torsdag 5 oktober 2017

Välviljans triumf

Det finns gott om välvilliga människor. De vill alltid väl. Den stackars sparkade och förnedrade generaldirektören (direktör ska det vara, jag som är kyrklig skrev generalsekreteraren men korret påpekade felet, tack) vid Transportstyrelsen ville väl. Det blev som det blev. Men de är många som i bästa avsikter styr och ställer. De är ordningens och redans kvinnor och män, också när de inte följer den tidigare ordningen. Detta är bra så länge det går bra. Men om/när de kritiska frågorna börjar ställas, blir den fortsatta strategin påhitt, undanflykter, rena lögner och slutligast förnedring. Det duger ju inte att säga att "jag visste ingenting" och att någon annan bär ansvaret.

Nu ska ni inte tro att jag skriver detta i anledning av kyrkomötet. Bloggardag håller sig till allmänningen, men det allmänna kan alltid smitta av sig också på kyrkomötet. För i kyrkomötet finns många välvilliga. De måste hållas efter av ett regelverk och detta måste följas utan partipolitiskt taktiserande. Förekommer sådant verkligen i Svenska kyrkans kyrkomöte? Det bleka svaret är: ja.

Några inblickar från utskottsarbetet får ni inte. Faktiskt tycks det mig som om i varje fall gudstjänstutskottet återgått till den praxis, som gällde tidigare. Eller nästan. Förr var utskottet hermetiskt tillslutet. Nu tycks det vara ok att i nomineringsgrupperna berätta vad som hänt och händer. Tills vidare får ni meditera över Antjes hållning. Bara högsta kvalitet språkligt, teologiskt och musikaliskt duger - eller hur var det hon sa om den kommande kyrkohandboken? Och då gäller väl ett enda: upp till bevis. Var det avsiktligt Antje inte ville sätta sitt namn under kyrkostyrelsens skrivelse om kyrkohandboken utan i stället tog sin tillflykt till Rom?

Naturligtvis kan jag meditera över tanken på en kyrkohandbok som ska inrymma Svenska kyrkans teologiska mångfald. Jag är oklar över vad det betyder? Avses "den nya kyrkosynen" eller "lundateologin"? Ska inte kyrkohandboken inrymma vad Svenska kyrkan tror, bekänner och lär? Att det finns lite olika fromhetsmässiga aspekter, fattar jag. Men talet om teologisk mångfald är lurigt, eftersom det kan styra bort från det faktum att tron är en till att kyrkolivet blir ett konglomerat av olika tankesystem/teologier/teologiska preferenser som har det gemensamt att dessa olikheter står samman med front mot den enda fromhetsriktning som inte tåls. Är inte detta att ta i? Tja, jag berättar inget från utskottet, men när ni läser betänkandet, som måste vara klart i morgon, ska ni leta efter var de mer allmänkyrkliga förslagen finns. Det fanns ju också någon avsikt med utrensningen av 1986 års kyrkohandbok. Man behöver inte vara dum. Om man inte vill, förstås.

De  välvilliga förser de massor som sitter i söndagens gudstjänster med lämpliga formuleringar och böner, avsedda att vara dem till uppbyggelse. Massor? Det tänks så. Ingen låtsas om att det i 80% av söndagens gudstjänster återfinns färre än 25 personer och rå räknas också två kyrkvärdar, en vaktmästare, en kantor och en präst in. Massor!!!

Jag går runt på mitt vänliga sätt och möter ledamöter och biskopar. BA, de borgerligt kristna, hade tydligen varit kritiska mot Antjes lägesbeskrivning i inledningstalet, den där hon refererade till Bokmässan och tidningsläsning för att förstå Svenska kyrkans läge i samtid, i folk och i opinion. Bara de riktigt fördärvade tänker nu "Wenck kommt!". Antjes tal motiverar en länk så att ni själva kan läsa vad hon sa för att motverka allt kyrkligt självskadebeteende. Talet är inte ointressant.
https://www.svenskakyrkan.se/arkebiskopens-tal-vid-kyrkomotets-oppnande

Gårdagen slöts med stiftsmiddagar. Det var en trevlig tillställning Växjö stift ordnat. I grannrummet på Domtrappkällaren fanns Karlstads stift. Där sjöngs, inte utan rörelse, Värmlandssången. Själva talade vi endast väsentliga oväsentligheter. Som det ska vara, alltså. Vilka som är invalda i nya mötet är fortfarande oklart.


