söndag 11 december 2011

prästfest40

Det heter så: prästfest40. Församlingen firar medf mig eller jag med församlingen det faktum att jag den 19 december varit präst i 40 år och döpt i 63 samma dag. Deo volente, om Gud vill. D.v. skrevs i de gamla pålysningböckerna. När "D v" utlästes "denna vecka" fanns det skäl att ta bort förkortningen.
Välan, alla utom biskopen är välkomna. Kl 18.30 är det mässa och därefter ska jag i 27 minuter tala om prästämbetet innan festen fortsätter med käk. Kyrkorådets ordförande sa i ett svagt ögonblick att hon skulle ta hand om det hela, I dag har vi förebragt anmälningslistor men man kan också anmäla sig på tel 0485 20008. Festen kostar 40 spänn och man ska tala om in förväg om man ska ha vin eller inte. Kanske kan man mejla anna.fendin@svenskakyrkan.se.

Mern vad är det att fira? En prästs 25 respektive 40-årsdag är anledning till församlingsfest - men i mitt fall? Biskopen är inte välkommen av det enkla skälet att biskopen aldrig prästvigt mig om jag kommit dragande med min prästkallelse till honom nu och varit 23 år gammal. Vi kan vara vänliga mot varandra i allt - utom här ty med den ordning biskopen och hans gelikar står för iscensätts Lögnsystemet. Det har föga med Guds rike att göra - och jag tänker inte spela eller låtsas.

Det rådan prästvigningsstoppet är och förblir en skandalon. Jag har uppenbarligen haft och har en prästkallelse just i Svenska kyrkan. Jag har varit församlingspräst, byggt församling från nollpunkten, tagit ansvar på alla olika nivåer i kyrkolivet, som präst valts till två kyrkomöten, varit med om det man minsta ska han varit med om som päst i karriären - en vuxen man som omvänder sig till praktiserad kristen tro. Puddingen bevisas genom ätandet - och min prästvigningspudding har bevisats just så. Lik förbannat måste biskopen agera så att om jag nu kommit med denna av Gud givna kallelse, hade jag visats bort. Jag - med min stabila svenskkyrkliga bakgrund i söndagsskola, konfirmandundervsing på Kronoberg (stiftets skrytkonfirmation??), konfirmandledarskap där, aktivt deltagande i stiftets teologgrupp (också i styrelsen) frivilligarbetare i stiftets sommarkyrkoverksamhet, med i stiftsungdomsråd och kommittéer, med i en uppsjö av arbetsgrupper för kyrkodagar och annat som är mycket frivilligt, organisatör av studiearbetet i stiftets östra del med mera, med mera. Jag har inte dragit mig undan ochj jag såg hur andra glassade sig fram till positioner långt från källaren i Norrliden. Så här var det. Och nu är prästämbetet - Guds gåva med en vigning som reformatorerna kan se som ett sakrament - underställt kyrkopolitisk konjunktur med biskoparna som handhavare av konjunkturen.

De, ty biskop Johansson är inte ensam - de äro legio - som skulle underkänt min av Gud givna kallelse är ärkebiskop Wejryd, biskop Persenius, biskop Modéus. biskop Aurelius,, biskop Nordin, biskop Söderström, biskop Jackelén, biskop Eckerdal, biskop Hagberg, biskop Koivunen Bylund, biskop Stiglund samt biskop Fast. Vem vav dem har byggt levande församling? Ingen, såvitt jag kan se. Flera av dem har gjort sina glansfulla karriärer bakom ett skrivbord eller som bäst vid en akademi. Några har suttit som församlingspräster några år - men har de lämnat spår efter sig? Nu är deras uppgift att rensa bort just de prästkandidater som hade kunnat göra skillnad - för problemet är inte bara att de har en ämbetssyn som är kyrkopolitiskt olämplig - de har en mängd kompetens. Denna undandras Svenska kyrkan - om man nu inte ska kliva fram och visa - inte bara påstå - att Svenska kyrkan varit en bättre kyrka om jag inte blivit präst.

