lördag 31 maj 2014

Sekt

Jag skrev en bok nyss. Att jag förra veckan vaknade kl 5 och under natten hittat ett fel i texten avslöjade att hjärnan inte riktigt vilade. Nu måste jag få ordning på bokbärandet. Det går, steg för steg, bok för bok. Snart har jag bokavdelningarna på plats, tror jag "Det har du sagt i två veckor nu". Men somligt lockar till -  om inte läsning så uppkollning. Det tar också sin tid. Är man pensionär har man livet framför sig. Så bråttom behöver det alltså inte vara.

Jag hittade Rune Pär Olofssons debattbok Gud bevare oss för fältprosten! Den kom som PAN-original, alltså pocket och det var Norstedts som gav ut den år 1967. Jag fick den av min bror när jag tog studenten den 2 maj det året och läste den då.

Rune Pär (född 1926) var från sommaren 1967 anställd som reporter på Expressen efter att i tolv år ha varit i olika församlingar i Stockholm och på Sigtunastiftelsen. Han var på sin tid en känd och publicerad präst.

Rune Pär ville bli av med det kungliga salighetsverket och talade för en fri folkkyrka. Han välkomnade en kyrka som visserligen hade mindre resurser men också mindre av stelbent byråkrati och som skulle lösgöra medlemmarnas ansvar för sin kyrka, också ekonomiskt. Det var inte enda fördelen. Här kommer det!

"Ett upplösande av de nuvarande banden till staten skulle också betyda slutet för Kyrklig samling. Som det nu är åker dess präster snålskjuts på det statskyrkosystem de föraktar, och med hjälp av skattepengar från folkkyrkans medlemmar kan de fortsätta såga i den gren de själva sitter på. I en fri folkkyrka kan man inte tänka sig att församlingarna skulle bekosta fiolerna för en kyrklig verksamhet som är dem främmande. Följden skulle bli att Kyrklig samling trängdes tillbaka till de få församlingar där den kan tänkas vinna majoritet eller också tvangs till en egen kyrkobildning, vilket senare ur folkkyrkans synpunkt vore att föredra. Denna kunde då koncentrera sig på den positiva handlingslinjen." (boken s 9-10)

Märker ni? Saken handlar om pengar. Saken handlar inte om präster som fullgör sina tjänsteåligganden, kanske långt utöver arbetstid. De åker snålskjuts. Riktigt hur det går till kan man inte enkelt förstå - men så är det. Och något förbryllande är det statskyrkosystemet som erbjuder skjutsen. Hur Kyrklig Samlings verksamhet understöds av statsmedel, kan man inte heller förstå.

Det finns en kyrklig verksamhet som är av det slaget att församlingarna inte vill betala för den. Riktigt vilken den är, var också svårt att förstå - men läget kanske börjar klarna. Kan det vara så att det kyrkliga i den kyrkliga verksamheten är av sådant slag att det är oönskat?

Jag är glad över att ha hittat texten. Den beskriver en kyrka där medkristna ska definieras bort som motkristna. Detta är också den positiva linjen. Och många fortsätter på den genom att formulera det positiva program där Svenska kyrkan agerar som och blir en sekt. En stor sekt tills vidare - men en sekt. Den samlas kring några punkter i sin troslära och avgränsar mot dem som tänker annorlunda. Dessa punkter har det gemensamt att de avviker från det som Kyrkan trott alltid, allestädes och av alla kristna. Låt oss inte fastan i denna lilla komplikation. Sekten är bäst! De andra kan gå sin väg om det inte passar att följa de demokratiskt fattade beslut som vilar på en solid partipolitisk bas.