35 kommentarer:

  1. Färre än 25 personer i 80% av söndagsgudstjänsterna. Är det från 2016 års statistik för SvKy? Eller varifrån kommer dessa siffror?

    svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
  2. Om jag fick bestämma skulle jag ta bort alla överlåtelseböner. Jag har aldrig förstått vad man ska ha dem till. Faktiskt. Jag förstår inte teologin i dem. /Maria

    SvaraRadera
  3. Välviljans triumf?

    Ja, det är som jag skrivit många ggr. Det stora problemet är inte ren och oförfalsad ondhet eller "bara" illasinnande.

    Det känner man igen och kan skydda sig mot-stort sett även om det inte utesluter att tom många kan drabbas. Värre är dock all denna välvilja grundad på falska , felaktiga förutsättningar men stort sett är omöjliga att genomskåda i vartfall för den majoritet som hellre litar på sitt "förnuft" än på apostlarnas lära.

    Minoritetens varningar klingar ohörda när den har att hävda skriften mot alla dessa "välvilliga?" tolkningar. Det är inte bara det att de beskylls för att vara oempatiska och rigida, det är också det faktum att det rent generellt är svårt att argumentera mot "ren" välvilja även om man kan visa på hur spåren förskräckt tidigare.

    Det slutar så gott som alltid med att de skyldiga omgärdade av alla sina nyttiga idioter om och när de tvingas medge att resultatet blev något helt annat än vad som förespeglats ursäktar sig med att det inte var som de menat eller avsåg.

    Man behöver inte gå så långt som att tänka på alla "revolutioner" som i sig motiverades utifrån onekliga missförhållanden. Att man inte kan avveckla ett missförhållande genom att tillföra nya går aldrig in.

    Vägen till helvetet är stensatt av goda föresatser bruar man ju säga. Mindre insett är att det då knappast handlar om föresatser som inte genomförts utan precis motsatsen. De har genomförts men vänts från något gott till dess motsats.

    //HH

    SvaraRadera
  4. BloggarDag,

    -Jag noterar särskilt rubriken i dagens text och hoppas att den inte på något sätt andas en association till en liknande (en titel på en film en gång i tiden).

    I övrigt konstaterar jag betoningen av att kyrkan måste ha ett strikt regelverk. Det är detta som exempelvis lika strikt gäller för skiljandet av präster från deras ämbetet. Inte som det till och från påstås på denna bloggs öppna torg: att vissa präster bara kastas ut med fråntagen krage.
    Förutfattade meningar, fördomar och förhastade slutsatser grasserar en masse om Svenska kyrkan.
    Tyvärr.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Der Triumph des Willens handlar om vilja väl, inte om välvilja?

      Radera
    2. Är det verkligen så, Bengt Olof, att ett strikt regelverk följs, när präster skiljs från ämbetet? Flera sådana beslut i Göteborgs domkapitel har upphävts av Överklagandenämnden. Hur vill du förklara det?

      Radera
    3. Rolf Pettersson,

      -Med samma ord som tidigare. Överklagandenämndens beslut visar ju att systemet fungerar och att det måste finnas sakliga grunder för avkragning.
      Vi skall då vara tacksamma för överprövningen; den är nödvändig.

      Du går väl inte i den (falska) tron att kyrkan medvetet söker bli av med vissa präster?
      I så fall på vilka grunder då?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Bengt-Olof Dike, du skriver att "Överklagandenämndens beslut visar ju att systemet fungerar ...". Må så vara, men du glömmer tydligen bort hur de avkragade prästerna under tiden mellan avkragning och överklagandenämndens beslut tvingas leva i en högst obehaglig situation - för att domkapitlet misslyckades i sin bedömning!

