lördag 21 juli 2018

Hantera frustration

Något egendomligt inträffade när nya kommentarer skulle in. De gamla försvann i samma ögonblick. Bloggardag är inte den förste att beklaga, men den tredje. Vid ett tidigare tillfälle har motsvarande inträffat. Nu måste frustration hanteras. Denna krishantering hör till det mänskliga livet, det kan man erfarenhetsmässigt både förstå och veta. Vetskapen att något hänt bortom egen kontroll, vad gör man med den? Är det tillståndet för det mesta med det mesta? Bloggardag förfaller till grubblerier. Detta skulle blivit en så trevlig lördag och så börjar den så här vemodigt! Kan det vara så att annan elektronik inte riktigt fungerar som den ska? Nu verkar allt mycket komplicerat.

Bloggen skulle fortsatt på det aggressiva spåret med jakt på person och inte bara i sak. Nu uppkommer ännu ett problem. Ska det riktas personkritik behöver vi förstå drivkrafterna och upprepa för oss själva när vi möter den fulländade idiotin, att de som driver denna likväl inte tycker att den är idiotisk utan verkligen tänker så och tycker detta är klokskap. "Funktionell dumhet" ger idiotin livsrum, Lebensraum, och det tarvar den. Denna dumhet stofferas inte bara med goda avsikter utan också med stora förhoppningar. Det kan då knappast gå mer än illa. Möjligtvis inte bara illa utan värre.

De stora systemen är svåra att genomskåda. Svenska kyrkan är ett litet system, men på många sätt en spegelbild av samtid och samhällsbygge. Det är möjligt att se de stora mekanismerna om man öppnar den lilla låda som Svenska kyrkan utgör och tittar ner i den. Anar ni problemen? Fattar ni att få är byxade att hantera dem?

Det är som med de stora skogsbränderna. De fromma förhoppningarna håller inte. Bristerna är uppenbara. Bloggardag har följt tillräckligt många övningar med samverkan militärt och civilt för att inte göra sig några som helst illusioner om vad som pågår i beslutsapparaterna ett stycke upp. Formen för nyhetsförmedling är också omöjlig, för många reportrar vet alldeles för lite och ingen har tid att egentligen berätta om saken (om det ens är möjligt). Av detta ska göras direktsända inslag.  Det är inte bara synd om lyssnarna. Nog skulle man väl ändå vilja förstå hur det kom sig att man utan vidare gjorde sig brandbekämpningskapacitet med HKP 4 kvitt utan att se till att ersätta denna kapacitet. Sannolikt handlar det om förhoppningar och bristande förmåga att göra riskanalyser. Men överstens ord gäller: "Det värsta inträffar vid sämsta tänkbara tillfälle. Det ska vi planera för."

På samma sätt med de storslagna lösningarna i Svenska kyrkan. Barbara Tuchmanns insikt att det alltid funnits någon som sett faran när majoriteten glatt rusat på ett håll och inte velat lyssna, är grundläggande. Människor fungerar så.

Berättelsen om Rehabeam som förkastar de råd han får kan anföras. Barbara Tuchmann har det som ett av sina exempel. 1 Kung 12. Gå hårt fram med argumentet att "min lem är grövre än min fars lår". Kungen vägledd av eliten lyssnar inte på folket. Det blev katastrofalt. Ni kan läsa själva och förstå machotänkandets uppenbara brister. Men eliten tänker så här och tyckte att det råd Rehabeam fick var välövervägt och klokt. Det hela ledde till den förödande splittringen. Bibelläsande ger dystra insikter också. Bloggardag hör till dem som menar att löftesbrytarpolitiken i Svenska kyrkan håller samma klass som Rehabeams politik.

