Släng er i väggen!

Det ska rapporteras från firande, förstås. Björn Fyrlunds föreläsning kanske jag skulle be att få och lägga som ett blogginlägg. Micke Jervelinds hymnologiska insats kommer här. Melodin är självfallen.

Bloggardag, en analys han sänder
lika snabbt, vad än de hittar på.
Slinter ofta gör med sina händer
men vi fattar oftast dock ändå.
Med oändlig iver i sitt hjärta
han ju ger oss nästan varje dag
text som skänker både fröjd och smärta,
kanske något obehag.

Trogen skara kommenterar gärna,
ger ibland debatten extra skjuts.
Här hörs Dike kyrka-staten värna.
Flera biskopar med litet plus.
Magnus Olsson – han med ”almenacka”,
Jörgen Bengtsson, Thomas Andersson,
Flemström sen och tanter lila, svarta
och Elisabeth ger sin syn.

Mera tid för Olofsson/Salander
får han nu när han blir pensionär.
GT, råbiff, därtill mera klander
sådant är ju det som honom bär.
Hjälp du, Herre, att vad helst oss händer,
varsamt led frimodig skrivarhand!
Genom Dag, ett Herrens ord du sänder,
tills vi nått det goda land.

Så har det fortsatt med vänligheter. Högmässa med gott om folk och buffé i Bygdegården. Kyrkorådets ordförande höll i allt och imponerade på tillresta präster.Jag solade mig som vanligt i hennes glans. Och tanterna från fotfolket slog knockout på tillresta präster (bildligt, bildligt!) och det sas efteråt att "dom tyckte om dig". Det var det många som gjorde- och såg till att jag fick något stärkande när åldern nu sätter in. Fina whiskysorter, märklig öl, sanslöst vin och församlingsbladet från Enånger-Njutånger (men jag tänker inte ångra de njutningar jag ska unna mig) samt annat uppskattat. En Ölandstok ska grävas ner.Och en del idéer som borde genomföras fick jag också. Det är svårt att sluta och jag bär förstås en uppsättning människor med mig. Jag tycker ju om dem.

Men antagligen har de inte fattat något. Låt oss inte hymla. I denna kyrka skulle jag nu inte kunna bli prästvigd. 1993 års biskopar gjorde saken brutalt tydlig. Vilket är problemet? Det sönderfaller i tre. 1. Människorna har lurats att tro att det är OK med mig som församlingspräst. 2. Ölänningar skiter i översåtarnas ukaser och gillar präster av mitt slag också. 3.Översåtarna har fattat fel beslut. Det är överheten som lurar och bedrar.

Själv tror jag att förklaringen faller under problem 3. Den införda kyrkopolitiken vilar på en uppsättning lögner. De i går glada hade rätt att vara glada och rätt när de gjorde mig glad. Men då står professorn och kommendören Gustaf Wingren och biskopen Ingmar Ström fram som lögnare. Präster av mitt slag var inte elitistiska dörrstängare. Pastor Wisti och biskop Brunne faller in i samma lögnkategori. De talar inte sanning. En sådan som jag för ingen annan kyrkopolitik än de hållningar jag praktiserar i församlingsarbetet och jag gör inte skillnad på människor. Vilken typ av lögner handlar det om. Teologiskt kan den frågan enkelt besvaras med hjälp av en klassisk svensk genitiv. Djävla lögner. Det betyder alltså "Djävulens lögner" - och det är inget att säga om att Lögnens fader talar efter sin natur men varför professorer, biskopar och präster ska göra det, ter sig underligt. Men de står fram som djävla lögnare. Kom ihåg det. 

Nå, jag kanske har fel. Men då är församlingsborna sådana och vem vill påstå det? Inte jag.

Puddingen bevisas av ätandet, det är mitt enkla konstaterande. Och jag är upprymd och manad att i mitt hjärta bevara gårdagen. Därtill fyller jag idag 65 och har blivit gratulerad med bl a böcker, skjortor, ett par snygga grå pensionärsstrumpor och en resa till Bristol. För att inte tala om all uppmärksamhet som kommer vi facebook och som - faktiskt - gör mig generad. Men man är mans gamman, det säger både Havamal och jag. Fast inte dom där djävla lögnarna - de gläder bara lögnens själva ursprung.

Tänk vad praktiskt användbar en klassisk svensk genitiv visar sig vara för att beskriva ett sakförhållande, förresten.