötittande på tv när Öland höstar. Salander meddelade att med lite flyt skulle han hinna till högmässan i Högby. Han skulle lite senare ringa och meddela översten Olofsson att han - enligt bloggkommentatorer - inte finns. Det är det ultimata för folk enrollerade i säkerhetstjänst. Salander hade roligt. När folk får veta hur det är, tror de det inte och de tror inte att säkerhetsfolk plockar fram relevant information. Likväl betalar de skatt för kalaset. Slut på parentesen.

Tillbaka till Jacobsson. Det var han som förhörde kyrkoherde Jan-Erik Appell när Appell av Lunds domkapitel skulle förklaras obehörig att utöva prästämbetet i Svenska kyrkan. Han ville utröna Appells föreningstillhörigheter och önskade att Appell skulle lämna Svenska kyrkan, för då var alla problem med att få honom obehörig lösta.

Jan Frithiof anmäler nu till både JO och JK det inträffade. En svensk domare agerar polis, åklagare och domare i ett ärende som får väldiga konsekvenser. Detta är rättsvidrigt. Och en domare begår brott mot grundlagen. Vi har föreningsfrihet i vårt land - och Kyrkliga förbundet, Johanneskoinonian och Missionsprovinsen är föreningar, inte registrerade trossamfund.

Professorn i straffrätt Kerstin Berglund har, som ni kanske minns, påpekat det olämpliga i att en domare utreder, skriver förslag till beslut och fattar beslut i domkapitlet. Frithiof menar nu att lagman Jacobsson gjort sig skyldig till "ett synnerligen allvarligt tjänstefel och därigenom skadat förtroendet för det svenska domstolsväsendet". Och den erfarne domkapitelsledamoten konstaterar också att den som anklagas inför Jacobsson inte haft rätt till något biträde.

Jacobsson har väl problem, får man hoppas. Men det har Svenska kyrkan också. För Jan Frithiof sätter fingret på den ömma punkten, att Svenska kyrkan inte har någon rimlig rättsordning.

Går Jörn Jacobsson fri? JO och JK är inga kompisdomstolar. Och ingendera har något intresse att hålla Svenska kyrkan om ryggen eller sopa de kyrkliga skandalerna under matten. Det här kan bara bli intressant att följa.

Saken kommer säkert att uppmärksammas inte bara av Kyrkans Tidning, vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare. Norra Skåne har väl all anledning att ta upp saken liksom Kristianstadbladet för det är där Jacobsson dömer. Kan nordskåningarna ha förtroende för domstolsväsendet i Hässleholm, det är den lokala frågan. Jackeléns domkapitel går väl inte riktigt oskatt ur det hela heller. Hur agerade hon själv i fallet? Omtänksamt? Teologiskt reflekterande? Eller mer av modell Panzer, Stahl oder wenigstens Eisen?

Som sagt, underskatta aldrig Jan Frithiof.

Något riktigt tungt

Jag hade tänkt skriva om Dagens Seglora - och det kan bli så - men i morgonväkten ringde översten Olofsson. Han hade läst en kommentar till spaningsrapporten och sa med fast stämma: - Hälsa du dina vänner bloggläsarna , och de andra också för den delen, att skämt är det men ett skämt är det inte. Signalspaningen är ett trubbigt instrument som blottlägger just nätverk men ska man komma åt vad som sägs, är det avlyssning som gäller. FRA har inte samma möjligheter som NSA för ett samarbete av det slaget skulle Sinu aldrig tillåta. Riktigt lika bra som CIA och FBI skulle inte heller våra poliser Kling och Klang hantera situationen. Hälsa det! Och lägg till att förnekelsen är en grundläggande mänsklig hållning inför oväntade, olämpliga eller oönskade upplysningar.

Det var väl så klara besked att alla kan fundera vidare på egen hand. Skandal under uppsegling är det nog inte. Här seglas redan för fulla segel och alla tycks nöjda.

Låt oss övergå till Dagens Seglora fast i tidigare versioner. Jag ska inte kommentera slagordet "inga nazister i våra kyrkor" bara notera att kyrkorna alltså inte ska stå öppna för alla. Det var väl fel då när jag ledde begravningsgudstjänster för två gamla nazister i kyrkor i Kalmar. Inga nazister i våra kyrkor! Men ska kommunister få komma? Miljöfascister? Ska abortmotståndare, homofober, rasister och kvinnoprästmotståndare få komma? Får uttalade ateister titta in? Och vem bestämmer vilka som får komma? Bortom slagorden "en kyrka öppen frö alla" ryms uppenbarligen undantag, oklart hur långt de sträcker sig.

Arne Carlsson - Helle-ersättningen - är klar över sakförhållandet. 19 september manas vi att ta kampen mot den dolda fascismen. "De besökstrogna kyrkopartiernas strategi i kyrkovalet har öppnat kyrkan för samhällets högerextrema och främlingsfientliga krafter." Hur då? "Genom att döma ut de politiska partiernas engagemang i kyrkovalet öppnade man för extremgruppernas inflytande i kyrkans beslutande organ." Det var inte mycket rätt här, må man säga.

Vi tar om det från början. 1. Socialdemokraternas traktan efter direktval skulle få den konsekvensen sa Lars Ekblad och i min ringhet också jag. Detta avvisade Torgny Larsson. Det fanns ingen sådan fara. Nu vet vi hur det gick. Politisk oförmåga till korrekt analys gav SD den plattform partiet traktade efter och med kyrkovalet som bas kunde partiet vinna nya framgångar. Glöm inte hur det faktiskt var. Berätta det.
2. Kritiken gäller inte det Carlsson förmår uppfatta. Partipolitiskt engagerade behövs i de olika kyrkliga styrorganen. Det är politiska partier som inte har där att göra - lika lite som i fotbollsförening, golfklubb eller frimärksamlarklubben.

Missionsförbundaren Arne Carlsson yrar stort om Svenska kyrkan, Det är en kyrka vars "teologi och tradition speglaer en kamp mot dessa mörka krafter /främlingsfientlighet och fördomar, nazister och högerextrema DS/ i sin historia." Hur långt tillbaka? Till Gustaf II Adolf eller bara till biskop J.A. Eklund och biskop Sam Stadener? Men vill gärna veta? Nu värnar Svenska kyrkan de fattiga, är internationellt engagerad, bygger solidariska nätverk, deltar i religionsdialog, bekämpar antisemitism och islamfobi samt erbjuder asylsökande och papperslösa skydd. Det är då ingen måtta på allt vad Arne Carlsson ser. Svenska kyrkan är en kyrka "som söker sina helgonförebilder i personer som Oscar Romero, Gustavo Gutierrez (båda romerska katoliker, DS), Raoul Wallenberg (kyrkokristen? DS) och Dietrich Bonhoeffer (politiskt konservativ höger, DS)

Det är när jag läser uppräkningar av detta slag jag inser att vi ska tyda och tolka allt till det bästa. Arne Carlsson går på riktigt tunga grejer. Det förklarar de högt från verkligheten svävande analyserna. Kan ingen säga till honom att de där tunga grejerna är farliga? Lättöl i fortsättningen. Som mest!

Signalspaningsöversten rapporterar!

Jag kanske skulle linda in överste Olofssons rapport lite, men väljer att återge hans mejl in extenso. Han upprörs över att politikerna inte står upp för det arbete FRA utför. Ingen politiker tycks benägen att förklara för väljarna att signalspaning är det skydd som gör att vi kan ha ett minimerat försvar. 

Nu till överstens rapport om Svenska kyrkan.

"Kamrat i fd vapenrock!
Jag såg på anmälningslistan att du inte kommer till Försvarshögskolans jubileumsmiddag den 17 okt. 400 spänn betyder en kraftigt subventionerad middag och detta är inte en mässmiddag där en löjtnant med högtidlig min annonserar att snapsbiljetter kan köpas. Det kan jag försäkra. Visst hade det varit roligt att ha dig med. Inte minst som din närvaro hade hämmat programledarens framfart. Han hade varit skräckslagen inför dina halvhöga kommentarer /"teaterviskningar" är att ta i - i underkant, alltså/ till hans försök i lustighetsbranschen. Ibland är det väl att det finns sprit, som vi brukar säga. För 400 kraftigt subventionerade kronor finns det en hel del av den varan.

Jag lovade dig resultatet av spaning på Svenska kyrkan i syfte att beskriva en inre krets. Vad vi nu gjort är inget annat än polisen utfört när de tömt masterna på norra Öland för att se vad ni haft för er kring 13-14 december i fjol. Jag avslöjar inget innehåll även om jag kunnat följa inlägg på twitter, e-mail, facebook med mera. Jag finner det kanske uppseendeväckande med vilken ogenerad nonchalans folk tror att de inte kan följas. Ja, du såg ju Eva Brunnes fadäs med twitter inför kyrkovalet. Sådant vill hon väl knappast ha i media? Hon tänkte att twitter var privat . eller?

Här är resultatet av vårt arbete:

Anna  Karin Hammar och Nina Edgardh ringer till Ann-Cathrin Jarl och Cecilia Wadstein men också till Eva Brunne och Gunilla Lindén. I kretsen finns förstås Helene Egnell, kan vi se.
Cristina Grenholm förekommer - men inte så frekvent. Det gör också Erika Brundin på Kyrkans Hus men det tycks som om Ann-Louise Eriksson än mer är den man informerar/informeras av även om hon (liksom Grenholm) själv ligger lågt. Det kan vara så att systerskapet matchade fram henne till prästutbildarposition.

Till den lite mer yttre kretsen tror jag Tuulikki Koivunen Bylund ska räknas - men det verkar som om hon sällan ringer till gänget. Kanske är hon för individualistisk för det - eller politiskt aningslös? Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz är svårbedömda. Efter januari 2013 tycks de ha hamnat lite utanför. Till de resurser som innegänget använder - jag kan ju följa telefon och mejltrafiken i första hand - hör Brita Häll på Kyrkans Tidning, Maria Södling och ibland Kajsa Wejryd. Den vägen  kanske idéer kan planteras hos ärkebiskopen? Antje Jackelén får påringningar då och då. Det verkar som om de andra (men jag får ju enligt lag inte läsa deras e-post) matchat fram henne i ärkebiskopsvalet, med start vårvintern 2012. Deras intresse var att få fram en kvinnlig ärkebiskop och valet stod mellan Brunne och Jackelén. Anders förmåddes kratta manegen för Antje. Riktigt hur samråden och konsultationerna går till kan jag inte upplysa om. Tror du jag läser deras mejlkorrespondens? Att det förekommit telefonkontakter mellan Jackelén och Ärkebiskopshuset i Uppsala ser vi - men är det ärkebiskopen eller ärkebiskopinnan som ringer?
Kajsa Ahlstrand var nog en möjlig ärkebiskopskandidat, verkar det, eller med i lanserandet av ärkebiskop Antje. Men det var ett tag sedan Ahlstrands egen kandidatur släpptes.