Det som då bekymrar blir förstås frågan vad Gud tillåter och varför. Herren hade ju på något för Bloggardag konstigt sätt styrt katastrofen. Är detta styrande Guds sätt att bara strunta i folket. Det blir som vi vill. Det är rätt förskräckande. Eller blir det så här eländigt för att människor finner sig till rätta med orätten och inte på någon punkt markerar att de vill något annat? Denna stillsamma, anpassliga hållning betraktas som klok och välavvägd, men hur klokt är det i en kyrka om den fromme Olov Hartman gör den andligt klarsynta bedömningen att det går åt helvete? Bokstavligen. Bloggardag kan upprepa sig, äldre herrar gör gärna det. Det är mer än 60 år sedan Hartman sa detta, han menade det bokstavligen och då skule vi väl nu kunna avgöra om det verkar som om Hartman uppenbart hade fel?

Nå, man kan ligga på soffan, grilla lamm och äta kalvfilé, sjunga (för att inte säga skråla), dricka vin förstås och använda deodorant. Många präster i Svenska kyrkan gör så. De är bekymmerslösa för det är den hållning som ger minst bekymmer men belönas med uppskattning. De kommer att få gå främst. Men då kanske man ska läsa lite Amos för att få perspektiv. Amos 6:4-7. Josefs skada borde bekymra. Hållningen att skjuta från sig olycksdagen är – olycklig.

Då kan Bloggardag återvända till eländet med de försvunna bloggkommentarerna. Är själva försvinnandet också ett resultat av att Herren styrt? Bloggardag gjorde det inte. Eller är det helt enkelt värmens fel? Dessutom verkar elektroniken ha återhämtat sig. Bloggardag kan lägga sig på elfenbenssängen ett tag till. Här ska dock ingen Amos och ta ifrån honom den glädje han föresatt sig att denna lördag ska ge honom.

31 kommentarer:

  1. Ja, hur hanterar kritikerna frustrationen över att Svenska kyrkan finns, lever och alls inte är döende?

    Bloggarens hantering av den påstådda frustrationen över försvunna kommentarer är förstås alla oss andra förborgna. Men kanske är han i grunden tämligen nöjd över att slippa läsa "olämpliga" inlägg, ifrågasättande sådana, inlägg som sätter fakta och förnuft på agendan, som verkligen markerar, att en vit bil inte är svart.

    De tomma kommentarsrutorna är naturligtvis frustrerande för alla dem på denna blogg - de är ju ett övervägande flertal - som har tvingats göra halt med sina dödförklaringar av Svenska kyrkan. Plötsligt blev det stopp för allsköns textmassa om denna kyrkas uselhet. Svenska kyrkan är heller inte, som bloggaren skriver i dag, ett litet system. Det är stort, mycket stort, om man nu skall använda detta ord.

    Svenska kyrkan är en landsomfattande heltäckande andlig kraft, som genom decennier och sekler har satt sin prägel på land och folk. Svenska kyrkan är med oss på, kan man säga, de flesta plan. Var Du går, sitter eller står, finns kyrkan där på något sätt. Precis som Gud finns där.

    Att denna kyrka skulle ligga för döden som det dagligen, stundligen och i såväl bombastiska som aggressiva texter påstås på denna spalter, är alltså lika sanningslöst som att hävda att Stockholm och Moheda inte finns och att det bara växer skog där nu.

    Men alla förnuftiga människor vet, att både vår huvudstad och Moheda finns tryggt förankrade, där de alltid har legat.

    Och Svenska kyrkan finns lika tryggt förankrad i landet och folksjälen. De som förnekar detta bedriver en fruktlös kamp mot väderkvarnar, sådana som slika strider alltid är.

    Nu hoppas jag slutligen att bloggaren har hanterat sin frustration, så att hans öppna debatt återfår sitt rätta jag, dvs öppenhet, generositet och förståelse för fakta och förnuft. Ibland är det lite si och så med den saken också från bloggarens sida. Men bakom hans kulisser finns, trots allt, ett litet erkännande av att allt synligt, kännbart, välgörande, andligt inte kan förnekas.
    Som Svenska kyrkan till exempel.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren21 juli 2018 11:29

      BOD
      Det där var ett synnerligen ohövligt påhopp. Läste du ens gårdagens kommentarer? Bloggardag har en toleransnivå för inlägg i sitt kommentarsfält som vida överstiger vad som kan begäras. Och jämför gärna med hur t ex ärkebiskopen i den öppna folkkyrkan hanterar ifrågasättande inlägg som sätter fakta och förnuft på agendan.

