måndag 2 april 2012

Blodtrycket

Förra året kom nyheten att psalmsång sänker blodtryck och de senaste veckorna har det meddelats, att kyrkogångare mår bättre än andra. Går man oftare i kyrkan, får man lägre blodtryck, hette det. Slutsatsen blir väl att man inte ska gå för ofta. Men en gång i veckan, på söndagen, och lite mer den vecka som nu är, kan bara rekommenderas.

Jag var i Karlskrona för ett tag sedan och försåg mig med bladet "Välkommen att vara med i Svenska kyrkan!" Vad får jag veta? "Oavsett om du definierar dig som troende, sökare eller tvivlare så finns Svenska kyrkan för att dela dina och andras funderingar kring livet, döden, glädjen och sorgen." Men vad om jag definierar mig som kristen - och vad är egentligen den "Svenska kyrkan" som finns för att dela mina funderingar? Är det kyrkoherden?

"Kärnan i Svenska kyrkan är tron på en kärleksfull Gud, en uppstånden Kristus och en helig, livgivande Ande." Något som skulle kunna kallas försoning finns i vart fall inte här. En del annat basalt för den kristna tron saknas nog också. Men låt gå. Varför vara felfinnare. Jag får ju vara med. Fast det finns ett "men": "Men tron är något djupt personligt, något som du själv måste hitta och definiera." Nu försvann hela kyrkotanken, tanken att jag inte måste något och tanken att jag är med i en gemenskap där gemenskapens erfarenheter efterhand också får bli mina och mina erfarenheter får klä sig i ord. Vad betyder "djupt personligt" förresten? Det betyder precis vad det kan utläsas som, att jag får bli salig på min egen fason. Det djupt personliga är knappast underställt sanningsfrågor och har inte nödvändigtvis något med uppenbarelsen från Gud att göra.

Jag får i vart fall vara med. Bra att veta. Men sedan den råa ekonomiska argumentationen. Genom att vara med bidrar jag. Och det är textens huvudsyfte, det fattar inte minst en smålänning fast hur det är med blekingarna måste jag lämna osagt.

"Du bidrar till", heter det. Och när jag pröjsar kan min granne som blivit sjuk på Gran Canaria få "ett extra hem och en mötesplats". Svenska kyrkan! Klart att jag ska vara med och betala då. Inte minst när kusinen som är au-pair i Londson också får ett extra hem och en mötesplats. Vad mina pensionerade kusiner ska ut och vara au-pairer för, fattar jag dock inte.

"Vi människor har behov av riter och traditioner." Det är väl Kalle Kulas koncept i boken Ett svårskött pastorat. "Inom Svenska kyrkan finns en lång erfarenhet av att välkomna det nya barnet - dopet", heter det. Av livsfrågor blir konfirmation, kärlek som manifesteras blir vigsel och att få ta farväl kallas begravning. Inte ett ord om just det där som sänker blodtrycket - högmässan. I stället ett välkomande som för varje allvarligt syftande person blir blodtryckshöjande.

Jag kanske ska påminna om Maja Hagerman som inför nyår skrev i DN "Dags att öppna kyrkorna". Fler ceremonier än kristna borde få plats i kyrkorna. Hon vill "hitta former där människor får plats att vara högtidliga, andäktiga och kanske religiösa tillsammans."

Är det inte bara att åka till Karlskrona då?

11 kommentarer:

  1. Karlskrona? Det funkar väl med de flesta kyrkor i huvudstaden eller i domkyrkorna runt om i landet?
    Hur många präster kan uppriktigt beskriva teologin i en så kort text som Jesusbönen?

    SvaraRadera
  2. I Växjö domkyrka igår sjöng vi "Halleluja, sjung om Jesus". Hela. Det gjorde gott. /wibe.

    SvaraRadera
  3. Vår tid tenderar att sträva efter ett "pragmatiskt sanningskriterium". Inte kan någon Kyrka eller församling låta pragmatismen styra. Nyttan blir till slut njutning. Utilitarismens slutstation är hedonismen. I Stilla veckan förbereder vi oss att fira Långfredag där Johannespassionen ger oss Jesu Ord: Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak, att vittna för sanningen. Han som säger detta är den trovärdige och sanne och som inte framledes kommer på en åsna utan på en vit häst. Vår uppgift blir då att med Kristi vittnesbörd vittna för Sanningen. Bo Giertz bok "Den stora lögnen och den Stora Sanningen" är därför lika frisk och välgörande för själen som ett glas rent vatten är för kroppen.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  4. Man tror ju på en uppstånden Kristus i Karskrona. Det är välan inte så illa så här i påsktider?