Jag tror fällan slår igen om biskop Johansson et consortes. De står i Lögnsystemets tjänst. Jag kan fortfarande vara vänlig mot biskop Johansson men vi vet båda var gränsen går. Han tvingas hålla fast vid Lögnsystemet. Jag är fri att demaskera det.

Nu är det församlingsprästens söndageftermiddag. 10 var det högmässa i Högby poch 12 gudstjänst i Persnäs. Kl 18 blir det Lucia-gudstjänst /traditionellt 3 s i Advent på norra Öland/ och nu ska jag på besök i ett sorgehus. Det är meningsfullt alltihop. Men det vore inte fel att någon liten stund hälla ut sig i sängen. Man är ju inte 23 längre.

15 kommentarer:

  1. Vi lyckönskar 40-årsprästen och beklagar att vi är 50 mil från prästfest40! Vi har idag firat högmässa och prästvigningsjublieum i Barkarö kyrka med F. Karl-Olof Berglund (präst i 63 år eller sen Du döptes!) och F. Kjell Andersson (präst i 37 år), tillsammans 100 år som ordets tjänare! Allt gott - Sonja och Per M. Carlberg.

    SvaraRadera
  2. Hoppas du får en trevlig dag!
    Jag är en av "de bortvisade" och jag älskar Svenska Kyrkan så mycket, så mycket. Men vid 29 års ålder är jag så trött på henne, så trött, så trött. Jag tror jag hade kunnat bidra med något som kristen präst, men jag tänker inte ljuga för att kunna bli prästvigd.

    Nu drar jag annorstädes. Bättre? Gud vet. Vad jag vet är att jag inte skulle väntat så många år utan att jag skulle (som man säger) gått vid första slaget.

    SvaraRadera
  3. Stackara +Jan-Olof! Han hade nog velat vara med.

    Synd att Bloggardag inte uppskattar normalt mänskligt och kyrkligt hyckleri? Ibland felaktigt kallat kristligt sinnelag. Tänk vilka tillfällen till rallarsvingar och dråpslag i det fördolda uppenbara endast för de initierade! En njutning att höra och iaktta. Men den här gången blottlades såren. De förbjudna orden sades. Konflikten blev tydlig.

    Är det fler än jag som i den blygsamma uppräkningen av egna förtjänster hör ett eko av aposteln Paulus? Vem minns idag de med Paulus samtida översteprästerna i Jerusalem? Paulus i sin periferi läses och utläggs däremot.
    Kommer någon om en mansålder att minnas de uppräknade biskoparna? Läses och utlägges månne istället de slitstarkare av docenten Sandahls skrifter?

    Per S

    SvaraRadera
  4. Här och där kan Guds Ord fortfarande förkunnas utan parti och kyrkopolitisk filtrering. Den starkt oroande frågan är vad händer sen?
    Leden tunnas ut alltmer,
    Rätte lärare flyter inte bara ut i sängen helt kort för att stärkt stiga upp utan en dag är det för gott.Denna hälsosamma men sorgliga påminnelse får prästerna vid varje kristen jordfästning de medverkar i.
    Vad är näst bäst alternativ när inte nya kallelser längre tas emot?
    Finns det en tredje väg mellan att göra inget eller lämna åt olika håll? Kan ett nytt medvetande ges till kyrkfolk om ny grund för det allmänna prästadömet som inte står under politisk kontroll och hur ska det i så fall se ut?

    SvaraRadera
  5. Tack Dag för denna blogg. Jag tackar Gud för att du vågar tala ut. Nu är det för sent att göra karriär och kanske välsignelsen är just denna; att frimodigt kunna demaskera lögnväsendet. Allt att vinna och ingenting att förlora. Jag önskar att jag i detta avseende kan gå i dina fotspår. Jag lovar att försöka.

    SvaraRadera
  6. Brunne då? Har hon brunne inne?