      Radera
    2. Är det mest tragiskt eller mest komiskt att hr Dike på fullt allvar tror att det är han som står för fakta ock förnuft?

      den Lea

      Radera
    3. Kära Bengt-Olof, gå ut i en vanlig svensk stad en vanlig lördagsförmiddag och fråga människor på gatan vad de anser om SvK och vad den betyder för dem. Du kan åka till Ronneby eller Karlskrona, till Malmö eller Västerås, ja i stort sett vart du vill. Stödet från "den svenska folksjälen" är inte riktigt så stort som du hävdar. Allt fler människor känner sig ganska främmande (och ointresserade) inför organisationen även om medlemsnummerären av historiska skäl fortfarande är rätt stor.

      SvK vilar på sina håll, i detta avseende, på en ganska bräcklig grund.

      Radera
    4. Förnuftet
      som du Bengt Olof hyllar, är i andliga ting som ett svin i örtagård, det bara trampar ner. Detta enligt Martin Luther.
      Det måste upplysas av Guds ord med Andens hjälp. Enligt profeten Mika i morgondagens gammaltestamentliga text, så ger Anden profeten klarsyn. Det som är ämnet för morgondagen.
      Texterna talar också om falska profeter och att kunna skilja ut, vad som kommer från Gud och hans motstående andemakt.

      För falska profeter och förkunnare står det mesta bra till. För den falske prästen finns det fler vägar till Gud och livet med honom. För den falske profeten finns det inte en dubbel utgång från detta livet. Den falske prästen talar inte om nödvändigheten av omvändelse och att leva i den.

      Bloggaren hänvisar till Barbara Tuchmann och hennes konstaterande. Man skulle kunna uttrycka hennes slutsats så: det är bara levande laxar som simmar mot strömmen, de döda bara flyter med.
      Stig W

      Radera
  2. BOD,

    Mycket påstående n men var är de fakta som minerar kommentatorernas påpekanden? Dvs de som inte är politruker, inte hemmablinda och beroende eller "bara" sugna på arvoden?

    Jag ser deig bara som vanligt göra påståenden utan grund eller uttala banala truismer.

    Får väl citera dig men nu med tanke på just verkligheten.

    Försök se verkligheten och vad som sker i din så kallade älskade kyrka- den du själv just inte så ofta besöker eller deltar i dess gudstjänster.

    Kanske du borde börja med detta. Både för din egen skull och med tanke på jordelivets slut som det mera krassa - att veta något om det du skriver och det du påstår.

    //HH

    SvaraRadera
  3. Vilken oerhört praktisk blogg du har där kommentarer bara helt plötsligt försvinner för att sedan plötsligt fungera igen utan förklaring! I synnerhet om kommentarsfältet såg ut som i går, vilket vi om inte denna kommentar också försvinner, kan sammanfatta så här:

    1) Jag påstår att du skrivit att en en kyrka med bara manliga präster inte blir en "manskyrka" på samma sätt som kyrkan nu enligt dig nu är en "kvinnokyrka" och detta p g a alla prästfruars arbete som dessutom bör vara betalt nuförtiden.

    2) Du skriver att det var "bottenlöst uselt" av mig att påstå att du påstått detta.

    3) Jag citerar din bloggpost där du påstår just detta, såsom jag tolkar den, och ingen annan verkar heller ha tolkat den annorlunda. Du påstår att jag inte förstått "ironin" i något som du sedan inte vill förtydliga vari ironin består. Bara ett allmänt slag mot mig sådär som inte behöver preciseras, för du "står alltid över" sådant som behöver preciseras i betydelse, har jag märkt. Då är det bra roligare att nagelfara kollegors texter i stället! (Obs med detta påstår jag inte att jag inte delar ut "slag" själv - dock är jag alltid villig att precisera exakt varför jag skrivit som jag skrivit.)