Till kontaktpersoner i utkanten hör också Kerstin Kyhlberg Engvall. Ska man skriva en agenda, blir förstås förlagsvärlden inte ointressant.
Barbro Matzols söker man uppenbarligen också gärna kontakt med. Du får bedöma hur väl de lyckas.
Annars är det Brita Häll på Kyrkans Tidning som gäller.
Du kanske inte har någon nytta av spaningsrapporten. Den kan tyckas svårbedömd - men här är en krets som står i förbindelse med varandra..

Vad vi nu rapporterat är, som du ser, inte mer än vad polisen fullkomligt ogenerat plockar ner ur masterna på norra Öland. Vad som sägs i detalj kanske jag kan lockas att berätta, men då tarvas brännvin och råbiff. Hur ska det förresten bli med råbiff när du inte skaffar den från Rosas handel i Löttorp?

Ändrar du dig om jubileumsmiddagen, ringer du 08-553 42 790!"

Jag kommenterar nog inte rapporten. Men en råbiffsplan har jag faktiskt. Det går under täcknamn "Schlieffenplan". Och 17 oktober kommer inte översten Olofsson men väl docenten Folke T Olofsson och talar om Jesus, Kyrkan och jag i Högby församlingshem. 18-19.30! Ingen kraftigt subventionerad jubileumsmiddag på Försvarshögskolan för mig den kvällen, alltså. Men en frukt vid föreläsningen!

Petersson och Ekelund

Kyrkans Tidning kom inte med morgontidningarna utan senare. Det får bli en lunchkommentar till denna vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare - men med en fråga.

Det var alltså Petersson och Ekelund från Frimodig kyrka som fick kommentera Eva Brunnes uppmaning att inte rösta på FK och SD. Var någon förvånad att Petersson och Ekelund var kritiska till det brunneska rådet? Inte jag i alla fall.

Jag var mest förvånad över att Eva Brunne inte passade sig för om någon från Nordölands församling läst henne på twitter hade nog min deklaration ringt dem i öronen: "Präster har ingen kompetens att ge råd i politiska eller kyrkopolitiska frågor. En präst som ger sig in i den sysslan ska man instinktivt uppfatta vara en villolärare. I allmänna val är besluten era och för den sysslan har ni egen klokskap. Av mig får ni inga råd. Ska inte ha heller!"

I dag blir jag än mer förvånad över Eva Brunnes attityd: "Eva Brunne låter via sin pressekreterare meddela att hon inte vill ge några kommentarer." Det tycks dock uppenbart att hon får lämna en kommentar till Biskoparnas Ansvarsnämnd. Men hur är det med journalistiken?

Borde inte Kyrkans Tidning både jagat Brunne och krävt svar eller annars gått på ärkebiskopen för en kommentar och dessutom fått fram kommentarer från andra än Frimodig kyrkas företrädare. Vad de politiska partierna har att säga nu, är det riktigt intressanta. Varför fick vi inte läsa det?

Nu får snart överste Olofsson komma loss med sin avlyssnings- och avläsnings-rapport. Får han inte fram den lite kvickt är risken att han lugnat sig och inte känner sig så kränkt längre. I avslöjandet av hemligheter är överste Olofsson bäst när han är arg eller i vart fall irriterad.

Annars är vi utlämnade åt dumhet

Statsrådet Elisabeth Svantesson ska man uppenbarligen se upp med. Hon har varit med i Livets Ord i Uppsala. Hon fick frågan varför hon gick med där, hörde jag. Hon svarade att det var en privat fråga som inte hade med arbetsmarknadsministersysslan att göra. Hon kunde förstås ställt en fråga: "Kan man bli journalist utan genomgången intelligenstest?" Journalister tänker nämligen att folk är idioter och därför kan man i högsta och bästa syfte ställa vilka korkade frågor som helst - för så frågar Nisse i Bagarmossen. Det har fördelen med sig att en journalist kan vara snäppet dummare och maskera sin egen dumhet som omsorg inte bara om allmänheten utan också om yrkesskickligheten. Det kan liksom inte bli dummare.

Lilla tanken att vi har grundlagsfärsta fri- och rättigheter drabbar inte. Man får utan vidare vara med i vilken församling man vill och bara om det politiska livet är sjukt skulle det vara något politiskt problem. Hur dumt är det inte att låta en mediebild av Livets Ord 30 år tillbaka styra förståelsen hur det var och hur det är?

Kristofobin är verklig och kanske välmotiverad. Men nog är det lite besvärande för den som vill vara en lärjunge att det hittills bara är några få utvalda som drabbas av bannstrålen. Livets ordare, homofober, kvinnoprästmotståndare, abortmotståndare och lite mer i den genren. För domen över dessa är väl lite djupare sett domen över kristen tro och hur eller hur så skulle väl mer binda samman de kristna med varandra än med de för tillfället politiskt korrekta eller politisk normgivande?

Detta kanske bara var lappri. Jag hörde RFSU:s ordförande kommentera att statsrådet var abortmotståndare. Visserligen  sa statsrådet att hon stod bakom svensk lagstiftning - hur man kan det, men låt gå. Men det räckte inte. Hon hade sagt att frågan var "komplex" och det visste RFSU:s ordförande berätta att den inte var. Den var enkel. Den handlade om kvinnans rätt till sin kropp.

Ett stycke matthet griper en. Det talas om allas lika värde - vilket värde har fostret i rondskålen i jämförelse? Om rätt till min kropp - vem har det? Säg det till cancertumören också! Säg det till min åldrande kropp: "jag har rätt till min kropp och du kropp ska vara frisk och fräsch, så mycket du vet det, och tjäna mig väl!" Och då har jag inte ens snuddat vid tanken på att barnet INTE  är en del av mammans kropp.

Jag har haft en del annat att stå i - men aborteras foster med gomspalt? Vad säger de fullt friska som opererats - är livet dem kärt eller hade rondskålen varit ett alternativ och ett alternativ andra bestämt? Vad säger sjukvårdspersonalen - har det i något fall, ett enda, hänt att fullt livsdugliga foster aborterats?

Jag är emot gällande lagstiftning - och jag tycker man måste uppfatta all lagstiftning som rätt preliminär, den är inte huggen i sten och inte mycket att stå bakom. Men ska vi lagstifta om abort kunde vi väl ha en lag som tillåter abort men inte på ofödda? Abort skulle vara tillåten från födelsen upp till 15 års ålder. Argumentet förstår alla. Med en sådan abortlagstiftning skulle trilskande treåringar liksom struliga tonåringar saklöst kunna slås ihjäl och då hade man i alla fall ett begripligt skäl. Mamman frågar: -Har du inte med dig Kalle hem från affären? -När, han bråkade så om godis, så jag var tvungen slå ihjäl honom." Med en sådan höjd abortgräns kanske alla barn skulle bli snälla. Det vore väl en bonuseffekt värd att slå vakt om?

Jag är emot ljugandet i abortfrågan också. Det skulle bli möjlighet till legala aborter eftersom aborterna utfördes under riskfyllda omständigheter ändå, hette det. Vill någon påstå att 30-35 000 foster årligen aborterades illegalt på 1960-talet?

Nu finns inget ställföreträdande kyrkligt förnuft. Abortfrågan är en samhällsfråga men den är rimligtvis fortfarande en komplex fråga och Kyrkan kan bidra till samtalet om frågan genom att tala om vad en människa är. När det heter att frågan är enkel, finns det en intellektuell skyldighet att tala om det sammansatta, komplexa. Annars är vi utlämnade åt dumhet.

Betalas statliga subsidier till RFSU? Har vi ingen Riksrevision värd namnet - för inte ska väl våra skattemedel gynna pretentiös dumhet? Har jag nu egentligen pläderat för våldsamma skattesänkningar? Det är bäst jag slutar nu, förstår jag.

Evy och Astor

I Östran i dag intervjuades Evy, S och Astor, C. Det är de ropandes röster från skogarna i och omkring Madesjö och sålunda alls inga skri från vildmarken. Deras viktigaste fråga för kyrkan i framtiden är att porten ska vara bred och tröskeln låg in till kyrkan. Ursäkta, men vilken är frågan? Handlar det om byggnadstekniska åtgärder, blir det komplicerat men nog är kyrkdörrarna breda och ingångarna handikappanpassade tillräckligt mycket (bortsett från Källa gamla kyrka som Riksantikvarieämbetet svarar för)? Nu kan meningen uppfattas metaforiskt. I överförd mening ska dörrarna vara breda och trösklarna låga - har någon pläderat för något annat? Jag fortsätter läsa Östran:

"-Vi ska se till att även ovana och sökare känner sig välkomna och vågar gå i kyrkan, säger Evy Annér." Gott folk, vi talar kyrkopolitik och kyrkopolitiker uttalar sig. Vilka "vi" ska göra något? Kyrkopolitikerna? Hur då? Är detta något annat än offentligt utförd ideologisk onani, så vill jag få besked om den saken.

Journalisten Agneta Adeen fortsätter fråga. Med stigande spänning läser jag:

"På frågan om hur man ska stoppa utträdena ur kyrkan har de dock inga svar.
- Man vinner naturligtvis inga val på att tala om att kyrkoavgiften måste höjas eller att vi är tvungna att stänga kyrkor eller försämra underhållet på våra kyrkogårdar. Sånt får man diskutera mellan valen, säger Astor Karlsson."

Så bra att det blir klart utsagt. Ni väljare - valboskapen - får rösta på slagord. De handfasta realiteterna tar vi itu med mellan valen så att ni inte fattar. Karin Perers säger på centerns hemsida att "nu ska vi förvalta det förtroende som våra väljare givit oss väl" - men vilket är det förtroendet från dem som de valda inte har förtroende att anförtro de verkliga frågorna, de som hanteras mellan valen?