    SvaraRadera
  7. En skickas/förvisas till norra Öland, två andra blir helt enkelt ogiltigt avskedade, ett flertal andra blir utköpta "på raken" - varför är rättroende präster ett så stort hot i Svenska Kyrkan?
    Tack Dag för att du har energin att sätta ord på allt detta och tack Per S för din kommentar!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  8. Tack för att ....you're out there....sörjer förfallet som pågår.

    en medlem i SVK sedan snart 50 år

    SvaraRadera
  9. Man behöver inte ljuga. Man kan däremot läsa KO-paragrafen och notera vad som faktiskt står där: "samarbeta med andra inom vigningstjänsten, oavsett deras kön". Det är väl få präster som inte skulle kunna samarbeta med diakonissor?

    SvaraRadera
  10. @Kyrkliga betraktelser:
    Jag ger inte mycket för kyrk-oordningshårklyverier.
    Jag förstår intentionen i frågan och jag vet att mitt tillrättalagda svar skulle haft som syfte att föra bakom ljuset - vad är detta om inte lögn?
    Mig ger det i alla fall samvetsbetänkligheter.

    Sedan är det väl dessutom sällan som ifrågasättarna använder KO's lydelse ordagrant.

    SvaraRadera
  11. Grattis till att Du blivit en medelålders präst (För det är väl så man räknar 40-åringar?)
    Vi från Göteborg vet väl att lotsen kan vara mer värd än aldrig så många guldgalonerade kaptener. Men varför förvisa dem till lastrummet? Låt dem vara kvar på bryggan och se och lära!

    LG

    SvaraRadera
  12. Jag är glad, att jag är född 1949 och inte 30 år senare, och åt att jag därför får vara präst. Ens uppfattningar formas väl i unga år. Jag bodde på S:t Ansgars i Uppsala, kom med i aKF och SESG. Sedan har väl också 40 års läsande av SPT satt sina spår. Jag tänker, att i kyrkan är vi lite som gamla bilar utan katalysator. De får fortsätta att rulla i trafik, men med tiden blir de allt färre.

    SvaraRadera
  13. VN: KO är juridik och skall behandlas med juridiskt tänkande. Det som står är det som gäller - inte mer, inte mindre. Att sedan sätta käppar i hjulet för sig själv, ja då får man väl skylla sig själv.

    Hade det däremot uttryckligen stått "samarbeta med ALLA i prästämbetet oavsett kön", då hade det varit lögn - men nu är det faktiskt inte så KO-paragrafen lyder. Om frågeställarna formulerar sig annorlunda får man be dem citera exakt som orden lyder. Ordalydelsen är allt vi har att gå på.

    SvaraRadera
  14. Ja, samma "juridik" verkar ju inte hindra Eva Brunne att utan kyrkojuridisk grund förvägra kandidater vigning. Ett så rättsosäkert system kan och skall man inte förlita sig på och där ingen rätt finns kvarstår endast samvetet.

    Därtill, skulle du vid direkt fråga om du kan tänka dig att arbeta fullt ut med kvinnliga präster, rätta frågeställaren och påtala att du vill ha frågan ställd enligt formuleringen i kyrkoordningen, kan du hoppa upp och sätta dig på att du skulle bli vägrad vigning med förmuleringen att "den sammanvägda bedömningen" (el. dyl.) är att du tyvärr inte kommer erbjudas vigning. Och räkna inte med att du kommer kunna avkräva något förtydligande kring detta.

    Ett kyrkojuridiskt system som är så godtyckligt och rättsosäkert är inte värdigt en kristen kyrka. Men med tanke på att man utan att blinka viger Aspeboda-komministrar som inte ens förkunnar kristendom, kanske det här med vad som är värdigt en kristen kyrka i vilket fall inte är särskilt intressant längre för biskoparna.

    Nä, jag skulle lämnat förhållandet vid första slaget och inte dragit ut på det så många år.

    SvaraRadera
  15. Dessutom finns det inga "diakonissor" längre, i alla fall inte om man paragrafrider din älskade kyrkoordning...

    SvaraRadera