onsdag 4 april 2012

Visbygate

Watergate, Saudigate och nu Visbygate. Biskopen klagar nu över att de många anmälningarna mot domprosten Hermansson är ett problem. "På gränsen till missbruk av domkapitlets resurser",m säger han. Så hur många är det?

Tre eller två, väl? Jag anmälde och domkapitlet korrigerade domprostens påståenden om komminister Hagberg. Sedan kom en anonym anmälan som domkapitlet avvisade. Den kommer nu tillbaka med prosten Brogrens namn under. Skälen till avslag sägs vara tre. Anmälan var anonym, innehöll inkorrekta sakuppgifteroch frågan hade redan utretts av externa utredare. Biskopen är nu beredd att hålla med om att domprosten Hermansson är utsatt för en hatkampanj.

Om vi nu strikt håller oss till sak kunde biskopen enkelt stöttat domprosten Hermansson genom att ta upp den anonyma anmälan, utrett och klarlagt. Då hade det som i en anmälan inte var riktigt - vad det nu var - röjts undan och sakförhållandet presenteras. Jag bortser nu från att en anmälan kan ha fel här och var eftersom en anmälan inte behöver vara själva utredningen. Men kan det verkligen vara så att en extern utredare utrett om domprosten ljugit eller inte? Det var ju detta anmälan gällde. Det tror jag inte. Och det är här frågorna i Visby blir Visbygate. Är det så många som mörkat frågorna om den kyrkoantikvariska ersättningen att alla nu håller alla om ryggen? Det hade biskop Fast likväl inte behövt. Han är bevisligen en man som inte alls har med de falska intygen och fiffigheten i Visby att göra föfr han var inte biskop då. Ponera likväl att den externa utredningen ger besked. Varför tar inte domkapitlet och friar domprosten Hermansson genom citat från utredningen? Jag övertygas allt mindre måste jag erkänna.

Jag tyckte Hermanssons agerande mot komminister Hagberg var vedervärdigt. Domprosten talade inte sanning om vad komministern sagt. Jag anmälde. Det blev också domkapitlets slutsats. Därmed var saken utagerad. Biskopen skulle tala med domprosten och nedsättande epitet skulle undvikas. Gott och väl.

Nu såg jag Hermansson bli utfrågad inför biskopsvalet i Skara.
http://svkskarastift.media.fnf.nu/1/biskopsvalet/#
Hör jag rätt? Handlar det som hände på Gotland med de olämpliga föreläsarna om "den mediala dramaturgin" där media "spelar ut"? Säger Hermansson nu att det hela var journalisternas fel? Vad säger journalisterna på Gotland om det?

Så vad med Visbygate och de kyrkoantikvariska medlen där Hermansson skrev under ett falskt intyg med - i intervjun i Skara - uppgiften att annars hade man inte fått pengarna. Men det hade man ju inte fått eftersom arbetet inte utförts. När man nu intygade att arbetet var utfört för att få pengarna så var det inte sant. Det fanns inga klockor som ringde hos domprosten Hermansson. Det berodde på att han var ny på jobbet, heter det. Ny på jobbet kan man intyga också det som är lögn, eller?

Skaffar man sig ett Visbygate blir konsekvenserna erfarenhetsmässigt besvärliga. Nu får det inte bli fler frågetecken, det är mitt lilla råd till biskop Fast. Och saken gäller inte egentligen falska intyg utan hur misstaget med att underteckna falskt intyg hanterades därefter. Hur många ljuger i den här härvan? Vad sa alltså den externa utredningen och var finns den att läsa?

Eller är det så att domkapiutlets resurser ska sparas och Riksrevisionsverket kallas in?

7 kommentarer:

  1. Visbygate.

    Man brukar säga att man skall skilja mellan sak och person. Domprosten Hermansson och hans ev. supportgrupp menar att han är utsatt för personangrepp. Men det är ju sakfrågan som här är viktigast. Kan det verkligen i ett rättsamhälle vara viktigare att en utredning om brott skall få stå tillbaka för att skydda den anklagade individen där bakom? Var hamnar vi i så fall då, om den principen skall bli norm? Vad är domprosten Hermansson för en människa egentligen? Han tycks tro att allt kretsar kring hans egen person, en riktig "viktigpetter" med andra ord. Med anledning av hans tramsande och gråtmilda litanior, baktaleri och ljugande som kommit fram hittills, så anser jag att han borde avkragas med detsamma. Han är en utskämma för hela Visby stift. Hur kan ett stift vilja ha en sådan domprost?.. det frågar jag mig verkligen.

    "Präst på åskådarläktaren"

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Han tycks tro att allt kretsar kring hans egen person, en riktig "viktigpetter" med andra ord."

      Men det är ju symtomatiskt för många av mainstreamgänget inom Svenska kyrkan. Det är de som bestämmer men de lyckas framställa sig själva som underdogs, förföljda av de hemska mörkermännen. Det är - dessvärre - en tämligen lyckosam härskarteknik. Samma trick kör många kvinnliga präster med.

      Radera
    2. Ja, så sant Elisabeth.

      "Präst på åskådarläktaren"

      Radera
  2. Ingen skugga faller likväl på Mats Hermansson. Karin Långström Vinge kan trots alla frågetecken som kan resas kring Mats tycka att han verkar vara den mest lämpade biskopskandidaten i Skara. Någon svärta låder inte vid de på förhand definierade som goda. Det är precis som med seglora smedja, när de beter sig intolerant mot "de intoleranta" så är det av godhet och nödvändighet, av kristliga imperativ osv. Hur kan alternativet gestaltas? Hur kan det bli en kropp?

    SvaraRadera
  3. Det här blir mer och mer spännande! Tyvärr funkar inte länken till biskopsvalet. Kan du kolla upp det vore det kanon.

    SvaraRadera
  4. Ledningen i Visby stift agerar galet och döljer sina brister. Vems är felet? Enligt makthavarlogiken så är det den som påtalar missförhållandet.

    SvaraRadera
  5. "Det var förkryssat och klart och jag ombads skriva på".
    Hur stor är sannolikheten för att den som bad Hermansson skriva på numera är en del av domkapitlet?
    Är Hermansson bara ett offer för omständigheterna och en lydig marionett?
    D
    et kanske är den typen av biskopar och domprostar som SvK vill ha, som bara skriver under och gör som förväntat?
    Det finns inget som tyder på motsatsen!

    SvaraRadera