Rune Pär Olofsson blev journalist, lämnade prästämbetet men kom tillbaka. Han uppfattade aldrig att präster som var med i organisationer som var med i Kyrklig Samling, för samlingen var just en paraplyorganisation för låg-, gammal- och högkyrkliga rörelser (och de högkyrkliga som var en teologisk rörelse fick bilda arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse just för att ha en organisation i samarbetet!), faktiskt höll på att bygga Svenska kyrkan och ingenting annat. Själva hållningen - motkristendomen med den positiva handlingslinjen - är det den som förrött Svenska kyrkan?

Har jag alltid varit en prästföraktare?

34 kommentarer:

  1. En sekt kommer med något nytt, som skiljer sig från vad den allmänneliga kyrkan har trott och tror. Här finns anledningen till det som somliga tycker är märkligt, att Missionsprovinsen inte betraktar sig som ett nytt samfund, utan ser sig som ett fritt, icke-territoriellt (om än irreguljärt) stift i Svenska kyrkans tradition. Missionsprovinsen står för det som intill sena tider har varit den allmänneliga tro och ordning som har gällt också i den svenska kyrkoprovinsen.

    SvaraRadera
  2. De som säger att Svenska kyrkan är ockuperad har sannerligen rätt. Annars hade det ju varit logiskt att de som ville ändra Svenska kyrkans lära hade bildat eget istället för att förstöra Svenska kyrkan. Men det är väl precis så som Rune Pär skrivit att det handlar om pengar. Kyrkoförstörarna behövde den bas som fanns i Svenska kyrkans goda ekonomi. Hade de bildat eget hade knappast någon bidragit till deras löner.

    SvaraRadera
  3. Ja, Rune Pär var ännu en präst som inte begrep vad det stabila kyrkoäktenskapet med staten innebar. Tänk vad många de var, dessa förvisso välutbildade, duktiga, omtyckta och i sina hembygder respekterade präster, som i sin naivitet och verklighetsflykt trodde att kyrkan skulle gynnas av skilsmässan!

    Och detta har varit, är och förblir sannolikt ett problem: präster, som lever i sin egen värld och inte ser verkligheten, inte är intresserade av ekonomi utan tror att allt ordnar sig ändå, inte har förmågan att se helheten och som saknar visioner.
    Det är tråkigt, därför att detta drabbar kyrkan och dess möjligheter att visa positiva resultat.

    Min önskan är därför att prästerna överlag - undantag finns förstås - försöker se längre än till näsans längd, försöker förstå och bedöma rörelser och yttringar i samhället och inte bara lever i sin egen värld. Starkt troende och övertyga(n)de präster är naturligtvis önskvärda, fattas bara annat, men de får inte bygga murar mellan tron och folket utan i stället riva dem, så att tron får flöda till människorna, väcka de ljummas intresse, slå rot och kunna blomma som sköna vårblomster i maj.

    Summa summarum: verklighetstillvända präster är inte detsamma som bristfälligt troende präster! Verklighetstillvända präster är sådana som förstår vad som rör sig i folkdjupet, kan arbeta utifrån dessa rörelser, nå resultat och göra kyrkan mer levande.
    Verklighetstillvända präster är också de som begriperekonomins betydelse, kan läsa bokslut och utifrån sådana kan vidta nödvändiga åtgärder, därest det handlar om minussiffror,vilket det tyvärr allt oftare gör i kyrkan.

    Lär gärna av denna bloggs pappa och dirigent: han har tillhört kyrkans högsta ekonomiska ledning och kan läsa bokslut, även om han inte alltid har dragit de rätta slutsatserna av dem.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD tror fortfarande att en sekulär makt med kontroll över pengarna och representation i kyrkans interna beslutssystem är den bästa garanten för en lyckad kyrka. Då blir han så hemmablind att man inte ser vad den inre sekulariseringen som påskyndats av dessa sekulära partier medfört. Men jag beundrar Dike för att han orkar fortsätta tro i motvind. Hade han vågat tro i motvind mot systemet hade han varit en verklig resurs...

