fredag 30 december 2011

Barn och datorförbud

Tre barnbarn var på besök och deras mor hade som medskick proklamerat datorförbud. Nu skulle barnbarnen få uppmärksamheten. Jag var rätt följsam men barnen klarade sig väl utan att jag skulle vara över dem, insåg jag. Tv-spel och annat i den stilen underlättar. Men det fördes begåvade samtal om Sparta och ASten (med äldsta barnbarnet) samt togs ut en lös framtand (det yngsta närvarande). Privilegiet att få ta loss den rätt lösa tanden var mitt. Annars tramsade vi som vanligt och åt tacos och fondue om kvällarna, mat som det tar lite tid att pilla i sig och ger chans att umgås under tiden. Lite vardagslycka, alltså. Värnlösa Barns dag var det som alla onsdagar kvällsmässa.

En påminnelse om barns villkor skulle förstås kunna trigga igång oss att tala om barnen i vårt samhälle. Det gör bi kanske, i allmänna ordalag. Numera är ingen så ofin att abortfrågan kommer upp. Mer än en miljon aborter sedan 1970-talets början gör frågan till en icke-fråga, för så många blir personligt berörda om man skulle säga att denna politik är ett socialt misslyckande och beror på en bristande värderingsdebatt. KD har taggat ner. Frågan ger absolut inga röster att tala om.

Men frågan om människans värde och värdighet kanske är den som Kyrkan skulle föra fram? Vad är en människa - kan hon någonsin hanteras som ett medel och inte ett mål? Hur skulle det svenska samhälle se ut där drygt 30 000 aborter inte genomförs varje år? Är det sant att barnmorskan vid första besöket under en graviditet frågar om kvinnan vill behålla barnet?

Det finns en underliggande lögn att ta itu med. På 1960-talet argumenterades för fri aborträtt eftersom så många kvinnor for till Polen för att få aborten utförd där. Självfallet for inte 30 000 kvinnor till Polen varje år. Den lagstiftning som avsågs ta itu med ett missförhållande skapade ett förhållande med många fler aborter.

Abortfrågan handlar inte bara om kvantiteter, förstås. Tänker man att varje människa är menad av Gud gör vi oss konsekvent av med gåvor som skulle komma oss till godo. Och kan somliga försvarslösa undvaras - varför gäller det inte oss andra när vi blir gamla och ligger alla till last? Värderingsdebatten borde sannerligen stå högt på den politiska dagordningen. Men jag kolliderar förstås med Humanisterna för jag har en kristen bas för att min politiska samtidskritik - och just det får man inte ha. Men följden av ett förbud för värderingar som bottnar i något som stämplas "religiöst" blir ett samhälle utan möjlighet att i en stor gemenskap ställa frågan om människans värde och värdighet. Alltså kan saklöst den stora västerländska kulturtraditionen ses som en ointressant samtalspartneer och 30 000 aborter genomföras i vårt land.

Detta sagt när jag umgåtts med tre barn som jag fick för mig är viktiga - i sig själva och inte bara i relation till mig. Men jag är en enkel lanpastor. Fråga biskoparna vad de anser om svensk abortpolitik!

18 kommentarer:

  1. Eutanasi pågår.

    Utan formella beslut. Utan journalanteckningar. Här liksom i Tredje Riket. Ibland utan klartecken från anhöriga. Och klartecknet från anhöriga är ju så litet. Så omärkligt. En ynklig nullitet:

    -Skall vi inte tänka på det som är bäst för...

