Ärkebiskopsvalet

Salander ringde i går kväll när jag var på hemväg efter minikyrkodagen i Kalmar, där dr Björn Fyrlund föreläste om Bloggardag. "Nöjsamt", kan man säga. Det sjöngs också om bloggeriet. Mikael Jervelind lovade att skicka över texten så att den kan komma på bloggen.

Salander var missnöjd. "Du skulle ha pressat Dietrich hårdare" sa han. Jag började försvara min försiktighet med att jag inte ville tubba någons tystnadsplikt. Salander avbröt: "Jag ringde honom nyss och frågade om han menade något mera än vad han sagt till dig." Han svarade: "Mein lieber Salander" jag tar det sammanfattningsvis, "i vår bransch hatar vi tillfälligheter så är det tillfälligheter att det slirar i uppgifterna kring Jackelén och tillfälligheter att DDR-biskopen prästviger det tyska paret? Men ni har väl en noggrann debatt kring ärkebiskopskandidaterna i Sverige just nu så frågetecken kring tillfälligheter ställs väl rakt ut och kandidaternas kompetenser viktas för fullt, antar jag."

"Det är väl just det vi inte har", svarade jag Salander. "Vilken liten förening som helst som ska välja styrelse har bättre persondiskussioner än Svenska kyrkan, som ska välja ärkebiskop. Men blev du klokare efter Dietrichs svar?" På den frågan svarade Salander nekande. Han hade tydligen inte heller pressat så hårt. Lite uppgiven blir jag allt. Vi ska tydligen av några som krattat manegen förses med en ärkebiskop som många av oss inte egentligen ens känner till. Hon kom på ett stipendium (som var ett stipendium för vad? ingen journalist har rett ut den saken). Kom hon verkligen till Uppsala - eller till Stockholm? Läste hon liksom blivande mannen egentligen (handen på hjärtat) kvällskurser på ITH? Varför säger hon då att hon kom till Uppsala om det var Stockholm hon kom till? Hon är doktor - och det har vi väl skäl att tänka att Werner Jeanrond föste fram henne men var hennes insatser så väldigt betydelsefulla? Professorstiteln är det som det är med. Och publikationslistan innehåller något som ter sig som översättningar av ett och samma verk. Tillfälligheter? I utfrågningarna har hon inte sagt något som avslöjar hennes lidelse för livet i församlingarna. Däremot har hon slirat och tänkt tyskt i teologin. Jag ser samma hållningar som  effektivt tog död på den gamla kristna studentrörelsen som var KSF (och betydde något) och blev KRISS och nu tappat det mesta. Ingen påpekar att Eva Brunnes generalsekreterarskap var ett steg på vägen mot nedmontering men detta är det mönster jag ser: En teologi som inte kan bygga, bara föröda. Och beskeden från Lunds stift är minst sagt motsägelsefulla. Jackelén är mjuk och förstående - och som Krook på en och samma gång. Hon är mycket engagerad i stiftet - och samtidigt är hon väldigt mycket utomlands och svår att nå. Hur är det? Egentligen! På tisdag ska vi rösta.

Nomineringsvalet är ingen sådan röstning. Det är vårt sätt att få fram kandidater och procenten då, säger bara att en hög andel av de röstande vill ha med X eller Y. Det verkliga valet och diskussionen som föregår valet äger rum efter nomineringen och då ska vi ha alla kandidater som fått 5% av rösterna - och minst fem kandidater. I praktiken fick vi fyra. Det är inte bra. Det är under kyrkoordningens lägsta gräns.

Med Antje Jackelén svänger Svenska kyrkan från det evangeliska till det protestantiska, vi tappar en del av det vi haft och varit glada över. Hon är tysk i sitt teologiska tänkande. Jag hör till dem som alltså inte uppfattar att denna teologi kan bygga församling eller möta de handfasta, hårdhänta utmaningar som väntar Svenska kyrkan. Hon kan inte heller ena - exemplet Eva Hamberg är en allvarlig väckarklocka. Och många som röstar har bestämt sig för att inte se komplikationerna.

Roligast är som alltid Dagens Seglora. Barbro Matzols får sina fiskar varma eftersom hon bedriver negativ kampanj mot Antje Jackelén i Kyrkans Tidning. Det är, får man veta "besvärande" att - häng med nu! - Ragnar Persenius är ordförande i Berling Press, som driver Kyrkans Tidning och att Barbro Matzols sitter i samma styrelse. Har styrelsen för Berling Press tagit beslut att agera i ärkebiskopsvalet, alltså? Eller är det bara samsupet mellan Barbro och Ragnar? Men det upprörande tycks vara detta: "Att bedriva negativ kampanj mot den kandidat som är favorit i alla kyrkans stift utom två är komprometterande för en tidning som vill vara hela kyrkans tidning." Och seglorianerna upprepar att 51% av rösterna vid nomineringen tillfallit Antje. Då ska väl alla ha vett att hålla käft och hämta allyrerna? Det heter så. Allyrerna.

Saken då? Seglorianerna utnämner muslimerna till "kusiner i tron" så då vet vi hur man tänker - och att seglorianerna tänker fel. Som Carl Henrik Martling gjorde en gång i Kairo vie ett mötet med muslimer (sänt i egyptisk tv också) kan man säga: "Dear Cousins" och tala om Abraham - men det är inte ett samband i tron och släkten är värst ... Här slirar det just nu i Svenska kyrkan och då gäller frågan inte något som kan kallas "marginal". Frågan gäller vem Jesus är. Att påpeka det är inte att driva negativ kampanj. Det är att skapa klarhet. Svenska kyrkan löper nämligen i dessa dagar risken att få en ärkebiskop som påskyndar sammanbrottet. Det är det vi försöker fundera över. I detta vi inbegrips för stunden inte Dagens Seglora, som vet att mana oss andra att hålla käft.

Något av detta sa jag till Salander. "Gå runt i bloggosfären och kolla vad som skrivs om ärkebiskopsvalet, så kan vi kanske talas vid när vi äter buffé i Bygdegården i morgon efter högmässan. Om det inte kommer väldigt mycket folk, förstås. Vi kan väl också spekulera i hur länge Seglora Smedja klarar sig när nu underhållslinjerna förstörs."