      Rudbeckius

      Radera
  4. "Motkristendomen med den positiva handlingslinjen" det är den "sekulära paradoxen" som saknar kontakt med det sakramentala livet men den försöker imitera det kristna mysteriet och ge sken av att vara något av ett "mysterium" precis som draken med sina två odjur i Uppenbarelseboken är en demonisk imitation av treenigheten och kräver tillbedjan. Den har visat sig med allt större tydlighet hos inte minst hos de som gör anspråk på att vara "kyrkliga" företrädare under den fortsatta resans gång. Stödda av den från Gud skilda kulturen ställer man stora anspråk. Är detta ett överdrivet apokalyptiskt scenario eller är det inte en verklighet för många kristna just i detta nu?

    SvaraRadera
  5. Aldrig fel med spänst i dialogen - men kyrkan tillhör politiken. Den som tvivlar kan besöka Pridefestivalen i Gbg....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Odrickbar sekt är inget att ha. Som vår bloggvärd emellanåt påminner oss om. Skål, fader doktor! fm

      Radera
  6. I nuläget är det nog svårt att inte vara en prästföraktare? Inte nog med att många har dåligt framträdande, framstår som lata eller ideologiskt grunda pekåfanatiker, med föga eller ingen erfarenhet av kyrkligt liv och egen omvändelse till Kristus. Dessutom ser man som sin uppgift att misstänkliggöra dem som har djup och kvalitet i sitt kristenliv och i synnerhet eliminera rörelser och institutioner som stöder och organiserar sådant inom SvK oönskat liv och tänk.

    Hur var det Voltaire sa?

    -Écracez l'infâme!

    Och hur var det ropen skallade under Franska Revolutionen?

    -Tous les evêques a la lanterne!


    M Gunnesson

    SvaraRadera
  7. Jag känner rädsla!

    SvaraRadera
  8. Förödelsen av och förräderiet mot Svkys trosarv och trosliv är närmast totalt. Det går förvisso att hitta små "motståndsfickor" men avfallet från katolsk och ortodox tro är nu så utbrett att det knappast går att genomföra någon räddningsaktion!
    /Antony

    SvaraRadera
  9. FRI, föreningen rädda individen... Ja, kyrkan behöver samtidas, men inte är det samma som att tappa greppet om vardagligt vett o etikett. Tycker många skribenter här med heder skulle kunna gå ut från den rosa spårvagnsdörren från garderoben.... Alltså, detta interna som är svårbegripligt - ut med det!!! Det finns massor av regnbågsmässor hela sommaren lång och runt i landet. Tänk till, bra för att jag inte kan alla interna paragrafer - ge er ut. Jag har etik och värderingar + hjärta. Detta är för bra för att hållas så öppet internt./ IS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allvarligt talat, IS, vad vill du säga? Nu har jag läst din kommentar två gånger (den sista gången extra utförligt, för att inte missa något) men fattar ingenting. Vad menar du?

      Radera
    2. "IS" bör nog utnämnas till månadens troll!
      /Antony

      Radera
  10. Fältprosten var Hans Åkerhielm. Han var teol lic, hovpredikant, slottspredikant, kontraktsprost, kyrkoherde i Hedvig Eleonora, adelsman och vän med de kungliga. Inte desto mindre gjorde han intryck av att vara en uppriktigt barnafrom präst. Så licentiat i Nya Testamentet han var, läste han ur sin konfirmationsbibel när han höll predikan. Det är lätt att håna överklassen, men också där kan Frälsaren ha några av sina vänner. Bartholomeus

    SvaraRadera
  11. Rudbeckius ser inte att den inre sekulariseringen är en följd av Rune Pärs, en rad andra prästers samt övriga skilsmässopådrivares upplösning av kyrkans äktenskap med staten.

    Det gäller att se sambanden, perspektiven och ej blott till näslängden, som jag noterade. Ett stabilt och tryggt äktenskap fungerar. Det borde Rudbeckius ta till sig.