      Ditt andra avsnitt "Du går väl inte i den (falska) ..." vill jag svara "jo" på.
      Det finns ju ett flertal avskedanden, gjorda av lokalpolitiker, av församlingspräster och som därefter hamnat i Arbetsdomstolen - där prästerna fått rätt. Nej, anställningen tillbaka har de inte fått men väl köpts ut för dyra pengar. Det handlar då om upp mot 32 månadslöner (plus egna och motpartens rättegångskostnader) för arbetsgivaren att betala. Jag känner faktisk till ett fall där arbetsgivaren/pastoratet tvingas betala lön i drygt 11 år (!) till en fullmaktsanställd präst vars avsked man inte fick AD att acceptera. Man betalar alltså i 11 år lön till två präster, men har bara en av dem som anställd. Snyggt förvaltarskap av okunniga politiker! Man skyr inga ekonomiska medel när, som du formulerade det "medvetet söker bli av med vissa präster".

      Jag vill gärna läsa hur du ser på sådant.

      Jag i Halland

      Radera
    5. Det verkar vara så att Fru Justitia i Gbg inte är blind. Det är ju inte bara ett ärende det gäller utan flera

      Radera
    6. Oj då, 11 år vid fullmakt.
      Jag har läst LAS många gånger och aldrig sett röken av avsteg från maxbeloppet på 36 månader. Men fullmakt kanske jag har missat, eller också finns det en annan lag som övertriumfar LAS.

      Angående filmen som det refereeas till så försökte Hollywood använda samma namn till en boxningsrulle i början av 90-talet. Det blev en sen ändring till "Viljans seger".
      Hade det varit en MC-rulle hade man enkelt gett den namnet "Viljans Triumph".

      Radera
    7. Peter T,
      med fullmaktsanställning var prästen i princip oavsättlig. Det är antagligen därav de elva åren kommer. Detta är numera avskaffat men maken hade i början av 1980-talet en fullmaktsanställning.

      Själv är jag numera "sjukpensionär" men var, som domare med fullmakt, i princip oavsättlig. Undantaget var om jag hade blivit dömd för ett relativt grovt brott.

      Radera
    8. Jag har också haft fullmakt, som domkyrkokomminister på 70-talet. Den var intressant nog undertecknad av min gamle lektor i fysik. Han var nämligen äldste ledamot av domkapitlet, och därmed tjänstgörande preses, eftersom biskopen och vice preses (Visby hade på den tiden ingen domprost, utan en av stiftets präster förordnades att vara vice preses) var på kyrkomötet.

      Fullmakten upphörde givetvis, när jag blev informationssekreterare på Svenska Kyrkans Mission (ja, på den tiden bedrev Svenska kyrkan mission).

      Radera
    9. Min egen far hade en liknande anställning på ett statligt verk efter 30 års anställning "i nit och redlöshet i rikets tjänst" som man skämtsamt sa. Fullmaktsanställningarna (även om det hette något annat där) blev lite besvärliga vid verkets bolagisering. Men förmånliga avtal om arbetsbefrielse till 80% av lönen till 65-årsdagen gav det ändå upphov till.

      Radera
    10. Jag i Halland,

      -Du har förstås fel; skulle det finnas en medveten, dold agenda i Svenska kyrkan för att bli av med vissa präster till vilket pris som helst? Vilka har då utformat den och på vilka grunder?

      Varje "avkragningsfall" behandlas individuellt och enligt det juridiska och moraliska regelverket. Precis som det skall vara.

      Säkerligen gör Du misstaget att känslomässigt bortse ifrån vad den enskilde prästen gjort som har föranlett en domkapitelanmälan.

      Om jag gör mig skyldig till ett övertramp, får jag - som alla andra - stå för konsekvenserna. Berörda präster också.