Mycket är väldigt kört för Svenska kyrkan - och just detta föder fram bottenlägets optimism. Reclaim the Church! Reinvent the Church! Även om det tar tid.

PS Jag fick skriva rätt. Det fanns, som påpekats i en kommentar, en Eva i texten och vid syndafallet, men nu är det Evy och så ska det vara. DS

Kyrkoval utan kyrka

Martin Tunströms ledare "Kyrkoval utan kyrka" i Dagens Barometern/OT bär syn för sägen. Valet blev ett antival, en valkampanj mot SD - oh då kan man förstås yra om att tack vare denna kampanj så fick inte SD 70% av rösterna. Kan ni den om Törnrosa också? Tunström skriver: "Antivalet stärkte SD, inte så att partiet lär få något större inflytande, men segervinden ger stöd inför supervalåret." Svensk socialdemokrati sköt sig i foten. Men bedömningar är numera en av partiets svaga grenar när det kommer till frågor som bär mot sådant som kallas religion. Minns Mustafa-gate. Där var det också illa tänkt.

Med Martin Tunström kan man alltid påpeka att de teologiska frågorna lyste med sin frånvaro - fast det är nog lika så gott. Men kyrkligt strategiska frågor fanns inte heller med. ALLT som Svenska kyrkan måste hantera var icke-frågor i detta kyrkoval utan kyrka. Om någon i en framtid ska forska om Svenska kyrkan de första årtiondena, blir en forskningsuppgift att belysa vad kyrkovalen handlat om. Då kommer senare tiders läsare att häpna. Det är ungefär som i skrönan om hur de ryska prästerna ägnade sig åt liturgiska detaljfrågor när revolutionen stod för dörren 1905-1917. Varför är det bra att teologi inte blir kyrkovalsfråga? Därför att med Tunströms syn på vad Martin Luther lärde ska alla rösta i lärofrågor och det är i Svenska kyrkan läget när vi kommer till kyrkomötet, men det var inte läget fram till och med 1982. Läs själva hur Tunström tänker: "I en luthersk kyrka där alla enligt traditionen fått del av en religiös uppenbarelse, men där några fått en särskild kallelse att undervisa, präster och diakoner, ter det sig rimligt med en hög grad av medlemsdelaktighet." Hur kan denna intellektuella sörja tänkas sammanfatta en reformatorisk kyrkosyn? En gång till: läs Luthers Galaterbrevskommentar och polemiken mot herr Omnes, Herr Vemsomhelst eller Herr Alla.

Martin Tunström återger på ledarplats att biskopen i Stockholms stift Eva Brunne uppmanat röstberättigade att inte rösta på SD eller Frimodig kyrka. Saken gäller ett twitterinlägg. Var maningen så klok? I valfrågor har präster och biskopar ingen särskild kompetens. Var och en får ta sitt eget ansvar. I Francos Spanien eller i kampen mot kommunister i efterkrigstidens Italien (läs om Don Camillo) kunde präster ta politisk ställning - men det har inte varit något eftersträvansvärt. Det är att brista i respekt för väljarna att i skydd av sitt ämbete agera som ställföreträdande förnuft. Blir Eva Brunne anmäld, kommer hon att gå fri för yttrandefrihet har vi och någon lag om att biskopar ska vara omdömesgilla har vi inte. Klokt folk bryr sig inte om vad biskopar säger, som ni vet. De flesta svenskar hör uppenbarligen dit. En uppsättning av de kloka som flitigt brukar fira gudstjänst bryr sig programmatiskt inte om vad biskopar säger. Martin Tunströms fråga om hur nomineringsgruppen Frimodig kyrka inte respekterar det dubbla kärleksbudskapet genom att mana till försoning i ämbetsfrågan och plädera för civiläktenskap, framgår inte. Detta vore av värde att få förklarat. Om Brunne inte gör det, så kanske ärkebiskopen kan bringa klarhet i frågan?

Jag medger att jag undrat över hur det ska bli att pensioneras. Vad ska jag göra? Blir det som när jag var teologie studerande att jag hade venia men var för kontroversiell för att användas att predika hemomkring (till skillnad från mer havliga på andra håll i stiftet)? Blir det att plocka med böcker och sköta lite kring husen samt vad då? Nu ter det sig roligare. De närmaste åren får det bli agit-pro-arbete av bästa märke på temat "Reclaim the Church". Det är en lust att leva just därför att det så uppenbart varit ett kyrkoval utan kyrka och Svenska kyrkan riskerar att bli Svenska kyrkan utan Kyrka!

Prästens arbetsmiljö

I går var det kyrkoval och röstlokalerna hade lite olika öppettider i den aktuella staden - för det finns i den staden flera församlingar. Till kyrkan kom någon gång efter kl 9 en röstande och möttes av upplysningen att vallokalen inte var öppen. Den öppnar efter gudstjänsten. 11 eller så, antar jag. "Men du kan ju fira gudstjänst under tiden", eller något liknande inbjudande sa den vänlige prästen. Hans välkomnande besvarades med en fnysning.
Detta är kyrkoval i Svenska kyrkan den 15 september Nådens år 2013.
När jag fick händelsen berättad för mig, undrade jag mest över prästens arbetsmiljö. Det han brinner för, möts av förakt - i den kyrkolokal där han arbetar.
Jag tycker faktiskt lite synd om prästen. Och förstås om Svenska kyrkan!

När jag funderar över framtiden ser jag en mängd intressanta arbetsuppgifter. Agitprop, inte minst. Och projektet "Reclaim the Church" i Svenska kyrkan.

Är det sant att Olle Burell kommenterat valresultatet med själberöm att SAP förhindrat SD:s ytterligare framgångar? I så fall tror jag att jag svimmar inför den politiska fräckhet som förevisas. Det är SAP som gett SD framgångarna genom att ge SD uppmärksamhet - och det är högst angeläget för svensk socialdemokrati att fundera över vad som sker när SD fokuseras. Det är val om ett år.

Valkommentar (preliminär)

Min klocka stannade. Jag trodde batteriet tagit slut så i måndags uppsökte jag urmakaren och införskaffade ett nytt. I fredags la klockan av igen. Jag tänkte ett ögonblick på urmakarens ord om att klockan behövde en översyn, men plötsligt verkade det enklare att köpa en ny klocka. Det var nog dumt. Den kommer också att stanna, förstår jag. Jag har nämligen läst pastor Wistis blogg och där får jag förklaringen till problemen. Han avråder folk att rösta på Frimodig kyrka och betygsätter: "Plus: Ett stort engagemang, kunnande och en glöd som alla skulle behöva. Minus: Så konservativa att klockorna stannar."
Pastor Wisti visste! Det är bara att vänta på att nya klockan ska stanna - fast det är en Certina, som betyder säkerhet.
I skärningspunkten mellan horologi och teologi står pastor Wisti fram som en kunnig man. Han förnyar helt enkelt urmakarbranschen genom att peka på kyrkliga ställningstagandens betydelse för klockors funktionalitet. Men vad ska jag då göra för att få grepp om tiden fortsättningsvis? Är jag dömd att få leva i ovisshet om vad klockan är så länge jag är frimodig?

Fast hur konservativ är jag? Det jag står för i Frimodig kyrka är ju det jag står för som församlingspräst. Vad är det? Det visste tydligen Wisti också. "Frimodig kyrka, en konservativ grupp som, menar jag, vill stänga kyrkans portar mot omvärlden." Kan man mena det på något sakunderlag eller bara på en traktan att livet ska vara enkelt och lättfattligt, utan komplikationer?

Då öppnar vi portarna mot omvärlden. Grattis sossar. Er kampanj med fokus på SD gav SD 15 mandat i kyrkomötet. Så är det ju den valordning ni ville ha, som gett SD skjuts via det kyrkliga systemet in i riksdag och nu starkare i kyrkomötet. Kyrkovalet blev ett politiskt val. Lite synd om Svenska kyrkan, som blir platsen där en annan strid förs på ett sätt som gör att de verkliga framtidsfrågorna för Kyrkan kommer bort.
Men hur ska det bli i kyrkomötet? Räcker 15 mandat till utskottsplats - eller ska SD ställas utanför en gång till?
Om SD ska in i utskott och kyrkostyrelse kan man tycka att det är bra att SD får ta ansvar och ta debatter - så säger POSK:s Hans-Olof Andrén i en kommentar. Det var det jag sa för fyra och åtta år sedan, vilket känns bäst att påpeka.

POSK har gjort ett bra val och för oss gamla POSK-are är det på sitt sätt en glädje även om det varit roligare om POSK behållit sin profil. Frimodig kyrka behöver fortsätta bygga för att bli det som POSK egentligen skulle vara. I Växjö stift behåller FK fyra mandat i stiftsfullmäktige, men har tappat 500 röster. Fem av dessa tappade röster beror på att folk i trötthet lämnat Svenska kyrkan, sägs det mig. Kanske några inte heller röstar för att de inte vill hålla uppe det nuvarande valsystemet. Frimodig kyrka lyckas inte alltid motverka uppgivenheten.

Jag återvänder till kyrkomötet i tanken - inte säkert som ombud för Växjö stift, för där tappade vi ett mandat. Men hur ska SD hanteras? Som vanligt för att motverka partiet så mycket som möjligt? Eller genom utskottsplacering och därmed stärkt normalisering inför nästa års val? Och hur ska partierna hantera insikten att kampanjen mot SD har gett partiet uppmärksamhet och framgångar? Måste inte frågorna ställas på ett nytt sätt - tack vare socialdemokraterna, SD:s främsta gynnare? Hör någon att klockan klämtar och kan undra för vem? Fast inte min klocka. Den klämtar inte. Men den har å andra sidan inte stannat ännu. Det är en tidsfråga tills den gör det. När jag nästa vecka kommer till kyrkomötet och sätter mig i Frimodig kyrkas grupp, stannar säkert klockan. Wisti visste ju.

Valresultatet

Regnet, faktiskt ett ovanligt blött regn också med hänsyn tagen till att det är regn, faller men jag stretar iväg till församlingshemmet för att försöka utröna valresultatet för val till kyrkomötet. Det är just klart.

268 röstande. Det är 15% valdeltagande.