    Låt inte naiviteten om samhället ta över. Syna gärna Pridemässor och andra inslag, som kyrkan bör ha synpunkter på. Men gör det med realistisk motinformation och inte dogmatisk, som avslöjar inskränkthet och ovilja att se "utanför boxen", för att tala sportspråk!
    Högkyrklighetens präster och andra tillskyndare kan förmedla och ge mycket i kyrkan (och utanför den). Men detta förminskas så lätt genom just dess egen dogmatism och ovilja att resonera lågmält samt oftast en destruktiv attityd mot dagens kyrka.

    Jag har sagt det förut, gång efter gång, upprepar det igen med förhoppningen att just upprepning är kunskapens moder: folkkyrkan är allas kyrka - högkyrklighetens, lågkyrklighetens, de starkas i anden, liksom de svagas. Folkkyrkan är den välkomnande, öppna, varma kyrkan, som vi alla har ett ansvar för. Svik den inte! Hjälp och stötta den i stället. Och snälla ni, envisa företrädare för högkyrkligheten, inse att kvinnors rätt till prästämbetet har kommit för att stanna. Det finns ingen väg tillbaka. Förstå och acceptera detta. Det tjänar ni själva på med lugn och så småningom harmoni. Slåss inte mot väderkvarnar. Vad vinner ni med slik strid? Vad har ni vunnit? Ge mig och övriga läsare ett enda exempel på vinst hittills.

    Förlåt, mina vänner, men ni är faktiskt inga martyrer. Men ni är kunniga, duktiga präster och andra, som behövs i och för kyrkans mission.
    Välkomna till helhjärtad tjänst med kropp och själ i den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD menar på fullt allvar att staten var en garant mot kyrkans sekularisering! Ge mig ett enda belägg för det påståendet. Arthur Engberg? Alva Myrdal?
      Jag har läst alldeles för mycket mer om Svenska kyrkans historia under 1900-talet för att gå på den historierevisionen av BOD. Jag skrattar högt när jag läser det "tänk längre än näsan räcker..."

      Rudbeckius

      Radera
  12. Är det så allvarligt att svenska kyrkan i en allt fortskridande irreversibel process håller på att förvandlas till "Babylons sköka"? Kanske har inte Eva Hamberg uttryckt sig så, men hon "drog ut". Har det någonsin tidigare hänt att man från det katolska biskopsämbetet riktat så skarp kritik mot svenska kyrkans ledning (Anders Pilz inlägg i SvD)? Det kanske fortfarande finns hard-core lutheraner (gnesiolutheraner) som inte kan få ihop detta i sin föreställningsvärld eftersom det är katolska kyrkan som "dogmatiskt" måste vara skökan. Inte undra på att Ulf Ekmans konversion chockar protestanter. Protestanter (liberala såväl som konservativa) har uppenbara auktoritetsproblem och det öppnar för sektväsendet som godkänner allt utom exempelvis skapelse ur intet, jungfrufödsel, förlåtelse av synder, läkedom eller bot för den sjuke och uppståndelsen från de döda.

    SvaraRadera
  13. Ja Thomas, frågan bör ställas inför reformationsjubileet 2017. Att vår kyrka är i MINST lika stort behov av reformation som 1517 står utom allt tvivel. Tyvärr har påvekyrkan, trots en del goda reformer på sitt håll, dragit på sej ett antal nya, samvetsbindande dogmer sedan dess, av vilka väl bara den om Marie himmelsfärd är någotsånär godtagbar (den strider i fall inte mot Skriften). Men K-G Hammars, Anders Wejryds och Antje Jackeléns kyrka framstår faktiskt idag som en ännu starkare skökokandidat än påvens. Vore intressant att höra vad Martin Luther skulle ha sagt om resultatet av reformationen så här 500 år efteråt. (Även om alla lutheraner inte gått och blivit liberalteologer - jfr http://www.lcms.org/ - rättare sagt: de som gått och blivit det är inte i lutheraner i någon rimlig bemärkelse av ordet).