    4) En kommentator, Peter T, påpekar ovanligt kritiskt mot dig, att du undvikit att svara på min kritik genom att hänvisa till att jag inte läst din bok och raljera över detta, i stället för att svara på vad du menade med det inlägg som jag refererade till.

    5) Alla kommentarer som rör detta "försvinner" sedan.

    Men nej, jag kan inte tro att du själv tagit bort kommentarerna, även om tanken förstås uppstår. Däremot får hela ditt beteende som beskrivs ovan mig att tappa respekten. Jag vet inte hur du är det privata men jag kommer i fortsättningen inte att "ta in" att du som högkyrklig och kvinnoprästmotståndare är "mobbad" utan att skälet till behandlingen kan vara att du beter dig som en skitstövel som inte tar ansvar och inte står för vad du skriver men är en j-vel på att påpeka andras brister och kräva ansvar för detta!Kanske är kvinnoprästmotståndet inte ditt problem (bara) i andras ögon utan en brist på hyfs och för att stå för vad man säger och gör? Men jag kan naturligtvis ha väldigt fel här, men hur du beter dig får mig att tvivla på att jag har det.

    Ang att läsa dina böcker så är det JUST detta som avhåller mig: Jag upplever dig som en aning intellektuellt ohederlig och att du inte går att lita på riktigt som när du refererar till källor, vilket t ex andra bloggare också uppmärksammat. Hade du gjort det hade jag kanske läst den, nu har jag för tillfället även tappat lusten för att vidare läsa bloggen för varje gång du beklagar dig över hur illa du med flera blir behandlade kommer jag att tänka: "blaha, blaha..."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta är en helt ärerörig kommentar från en som fått stort utrymme på denna blogg. Anna återger vad hon uppfattat, det ska ingen förtänka henne. Det lilla problemet är att det bara är detta hon uppfattat, ska vi inte låta oss bli bekymrade av. Läsa min böcker vill hon inte och det beror på att hon upplever mig som en aning intellektuellt ohederlig. Men jag publicerar Annas kommentar, förstås. Men jag tycker inte om tillvitelsen att jag raderat för att bli besvärliga invändningar kvitt. Det tycker jag är en personlig oförsynthet. Och lite vemodig blir jag allt.

      Radera
    2. Och du fortsätter i samma stil. Du ska förringa vad jag "uppfattat" men står i vanlig ordning över att förtydliga vad det är som jag enligt dig uppfattat/inte uppfattat, kan också stavas missuppfattat. Något sådant är "O Store Dag" alltför grandios för att göra. Hålla på och förklara sig liksom... förklara sig är det de andra som ska göra, fast först bör de avgå och sedan prickas av domkapitlet!

      Det är ett väldigt konsekvent drag hos BloggarDag och jag uppfattar det som att du faktiskt inte står för vad du skriver i många fall och då vill vända uppmärksamheten åt ett annat håll genom att förminska, men genom att förminska utan innehåll:

      "Det lilla problemet är att det bara är detta hon uppfattat, ska vi inte låta oss bli bekymrade av."

      Men nej, jag trodde inte heller att "ni" skulle "låta er bli bekymrade" av min kritik - hade det varit så hade vi ju rentav kunnat mötas nästan halvvägs och jag hade kunnat förstå "er" syn av saken.

      Det är synd att du blir vemodig. Jag blir också vemodig för jag tycker du beter dig som jag skrev som en skitstövel, du hånar och förminskar i stället för att svara på enkla frågor som hade kunnat lösa eventuella missförstånd om det nu fanns sådana - att du svarar som du gör får mig att misstänka att jag inte missförstått något alls.

      Men snällt är att du "publicerar Annas kommentar förstås" - det är helt ohyggligt snällt faktiskt att tillåta kritik av dina texter som i stort sett endast går ut på att kritisera andra och du tillåter vad jag förstår i stort sett också alla kommentarer - i synnerhet om de skickar ÄB och alla som pratat med henne till helvetet? Men väldigt hyggligt av dig Dag, att du "förstås" publicerar min kommentar i en blogg där du berömt dig själv för dina kritiska frågor till dem som har makten.

      Radera
    3. Bloggaren skall inte vara vemodig. Upp med hakan, ut med bröstet. Anna har i ord "dödförklarat" folk förr. Läste det själv.

      Mor i Saxnäs

      Radera
    4. Så till Anna med nästa kommentar.
      Du återger i din sammanfattning inte med ett ord kritiken du fick av en kommentator.

      I det här fallet borde du vara smartare.

      Mor i Saxnäs

      Radera
    5. Och denna kommentar,"rara mor" ger mig väldigt starka skäl att tro att du är JUST den person som återigen inte fick mig på tråden sist. Hur många alias har du? Oändliga förstås, som den som inte vågar stå för vem man är alltid har, den Lea!

      Radera
    6. It takes one to know one, som vi norrut säger.

      Alla siktar emellertid inte rätt.

      Fel fluga.

      Den underbara Mor i Saxnäs

      Radera
    7. Jag har bara ett alias, men jag förmodar att du i vanlig ordning tror dig veta bättre.

      den Lea

      Radera
    8. Underbara Mor: Och vem säger att du ens är samma fluga som skrev den första kommentaren nu? Kommenterar man anonymt utan inloggning så kan du vara precis vem som helst och hur många som helst och således förtjänas dina kommenterar överhuvudtaget inte att tas på allvar.

      den Lea: Jajamän, det tror jag i vanlig ordning!

      Radera
    9. Mor i norr!

      (Är du Morran Norrby, som går igen?
      Ett spöke från Uppsala?)

      Snälla mor i Saxnäs, binder du elva små troll i deras svansar? Kastar dem i elden eller forsen?

      Mor på trappan, med benen brett i sär, sjunger du marsfjällens visa? Lockar du på fjällkon? Springer haren din vägs ärenden?

      Skidar du på skaren som du rör dig över fjället, i helt ljusa sommarnatten?

      Mor, svara mig, så jag inte förgås och gifter mig med mig själv. Med dig mor, leker jag inte.

      Du Nordens edelweissängar, hör dina mörka barns gråt. Vi spelar våra roller i öster och söder, och väster i norr. Du vrider och vänder oss som du mjölkar fjällkon.

      Spene, spene, lene.

      Vagga oss till natten.


      Sniff

      Radera
  4. Samma visa varje dag. Dike får spatt och plitar ner en drapa. Tröttnar du aldrig?
    Sen styr samtalet in på stickspåret Bengt Olof.
    Vi som undrar över hur han tänker kallas doakör eller ”fans”. Inte ett dugg så vad mig beträffar, men bloggardag har alltid poänger.
    I morgon tänker jag mig till mässan i fina gamla Kärna kyrka i Malmslätt utanför Linköping. Vi brukar bli 7-10 inklusive präst, kantor, värdar. Med mina 56 år är jag nästan alltid yngst. Vad säger det om tillståndet och framtiden, Dike? Och om den utbredda kärleken till Svenska kyrkan. Styvt 5000 bor i närområdet och 4990 har annat för sig kl: 11:00 om söndagarna.
    /Pastor DeMesta.

    SvaraRadera
  5. Herr "förtroendevalde" bloggterroristen Dike har inga som helst omsorger om sv"k". I all synnerhet inte om dess framtid. Hur skulle han kunna ha det? Han går ju aldrig i kyrkan. Det viktigaste för demokrati-missbrukaren herr Dike, denne evigt förvirrade tunnelsynare, är att arvodet för fullmäktigetjafset i snacke-, rap- och pruttverkstaden i Mörrum regelbundet betalas in på kontot som det ska.

    I morgon är det söndag. För herr Dike veckans största och viktigaste dag, Vilodagen! Då får han full utdelning för sin förtroendevalda RÄTT ATT INTE BEHÖVA GÅ I KYRKAN!

    Så fungerar och så agerar de kyrkligt "folkvalda" (i herr Dikes fall var valdeltagandet i fårskocken skandalöst låga 15%!! Är det demokrati???) Fler än så bryr sig inte ett skvatt om sin älskade "folkkyrka". Ännu mindre bryr de sig om herr Dike. Som i sin tur inte bryr sig alls. Eftersom han inget förstår av det som sker.

    /John

    SvaraRadera
  6. Det hör till den kristna kallelsen att bli malträterad. Hur mycket i den vägen råkade inte Herren ut för? Skulle det inte hända, vore det oroande! "Jubla och hoppa av fröjd"! sa Herren i Matt. 5!
    Så ett litet, med ålderns rätt värdigt utfört glädjesteppade är väl inte fel?

    SvaraRadera
  7. Barbara Tuchman är verkligen läsvärd. 181 kr är inte mycket för en sådan läsupplevelse, med resonans i nuet! Synd att hon inte fick uppleva Trump: vilken bok det hade blivit!
    https://www.adlibris.com/se/bok/the-march-of-folly-9780349106748

    SvaraRadera
  8. Men nej, jag tror dig fortfarande inte riktigt om att ta bort ett för dig ogynnsamt kommentarsfält med flit. Samtidigt undrar jag hur det kommer sig att andra nu faktiskt kan kommentera utan att "tidigare kommentarer tas bort" vilket du påstod att de gör. Vad har ändrats?

    SvaraRadera
  9. Apropå frustration så kan nog en intervju i Dagen ge förnyad sådan åt åtminstone någon.
    http://www.dagen.se/nyheter/missionsprovinsen-star-infor-val-av-ny-biskop-1.1175687#cxrecs_s
    Betjänade var ordet, även om det inte var Bull som sa det denna gång.

    SvaraRadera
  10. Det är väl ett klart tecken om något på det de flesta insett, nämligen att kommentarerna sänker njutbarheten av bloggen, inte tvärtom.
    Jag förstår att bloggaren vill ha reaktioner och i bland kommer intressanta sakuppgifter. Men då ska man stå med en Dike som säger samma till blogginlägget orelaterade utgjutelser varje dag, en ett par otrevliga romerska katoliker.
    Övriga går allt att läsa men det är inte värt det.
    Jag läser bloggen med rss-läsare och finner att jag allt oftare låter bli att klicka in till bloggen för att läsa och göra kommentarer.

    Tror att det stora flertalet av bliggens läsare aldrig tar del av kommentarerna. Det är inte ovanligt, så är det på flesta bloggar.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. De viktigaste kommentarerna står naturligtvis Knut för själv. Inget tvivel om annat. Och på dem vill han ha obligatorisk läsplikt. Det är de andra som ska väck. Förstår man mellan raderna.

      Abbe Disza

      Radera
  11. Det är tragiskt att konstatera att BOD inte vet hur tunn folksjälens relation till SvK är. Som någon skrev: gå ut varsomhelst i landet och fråga människor om hur deras kontakt med SvK är och du ska finna att inte ens dop, ännu mindre konfirnation och svikande kyrkliga vigslar är långt ifrån självklara idag. Kyrkans ”trumfess” begraningsgudstjänsten går fortfarande att ”spela ut” men är i avtagande, mycket beroende på avsaknad av närstående alternativ. Gudstjänstdeltagandet sjunker drastiskt. Sä BODs tal om kyrkans ställning i folksjälen är både fel och för länge sedan ett minne blott. Han VILL inte se faktum utan drömmer om tider bakom en täckmantel om den demokratiska folkkyrkan. Jag ironiserar verkligen inte utan har helt enkelt en helt annan verklighetsbeskrivning än BOD. Och jag är övertygad om att den ligger bra mycket närmare sanningen än den idealiserade bild BOD för fram. När SvK har medlemmar kring 10% av folket (det dröjer, men med ett tapp på 1% årligen är vi snart där!) kommer det att visa sig vem som var realist och inte drömmare. Bloggardags försök att ”marknadsföra” kyrkan och hennes högtider är mött ett förstrött intresse. Vet BOD t ex om att det är han som låg bakom ”Lilla boken”? Eller att Två systrars församling i Kalmar var den mest levande och aktiva församlingen ”på hans tid”? Sådant får väl knappast sägas i dag när MTD-budskapet är den tongivande!

    SvaraRadera
  12. Vad är egentligen yttrandefrihet?

    ( https://educaremm.wordpress.com/ )
    JB

    SvaraRadera
  13. Bäste bloggardag! Är det orimligt att skippa vissa kommentarer? Dike svamlar ju likadant vecka efter vecka
    och Anna verkar storstöddig också. Många av oss som läser Din blogg, har lärt sig att hoppa över deras kommentarer, men det
    finns ju en del som nappar på deras stöddiga inlägg, och då
    blir man ändå inte kvitt deras dravel. Vem är en "SKITSTÖVEL"?
    i Småland säjer man ju:"Den som sa de´hon va´de".


    SvaraRadera
    Svar
    1. Såja, lea mor, nu tycker jag mor ska bli lite mindre le och njuta av sommarvärmen - för mor sitter väl inte mitt i en skogsbrand och har eld i baken som gör henne så ivrig på tangentbordet?

      Men mor kan trösta sig med att mina kommentarer inte kommer att vara frekventa om ens alls i framtiden och detta p g a oskicklighet att hantera bloggen av bloggägaren. Jag tycker det känns som en sådan borttappad möda när resonemang dels försvinner, dels inte får något svar (jag har fortfarande inte fått någon som helst förklaring till på vilket sätt mitt påstående var "bottenlöst uselt" gjort av mig).

      Om det ska vara på det viset ger även jag upp, säkert till både BloggarDags och lea mors förtjusning.

      Radera
    2. -Anna vill ha positiv förstärkning, konstaterar den genomlöjlige Svanslösingen nyktert.

      -Uppmärksamhet! Attention!! rättar Rickard från Rickomberga på sitt vanliga, raljerande vis.

      -Att ni alltid ska va så nedvärderande, era loppiga patriarkatter! Anna är den mest läsvärda kommentatorn på bloggen. Hon jobbar verkligen me tankarna å tar inget för givet. De e på tiden att vi matriarkatter tar över. Hoppas hon kommer tebaks snart!

      Majas ögon drar ihop sig till farligt smala springor.

      -Matriarkatter va ordet konstaterar Bill, min kommunikattör inställsamt.

      -Matriarkatter säjer ja bara! hakar Bull, min teolågiske sekreterare påpassligt på.

      Elaka Katten Måns

      Radera
    3. Tack Måns för rapporten! Jag blev glad.

      Radera
  14. Alphadeltagaren, Perax m fl,

    -Till den förste må upprepas det som jag - av alla - gång efter annan har betonat: att bloggarens generositet gentemot kommentatorerna är mycket stor. Så påstå inte att jag kritiserar honom.
    Sedan skall sägas till dem som finner min beskrivning ovan av Svenska kyrkan, särskilt då Perax, överdriven och osann, att de kan ju försöka hitta någon annan(s) själ som är starkare eller lika stark.

    Svenska kyrkans förankring bland folket kan beskrivnas som det stabila byggnadsfundamentet av betong. Starkt, fast, går inte att rubba.

    Högkyrklighetens förankring däremot är närmast jämförbar med den vacklande båtbryggans, där pelarna är tämligen söndervittrade och bryggdäcket delvis också murket.

    Jag vill inte vara oförskämd mot de högkyrkliga, men Perax inlägg bör bemötas med denna verklighet.

    Snälla Perax, kasta inte sten från glashuset! Det är riskabelt

    SvaraRadera