Socialdemokraterna fick 22 röster
Borgerligt alternativ 9
Centerpartiet 62
FiSK 2
Frimodig kyrka 129
Kristdemokrater i SvK 4
Miljöpartister i SvK 1
POSK 8
SD 11
Vänstern i SvK 4
ÖKA 7

Blanka röstsedlar 5
Ogiltiga 4

Håller sig detta resultat för hela landet, kan man tala om något fullständigt omvälvande.

Lägesbeskrivning

Högmässa, en enda, för Nordölands församling, i Högby. Det gick inte riktigt att få till gudstjänsterna så att de inte kolliderar med valtider. Bättre, sa kyrkorådet, att satsa stort. Bengt Johansson kom - och det är roligt att sjunga psalm med psalmförfattaren/psalmkompsitören. En uppsättning gamla konfirmander var sakristaner och ministranter och skötte sig utomordentligt. Sedan var det varm korv, pilsner, mazarin och kaffe i ett tält i väntan på tolvslaget, när vallokalen öppnade. Trevligt mingel. Rejält med det heliga och rejält med det mänskliga. Jag står i det kyrkopolitiska inte för någon annan syn än den jag försöker förverkliga i min församling: en  levande, folklig kyrka. Frimodig kyrka var den enda grupp som delade ut valsedlar utanför församlingshemmet. Simon passade på att påpeka var hans namn återfanns på valsedeln. Det blir en personvalskampanj som gör skillnad, tror jag. Men varför finns de andra grupperingarnas folk inte där? Är det en indikator på hur svårt läget för det nuvarande valsystemet egentligen är?

Jag kollade inte bloggen Stillsam i dag. Lars B Stenström, den gamle socialdemokraten, har ställt allvarliga frågor till sitt tidigare parti. De kommer inte att besvaras. Annars kan man läsa sammanställningen i Dagens Seglora om vad partierna tycker om "Kyrkans roll i världen". Läser man meningarna långsamt och eftertänksamt, blir det rätt förfärligt - mest förfärlig är självbilden av Svenska kyrkan. Detta tål att skrivas mer om. Vilka löften har kyrkopolitisk självtillräcklighet med sig, om man konsulterar Guds Ord?

Efter slagorden

Valdag och jag fortsätter fundera över ointresset som fenomen. Vi hade kyrkodag i Borgholm och jag tänkte att valmaterial ska förstås ligga på ett bord. Jag kom med valsedlar, broschyr och några exemplar av valtidningen. Kyrkoherden visste inte var jag kunde lägga materialet. Jag skulle fråga valnämndens ordförande, som hänvisade till kyrkoherden. När jag då sa att jag skickats till honom, konstaterade han att samlingslistan låg utlagd så då kunde jag väl lägga Frimodig kyrkas material där. Det gjorde jag. Medge att det är lite konstigt. Vid kyrkodagen som föregår valdagen fanns inget annat material än Frimodig kyrkas.

Det blev en fin kyrkodag om bönen och tron - för det handlade just om den kristna tron, det som valet från Centerns företrädare påstås inte handla om! Lite illavarslande är det emellertid när enkla slagord tuggas - som att kyrkan ska vara öppen för alla - och ingenting sägs om de verkliga problem, sakfrågorna, som kan förväntas bli frågor under mandatperioden. Till dels beror det på sviktande journalistisk kompetens. Då måste journalisterna fråga om slagord.

FK i Växjö stift hade ett papper med konkreta förslag för de kommande åren. Ingen hakade på med frågor. Och ingen tog upp att alternativen i kyrkovalet är tydliga - mellan dem som vill en levande, folklig Kyrka (och nu syftar jag inte bara på FK) och dem som inte har något annat intresse än att hålla koll på Svenska kyrkan genom att företräda de medlemmar som INTE  går i kyrkan och nu uttalat kasta ut rasister, homofober och kvinnoprästmotståndare. Inför de kommande fyra åren kan jag i dystra stunder tänka att Svenska kyrkan står värnlös.

I Barometern i går pekade ledarskribenten Martin Tunström på att med den nya kyrkliga stordriften makt kan koncentreras till små grupper av beslutsfattare, vid sidan av fler tjänstemän. Det är ett förhållande som kan leda till ökad politisering - och den saken borde valrörelsen handlat mer om. För att inte tala om den uppgivenhet vi ser i organisationen. För att citera en präst: "Kyrkovalet - jag kunde inte bry mig mindre!"

Frimodig kyrka på krogen blev till trevliga samtal, mindre kyrkopolitiska och mer existentiella. Det kom inte många i akt och mening att tala kyrkoval, vare sig i Växjö eller Kalmar. Men det fanns folk på krogen och några kände igen mig (skrap, skrap med foten) så visst blev det samtal. Man kunde tänkt sig att några från de andra nomineringsgrupperna kommit för att dra igång debatt bland folk - men icke. Jag lärde mig att Maristads alkoholfria öl var fullt drickbart (jag körde bil...) och jag fick höra att Norrlands Nollöl också var det.

Jag vet problemet. Vi är så dugliga och har så mycket att göra att vi aldrig hinner att bara vara där människor är - spankulerande eller pokulerande lika. Verksamhetskyrkan gör - mycket mer än den är! Och präster blir det likadant med. En präst måste ha vett att inte se jäktad ut. Lätt sagt. Men med fokus på det vi egentligen ska göra, kanske det skulle gå lättare? Men hur ska det gå i en stor organisation där sammanträde på sammanträde tarvas? Går det att i stordriftens kyrka vara småkyrka, det vill säga Kyrka på riktigt? En del av Svenska kyrkan skapar i stordriftens form de problem den sedan måste lägga sin kraft på att lösa medan den andra lever Kyrkans liv? Kan i alla fall inte präster ställa sig den rannsakande frågan: Vad gjorde jag egentligen för Guds rike i dag?

Det var, som sagt, inte bättre förr men det är värre nu. Det kan man konstatera med ett leende!

Valrörelsen

Inte var det mycket rörelse i valrörelsen, inte. Det visar sig denna morgon när jag läser lokaltidningarna.
Ölandsbladet har en insändare som gått i de övriga bladen tidigare. Det är där Centern säger att kyrkovalet inte handlar om tro - alltså det parti som röstade för enkönad vigsel. I en annans säger Anders Åkesson, som är riksdagsman, att han vill en kyrka "som tar tydligt ställning i angelägna samhällsfrågor, t ex för alla människors lika värde och rättigheter." Hur tar man  tydligt ställning för det som kyrka? Är den för dubbelmord i min församling misstänkte lika mycket värd som riksdagsmannen - hur ser man det och hur ska "kyrkan" tydligt ta ställning för detta? Om man får fråga. Frågan om människors lika värde ska konkretiseras, menar vi lärde vän docenten. Fråga om uteliggare i Stockholm har samma värde Stefan Löfven och hur vi kan se det? Man kanske kunde fråga om jag, komministern, har samma värde som Hans Högvördighet Biskopen - och hur man ser det.

Man kunde ställa frågan om vilka bibelord som pekar på allas lika värde och rättigheter. Skriv uppsatsen om "Rättighetstänkandet i Bibeln" och skicka ett ex till mig. Den bibelintresserade får väl läsa Rom 3:12 och 23 samt Tit 2:11. Detta är nog vad en kristen kan säga om allas lika värde. Upplysningstidens slagord är inte utan vidare vad kristen tro lär.

I Insändaren får vi veta vad Centern vill: "Kyrkan ska ta ett ansva4r för miljön och bidra till energiomställningen, upphandla svensk närproducerad mat och bruka sin skog, jord och övrig egendom hållbart, med hänsyn till miljö och biologisk mångfald." Åkesson fick med allt och jag skrattar ty tragiken blir till komik. Centern frälser oss!

Östran skriver om kyrkovalets praktikaliteter på Öland och den förträfflige Wäinö Björklund uttalar sig. Han är valnämndens ordförande. Men någon ledare om kyrkovalet har inte Östran, lika lite som Ölandsbladet. Det är en indikator på det egentliga ointresset för valet. Förr brukade det trumpetas väldeliga lördagen före kyrkovalet. Östran  har dock tre inlägg om kyrkovalet på insändarplats, 75% av insändarna. Jag skriver apropå att Vänstern i Svenska kyrkan blivit beklämd eftersom jag nog, enkelt uttryckt, varit elak och ställt stygga frågor till vänstern. Saktmodigt fortsätter jag fråga: "Finns det något mer beklämmande än en beklämd vänster? Bättre att rösta på någon som är frimodig, tror jag."

Öppen kyrka för alla vill att kyrkan ska vara öppen för alla och finner att det kan vara svårt att veta vad de man kan rösta på verkligen tycker. Det blir så när kyrkopolitiker aldrig deltar i den kyrkliga debatten, aldrig vässar sina argument vid kyrkkaffen och överläggningar och bara skriver insändare eller artiklar i valtider. I den här delen av stiftet vet folk vad jag tycker. Det måste väl betyda att de kan rösta på mig, då? Kanske hellre det än på någon av dem som ser ut som om de är på rymmen från ålderdomshemmet. Öppen kyrka för alla har inget att säga om Jesus, ser jag. Det verkar lite hemmabygge när "vi menar att Svenska kyrkan måste utvecklas genom reflektion och förnyelse" - vad med bön och Guds gode Ande? Intet, intet, intet. Hadfe jag inte varit frimodig, hade jag nog blivit beklämd.

Bättre fart på LO-facken i Södra Kalmar län. "Släpp inte in rasister i kyrkan". Där for talet om en öppen och tolerant kyrka för alla. Här delas folk in efter åsikter och vem som är rasist, definierar andra - det är ju det som är själva finessen. "Du får vara med, du får inte vara med!"

Visst kan man fundera över socialdemokratins skräck för ett parti som mest misslyckas i de kyrkliga valen - i vart fall om man jämför med de politiska och aldrig ska vi glömma att det var socialdemokraternas direktvalsprincip som gav SD en arena, Men LO-facken bedriver teologi. Det är det intressanta: "Och den största frågan av alla, människovärdet, kommer allt mindre handla om dina goda gärningar och vem du egentligen är, utan kommer på ett mer dömande sätt handla om din kultur, hudfärg och/eller uppväxt." Gärningsrättfärdighet utan omsvep och i de bästa syfte. Vilken religion LO-facken omfattar är det svårt att säkert avgöra. Kristendom är det inte. Rubriken är: "Släpp inte in rasister i kyrkan." Icke-insläppandet som kyrklig hållning, das lässt tief blicken.