    Reclam the church! Reformation 2017!

    PS. Sa verkligen K-G Hammar i kvällens helgsmålsbön att det enda direkta Jesus-citat vi har i evangelierna är "Gud är ande"? Kan det i så fall vara det magra resultatet av Jesusseminariets försök att sålla fram något äkta Jesus-ord ur den matteiska, markuska, lukanska och johanneiska bråten? Men vad Jesus verkligen sa kan vi kanske lämna därhän? DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andreas Holmberg: "Tyvärr har påvekyrkan, trots en del goda reformer på sitt håll, dragit på sej ett antal nya, samvetsbindande dogmer sedan dess, av vilka väl bara den om Marie himmelsfärd är någotsånär godtagbar (den strider i fall inte mot Skriften)."

      Instämmer. Det värsta är väl dogmen om påvens ofelbarhet. Men var finns den bland svenska katoliker omhuldade villfarelsen att alla beslut av påvar och koncilier är ofelbara? Det är ju att dyrka kyrkan som en gud.

      Svenska kyrkan var inte någon ny kyrka under 1500-talet. Svk är den reformerade katolska kyrkan i Sverige. Synd att Hammar och Wejryd har förskingrat arvet. Vi bör förvalta inte bara det lutherska arvet, utan även arvet efter den medeltida katolska kyrkan i Sverige, i de delar den medeltida "traditionen" inte är uppenbart oriktigt.

      Jag är döpt i jungfru Marie domkyrka (Västerås domkyrka), vars äldsta del invigdes på jungfru Marie himmelsfärdsdag 16 augusti 1271. Detta faktum, liksom flera takmålningar i svenska medeltidskyrkor särskilt i Stockholms län bevisar att dogmen om jungfru Marie himmelsfärd inte är ett påhitt av någon 1900-talspåve. Vilket en del extrema anti-katoliker i det nutida Sverige påstår.

      Vilken tvistefråga avgjordes då av påven 1950? Jo, att Maras döda kropp upptogs i himlen. Hur kunde en enda man (påven) tvärtemot vad majoriteten av den egna kyrkans biskop ansåg, veta detta säkert så sent som 1950? Det lär vara enda gången som den år 1870 proklamerade dogmen om påvens ofelbarhet har använts.

      Är det inte mer troligt att upptagningen i himlen skedde i dödsögonblicket, d.v.s. den tidpunkt som hon skulle ha dött om upptagningen till himlen inte hade skett.

      Är det inte anmärkningsvärt att det torde saknas reliker efter Maria, när en tagg från Kristi törnkorna har funnits i Skara domkyrka (men nu är försvunnen)? Detta tyder på att dogmen om jungfru Marie upptagning i himlen kan vara ursprunglig. Varför denna händelse bör erkännas och firas även i Svk. Maria är hur som helst på väg tillbaka i Svk. Hon finns numera (en statyettt i naturlig storlek) t.o.m. i den kyrka som bär reformatorn Olaus Petri namn - i hans egen födelsestad.

      Radera
    2. Dina lögner om vad "svenska katoliker" fortsätter, LFL. Ge mig ett enda namn på en katolik som tror att Katolska Kyrkan är ofelbar?!
      /Antony

      Radera
    3. Helt uppenbart tycker man det när man ser sig oförhindrad att ösa på hur mycket förakt mot Svenska kyrkan, och samtidigt reagerar så här stingsligt vid minsta kritik mot Katolska kyrkan. Jag hade väntat mig ett erkännande "Men det är vi i alla fall överens om".

      Radera
    4. Jag kan bara konstatera att LFL:s lögner och insinuationer når nya bottennivåer!
      /Antony

      Radera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  15. Rudbeckius!