    Annars är nog sanningen den, att kristna bör tala tyst om trons innehåll. Produkten jesustro och församlingsgemenskap är ju inte direkt varken storsäljande eller självsäljande? Många kvarstår som medlemmar i kyrkan för att bidra till vård av kulturminnen, kyrkomusik och fastigheter. Dessutom för att få en traditionell ram runt livets högtidligheter. Knappast för att dela en trosgemenskap, emellertid.

    Eller förhåller det sig kanske delvis tvärtom? Är det kanske så, att den som vill bevara sitt liv, d v s kyrkoavgiftsbetalande medlemmar, genom att släta ut och över trons innehåll, ofelbart kommer att mista det lilla andliga liv han också hade? Och därigenom få ännu sämre ekonomi, än om man utmanat hednahopen och världens barn?

    Ja, konstruerar vi verkligen var och en våra gudsbilder? Vad blir då resultatet? Blir det då inte som den grekiske filosofen för drygt tre tusen år sedan menade:

    - Funnes det ett folk med åsnehuvuden, skulle deras gudar ha åsnehuvuden.

    Nu skall här firas påsk. Kommer mer än någon dryg procent av befolkningen att besöka en kyrka under påskfirandet? Jag skall ta mig en rejäl titt på folket utan kyrkbehov. Undrar om jag inte kommer att upptäcka fullt synliga åsnehuvuden lite varstans??

    Per S

    SvaraRadera
  5. Ja, tänk så många idioter det finns inom Svenska kyrkan, Dag! Men jag kan inte heller förstå varför du just ska peka ut Karlskrona! Det finns säkert massor av information om Svenska kyrkan över hela landet, som ser ut på det sättet.
    Men vi får väl tycka att det är tur att det finns några rediga präster på Öland som vet hur det borde vara, så att inte alla är som vi andra fattiga, syndiga människor, som inget begriper och som inte ens får ge en syndabekännnelse i kyrkan utan måste gå där med vår eventuella samvetstyngd, om vi ens har en sådan!?
    Glad Påsk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är väl trevligt att Dag skriver att det var i just Karlskrona han var. Annars börjar man ju fundera: "undrar just vilken församling han menar".

      Dessvärre är nog det som gäller i Karlskrona generellt inom Svenska kyrkan. Detta ohederliga budskap om att var och en blir salig på sin tro tycks utbrett. Det är så sorgligt. Man undrar om de som säger så är medvetna om att det är lögn eller om de helt enkelt inte bryr sig.

      Och - syndabekännelsen. Varför ska det vara så svårt att ha en riktig syndabekännelse i gudstjänsten?! Hur ska vi annars kunna ta emot den frälsning - och därmed GLÄDJE - vi så väl behöver? Att så många i kyrkan hymlar med detta är en stor skandal.

      Radera
    2. Som boende i Blekinge tror jag mig ha en god uppfattning om var Svenska kyrkan har övergått till underhållningsbranschen och/eller något mera allmänt medmänskligt känslostuk, men dessa församlingar är ju inte ensamma om detta, det var bara det jag menade.
      En syndabekännelse kan naturligtvis inte vara negativ, men måste den ske i en kyrka?
      Men, man kan inte tala om synder utan att tala om ondskan. Och den blomstrar ju för fullt på många håll inom Svenska kyrkan, för ondska är något som växer sig fast inifrån i förtal, nedvärderingar och hatspridande.

      Radera
    3. När vi slutar att titta efter spöken under sängen, har vi vuxit upp. Då vet vi att demonen och därmed ondskan bor i vårt eget inre och inte under sängen. Därav behovet av syndabekännelse för den kristne. Och var, utom i kyrkan får vi syndernas förlåtelse, d v s hjälp i kampen mot den inre demonen?

      Radera
    4. Ånej, så enkelt är det nog inte. Det finns allt ondska både under och i folks sängar!

      Radera
  6. Biskopen i Växjö har pilgrimsvandrat några dagar i Spanien till Santiago di Compostella med sina prostar. Det står i Kyrkans Tidning. Dom fick skoskav säger biskopen.

    Man kan undra om sådana kostsamma utsvävningar sänker blodtrycket också? Eller gör prostarna mer retliga. Kyrkan verkar fortfarande vältra sig i pengar när man har råd med sådant.

    Det gäller att sänka de konfesionella tröskarna så mycket som möjligt för att inte förarga någon avgiftsbetalare. Då får biskopen pengar att spendera på mer lyxiga sk pilgrimsvandringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, lite fotvandring ska väl inte kosta något. Mat och vatten ska han ju ha i alla fall. Lite extra skoslitage blir det väl men det kan inte kosta många kronor. :-)

      Radera