      Dina konspirationsteorier saknar alltså grund.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    11. Uppenbarligen har du en helt annan syn på avkragningsregler än vad Överklagandenämnden visat sig ha och en helt annan syn på vad som ska till för att bifalla ett avsked än vad Arbetsdomstolen visat sig ha.

      Det var, vilket du inte verkar ha förstått, just Domkapitlets värdering och "straffutmätning" av de aktuella prästernas handlande som Överklagandenämnden underkände.Så några vad du benämner "övertramp" har uppenbarligen inte förekommit från prästernas sida.

      I fråga om de ogiltigt avskedade prästerna är inget domkapitel inblandat, församlingspräster är numera pastoratsanställda. Det betyder att det i varje enskilt ärende är det aktuella pastoratets kyrkonämnd eller kyrkoråd som avskedar efter eget gottfinnande. Att man i det fall jag hänvisade till inte hade koll på att den aktuella prästen anställts på sin tjänst medan fullmakter utfärdades (dvs före 1990) -ja, det är väl lite pinsamt. Dessutom väldigt kostbart för ett litet pastorat.

      Så min fråga till dig är fortfarande: Hur ser du på att
      1)Domkapitel slarvar så pass med sitt myndighetsutövande och glömmer bort omsorg om präster som hör till stiftet. Hur har Domkapitlet kompenserat dessa präster?
      2)lokala kyrkopolitiker opåtalat kan riskera både personals välmående och pastoratets ekonomi utan att själv behöva ta ansvar (11 årslöner + sociala avgifter är inte småpotatis!)

      Jag i Halland

      Radera
    12. BOD ställer här en intressant fråga om vilka som utformat agendan att bli av med vissa präster till vilket pris som helst.
      De olagliga uppsägningarna eller populärt kallat utköpen initieras alltid av närmaste arbetsgivaren. I kyrkoherdars fall kyrkorådets ordförande. Dessa fall har aldrig någon relevans för domkapitlen så det inte handlar om ämbetet utan om anställningen allena.
      Vilka övergripande organisationerna är det så som förenar kyrkorådsordföranden?
      Jo, PARTIERNA där S & C tillsammans innehar en särdeles stor majoritet av alla ordförandeposter i kyrkoråden.
      Så där har du ett svar som förvisso svårsmält är inte desto mindre sant.

      Radera
    13. Peter T,
      Mitt tillägg till det du skriver är endast att svensk arbetsrättsjuridik skiljer noga på "uppsägning" och "avsked", vilket såväl media som allmänhet inte är lika noga med att göra.

      Jag i Halland

      Radera
    14. Oj, jag tog för givet att du menade uppsägning när du refererade till fallet med prästerna.
      För anställning som avslutas på arbetsgivarens initiativ finns tre juridiska alternativ;
      - Uppsägning p.g.a. arbetsbrist
      - Uppsägning av personliga skäl
      - Avsked
      Det sistnämnda kräver näst intill brottslig handling, så jag tog för givet att det var personliga skäl som använts (då med odokumenterade "samarbetssvårigheter" som argument).

      Radera
    15. Nej, det handlade om avsked, men där AD inte kunde finna skäl för vare sig uppsägning eller avsked. Ett av avskedärendena fick dock drivas ännu en vända till AD eftersom den arbetsgivaren vägrade att acceptera fullmaktens betydelse/innebörd. Men nämnda präst "vann" även då och ska ha lön från sin fd arbetsgivare fram till pensionen. Jag har hört att det pastoratet är enda arbetsgivaren i landet som stämts inför AD två gånger. Sant?

      Apropå din sista mening: Det brukar sägas att avsked kräver ett brott där straffet ligger på två års fängelse. Rätt stort brott, alltså.

      Jag i Halland

      Radera
  5. En annan värmläning5 oktober 2017 kl. 10:46

    Hoppas Karlstads stift sjöng Värmlandsvisan. Det finns kyrklig anknytning: den är skriven av en prost, till skillnad från internationalen.
    Men frågan är bara vad Dalsläningarna som är Karlstads stiftare och de Värmläningar som bor i Skara stift tycker om detta?