    -Svaret är mycket enkelt, logiskt och lättbegripligt för den som vill se verkligheten:

    -Genom äktenskapet med staten var de ekonomiska resurserna tryggade för kyrkan, så att den kunde aktivt verka genom mer personal och på annat sätt i alla delar av landet och därigenom missionera och bromsa, kanske i många områden också förhindra sekulariseringen.

    Utan ett högtryck blir det inget vackert väder med sol och värme, Rudbeckius! Utan en kyrka minskar intresset för Gud.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svaret kan i teorin se sig logiskt för den som på förhand har bestämt sig för att statlig reglerad religion är det bästa. För alla andra som ser lite längre än näsan räcker är det uppenbart att sekulära partier motarbetat kyrkans trosliv och förändrat dess lära varför är svaret lika logiskt, men motsatt.
      Jag vet inte vad som krävs för att Dike ska få upp ögonen för hur de sekulära partierna oskadliggjort kyrkan. Förmodligen kan ingen människa det, så länge han inte vill ta in fakta.

      Rudbeckius

      Radera
  16. Nej, Rudbeckius, religionen var inte statlig reglerad. Statsmakten utövade inget tvång i religionshänseende. Det var kyrkan som var i ett positivt och av den själv (församlingarna) mycket uppskattat förbund med staten. Den i sin tur såg till att kyrkan fick de ekonomiska muskler som krävs för att framgångsrikt bedriva önskad verksamhet.

    Du hugger en finslipad yxa i granit med påståendet att de politiska partierna ej blott motarbetat utan också oskadliggjort kyrkan. Se verkligheten, Du naive betraktare! Tänk att man skall behöva skriva detta gång på gång, när vem som helst i kyrklig debatt någorlunda bevandrad kan se det i siffror: se siffrorna över kyrkans verksamhet innan och efter skilsmässan, och den skrämmande verkligheten blottas, Rudbeckius.

    Om Du inte accepterar mina åsikter och tycker att min näsa är för kort, kan Du väl ta till Dig sanningens statistik.

    Jag blir också ledsen över dem, som kontinuerligt öser sin galla över demokratiska partiers påstådda kanonad mot kyrkan. Alltid sådana attacker utan angivande av ett enda konkret exempel.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  17. BOD. Läs Arthur Engberg! Läs Arthur Engberg! Läs Arthuer Engberg!

    Rudbeckius

    SvaraRadera
  18. BOD,
    När man räknar rent allmänt måste man lära sig skilja mellan äpplen och päron. När man sedan tror sig använda statistik bör man som minimalt kunnande kuna skilja mellan äkta och falsk korrelation.
    Du tycks inte förstå skillnaden i någotdera fallet men så är du ju också politiker:
    //HH

    SvaraRadera
  19. BOD,
    Ett Falsk korrelation= det som oftast kallas nonsenskorrelation.

    Ett annat fenomen högaktuellt i dagens datoriserade samhälle år den enkla men ack så väsentliga sanningen.

    Irrelevanta indata medför irrelevanta utdata.

    Detta oavsett hur vackert de presenteras.

    //HH

    SvaraRadera
  20. Rudbeckius och HH!

    Tyvärr - men också avslöjande - har era kommentarer ingen substans, dvs inget som dementerar min hänvisning till statistiken. Den i sin tur visar vad som har hänt i kyrkan sedan skilsmässan från staten.

    Bättre upp nästa gång, om jag får be. Fast det lär vara svårt för herrarna att gendriva fakta. En svart katt blir inte vit, bara för att någon påstår detta.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  21. BOD: Har du redan läst Arthur Engberg? Fantastiskt! Vad tycker du om hans kyrkopolitik?
    Då går vi vidare till Alva Myrdal och biskopsutnämningarna... Inga sekulära preferenser där heller?

    Rudbeckius

    SvaraRadera
  22. Rudbeckius!

    Det var ju inte Engberg som vi diskuterade utan statistiken för kyrkans verksamhet innan och efter skilsmässan.

    Besvärande statistik för Dig kanske?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera