Expressen avslöjar: Antje hade samröre med Stasiagent

Vilken lysande kvällstidningsjournalist har inte gått förlorad i mig. Rubriken är alldeles sann. I Expressen berättar Antje Jackelén att hon träffat och tenterat för Aleksander Radler. Hur fick man på Expressen för sig att fråga, undrar dock de mediekritiske konsumenten.

Detta kvällstidningsrubrikmässiga är dock inte själva grejen. Det är intervjun INNAN valet. Vad ska vi iväg och rösta för? Hon är "namnet på allas läppar i kyrkliga kretsar" och storfavorit och pingstvännen Daniel Grahn menar att hon är "en bra och utåtriktad person". Ja, hon har ju fått reklampris - fast vi aldrig fått veta hur det gått till och aldrig fått veta vilka som krattat manegen. Men hur vet Daniel Grahn att det han säger är sant? I Expressen får vi på nytt veta att hon "varit professor i Lund" - och det vet vi faktiskt att hon i den mening ordet får i Sverige aldrig har varit.

Frågorna står kvar. Och jag har inte blivit övertygad om att Antje kom till Uppsala från Tübingen. Jag vet inte ens vad för slags stipendium hon fick och har fått för mig att hon kom till ITH och läste kvällskurser där, precis som Heinz Jackelén. Inget ont om kvällskurser men statusen på universitetet i Uppsala är något annorlunda än den för ett institut för kvällsstudier. Och när hon då säger att hon kom till Uppsala för att läsa teologi och inte nådde ända fram, blir det värt att fundera över. Varför säger hon inte som det var? Hon ska dock tydligen i morgon väljas Svenska kyrkans högsta ämbete.

Nå, nu har jag under dagen mediterat över biskopsval. Hipp som happ - eller hur saken ska beskrivas - kommer kandidater upp. Nu ska det vara fem men kyrkoordningens krav uppfylls inte riktigt - inte på allvar i alla fall. Då har vi kandidaterna som nominerats, inte annat. Vad händer därefter? Gör man en analys för blivande chefer med hjälp av sakkunskap? Ställer man upp någon analys av meriter? Ånä. Intet, intet, intet. Det bara rasslar på och teologiska invändningar och frågeställande är aktiviter som hamnar i kategorin "oförskämdheter". Det som pågår påminner på sitt sätt om evangeliet en vecka tillbaka, när det berättas om den blindfödde som får sin syn och översåtarna som ser men är alldeles blinda för vad de ser och kör iväg han som ser.

Jag ska inte påminna om överstarna Olofsson och Salander. Major Barkevall höll på deras uppdrag Försvarsmaktens tal till mig i går. Det var gripande. Men styrkan, den militära, är ju träningen att ana när något inte står rätt till. Och det står inte rätt till när detaljerna inte stämmer och dimridåer läggs ut med fromheten som den viktigaste ingrediensen.

Jag läser doktor AK Hammar och domprosten Hermansson och skrattar. Gud får höra mycket i bönens form, ser jag. Men är det någon poäng att förvandla bön till mitt lilla föredrag till Gud och inte främst till en fråga hur Gud vill ha det med ärkebiskop i Svenska kyrkan. Nå, jag kanske inte ska säga så mycket. Jag har numera ett helt sekulariserad syn på ärkebiskops- och biskopsval. Gud blandas in på slutet - vid vigning och intronisation. Det är det hela. Mer finkänsliga personer än jag skulle kalla ett sådant tilltag för hädelse.

Antje Jackelén kanske är en intellektuell och skarp analytiker även om den saken gått mig förbi. Märker ni ödmjukheten, så notera den för framtiden. Men vari består skarpsinnigheten när hon påstår följande, läs långsamt: "Fortfarande är det så att kvinnor måste vara minst lika bra som män, helst bättre." Strunta i att könskategori är grundkategori. Läs igen. Vad ska de vara för att befordras om inte minst lika bra? Lika bra men kön som irrelevant faktor, så måste man väl tänka om man tänker jämställt. Det Antje säger verkar på mig - med en i yrkeslivet luttrad morsa och en i jämställdhetsfrågor verksam dotter - fullkomligt barockt. Nästan lika uppseendeväckande som att ställa upp före en Expressenintervju dagen innan valet. Sådant tillät inte gamla Codex Ethicus vid prästval.

Det kan tänkas att Antje drar ihop rösterna i första valomgången - liksom i Lund. Då ska man minnas att någon sakgranskning inte gjordes vid det valet, och alltså inte heller nu. Att hon fick ett uppdrag från en US-kapitalistisk fond, nämner vi inte i vår finkänslighet, och att denna stiftelse gav henne skjuts till en meritering vi aldrig fått se prövad ska inte tjatas Fast vi minns att uppgiften att hon varit professor inte riktigt stämmer i svensk kontext - men ser märkvärdig ut. Vi kanske dock skulle minnas att hon slirat betänkligt i teologiska basfrågor. Jesus är Frälsaren och det är dock inte Muhammed. Jag fattar att hedningar tror att vi alla som är kristna, judar eller muslimer kan bakas samman som "religiösa" - och just detta är jag inte. Jag är kristen just därför att jag inte nöjer mig med att vara religiös. Den religiösa vidskepelsen har väl Kyrkan noga taget bekämpat? I antiken och i ett antal så kallade missionsländer.

I morgon tar jag mig till Östrabo för att rösta. De som röstar har i morgon chansen att slå sönder en del ekumeniska förbindelser och ändra Svenska kyrkan så att hon blir lite mer protestantisk och lite mindre evangelisk. Jag kanske skulle plocka fram Åke V Ströms lilla skrift om tyskt och svenskt om Antje tar hem spelet. Spelet? Ja, ett spel är det. Och de för Svenska kyrkan avgörande frantidsfrågorna har egentligen inte kommit upp. Det är, som överste Olofsson brukar säga, "Det är som det är".

Vår Kent Wisti är på Facebook personligt upphetsad över att jag tagit upp honom i ett blogginlägg. Han gillar inte sakanalysen. Det är konstigt. Han beljög Frimodig kyrka och vad vi kandidater står för. Vill han, tror ni, påstå att han ljög i Guds namn? Eller är det svenskans klassiska genitiv han har svårt för? Kanske är det teologin? Så frågan är: Vem är Lögnens fader? Kanske Wisti har något svar eller ett gott personligt argument för varför lögnen, den medvetna, ska vara verktyg i det kyrkliga arbetet.