    SvaraRadera
  6. Siffran kanske visar att landsortspräster är ett idogt släkte, som håller söndagsgudstjänst även i kyrkor bortom allfarvägen, i avfolkningsbygd? Och det känns väl i så fall ändå rätt hedervärt? Själv misstänker jag dock något annat. I det pastorat där min framlidne far var den ene prästen av två (jo, jag vet att jag berättat detta tidigare, men det har etsat sig fast i mitt sinne) finns fyra vackra medeltidskyrkor, och på hans tid firades varje söndag högmässa i alla kyrkorna (alltså två per präst), och det fanns folk till alla. Idag, då befolkningen i pastoratet ökat markant, hålls i bästa fall högmässa i EN av kyrkorna (i andra fall i församlingshemmet). Jag är ganska säker på att den tidigare ordningen totalt gav fler gudstjänstbesökare än den nuvarande: folk gick gärna till "sin" kyrka och visste att där var gudstjänst varje söndag. Idag måste man ta reda på om gudstjänsten alls hålls i någon kyrka (och i så fall vilken). Centraliseringen har sannolikt bidragit till att minska antalet kyrkbesök totalt, trots att den förstås ter sig rationell. Men är den förnuftig i längden?/Paul

    P.S. Vad den präst som är "ledig" har för sig, vet jag inte; förhoppningsvis är han ändå i kyrkan. För om inte ens prästen går i kyrkan, varför ska då folket..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här vill prästerna vara lediga på de röda dagarna. De vill vara med sina familjer och de är inte i kyrkan. Ofta tas pensionärer in för helgtjänstgöring. Och visst, skulle de ordinarie någon gång ändå tjänstgöra i en söndagsgudstjänst, dyker prästmakarna och även i förekommande fall hemmavarande barn upp. Alltid något.

      Men det blir alltså inte så ofta ...

      PP

      Radera
    2. Det där sista kan man ju aldrig veta, eftersom de oftast bor rätt långt bort.

      En gång såg jag faktiskt en komminister (som inte ledde gudstjänsten) i en kyrka. Men det visade sig att hon hade bilen full med muslimska flyktingar på studiebesök. Jag trodde först det var konvertiter, men det visade sig att vi bara var deras utflyktsmål. Det var vi, en loppis och en grönsaksmarknad. Hon fick nog betalt.

      Radera
    3. Tja, på min fars tid (alltså 1970-tal och dessförinnan) var det självklart att prästen måste bo i församlingen, i en prästgård som väl oftast var för stor (den inrymde även pastorsexpeditionen) och illa underhållen, men som han likafullt måste hålla tillgodo med (hyran var däremot måttlig). Lika självklart var att prästen inte - utan vikarie - kunde lämna församlingens territorium även om/när konkreta åtaganden (typ förrättningar) saknades; enda undantaget var väl semestern då det fanns en vikarie som dock kunde vara bosatt på annat håll. När blev prästtjänst ett "vanligt jobb"?/Paul

      Radera
  7. Så trist! Som Småländska beklagar jag att ni åtminstone skulle sjungit "På lingonröda tuvor..." eller "Vita kyrkor tåga vi förbi, glatt kring nejden hörs vår melodi..." på er middag. Prästänka

    SvaraRadera
  8. BOD,

    Du kommer alltid med påståenden .Påståenden som De kan verifiera men som "vi" andra ofta visar är direkt lögnaktiga.

    Du är visserligen en politruk men Du är väl förhoppningsvis ingen Goebbels som medvetet utnyttjade att upprepar man en lögn tillräckligt ofta blir den trodd av en majoritet som inte vill tänka själv.

    Hur vore det om du sedan istället för att skriva :" Osant,grovt osant,absurt" dvs beskylla dina vedersakare för att vara lögnare visade på vari det lögnaktiga ligger?

    Är det för svårt? Detta att vara hederlig även om det kanske missgynnar arvodena?

