lördag 26 maj 2012

I otakt med tiden

På resa utomlands var det inte så lätt att följa media men i måndags kastade jag en snabb blick i Sveriges malligaste morgontidning, den som har något som kallas en debattsida men som egentligen är en sida för ukaser. I bladet fanns ett par artiklar av intresse därför att de tog upp frågan om väåra grundläggande värderingar och frågan om det jag skulkle välja att kalla ondskans problem - och den existentiella skulden. Jag behöver inte referera och kan det inte. Det jag läste räckte för en fundering om inte en hel del i den kyrkliga debatten befinner sig i otakt med tiden. Som vanligt, alltså.

Om frågor om människans onda natur hamnar på dagordningen i en stor svensk tidning skulle varje evangelisk kristen kunna ge sig in in det samtalet och glatt plädera för syndabekännelse och avlösning för Jesus har dött för allas synder och alla synder. Högmässan på söndagen är en grandios frihetstimme. Kyrkklockorna ringer - vår frihetstimme slår! Men det experiment med kyrkohandbok som nu ska prövas har hyvlat ner det som sticker ut och sandpapprat det som är strävt. Svarar den mot dagens behov, är risken att den alls inte svarar mot morgondagens - just för att det var det den ville!

Den som trots motvinden fortsätter att gå mot samma håll får förr eller senare vinden i ryggen. Kyrkan letar inte efter ord som passar oss så mycket som efter de ord som inpassar oss i den stora gemenskapen - Guds folk.

Det finns i Kyrkans rika förråd material att hämta för ett djupt samtal om människan och skälet är enkelt: Den moderna människan av idag är rätt lik den moderna människan av i går. Det beror på att hon är människa.

I kyrkohandboksförslaget har konfirmandkonsulenterna medverkat på så vis att frågan till konfirmanderna tas bort. Vad konfirmerar konfirmanderna då? Det sägs att blotta det faktum att de är på plats är svar nog. Jag tänker annorlunda. Ju färre konfirmander vi får, desto viktigare att ta deras engagemang på allvar och låta det komma till uttryck. I morgon blir det konfirmation i Nordölands församling. Jag frågar. Jag räknar med dem. En kyrka som inte vågar tänka i människor är alltid i otakt med tiden. Det spelar liksom ingen roll om kyrkosystemet krumbuktar sig för att passa in i sin tid - det blir alltid för sent. Detta sagt vill jag bara påpeka att samtiden i Svenska kyrkan är onödig. Det hade kunnat vara helt anniorlunda - hur enkelt som helst.

7 kommentarer:

  1. I såfall servas Sverige av malliga rikstäckande morgontidningar - och, månne tro, de som läser dessa morgonblaskor eller "megafoner för ukaser" är lika malliga? Vad hände med "MANDOM, MOD, OCH MORSKE MÄN?"

    Fader Dag, Gud välsigne dig för att du så klarsynt tar upp frågorna som måste svaras av var och en.

    PAX CHRISTI

    SvaraRadera
  2. Svenska Kyrkans tro och praktik:

    Minsta gemensamma nämnaren av folkmajoritetens fördomar.

    Fast för säkerhets skull med 15 års fördröjning. Trög vindflöjel, den där!


    Per S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste väl ändå göra ärkebiskopen den hedern att medge att det för hans del handlar om en betydligt kortare omställningstid.Den flöjeln får nog anses välsmord.

      Radera
  3. Man har ju syndabekännelse i början av gudstjänsten för att man ska bli av med eländet och kunna gå in i resten av gudstjänsten som en fri och glad människa. Man pratar om synd för att Gud vill förlåta och göra oss fria.
    Överlåtelsebön är nåt jag aldrig förstått mig på. Jag läser aldrig den med hela hjärtat om jag ska vara ärlig. Jag fattar inte syftet med den, dum som jag är! Och det tänker jag fortsätta vara! /Maria

    SvaraRadera
  4. Vi fortsätter bedja Fader Vår. Vi fortsätter fråga: Detta är den Tro vi är döpta till. Vill ni med Guds hjälp leva ert liv i denna Tro och visa den i Kärlek till Gud och era medmänniskor? I Kristus finns bara ett Ja. That´s the doxological rule of resistance.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  5. Nu är väl dock Svk en verksamhetsform för välmående lägre medelklass dvs den del som inte i nämnvärd bemärkelse söker svar på mer djupgående frågor utan mer som en paus i vardagen idkar lite självbeskådan och därvid önsketänkande om bekräftelse för att inte behöva känna sig kränkt. att frågorna till konfirmanderna tas bort är fullt begripligt när biksoparnas sk dopbrev inte berör ANDEMEDELELSEN och handsboksförlsaget om dop fastslår att utgångspunkten är att samlas till fest, dvs ett påtagligt punktuellt inslag under livsresan, en rite de passage, typ. Och om alltså ingen förvandling,förändring, helgelse skall ske utan bara en död tro som tillräcknar, dvs inkorpererar människor som byggklossar i ett babelstorn över människan utan Gud, så är det väl fullt logiskt? Varför skulle medelklassen vilja en grundläggande förändring? Det passar inte med en 100procentsgud till en teologi som söker en Gud som kompletterar det lilla en medelklassmäniska misslyckats med, goda dagar, lite och sämre dagar lite mer och riktigt illa dagar, ja då är Gud naturligtvis inte med längre emedan den moderna guden inte gillar storsyndare, grova syndare ( till skillnad från jesus som gav dem goda ods att komma in i Guds rike) utan då blir det naturligtvis gatlopp och i tillämpliga fall anmällningar i strid med St Pauli ord om att kristna inte släpar varandra inför VÄRLDSLIGA domstolar.
    Att begära att handboksgruppen skall vara mer Andepräglade än biskoparna förmådde i sitt dopbrev är väl att vara orättvis! tillsist: det finns naturligtvis andra vägar att gå, stigar, ensamma, sådana som Nikodemus trampat i, den rike yngligen, kvinnan vid Sykars brunn, men de platsar inte längre, de sökte med hunger efter en totalgud, det är omodernt. Gud är inte längre en kraft utan en dekoration, något man kan plocka fram när det passar och anpassa till vad som passar sig. Naturligtvis passar det inte att skriva så här, så jag får nog passa mig, som om jag brydde mig ett dugg, vandrar man på stigar kan ju gänget av trospoliser springa efter in i buskaget så får vi se hur länge de håller ut! nej de tar väl paus och åker på betald konferans som de flesta profs i kyrkliga REHABanläggningar gör medan vi andra skall genomföra deras hittepålekar i den vardag, där, vill jag lova folk på ren svensa skiter i handboksförändringar. Men jag är en enfaldig förortspräst förstås så jag begriper ju inget. Snart är det pingst!
    /Magnus Olsson

    SvaraRadera
  6. Efter 12 års erfarenhet av Eukaristi utan inledande kollektiva bikter kan jag intyga att de är onödiga och ett otyg som gör att Tacksägelsen/Eukaristin får moll istället för dur som första ansats. Gå till riktig bikt istället innan gudstjänstenså blir du ännu gladare! fM

    SvaraRadera