    och det är väl klart att man skall tänka på det som är bäst. För den gamle, en själv, ens barn, grannar, vänner. Och de flesta tänker just på det som är bäst.
    Exempel finns dock, att äldre levat både fem och tio år efter det att en vänlig narkosläkare uppmanat någon anhörig att tänka på det som är bäst. Och fått medvetet, envetet och blankt nej. Rent av levat meningsfulla liv. Kanske med handikapp. Men ändå. I tio år... Dock är det inte alltid som fåtalet tillfrågade, som vägrar tänka på det som är bäst (för skattebetalarna?) respekteras. Lite extra morfin, negligerande av att rensa luftvägarna vid hjärtsvikt, hög sommartempertur utan hjälp med extra vätsketillförsel. Nutidens änglamakerskor kan sina knep.
    Sjukvårdspersonalen, särskilt narkosläkarna - bödlarna - uppmanas av sjukvårdsekonomer att "prioritera". Så kallas det visst. Och visst prioriteras det. Och tänks på det som är bäst. T ex på att slippa besvär med en anhörig som inte kan bo kvar hemma eller rätt upp och ner att få ut sitt arv medan man fortfarande kan ha lite kul...
    Hur många liv har sedan sjuttiotalet i all tysthet släckts i tanke på det som är bäst? Svaret gör att även denna mordepidemi blir en ickefråga. En icke röstvinnare. Här liksom i Tredje Riket.

    Per S

    SvaraRadera
  2. Abortfrågan och evolution vs kreationism/ung jord är det två frågor som mest har alienerat mig från evangelikala/fundamentalistiska kristna. Det måste väl vara möjligt att både verka för minskat antal aborter och för att inte skuldbelägga och juridiskt straffa kvinnan. Att spela ut bilder på aborterade foster mot bilder på söndertrasade underliv efter illegala aborter är föga fruktbart. Hur göra? Jag känner mig verkligen rådvill. Intressant nog har den katolska kyrkan som ju är en extrem hardliner i abortfrågan en mycket öppnare attityd i frågan om skapelsen:
    http://www.davidmacd.com/catholic/catholic_creationism.htm . Kan man inte resonera lika förnuftigt i debatten om abort?

    SvaraRadera
  3. 1974 när den nya liberala abortlagen togs var det prästmöte i Strängnäs. En ung präst, just prästvigd, föreslog biskopen Kastlund att ett uttalande av oro över den nya lagen skulle göras av det samlade prästerskapet. Det tyckte inte biskopen.

    le

    SvaraRadera
  4. Om man frågar en hund skäller den, om man frågar en katt jamar den, om man frågar ett politiskt djur får man ett politiskt korrekt svar!
    Varför fråga?

    SvaraRadera
  5. Abortpolitiken är en skam för Sverige och i sanning ett stort misslyckande. Att sedan frågan inte ens "får" diskuteras är beklämmande.

    "Och kan somliga försvarslösa undvaras - varför gäller det inte oss andra när vi blir gamla och ligger alla till last?"

    Vänta du bara. När rätt till dödshjälps-förespråkarna fått sin vilja igenom kommer vi att ställas inför mer eller mindre uttalade krav på dödshjälp. "Agda lilla, vore det inte skönt att få sluta? Agda är ju både sjuk och gammal." Och nappar inte Agda på det så ska väl tillräckligt dålig vård få kärringen att ta sitt förnuft till fånga. Vänta bara.

    Elisabeth

    SvaraRadera
  6. Bra, Dag!
    Svenska kyrkans tigande inför en abortlagstiftning som är fullständigt omoralisk.
    (fri abort till 18:e (!!!) graviditetsveckan, och med speciellt tillstånd till 22:veckan) är en skandal! Feghet, ynkedom! Eller en anpassning till det sekulära samhället?
    Om man nu inte anser sig kunna ta bort aborträtten helt,så bör man åtminstone sänka gränserna mycket kraftigt. Vad finns det för skäl att ha en fri gräns över 10:e eller 12:e veckan? Och aborterna borde föregås av ingående samtal med den gravida kvinnan och ev. barnets far.
    För en tid sedan läste jag på en kyrklig blogg att nuförtiden sätter man inte ut oönskade barn i skogen. Nej, det behöver man inte, för de är redan borttagna!
    Hur har vi kunnat förfalla så mycket moraliskt att vi inte längre reagerar inför det faktum att 30 000 berövas livet varje år, och att vi i värsta nazistil (ja, ursäkte) sorterar bort dem som inte anses tillräckligt perfekta!?

    SvaraRadera
  7. Den som i Syd-Tyskland letar efter en toalett kan träffa på en med skylten "Abort".
    Kanske någon av julmaten mindre tyngd kommentator kan få ut något begåvat av detta faktum?

    LG

    SvaraRadera
  8. Thorsten S, vanligen behöver man inte skuldbelägga kvinnor som gjort abort. De klarar det utmärkt själva. Att släckande av mänskliga liv är en mycket svår synd ska man dock inte behöva huttla med. Fostret bad aldrig att bli skapat och med barn blir man inte bara så där. Varför ska den svagaste parten plikta med livet bara för att mor och får agerat oansvarigt? (Naturligtvis finns våldtäkter och andra undantagsfall, men de ligger inte bakom många procent.)

    SvaraRadera
  9. Frågan om den gravida kvinnan önskade/avsåg att behålla barnet ställdes redan 1980 på en av Landstingets MVC i Halland. Inget vid kontrollen tydde på annat än att fostret friskt, frågan ställdes dessutom före undersökningen. Kvinnan ifråga var jag. Och, ja, jag önskade behålla barnet!!!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  10. Ni får väl förklara Er Ni präster som ställer sig avvisande till aborter och talar klarspråk.
    Vad säger Ni om Svenska Kyrkans nya tolkningar i andra ärenden som går på tvärs mot bibelorden.
    Men det är väl så att har man ett jobb i vissa fall kallelse så bråkar man inte om "småsaker"

    SvaraRadera
  11. Det gäller att komma ihåg att det inte finns bara en sida av varken abort eller eustani.
    Och det är väl framförallt gråzonerna som Svenska kyrkan måste förhålla sig till.
    Jag välkomnar ett öppet och teologiskt samtal när det gäller både abort och eustani.
    När det gäller eustani - dödshjälp har jag efterlyst det i flera år i kyrkomötet utan att få svar.

    SvaraRadera
  12. @Carina E R
    Vad vill du egentligen säga med dina vackra ord? De låter i mina öron mest som de substanslösa floskler som politiker tar till då de vill verka viktiga utan att ta ställning för något alls. Vilka gråzoner? Vilka olika sidor?

    SvaraRadera
  13. @ populisten:
    Här nämner Du själv gråzoner:
    "(Naturligtvis finns våldtäkter och andra undantagsfall, men de ligger inte bakom många procent.)"
    Livet är fullt av gråzoner, ja, att förhålla sig till detta är den stora utmaningen med livet på den här planeten. Det kräver att jämnt och ständigt tänka till, autopilot finns inte!

    SvaraRadera
  14. stellan bengtsson1 januari 2012 kl. 15:46

    Låt menlösa värnlösa barns dag bli en dag som uppmuntrar till försvar av de oföddas rätt till liv

    SvaraRadera
  15. @Thorsten Schütte
    Som jag ser det är detta inte gråzoner utan tillfällen i livet då kanske inget annat väl än en handling av ondska finns att välja på. Sådant är livet i världen efter fallet då ondskan kom in i den. Jag skulle t.ex. inte tveka att med dödligt våld försvara mig mot den som hotade mig eller min familj till livet, men det ändrar inte det faktum att det är en synd att dräpa. Rätt är fortfarande rätt oc fel är fortfarande fel, gott är fortfarande gott och ont är fortfarande ont, alldeles oavsett om jag av omständigheter eller svaghet väljer det onda ibland. Vi måste skilja på sak och person, på synd och syndare.

    SvaraRadera
  16. Populisten säger: "... inte ... många procent ...", TS bemöter med: "... fullt av gråzoner". Är det bara jag som inte får ihop det?

    SvaraRadera
  17. Thorsten Schütte2 januari 2012 kl. 13:50

    @ Per H: Lätt att få ihop. Fullt av gråzoner säger inget om deras bredd, sittandes vis tangentbordet kan Populisten och Per H sedan teoretisk filosofera att bredden är obefintlig. I det verkliga livet varseblir man snart att bredden kan bara betydlig!

    SvaraRadera
  18. Just för att navigera i det verkliga livets arkipelag av blindskär och grynnor måsta man vara klar över principer och värderingar. Sedan kan man ge sig ut på seglats fullt medveten om att man sällan kan åstakomma det goda.

    SvaraRadera