Make my Day

Jag vet att uttrycka sig som Dirty Harry. Jag återkommer till det.

På morgonen skulle Olofsson ta Silverlinjen till Stockholm, Björn körde från Kalmar. Han sov gott i prästgården, fick frukost och en morgontidig sväng till pappersåtervinningen innan avfärd med buss. Därefter körde jag vinterdäcken till Lasse för nu var det nog tid att skifta - det är kallt i Småland - för att sedan invänta flyttfolket. 07.30 tänkte jag att de skulle dyka upp. Eller 08.00. Eller 08.30. Senast 9. 9.45 ringde jag och fick besked att offerten flyttfirman skickat in aldrig besvarats. Telefon till kyrkokamrern - på resa till Skottland. Telefon till kyrkoherden - på resa till Skottland. Telefon till kyrkonämndens ordförande - på resa till Malmö. Men den tappre Eddie Forsman, som inte var på M-stämma, löste allt. Och så kunde flyttfirman komma 6 timmar försenad. Jag bad: Tack gode Gud som hjälpt mig att inte längta efter kansliets insatser. Men flytten försenas med en vecka. Tack för det - men ingen skugga över flyttfirman, som gjort vad den kunnat.

Nå, idag har jag flyttat från prästgården i Högby. I går var sista kvällen jag gick hem till prästgården. Jag tycker verkligen om Nordölands församling, det är en insikt jag odlat i åratal. Fast jag slogs också av insikten om vilken fördel det är med att vara död. Då får andra ta itu med ägodelarna, papper och annat. Märkligt vad man lyckas spara, kan jag tycka. Fast ändå inte. "Vi ska inte spara på skit", säger Madame. Det är en synpunkt man kan ha respekt för - men är denna synpunkt inte att definiera som radikalfeminism?

Men hur var det med "Make my day"? Jag måste ta fram citaten. Det blir i morgon - och det blir sanslöst roligt. Verkar jag inte munter? Det beror på att jag är det. Jag är numera sammanboende med min fru alldeles lagligt. Och i Moheda, centralt beläget i Sverige.