    //HH

    SvaraRadera
  9. Antje påstår att 8000 ideella medarbetare engagerade sig inom SvK under flyktingkrisen.
    Det skulle vara intressant att se belägg för det.
    Min kyrka engagerades av kommunen för samordning av volontärsarbete på ett tillfäligt transitboende. En SvK-präst anställdes av kommunen på visstid och var tjänstledig från sin församling.
    Ingen av de 400 volontärerna där kunde sägas vara engagerade inom SvK.
    Jag vill bara förvissa mig om att faktaunderlaget inte är en lögn.

    Angående självskadebeteende så är väl kyrkomötets omformning 1982 det värsta som hänt på den fronten. Inga eftervalsanalyser nu kommer ens i närheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De allra flesta jag vet som engagerade sig där jag bor är inte kristna, utan såg det som en insats i en samhällskris. Däremot var kyrkan den enda organisation som satte sin ordinarie verksamhet på undantag (de andra hade inte tid och resurser). Jag har därför haft väldigt svårt för det där "vi gjorde det för att vi är kristna".

      För en tid sedan fick jag höra att stans störste och mest inbitne ateist är kristen. Han tror visserligen inte på Gud, men han arbetar ideellt med ensamkommande. Någonting har hänt med begreppen kyrka och kristen.

      Radera
    2. Kristen utan gudstjänstfirande är något okänt genom hela kyrkohistorien fram tills nu.
      Kristen är enligt mig den som vill nå till en bokstavlig tro på Niceanska trosbekännelsen.
      Sökaren är den som vill tro symboliskt på den och ateisten är den som inte vill tro på den.

      Undrar hur många präster och biskopar som ramlar utanför min snäva definition nu? Troligen förre kyrkoherden på bostadsorten som blev utesluten ur S för sitt engagemang i ÖKA och tappade platsen i kommunfullmäktige på kuppen.
      Var det inte förresten en av biskoparna som sa "människa först, kristen sedan"? Det är godheten som ligger i människan, vi som kristna skiljs ut från övriga människor för att vi tackar Kristus för gåvan att tacka Honom.

      Radera
    3. Fast prästerna själva är ju väldigt tydliga med att det inte handlar om antal kyrkobesök eller böner. Jag tänkte på det när jag såg bilder från en kyrka i Egypten, där islamister gått in med automatvapen under mässan. Jag undrade varför man går på mässa i en hotfull miljö, men antagligen får de något annat än vi, så att det är värt det. Jag tror inte att deras präster predikar att ingenting spelar någon roll.

      Vad gäller den inbitne ateisten så menar man att han inte behöver tro på Gud, eftersom han har lagen. Dvs arbetar ideellt, tror jag.

      Radera
    4. Uttrycket "människa först, kristen sedan" kommer från N.F.S. Grundtvig i Danmark, han med bl.a. många psalmer, möjligheten till valgmenigheter och folkhögskolan.

      Radera
    5. Peter T, du har helt rätt angående gudstjänstfirandet. I Katolska kyrkan anser många att ett deltagande under 20% är lågt (i Sverige ligger det nog på 25-30%) och påve Franciskus menade för en tid sedan att Frankrikes 12% är alarmerande (en siffra som Svky knappast haft sedan 50-talet). Påven skulle nog säga att 1-2% gudstjänstdeltagande är ett dött samfund.
      Antony

      Radera
    6. Antony, jag betvivlar starkt att Frasse skulle uttrycka sig med en sådan brist på själavård om de 1-2 procenten.
      Snarare skulle han nog peka på den enorma potentialen som Guds nåd kan realisera och uppmana till uthålligt gudstjänstfirande och bön.

      Radera
    7. Peter T, du har rätt gällande de enskilda själarna men som institution skulle han nog se Svky som död!
      Antony

      Radera
    8. Antony, att se och att säga är två olika saker.
      Frasse är dock bättre på att hålla isär dessa två än vad du är.

      Radera