Barometern/OT ståtar med en ledare som tar upp valet som ett antival, utan valdebatter och menar att valrörelsen mer borde handlat om hur församlingen organisatoriskt tynar bort i det nya stordriftstänkandet. Det är rätt. Men en sådan debatt hade vi inte kunnat ha - för då hade Frimodig kyrka sopat banan med dem som röstat för nyordningen. Ledarskribenten Martin Tunström luftar också tanken på "en luthersk tradition där människan tidigt myndigförklarades i ett teologiskt hänseende." Det är inte riktigt så. Herr Omnes - Herr Alla, Herr Vemsomhelst - är den polemiska motfiguren i Luthers Galaterbrevskommentar t ex. För Luther handlar det om de troendes allmänna prästadöme. Det kan inte utövas av vem som helst. Det kan inte ens utövas av alla i kyrkomötet. Vi kunde haft valdebatt om det också. Den debatten  hade de politiska partierna också förlorat.

I dag är det kyrkodag i Borgholm. Jag talar om bönen och om Det heliga korset - ty det är idag Korsmässa på hösten.

Uppiggande

Det vill till att starta tidigt och sluta sent om det ska bli något arbete gjort när det är valrörelse. Inte för att intresset tycks så massivt, ingen riktig valdebatt, men de av oss betalda kommunikatörerna får trots allt lite mediafolk på banan. Radio Kronoberg hade debatt i går eftermiddag, innan jag skulle till The Bishop's Arms. På den trista vägen hade jag med en trave skivor. Jag spelade Röda bönor och Kjerstin Noréns Skärp dig Anne-Marie ett antal gånger. Det är bra att påminnas.

"Om någonting ska göras
så ska det göras nu
Och det finns ingenting som säger
att det inte ska va du."

Vacker poesi! Kallelseteologi!

Debatten? Mats Nilsson (C) kom dragande med centerkvinnorna som kokat kyrkkaffe och varit med i syföreningar. Alla detaljer kunde vi inte ta, men insikten slår. Det är centeridentiteten som blir alibi för partiet. Men var det så för centerkvinnorna - eller var de kyrkokristna som tog ansvar i församlingen och som nu kidnappas för det partipolitiska målet? Vilken var deras identitet - Jesus eller Gunnar Hedlund? Ja, ni förstår frågan. Och på skrivbordet ligger det tackkort jag fått med bild på Eskil Jinnegård. Han var centerpartist mer än de flesta men i grund och botten en kyrkokristen och detta var hans grundläggande identitet så mycket centerpartist han än var, påstår jag.

Min lärde vän ringde och sa (i sammandrag) att i valet står det mellan dem som säger att Jesus är Herren och de som talar om kristna värderingar, som inte blir något annat än krav. Det är riktigt. När man ser tidningsartiklar på temat att alternativen inte skiljer sig mycket, så är det fel. Man tycks tro att kampen står mellan dom som vill att "gamla traditioner ska få större utrymme medan andra poängterar att kvinnoprästmotstånd är oacceptabelt och att hbtq-personer är synnerligen välkomna i kyrkan." Jag citerar Barometerns valartikel i dag. Där finns också Jonas Hellberg, han som ville tysta prästerna är 2009.
Jag läser: "Vi från de etablerade partierna har ofta samma syn på vad Svenska kyrkan ska vara. Vi representerar vanliga människor. De politiskt obundna är inriktade mot kyrkligt aktiva. Det är en dragkamp, säger Jonas Hellberg (S), kyrkopolitiker son kliver av efter valet.
En konsekvens som Hellberg ser om de politiska partierna inte ställer upp är att kyrkan sannolikt blir mer extrem och exkluderande.
- Det är det starkaste skälet till att rösta partipolitiskt. Folk vet vilka värderingar de vanliga partierna står för."

Det var väl klara besked. Och inget parti säger i sitt partiprogram att Jesus är Herren!
Detta ska betraktas som att alternativen inte skiljer sig särskilt mycket åt!
Det är till sist skillnaden mellan ockupanter och ockuperade.

Mats Nilsson (C) sa i studiesnacket utanför sändning att folk i mängd skulle lämna en kyrka av den typ jag förespråkar. Det fann jag vara ett underligt tal - för folk har ju kommit till de församlingar där jag varit präst. POSK-aren sa "Det är faktiskt sant" och Nilsson höll tyst. Annars ger Göran Wiegert i Kalmar (S) besked: "Posk säger att de är opolitiska men de är KD-are allihop." En politisk människa kan nog inte tänka annorlunda än i enkla partipolitiska kategorier. Det är illavarslande när man tänker på nästa års val till kommuner, landsting, riksdag och EU. Hur dumma är dom egentligen, de folkvalda? Hur ska man få veta det?

I Östran meddelar en Ulf Lafveskans att han lämnar Svenska kyrkan. Han vill inte vara med i samma förening  som jag. Det heter: "en sådan hånfull, kvinnodiskriminerande, självcentrerad person som du" -- "en person som mer än de flesta förfäktar kvinnans underordnade ställning i familj och samhälle." Vad har jag gjort? Frågat kyrkopolitikerna i regionen lite stillsamt om hur jag ska förbereda och genomföra roligare begravningsgudstjänster, om vänsterns krav på aktieinnehav (krav som sedan länge är uppfyllda) och undrat om vapenfrågan (ska inte arbetarklassen beväpnas längre?) samt undrat vart Jonas Hellberg tagit vägen i årets kyrkoval. Det var nog för att den mig obekante Lafveskans (som man kan misstänka är en äldre herre) skulle lämna Svenska kyrkan. Till kritiken av Jesus anförs att han "ändå aldrig själv tog avstånd från den gamla judiska gudstron". Men lär sig en del genom att läsa tidningar.

I kväll kanske vi ses på Krögers i Kalmar kl 17.30-19? Då kan man prata kyrka och kyrkopolitik med Frimodig kyrka - och mig, förstås. Hånfull, kvinnodiskriminerande, självcentrerad. Det kunde aKF använda som reklam för sin minikyrkodag i Kalmar den 12 oktober då dr Fyrlund ska uppmärksamma att jag bloggar och ska sluta. Fast kanske inte blogga.

Fräckhet upphöjd till 2

Jag hade tänkt kommentera Borgerligt Alternativ, ni vet den där moderata grupper där moderaterna inte längre är moderater men där man i Linköping - för att ta ett exempel, Helge - kan anmäla intresse antingen till stiftsavdelningen eller M-kansliet. Borgerligt Alternativs folk fylkas bakom kulisserna i Moderaternas kyrkopolitiska råd, därtill. Följer man pengarna, och det är något varje marxist vet att man ska kanske man får se att det i vart fall är det gruppanslag moderaterna fått som nu ingår i den alternativa kassan. Men detta är trots allt det mindre uppseendeväckande. Det mer hjärteknipande (i betydelsen hjärtinfarktsframkallande) är det makalösa valskriet: "Lägg din röst på kyrkan". Vi som inte röstar för Smygmoderater i Svenska kyrkan (SMiSK) skulle alltså inte rösta på Kyrkan? Vad röstar vi på då? De kyrkliga är Reinfeldts hird, inte vi andra. Att rösta på något annat - som Frimodig kyrka - är alltså att rösta okyrkligt?

Fräckheten är upphöjd till två. Minst.

Men så slår det mig att min favorit Helle kanske åstadkommit något om kyrkovalet. Jag kollar Dagens Arbete och si den 2 sept, där är det! Visserligen inte ett ord om att det var socialdemokraterna som drev igenom just det valsystem som gav Sverigedemokraterna deras plattform, det Helle klagar över. Torgny Larsson, detta är ditt verk! Jag varnade. Lars Ekblad varnade. Du vägrade tro oss när vi sa det uppenbara: med direktvalsystem ger du gratischans till grupper som SD. Om detta tycker jag att 1. sossarna erkänner att det var deras förtjänst eller 2. håller käft om SD fortsättningsvis. Att SD också gavs arbetsmöjligheter genom kyrkomötets datorer att göra partiarbete med riksdagsmannaarvode, kanske vi också ska tala om? När SD inte fick utskottsplatser, kunde partiet formera sig än mer effektivt. Betalt av Svenska kyrkan. En talade emot i kyrkomötet. Min blygsamhet borde förbjuda mig men jag övervinner blygsamheten och skriver: jag.

Nå, Helle är Helle. "En del kallar sig Frimodig kyrka och där samlas konservativa kristna med kvinnoprästmotståndare som Dag Sandahl i spetsen." Vad betyder konservativ? Jag är i svensk domstol dömd för de klassiska vänsterbrotten, dömd efter det som Branting kallade "lilla socialistlagen". Kom igen Helle, när du kan ståta med slikt. Men Helle vet: "Det är ytterligt politiskt att bekämpa kvinnliga präster eller homosexuellas rätt att gifta sig även om partigrupperingen som gör det inte har någon traditionell partipolitisk beteckning."

När jag var ung präst läste vi i studiecirkel i källarkapellet Gunnar Fredrikssons bok Det politiska språket. Kan inte Gunnar, trots sin ålder, kasta sig över Helle med samma frenesi som han hyvlade chefredaktören Samuelson? Den slakten skulle jag gärna avnjuta. Kanske mest om Gunnar pekade på hur Helle blandar kategorier på ett logiskt otillåtet sätt! Och så glömmer hon att frågan är en fråga om partipolitisering. Där tycks det av kommentarerna i media att döma som om Helle håller på att skåpas ut. Systemet håller inte längre. Många ser det.

Att Frimodig kyrka vill en elitistisk prästkyrka eller sekt är jag inte dummare att förstå att Helle menar - men det är grundfalskt, lika falskt som det där om kvinnliga präster. När det gäller teologer av Helle Kleins sort är den medvetna lögnen att inräkna bland hederliga vapen, kan den säga som kan sin Bengt Lidforss. Och varför jag i spetsen? Jag sitter inte i FK:s riksstyrelse, jag är en enkel stiftsordförande i en demokratisk organisation.

Pinsamheten borde annars vara att socialdemokrater och sverigedemokrater kämpar på samma arena för sin partipolitiska agenda. Det kostar Svenska kyrkan en hel del. Och så detta märkliga att det
(S)tora partiet väljer SD som sin motpol, som konsekvent gjort sämre kyrkoval än andra val och är en obetydlig aktör i stiften och i kyrkomötet.

Helle Kleins fräckhet ska i vart fall upphöjas till två. Men vem låter sig egentligen luras? Stefan Löfven? Ska kyrkovalet bli ett ankare kring den mannens hals? Har han inte hört repliken från en av hans både partivänner och vänner: "De religiösa jävlarna har förstört partiet!" -? Han borde lyssna till rörelsens begåvningar, menar jag. Eller till mig.

I dag ska det vara valdebatt i Radio Kronoberg. Jag åker dit. Jag ska ju på The Bishop's Arms kl 17.30. Ses vi där? Växjö ligger centralt i Småland - eller? Ska vi ha roligt eller ska vi ha roligt???
Morgonen inleds av att Birgitta Axelsson Edström, Vänstern i Svenska kyrkan, är beklämd. Varför det? Eftersom Dag Sandahl i Frimodig kyrka ser som sin huvuduppgift i det här valet att angripa övriga nomineringsgrupper. Vi ska i stället respektera varandra inom kyrkan. Men vänta! Är det inte ett val? Ska inte alternativen presenteras och skenargument blottställas. Vänstern, "vi som har en viss anknytning till vanlig partipolitik", som Birgitta skriver, går till val med krav som redan är uppfyllda. Svenska kyrkan har inte aktier i alkohol, vapen och tobak. Inte i pornografi heller - en sak Visk inte viskat något om.

Väl mött på krogen! I Kalmar finns vi på Krögers i morgon kl 17.30.

Främmande ord

När man kan sätta ord på en företeelse, kan man också hantera den. Den mister sin (inbillade) makt. Människan ansvarar för skapelsen också genom att ge namn till växter och djur - och företeelser. Tillvaron blir hanterlig så.

Alltså prisar jag den fåmälde norrlänning som nu satt ord på alla de i kyrkovalskampanjerna förekommande orden som "öppen" och "alla" och "trovärdig" och vad det nu kan vara. Han menar att de ständigt återkommande partipolitiska flosklerna, meningslösheterna och demoniseringen av motståndare är "ideologisk onani". Det är bra att man får  lära sig främmande ord som alldeles precist beskriver vad en företeelse är.

Jag tar några tidningsurklipp på måfå. "Kyrklig elitism" är man emot. Skolavslutningar är man för - fast alla vet att de inte längre ska ha ett konfessionellt inslag. "Det blir ändå ett möte", heter det. Kyrkan ska "följa med i samhällsutvecklingen" - vilket var exakt det bärande argumentet när den tyska kyrkan skulle bli nazistisk. "Öppenhet" är något viktigt, det betyder "öppen för alla" - fast har någon hävdat motsatsen i ord eller handling? Kyrkan ska finnas "mitt i livet och samhället" och "dörrarna ska hållas öppna" för dem som behöver hjälp. Kyrkan "ska vara synlig i samhällsdebatten".
Jag gitter inte följa den ideologiska onanin längre.

Ingenstans ställs frågan om resurser till allt som ska göras. Man definierar inte ens vem som ska göra vad - även om jag fattat att centerns krav på roliga begravningsgudstjänster nog handlar om mina insatser. Vad betyder egentligen "öppenhet" - att det är så mycket folk i kyrkan att det verkligen blir en gemenskap - eller att det finns så många tomma platser i kyrkbänken att man lätt får en helt kyrkbänk att sträcka ut sig på? Kan man få besked?  Eftersom det är kyrkopolitiska krav i verksamhetskyrkan sägs inte ett enda ord om vanliga kristna som går från söndagens högmässa för att sedan under veckans alla dagar vara i världen - på jobbet, skolan, föreningslivet, vid fikat, i PRO eller SPF eller var det nu kan vara. Kristendom under loppas veck, kunde min moster och gudmor sagt för hon gillade att vända ord så att "veckans lopp" blev "loppans veck".

Hur ska jag hantera de motstridiga kraven på att kyrkan dels ska följa med i samhällsutvecklingen, dels vara profetiskt kritisk? Varför är tanken så frestande att socialdemokraterna vill ha en skarp profetisk/politisk kritik när borgarna sitter vid makten men inte lika självklart när socialdemokratin ska utsättas för kritiken? Och vad ska jag säga om Margareta Winberg som inte är troende men tycker att de värderingar kyrkan står för är  bra - som om det gick att skilja värderingarna från bekännelsen att Jesus är Herre! Somlig ideologisk onani är dessvärre också fromsint men undviker konsekvent allt som har med just den Kyrkans bekännelse som blir ett ärende till människor. Det är skillnad på fromhet och fromsinthet, nämligen.

På torsdag och fredag går Frimodig kyrka i Växjö stift på krogen. 17.30-19 är det frimodigt på The Bishop´s Arms i Växjö på torsdagen och samma tid på fredagen är vi på Krögers vid Larmtorget i Kalmar. Dit kan man komma och prata kyrka och kyrkopolitik med kandidater och medlemmar. Säga vad man vill men Frimodig kyrka är det verkliga alternativet och de frimodiga har roligare också. Är det för att de finner underhållningsvärdet i den samtida ideologiska onanin? Eller är det så enkelt att de förmår uppskatta en dumhet när de möter den och vet att historien först går som tragedi men andra gången som komedi?

Frimodig kyrka fick lite utrymme i lokaltidningarna i dag just för krogbesöken. Barometern/OT kompletterar med ett ledarstick "Partierna ut ur kyrkan" och i Östran svarar inte stiftsmarxisten på min fråga om deras krav på ny placeringspolicy när det gäller alkohol, tobak och vapen men väl Ulf Åman. Han berättar inte hur reglerna för aktier ska skärpas (jag tror inte man kan skärpa de nuvarande reglerna som säger nej till sådant aktieinnehav) men förklarar att vänstern inte driver kravet att arbetarklassen ska beväpnas och att vänstern i Svenska kyrkan inte är sprungen ur maoisterna. Den store rorsmannens tanke att makten växer ur en gevärspipa delar sålunda vänstern inte - inte i kyrkan och inte i samhället. Åmans slutsats blir: "Det Dag Sandahl försöker göra är bara smutskastning av den typ han  bedriver på sin blogg, där han gladeligt verkar upplåta plats åt högerextremismens mörkermän." Där fick ni! Men mycket till vänster verkar Vänstern i Svenska kyrkan inte vara. VISK ska snarare förstås som "Välvilliga i Svenska kyrkan".

Men ska verkligen inte arbetarklassen beväpnas?  Vad sa matroserna på pansarkryssaren Aurora i Kronstadt?

Munspelarna

Det slår aldrig fel. När kritik av missförhållanden framförs, kommer alltid någon och begär att få höra något positivt. Då hjälper det inte att säga "Jag har i några av mina böcker skrivit mer positivt om Svenska kyrkan än vad du någonsin publicerat i tryck" eller "Kritiken springer självklart fram ur en hållning att Svenska kyrkan är viktig" eller "Det positiva är min vardagliga syssla - nu är det missförhållanden saken gäller." Ånej. Men munspelarna är trogna sin natur. Det ska vara glatt och trevligt och man måste se möjligheter och det positiva i allt. När - inte om - en munspelare hamnar i helvetet tas munspelet fram och en glad melodi framförs, för så eländigt är det trots allt inte. Man ska inte klaga på värmen. Kyrkovalet är ett tillfälle att visa hur viktig Svenska kyrkan är och hur ense vi alla egentligen är. Vi vill alla väl - alla, utom dom där, ja, ni vet.

Lokalt
Lite valdebatt är det nu. Barometern har två sidor på Debatt/Reagera. Jag frågar både i Östran och Barometern centerpartisten Astor Karlsson hur jag ska förbereda och genomföra en rolig begravningsgudstjänst - för centern vill ha en folkkyrka som är modern och rolig med roliga gudstjänster.
Intressantare än mina små frågor är meningar i andra inlägg. Vad ger ni mig för detta: "Vi i Borgerlig samling måste ha rätt att få finnas med i kyrkans verksamhet" för "vi är lika fria från staten som både Posk och ÖKA". Tror jag, det.
ÖKA ger Svenska kyrkan som en kraft "som ser världen och samhället vi lever i, och tar itu med det som är fel: orkar protestera, vågar ta debatten, förmår ge röst åt de svaga." En egendomlig självbild av Svenska kyrka, kan man tycka. Och skulle 6-7 miljoner medlemmar i Svenska kyrkan vara ense i dessa sakfrågor fast de inte är det i de politiska valen? ÖKA vet också att berätta att det finns viktiga skillnader mellan de allmänpolitiskt obundna grupperna: "Somliga vill att kyrkan ska vara som den alltid har varit, och de som längtar till gamla tider." Fram med namnen och beläggen! Vilka vill detta?
Cerntern proklamerar att kyrkovalet inte handlar om tro utan om förtroende och förväntningar på folkvalda i Svenska kyrkan. Det lite bondsluga kan man bara gilla. Så det var inte en fråga om tro när centern införde enkönat äktenskap?
I Växjö stift skriver Vägens Magnus Hedin (han heter egentligen Curt-Magnus med bindestreck såg jag i Matrikeln) om behovet av undervisning och menar att "våra stiftsgårdar är utmärkta platser för att ge våra frivilligarbetare liv, lust och lärande". Men stiftsgården på Öland är nedlagd och Tallnäs i stöpsleven - så vad talar han om?
I Södermöre pastorat finns en ÖFA-lista. ÖFA betyder Öppen folkkyrka för alla. På programmet står att det högkyrkliga draget i pastoratet måste tonas ner och begravningar ska vara mer personliga och sätta större fokus på den som är död och mindre på ritualer. "Kyrkan har byggts av folket. Där skall alla få känna delaktighet och gemenskap, få 'användas' så att kyrkan blir folkets kyrka, inte 'det utvalda fåtalets elitkyrka'" Lägg formuleringen på minne. Anna Maria Dencker, fd komminister i församlingen, finns med på listan. Räkna med bråk.
Frimodig kyrka företräds i Barometern också av Måns Norrsén som förtjänstfullt håller fram det verkliga alternativet i kyrkovalet, och Per Dahl, som sätter huvudet å den så kallade spiken: "Det är eftersom vi vet med oss att vi inte är särskilt fromma vi behöver en tydlig kyrka, som inte skyggar för sin grund."

I Östran återfinns S-landstingsrådet Henriksson och S-riksdagsledamoten Hallengren, Kalmar, när de förtidsröstade. De tycker att kyrkan ska följa med i samhällsutvecklingen och vill se att den "fortsätter utvecklas i positiv riktning". Kyrkan har en viktig social funktion. och är en mötesplats för många, man arbetar med sådant som läxhjälp och hjälper till inom sjukvården." Om Jesus eller om det Kyrkan sysslat och sysslar med - gudstjänsten, själva Guds tilltal - säger de ingenting. De poserar dock glatt leende för att folket ska följa deras exempel och rösta. S, förstås.

Varför kom jag att tänka på ordet "falla i rövarhänder" denna kyrkovalsrörelse?

Och så till sist
Överste Olofsson är fortfarande upprörd över det som han uppfattar vara osaklig kritik av det arbete han sköter väl. Han ringde i går kväll. "Vill du ha kartläggningen av Svenska kyrkan?" frågade han. Jag tackade ja. Den kommer nog om någon tid. Signalspanarna vill ge prov på att de kan ta reda på ett och annat och detta inte bara när det handlar om Smålandsposten. Är materialet intressant, kommer det på bloggen och då kan vi får mer än en debatt om signalspaning. Fast det också.

POSK i Växjö stift och annorstädes

Saken gäller 32 miljoner, som stiftsfullmäktige beslutat lägga på hög för senare utbetalning till församlingarna. Kyrkostyrelsen kräver in beloppet men nödgas medge att stiftet inte brutit mot de bestämmelser som gällde förra året. Kyrkostyrelsen ser dock till intentionen. Avsikten var att göra som gjordes för att slippa betala 32 miljoner till Uppsala, vilket med de nya reglerna från 1 jan 2013 skulle skett. Ja, ni förstår. Kyrkostyrelsen menar att eftersom skattemyndigheterna kan agera så - inte gå på bestämmelser utan på att pröva den skattskyldiges avsikt (ett besked som borde förfära) - kan kyrkostyrelsen. Att kyrkostyrelsen dock inte är en fiskal myndighet över stiftsfullmäktige, kanske är en i sammanhanget viktig detalj. Ska kyrkostyrelsen vara överordnad instans är det lika bra att skrota stiftsfullmäktige och stiftsstyrelser och som mest inrätta små råd kring biskopen. Kyrkostyrelsen liksom Führern denkt für uns.

I kyrkostyrelsen hördes en indignerad POSK-röst som menade att Växjö stift ska ställas under förmyndare. Jag vill gärna påminna om denna replik från diskussionen under försommaren. Inte för att någon annan företrädare för en nomineringsgrupp än Frimodig kyrka försvarade stiftet, som följt bestämmelserna, men det var bara någon från POSK som ville ställa stiftet under förmynderskap. Vem i Växjö stift vill då rösta POSK i kyrkovalet? Rösta för rösten som vill ställa stiftet under förmynderskap - förmynderskap också över POSK-arna i stiftsfullmäktige! Och hur kommer det sig att ingen var byxad nog att avvisa tjänstemännens absurda PM - förutom representanten för Frimodig kyrka?

Dom säger att vi är överens om så mycket. Här är en punkt där de flesta var överens om att göra som tjänstemännen skrev i sitt underlag. Varför rösta på sådant folk - och som sagt, POSK-kandidaterna till kyrkomötet från Växjö stift skulle väl ha ansenliga problem i mötet med väljarna just detta år.

Det utbredda gycklet i mediakommentarerna om kyrkovalet ska man notera. Borta är det som storståtligt sas för några decennier sedan, när ledarsidorna backade upp systemet och de egna politiska partierna. Klarsynt folk ser det milda vanvett som nu präglar partiers deltagande i kyrkovalet - vare sig de framträder öppet eller under förklädnad.

Däremot saknas nog förmågan att tänka principiellt. I Smålandsposten fanns en fredags en insändare från unga socialdemokrater. Vi fick veta att homofober och kvinnoprästmotståndare inte "hör hemma" i Svenska kyrkan. (S)ektmakarna är igång. Utrensning förbereds. Partipolitiskt beslutas vilka som får vara med - och de som ryker från den kyrka som slagordsmässigt ska vara öppen för alla är den som tänker att äktenskapet är till för man och kvinna och uppfattar präst- och biskopsämbetet som Kyrkan gjort i alla tider, en ordning som stöds av auktoritativa ord i Nya testamentet, som Bibelkommissionen fick till det. Det politiska partiväsendet kan inte tydligare demonstrera hur destruktivt det blir i Kyrkans sammanhang. När det slår igenom, blir Svenska kyrkan en sekt samlad kring två - 2 - bekännelsepunkter. Jag undrar om SmP tar in mitt insändarsvar.

I lördags ringde en frustrerad överste Olofsson. Här har vi i 70 år på politisk beställning signalspanat och kartlagt och nu ska FRA:s kontakter med NSA och britterna klandras, som om vi skulle vara intresserade av folks koder till e-banken. Han var riktigt indignerad, hörde jag. När vi talat varligt och vänligt en stund frågade han om jag ville ha en kartläggning av de innersta kretsarna - själva beslutsnätverket - i Svenska kyrkan. Han kunde skicka över ett antal namn. Jag sa att jag skulle tänka på saken. Vill jag veta vad överste Olofsson genom att följa datatrafiken kan avslöja? Vill jag verkligen? Vill ni?

Söndagsmorgon

Den lördag som var i går döpte jag, skrev lite, ringde några telefonsamtal för att bestämma tid för begravningssamtal och tala vänligt i allmänhet och så var jag församlingspräst i mötet med människor när jag rörde mig i Löttorp och Källa. Jag blev hälsad vänligt på - precis det som fariséer och skriftlärda gillar. Var jag farisé och skriftlärd för det? Men när jag kom hem till prästgården slog det mig att i varje kyrkoval ska min prästkompetens ifrågasättas. Det är de andra som nu ska göra kyrkan modern. De ska öppna den för alla så att alla känner sig välkomna - det jag uppenbarligen i 42 år har misslyckats med. De ska engagera folk och de ska hantera de ljumma. Det är ingen ände på allt vad de ska. Vilka äro de och varifrån komma de? Jag tillstår att en del som orerar mycket, har jag inte sett i församlingens gudstjänstliv i Kalmar. De i Nordölands församling är mer försiktiga. Och det verkar som om jag delar erfarenhet med många präster. Det är en deprimerande erfarenhet att hanteras som oskicklig skit på jobbet. Vilka grupper skulle slå vakt om arbetsmiljön, egentligen?

Inte bara det att jag ska framställas som rasist /jag erkänner: Dispatch ringde och jag svarade vänligt på frågor jag fick kanske mest därför att det uppenbarligen inte är tillåtet för en präst att vara vänlig mot dem som ringer!/ och kallas homofob och antifeminist (vilket är en kränkning av många kvinnor som fostrat mig!) - jag ska också framställas som en som inte kan församlingsprästens sysslor, dvs bjuda in, undervisa, uppmuntra, förse med Guds Ord och sakrament. Men det är ju inte sant. Jag har byggt församling där jag varit präst. Men det är märkligt hur de välsinnade inte ser vad illa de gör - och inte ser vad kyrkopolitik syftar till - och vad som är vanligt ansvar i en gudstjänstfirande församling. Jag undrar vad som skulle hända om kyrkoarbetarna denna sista vecka innan valet konfronterar de kandidater som ställer upp, frågar vad de menar och vad de själva gjort för de förnyelse de nu talar om. Med tanke på att de flesta ser ut som om de rymt från ålderdomshemmet, borde de ha hunnit bidra med mycket till Svenska kyrkans förnyelse.

Ta som förnyelseexempel Peter Englund t ex. Född 1964 prästvigdes han 1999. Då var han alltså 35 år gammal, en man med levnadsvisdom. 2001 blev han komminister i Möllevången-Sofielund, en plats där dryga 1/3 av invånarna tillhör Svenska kyrkan. Fast prästen bor tydligen inte där, i det utsatta området. Han bor vid Drottningtorget och reser väl då ut från sitt fina kvarter för att övertyga med evangelium. Kyrkoherden bor i Limhamn.

Denne Englund markerar på Dagens Seglora mot Frimodig kyrka med påståendet att FK i grunden skulle omvandla Svenska kyrkan om gruppen fick genomslag. Hur då? Poängen är att den fine Englund vänder på alla resonemang. Det är han och hans fina gelikar som omvandlat Svenska kyrkan och alldeles öppet tillstår han att försoning är han inte intresserad av. Han är intresserad av mångreligiösa gudstjänster. Men fira sådana då - det torde vara många möjligheter till det, inte så mycket vid Drottningstorget som i Möllevången-Sofielund. Det skulle kanske förbättra gudstjänststatistiken? Jag känner mest för det omdöme som fälldes i Pickwick-klubben: Ni är en humbug, sir. Det säger något när Frimodig kyrka betecknas som en extrem kyrkopolitisk gruppering (Englund) - men det säger absolut ingenting om FK. Det säger något om Svenska kyrkan i den englundska tappningen..

Jag fick berättelsen från prästen som lördagshandlat. Vid affären stod en socialdemokrat, delade ut valmaterial och manade folk att rösta. Prästen kände inte igen karln så han undrade om han var intresserad av kyrkan. "Nej, jag går aldrig i kyrkan. jag är muslim." Prästen frågade: "Tycker du inte att det är lite märkligt att du som är muslim står här och uppmanar folk att rösta i kyrkovalet om du själv inte ens är intresserad av den kristna kyrkan?" Det tyckte inte mannen. Han var ju S.

Jag frågar bara: Vad säger detta om prästens arbetsmiljö, när valkampanjen inte tar honom och hans livsgärning på allvar. Och så får man hoppas att Sverigedemokraterna inte får veta hur det var vid den där ICA-butiken, för då kan man bara säga att ingen hjälper SD så bra som S! Det var ju också S som såg till att vi fick de direktval som hjälpte fram Sverigedemokraterna, först till kyrkomötet och sedan etablerade där till riksdagen. Vi andra varnade. När får vi medaljerna - eller blir det först en rejäl pension. Dit är det 48 dagar.

Öppen fråga

Jag gjorde som Micael Grenholm, skrattade när jag såg SSU-snutten med slutsatsen att Jesus var sosse. Mer uppkäftigt än upprörande, tyckte både Micael och jag. Andra filmen - http://ssu.se/kyrkoval-  var inte lika rolig. Här definieras medkristna bort som rasister, homofober och antifeminister. De komplikationer som är nödvändiga i det demokratiska samtalet, t ex den lilla komplikationen att rätt kunna återge motsidans argument, lyser med sin frånvaro. Och slutsatsen att Jesus var sosse, blir inte så rolig längre. Jag måste faktiskt få fråga: är det sant att Jesus var sosse? Eftersom han är uppstånden och lever så ÄR han väl sosse nu? När gick han med i partiet - eller är han sosse bara så, att han röstar på det? Hur kan man veta det i ett land som har rösthemlighet? Givet att han inte är medlem, för då fattar jag. Till vilken arbetarkommun är Jesus knuten? På vilket sätt har han varit aktör på någon partikongress? Som ombud eller bara som lobbyist utanför? Vilka avtryck på SAP:s politik kan man direkt härleda till Jesu socialdemokratiska aktiviteter? Abortlagstiftningen? IB-affären? Sjukhusspionaget i Göteborg? Eller är det så enkelt att eftersom Jesus är Guds Son och  allsmäktig så blir det ett naturligt samarbete makthavare emellan? Så vad har Jesus för åsikt om IB-affären, t ex eller med signalspaningssamarbetet med England och USA?

Om Jesus var sosse blir det väl också lite komplicerat. När bildades SAP egentligen?

I mitt sökande efter klarhet på livets väg måste jag nu ställa frågan: Hur kan man veta att Jesus är sosse? Att ärkebiskopinnan är det, vet jag. Har ärkebiskopen någon möjlighet att ge klarhet åt Jesu partitillhörighet eller ska vi fråga Läronämnden?

Vilka personer är det förresten som i SSU-snuttfilmen personifierar rasism, homofobi och antifeminism? Bilden blev så liten i min dator.

Sicket elände

Peps Persson har alltså inspirerat mig. Men det har Elsa Jönsson (S) i Växjö också.

Elsa är en gammal högstadielärare av det slag som gällde. Den sortens adjunkter konstrueras inte längre. Hon är 70+ och hävdar i tv att huvudet fortfarande hänger med och därför ställer hon upp i valet. Vid pressvisningen talade hon sig varm för en kyrka för alla - också för de ljumma - där människans behov står i centrum. Hon pläderade för den barmhärtige samariten och läste Galaterbrevet och att här var det inte jude eller grek etc. Hon sa nej till homofobi - vad nu denna sjukdomsbeskrivning kan uppfattas innehålla. Och så kom det bästa: "bekämpa allt vad kvinnoprästmotståndare heter."

Roligt med sossar som säger vad de egentligen tänker. Det där med grundlagsfästa fri- och rättigheter kan fara och flyga. Kyrkan som är öppen för alla ska BEKÄMPA - det var ordet - ALLT - det var också ordet - vad KVINNOPRÄSTMOTSTÅNDARE heter. Att Elsa med sitt uttalande - och minns att huvudet fortfarande hänger med - träder över gränsen till det totalitära, ser vi. Det såg inte hon, trots att huvudet fortfarande hänger med. Jag erkänner att jag frestas bekämpa allt vad högstadieadjunkter av Elsas kaliber heter. Men jag inser att det är en frestelse att just bekämpa!

Olle Burell intervjuas i Kyrka och Folk, nr 36. Han blir pompös. Pompös på det där sättet som markerar pamp i vardande. Han menar att det finns ett utrymme att ifrågasätta kvinnliga präster. Hur ska den saken hanteras? På ett sätt att de inte behöver bli ifrågasatta. De historiska skälen för att det finns utrymme för ifrågasättande är en sak, tydligen. Det måste bli annorlunda framöver. "I valet mellan att hålla kvinnoprästmotståndarna om ryggen eller att stöta bort människor, menar han för sin del att valet är enkelt." Pamp i vardande. Sätt upp motsatserna, de egendefinierade, och slå i folk att detta är verkligheten. Och riktigt underhållande blir det när intervjuaren Gunnar Andersson hakar på ett resonemang från Burells sida att biskoparna menar att beslutet om enkönade vigslar är att följa kärleksbudskapet och påpekar att biskoparna väl är tillsatta i just detta politiska system. Då talar Burell med bestämd röst: "Om man ser på sina biskopar med sådan misstro kanske man ska byta kyrka. Det är en absurd och oerhört grov anklagelse." Roligt. Svag argumentation, höj rösten! Och så kommer slutklämmen: "Det jag menar med religionsfrihet är att det finns andra samfund att söka sig till i stället för att vara kvar i Svenska kyrkan."

Är det här inte så uppseendeväckande att ärkebiskop Wejryd skulle utsättas för frågor? Och som ett litet tips till våra vänner journalisterna: Skulle det finnas skäl att undersöka hur flitig Olle Burell har varit på kyrkostyrelsens sammanträde det senaste året? Har han prioriterat andra sysslor, månne?

Händer något annat uppseendeväckande i kyrkovalskampanjen? Jag fick skäll för att jag var sarkastisk vid pressvisningarna och markerade oenighet mellan oss som satt i stiftsstyrelsen. Man får nog inte om och till ÖKA:s insatser i stiftsfullmäktige säga: "Ni har ju inte gjort ett skit", fast det i vanlig svensk mening är sant, dvs ÖKA har över huvud taget inget uträttat. Intet, intet, intet. Det gäller inte bara ÖKA.
Eller för att säga det med Peps: Å sicket ryslit elände!

Får man säga det - eller manas man att "byta kyrka" då? Det kan jag kanske göra - för min återstående levnad kommer trots allt pensionen från Svenska kyrkan. Pillutta dej! Men varför byta, om vi följer vad som sas år 1958? Förklara det! Och vem vill ha det där samhället utan ifrågsasättande? Svensk socialdemokrati eller bara Olle Burell? Vad säger Stefan Löfven? Vad min socialdemokratiske vän på hög nivå säger, vet ni: "Dom religiösa jävlarna har förstört partiet." Jag beklagar självfallet hans språkbruk (men måste, docent som jag är, citera korrekt) och börjar undra om han inte har rätt.

I Östran ger Joakim Carlsson i dag en ordlista för kyrkovalet.
"Partipolitik: Ger många kyrkopolitiker frossa och eksem, eftersom partipolitiska överväganden inte passar i kyrkan. Det tycker alla kyrkopolitiker, ty de följer partilinjen."
Definitionen av kyrkkaffe är inte så  dum den heller.
"Kaffe: Obligatoriskt smörjmedel vid alla sociala sammanhang i Sverige. Den huvudsakliga attraktionen vid många av Svenska kyrkans sammankomster."

Det helt skamlösa

Jag återkommer till valen - kyrkoval och val av ärkebiskop - och händelserna runt valen men just nu måste jag landa i en annons från Svenska kyrkan. Jag hittade den i tidningen Magazinet, 5 sept. Jag uppfattar Magazinet som en reklamtidning med artikelinslag. Håll i er, för nu citerar jag rakt av:

"Visste du att Svenska kyrkan finns där ingen annan gör det?
De allra flesta av oss njuter av varandras sällskap. Ibland utan att reflektera över det. Men det finns alldeles för många som känner sig ensamma. Det gör vi något åt. Genom Svenska kyrkans diakonala arbete får många ensamma och utsatta människor stöd, hjälp och ibland bara någon att prata eller ta en fika med. En vän är sällan längre bort än närmaste kyrka. Du visar din kärlek genom ditt medlemskap. Tillsammans gör vi skillnad."

Men detta är väl inte sant? Befinner sig Svenska kyrkan nattetid på det underbemannade äldreboendet där personalen inte hinner med? Kan man säga att den döende som ligger där, gör vi något åt genom vårt diakonala arbete? Nattvaket hinner inte - men vi! Eller är detta en förljugen självbild, som inte har särskilt mycket med verkligheten att göra?

Jag far närmast fysiskt illa inför denna annons. Våra resurser är små. Ett och annat som är bra, kan vi göra - men bara ett och annat. Men vad är det för vän som är i den under veckans dagar och ibland under ett par veckor stängda kyrkan? Inte ens stadsdelskyrkan kan skryta med att göra särskilt mycket för de utsatta eller ensamma.

Vart syftar reklamen?
Är det budskapet till en burgen medelklass att ni behöver inte bekymra er över att en gammal förälder sitter ensam? Lägg kyrkoavgiften så kan ni strunta i fjärde budet! Det är i sig en biblisk hållning, Matt 23:23 - med tionde av dill, mynta och kummin till det religiösa systemet behövde fjärde budet inte bekymra. Det är bibliskt men bara på så vis att Jesus gjorde upp med fariséerna just för den hållningen. Finns det inga larmklockor som ringer inför det sanningslösa och/eller det fariseiska i den kyrkliga reklambranschen?

Nu var det dumt av mig att påpeka detta. Jag fick skäll i går för att jag var sarkastisk på pressvisningarna i stiftet. Sarkastisk är man när man säger att folk bluffar valmanskåren. Jag borde vid min ålder veta bättre, förstår jag. Vi ska låtsas överens.Vi har så mycket gemensamt. Men det är bara en delsanning. En annan delsanning är att det håller på att gå Svenska kyrkan riktigt illa. Jag tror mig ha nämnt den saken i förbigående tidigare. Och man kan förstå varför.

I gårdagens Smålandsposten läste jag att i Älmhult gäller saken nyansskillnader mellan listan Kyrkans Väl och Socialdemokraterna och inte så mycket strider. Kanske inte. Man blir glad. Men så läser man socialdemokratens ord till den kyrkligt välsinnade: "Överlag kan man väl säga att det är mer gudstro på er lista och att ni står närmare gudstjänstarbetet, medan det vågräta arbetet är mer viktigt för oss. Det finns ju en hel del inom kyrkan som inte direkt har med gudstron att göra."

Där satt den. Nyansskillnader!

Jag spelar Peps Persson för att pigga upp mig. Och inser att Frimodig kyrka verkligen är det verkliga alternativet i kyrkovalet. Vilken låt med Peps? Självfallet låten Sicket elände. Man kan hitta den på nätet.